2010-01-30

Bråd dag

Busy dag på agendan. Dagis hade stängt för planeringsdag vilket ruckade på de annars så inövade och nödvändiga rutinerna för att få vardagen att gå ihop.

Farmor och farfar ställde dock troget upp och hjälpte till med barnpassning. Alltså åkte jag och barnen över till dem under morgonen innan jag styrde kosan tillbaka mot jobbet. Väl där så var det sista dagen innan release vilket fick konsekvensen att vi i projektgruppen jobbade så pass fokuserat att tiden bara flög iväg. Det är märkligt det där. Att stressa för att hinna klart med de sista sakerna i ett projekt är nåt som inte direkt stör mig utan egentligen finner stimulerande. Jag gillar helt enkelt när det händer saker och att man får stå på tårna lite extra. Men det som ibland förbryllar mig är hur fort faktiskt tiden går då man inte hinner känna efter så mycket. Pang bom så var bara dagen slut och jag begav mig hemåt för lite umgänge med löpband och fru. Jag ber att få återkomma med lite mer detaljer om detta på måndagens bloggpost.

Umgänget med löpbandet alltså.
Inte med frun.

2010-01-28

Kommenderad moddlöpning

Utkommenderad av Coachen idag på dagens löppass då jag den senaste tiden har ätit en hel del löpband. Min ursäkt för detta beteende är dels att jag velat spara bäckenet lite och dels för att det helt enkelt inte varit tillräckligt inbjudande löparföre utomhus.

Lamas vill dock att jag inte ska bli så bekväm och tillrättalagd och önskade därför cirka en timmes löpning i tempo på runt 4:00 i skitföre. Normalt sett är detta nästan standardmässig distanstempo för mig med tanke på den midvinter som nu (för länge) råder med försenad eller totalt utebliven snöplogning kan bli nog så jobbig. Hur som helst, jag brukar aldrig grina eller tjafsa när träningsdirektiven inkommer och som den lydige adept jag är drog jag iväg på detta pass innan barnen skulle hämtas på dagis.

Då jag som vanligt hade tidbrist kunde jag inte lyxa till det med några kilometers uppvärmning. Istället blev det till att sprätta iväg direkt i modden på 4:00-fart. Det gick väl si så där. Trots hög ansträngning från steg ett så träffade jag på en liten grusstig som var total igenmulad och klockade in första kilometern på 4:21. Very bad. Började misströsta lite men fortsatte att borra på och successivt så kom pulsen igång och jag kunde lägga mig på lite autopilot. Mina påmonterade broddar gjorde även de ett förtjänstfullt arbete och tillslut hade jag skrapat ihop 15 som klockades på ganska exakt 59 minuter, alltså ett snitt på 3:55. Jag behövde inte slita mig fördärvad på träningspasset men det ska även erkännas att jag fick mosa på mer än normalt för att hålla detta tempo.

Jag avslutar dagens blogg med en stilla uppmaning till vädrets makter om att snart låta våren få lite fotfäste. Vår du är saknad.

2010-01-27

85->100% 42KP

Nytt uthållighetspass utfört på bandet. Coachens aviserade pass börjar mer och mer inrikta sig på att anpassa träningen inför de kommande 42 kilometerna som ska avverkas. Mycket handlar således om att trimma in skalle och kropp i det tilltänkta 42KP-tempot.

Tisdagens pass skissades upp till 90' på bandet i progressiv ökande fart enligt 85->100% av 42KP. Omräknat lite grovt till min/km så blev det 4:00->3:20/km.

Sagt och gjort. Upp på bandet och försökte hitta en behaglig känsla. Kände ganska omgående att benen var lite si så där och att jag inte skulle få något gratis. Kände mig dock mentalt stark hela vägen och visste inombords att även om benen inte var tipptopp så skulle jag ta mig igenom passet. Och det gjorde jag. Lugnt och fokuserat genom hela stegringen. Egentligen var det bara sista 15 minuter som jag fick sträcka ut lite på benen.

Totalt blev det 25 kilometer som avverkades på de aviserade 90 minuterna med en snittpuls som var helt kontrollerad. Den progressiva farten på passet ökades var femte minut enligt schemat nedan. Självklart utförs allt i 1% om inget annat anges. Anledningen till lutningen är för att simulera uteblivet luftmotstånd.

