2009-12-03

Dagens andra pass

De dagar då man ska hinna spränga in över 20 km i träningsdagboken så blir jag ofta tvungen att fördela dessa på två pass. Det första på kanske 15 km och det andra lite kortare, mellan 5 - 10 km. Att dela upp passet lättar upp lite mentalt samt att det är lättare att harmonisera in träningen med det övriga i livet som ska hinnas med.

Nu under den mörka vintertiden brukar jag försöka köra ett distanspass på lunchen. Egentligen föredrar jag att springa lite senare på eftermiddagen men fördelen med att förlägga passet tidigare är att man har möjlighet att få lite uppskattad sol i ansiktet. Det kan tyckas överdrivet men möjligheten att tina upp och solbomba sig lite under distanspasset lättar verkligen upp tillvaron för mig.

Nackdelar med att dela upp dagens träning på två pass då? Well, uppenbart är att man bränner lite extra dyrbar tid på förberedelser så som ombyte och dusch. Sedan har vi hela aspekten kring huruvida det är bra att stärka upp kroppen med lite längre pass ibland beroende på vilken/vilka distanser man fokuserar på. För min egen del brukar jag välja att blanda dessa förekomster av upplägg. Under vardagarna blir det en del dubbelpass medan jag under helgen om det finns tid över brukar föredra att genomföra ett lite längre pass istället för två.

Det som dock slog mig under gårdagens andra pass var hur mycket lättare det ofta är att genomföra pass nummer två. Trots att man egentligen borde vara lite sliten så brukar ofta benen bara rulla på oförskämt lätt under dagens andra pass och så var det precis igår. Under lunchen körde jag 15 km i gnistrande vackert vinterväder runt de två Sjöarna i Sumpan och ett varv i Ursvik. Benen var aningen stolpiga och jag fick inte så mycket gratis. På kvällen däremot då jag rullade runt två varv i Silverdal och benen pinnade på av sig själv utan någon som helst ansträngning. Snittfarten var 15 sekunder snabbare per kilometer och snittpulsen var mycket lägre än under lunchpasset. Hela scenariot var väntat men jag kan ibland tycka att det är lite märkligt. Eller?

Kanske borde man överväga att klämma in ett dubbelpass de dagar då det står intervaller på schemat? Ett distanspass på lunch och sedan intervaller till middag? Då borde man ju egentligen slå världsrekord på intervallerna. Något säger mig att detta inte är något direkt framgångsrecept men kanske borde man testa någon gång (eller lite oftare)?

7 kommentarer:

swyzak sa...

Som du vet Patrik så är jag dubbelpassen största fan. Och jag upplever så gott som dagligen det första passets positiva effekt på det andra passet... Och de dagar jag ska köra kvalité ser jag det som ännu mera nödvändigt att köra ett pass innan... Sedan brukar jag ofta som du sikta på att landa på runt 20 km/dag i löpning och jag ser nog en fördel i att dela upp dessa mil på två, kanske inte alltid (även om det för mig blir mest praktiskt att göra så). Så tror jag nog att det totala slitaget på kroppen blir för hårt att gnugga så långa pass varje dag... Dock bara vad jag tror utan att ha några vetenskapliga belägg för´t...

Anonym sa...

Kanske herrn finner läsvärt..

http://stevemagness.blogspot.com/2009/11/evidence-for-doubling-training-in.html

http://stevemagness.blogspot.com/2009/10/is-9mi-once-better-than-45mi-twice.html

/obi

LN sa...

Coachen försöker ju alltid värma upp med ett kort pass tre-fyra timmar före kvaliteten, när tillfälle ges.

swyzak sa...

@ Obi: Mkt läsvärda länktips.... Thnx...!

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Jag är plågsamt medveten om att du är kungen av dubbelpass och även kungen av arala tidiga morgonlöp. Jag försöker suga upp allt du gör och i bästa fall hinna med dubbelpass och nåt aningen tidigare i ottan. Där är du en stor förebild. Kämpa!

Patrik Engström sa...

Anonym:
Måste buga och bocka för de två mycket mycket läsvärda artiklarna. Alltid oerhört intressant att få möjlighet att förkovra sig i dessa studier. Tack!

Patrik Engström sa...

LN:
Är det så? Mycket konstigt att min Coach aldrig instruerat detta upplägg till mig inför intervaller. Måste kolla upp detta med honom! ;)