2009-12-10

Testlöp 10 km, 31:49

Igår var det lite kris i kajutan då Elias insjuknade och blev hemkommenderad i förtid från dagis. Det hela skapade lite rockader i det annars på sekunden anpassade schemat. Minsta lilla felskär så är veckan körd. Det finns absolut inga som helst marginaler att ta på så det var bara att gilla läget och försöka hinna med jobb, sjukt barn och träning på bästa alternativa sätt.

Hur som helst så kom jag tillslut ut på mitt pass som denna gång var lite speciellt då Coachen kommenderat upp ett testlöp över 10 km för att få ett (ytterligare?) besked hur formen egentligen är. Som jag delgav er i gårdagens post så var jag lite mer spänd och nervös än vid ett vanligt intervallpass. Ute var det plus tre grader och nästan vindstilla men mer viktigt var att det inte var halt eller isigt någonstans utmed banan.

Satte igång klockan och benen med målet att ploga runt 10 km på uppskattningsvis tre Tempovarv runt Silverdal. Tyvärr hade jag inte ingen sparring eller sällskap så det var bara att mobilisera och fokusera på egen hand. Kände ganska omgående att benen inte var på bästa humör utan att det skulle bli en seg resa. Den upplevda ansträngningsgraden var högre än jag räknat med samt flytet i löpningen ville inte riktigt infinna sig, istället kändes det lite orytmiskt. Valde att inte försöka känna efter för mycket på första varvet och sedan lura skallen efter bästa förmåga under de två avslutande varven. Med tanke på den senaste tidens intervalltider så ansåg jag att jag borde kunna sikta på en tid runt 32 minuter med tanke på det mörka och kyliga vintervädret samt det faktum att jag matat ganska mycket mängd den senaste tiden.

GPS-en pep till för varje passerad kilometer och tillslut var jag ute på tredje och sista varvet. Ordentligt sliten och tappade lite in de två avslutande kilometerna. Avsaknad av sparring eller rygg att jaga gjorde sig verkligen påmind mot slutet då man är sliten. Det fanns ingen extra morot, ingen att jaga eller någon som man försökte hänga av. Klockade hur som helst in milen på 31:49 vilket var i paritet med det jag hade siktat på. Med tanke på min dåliga känsla under testlöpet så var jag nöjd med resultatet. Med lite mer pigga ben, sparring, mildare och ljusare väder, lättare skor och klädsel så kan jag säkert kapa upp mot en minut på denna landsvägstid. Faktum är att 31:49 är snabbare än jag presterat på landsvägstävling under hela säsongen 2009 och nu är jag ändå ordentligt nertränad. Sätter saker och ting i perspektiv.
Bra och inspirerande perspektiv.

6 kommentarer:

Dunceor sa...

Intressant helt klart. Vad tror du det beror på, ökad mängd eller är det något annat som har förändrats som kunde gjort du har tagit ett steg upp?
Ordentlig grundträning så kan våren bli väldigt väldigt intressant =)

Ellinor sa...

*applåder*

Linghemsloparn sa...

Det är sjuukt snabbt....jag vill också kunna springa så snabbt!!

Patrik Engström sa...

Dunceor:
Jo det är både lite intressant och skrämmande. Jag är mest överraskad över att jag kan prestera bra tider på intervallerna trots ganska ordentligt ökad mängd, det indikerar att det kan gå ordentligt snabbare med lite fräschare ben. Det som är lite skrämmande är att man inte vill träna sönder sig samt ha en 'formtopp' under vintern i uppbyggnadsfasen. Som bekant är balansen mellan bra tränad och skada hårfin.

Patrik Engström sa...

Ellinor:
*bockar*

Patrik Engström sa...

Linghemsloparn:
Tack för creds! Vad är det man säger? Övning ger färdighet?