0'-5': 4:00
5'-10': 3:57
10'-15': 3:54
15'-20': 3:51
20'-25': 3:49
25'-30': 3:47
30'-35': 3:45
35'-40': 3:43
40'-45': 3:40
45'-50': 3:37
50'-55': 3:35
55'-60': 3:32
60'-65': 3:30
65'-70': 3:28
70'-75': 3:25
75'-80': 3:23
80'-85': 3:21
85'-90': 3:20

Arla morgonstund

Vaknar med ett ryck. Jag känner mig lite vagt disorienterad men vet i alla fall en sak säker. Det är för tidigt. Mycket för tidigt. Surrandet fortsätter. Jaha, det är tydligen radion som gått igång vilket betyder att det är dags att kliva upp.

Jag sträcker ut armen och i dammar till den i blindo. Har gjort detta så många gånger att det sker på autopilot. Tyst med dig. Så där ja. Lite lugn och ro. Ska nog ligga och dra mig några minuter till.

Men vänta nu. Det surrar ju fortfarande. Och förresten, surrar det? Det gör väl ändå inte klockradion. Den ska ju spela lite musik alternativt vara nån Jeppe som håller låda och är vansinnigt morgonpigg.

Är det alltså mobilen som surrar? Har jag fått nåt mail eller sms och det är därför den håller på som den gör? Fast då surrar den ju bara till lite grann och håller sig lugn efteråt.

I extremt sömndrucket tillstånd greppar jag mobilen bredvid sängen och stirrar fånigt länge på displayen innan jag begriper vad som försiggår. Klockan på telefonen visar 06:14 och tydligen är det en kollega som behagar ringa mig vid denna tidpunkt.

Jag svarar med tyst röst för att inte väcka övriga i huset som ligger och sussar. Möts av min kollegas glada stämma som med uppriktig förvåning undrar om han hade väckt mig. Jo, man brukar göra det om man ringer någon strax efter klockan sex på morgonen. Kollegan stod utanför dörren till kontoret och hade glömt koden för att ta sig in. Och det var liksom här jag kom med in i bilden. Det tackar vi för.

Vi kan väl formulera oss så här.
Kollegan känner nu till koden.
Och jag tror inte han glömmer bort den på ett tag.

2010-01-25

106 minuter fartlek på band och lite annat

Elias sprintar på. Han har redan iklätt sig de svenska färgerna. Och ja. Pappa Patrik är stolt som en tupp!

Sammanställningen av förra veckans träning landar på ganska exakt 14 mil där tre pass var på 25 km eller längre. Kroppen känns oväntat fräsch och det verkar som om den sakta men säkert acklimatiserar sig vid dessa lite större mängdvolymer. Detta är naturligtvis stimulerande och ingjuter lite extra självförtroende då det verkar som om satsningen mot de längre distanserna faktiskt går åt rätt håll.

Fredagen bjöd annars på en riktig rysare då Coachen kommenderade upp 105 minuters löpning på bandet i en strukturerad fartlek med mycket backinslag. Jag hade laddat upp med dubbla vätskeflaskor och var mycket mer disciplinerad på att inta vätska tidigt under passet. Halvvägs in så kändes allt tipp topp och jag valde att testa att plugga in äppelpodden i öronen och sedan borra på. Mycket bra känsla genom hela passet och jag hade faktiskt inte en enda svacka under de knappa två timmarna som jag stod på bandet. Snittpulsen var låg och fin men det som gladde mig lite extra var att passet gav ett kvitto på att jag åtminstone mentalt är väl förberedd.

Helgen fördrevs annars med speaker jobb på Studenternas Vinthundsvinter och mycket trevligt sällskap på söndagens långpass tillsammans med den fagra Fager. Ni vet tjejen som dammade till med 2:45.46 i höstas vid Amsterdam marathon.

Och sedan har även Elias fattat tycke för löpbandet. Han riktigt tigger om att få testa att springa på det och som god far måste man ju låta sitt barn få pröva sina vingar. I sann progressiv anda har han sprungit en kilometer åt gången. Det fina med bandet är ju att man sakta kan öka farten vilket speciellt för de lite yngre är bra då de annars tenderar till att tokrusa inledningsvis. Vi började på 6 km/h och slutade på 11 km/h. Sluttiden sade inte Elias ett smack utan han konstaterade istället att han nu hade sprungit ett Lidingölopp.

2010-01-22

Fokus på uthållighet

Det är inte varje dag det sker men idag har det faktiskt satts ett nytt svenskt rekord för damer på marathon. Det är naturligtvis Isabellah Andersson som löpt sträckan och gjort det på en såpass bra tid som 2:26.52! En oerhört imponerande insats och hon sänkte i samband med detta det gamla svenska rekordet med osannolika 3.5 minuter. Isbellah har under hösten och vintern legat på hög höjd i Kenya och snittat mängder upp mot 20 mil. Det gav alltså resultat och man kan väl vara ganska säker på att hon inte saknat det svenska klimatet och vår patenterade modd.

För min egen del väntar ett nytt vansinnespass på bandet i eftermiddag med fokus på uthållighet. Föret utomhus är fortfarande så pass dåligt att det blir band. Skissen är satt till 105' minuter med blandad fart och varierande lutning. Jag funderar allvarligt på att stoppa in äppelpodden i öronen under vissa delar av passet för att slå ihjäl lite tid. En timme och 45 minuter på band är en ansenlig tid som man inte snyter ur sig utan mental styrka och fokus. Dessutom ska jag inte begå samma misstag som under förra passet då jag drabbades av lite vätskebrist. Dubbla flaskor är ordinerade.

2010-01-21

Presentation

På Elias dagisavdelning har det börjat en ny tjej. Under samlingen hade hon fått tillfälle att presentera sig lite närmare. Hon hade berättat vad hon kom ifrån, vad hon tycker om att göra på fritiden och vilka maträtter hon gillar. Sedan hade hon även råkat nämna en liten sak som stack ut en aning på presentationen. Nämligen det faktum att hon h_a_t_a_r killar.

Pappas fråga om Elias hade lekt med henne på dagis kändes plötsligt lite överflödig.

Man undrar ju om hon heter Lisbeth Salander?

2010-01-20

Fartlek med backinslag

Nytt mastodontpass genomfört på bandet. Coach Lamas hade kommenderat upp en fartlek med backinslag. Ett riktigt kul pass som tack vare den stora variationen aldrig uppfattades som enformigt eller monotont. Jag visste dock på förhand att passet inte skulle bli en parkpromenad utan kräva att jag var fokuserad hela vägen.

Ganska tidigt hamnade arbetspulsen inom det intervall som skulle prägla resten av passet. Det visar på att Coachen även anpassat viloperioderna mellan de hårda partierna så att pulsen inte tilläts sjunka för mycket. Så trots att passet summerades upp till 90 minuter och 24.5 km så fick jag jobba på ganska ordentligt och inte återhämta mig så mycket i de lugna partierna.

En lärdom från detta pass var att till nästa gång ha mer vätska vid bandet. En liter räcker inte långt då man svettas kopiösa mängder under ett längre hårdare pass. Jag var ensam hemma och stod i valet och kvalet mellan att avbryta passet en stund för att fylla på flaskan eller snåla in lite på vätskeintaget och fortsätta utan avbrott. Jag valde det senare alternativet då man lätt tappar rytm och flyt vid avbrott. Med facit i hand var detta kanske inte ett bra val då jag kort efter att ha slutfört passet kände av vissa tendenser på vätskebrist. Nåväl, passet i sin hel helt gick bra och genomfördes till punkt och pricka. Redovisar Lamas varierade fartlek med backinslag:

0'-4': 4:00 +1
4'-8': 3:55 +1
8'-12': 3:15 +1
12'-16': 3:50 +1
16'-18': 3:20 +3
18'-24': 4:00 +2
24'-28': 3:05 +1
28'-36': 4:00 +3
36'-38': 3:10 +2
38'-44': 3:55 +1
44'-48': 3:15 +1
48'-56': 3:50 +1
56'-60': 3:15 +2
60'-66': 4:00 +3
66'-68': 3:10 +1
68'-72': 4:00 +1
72'-76': 3:55 +1
76'-78': 3:10 +2
78'-84': 4:00 +1
84'-86': 3:05 +2
86'-90': 4:00 +1

Löpbandet friskt

Följetongen med mitt löpband har äntligen fått ett slut. Ett lyckligt sådant. Men det satt hårt inne.

Som jag delgivit er under några tidigare posts så införskaffade jag ett löpband i mitten av oktober. Bandet är tillverkat av Tunturi och är en ny modell för säsongen med beteckningen t70. Bandet är tungt, stabilt och tillräckligt stort för att man ska kunna springa avslappnat på det. Dessutom stoltserar det med en toppfart på 22 km/h vilket utmärker det lite från övriga band.

Tyvärr konstaterade jag direkt efter uppmontering att bandet rycker i fart likt en speedad kenyan. Den varvar successivt upp så att det går lite för fort för att sedan efter en stund bromsa in för att liksom kompensera fartökningen. Extremt irriterande och framför allt väldigt svårlöpt under intervallpass där det är lätt hänt att man syrar upp under de partier som går för fort.

Sedan detta uppdagades har jag fört en dialog dels med återförsäljaren och dels med tillverkaren. Enligt Tunturi var detta fel känt sedan tidigare, det vill säga att flera personer hade rapporterat in detta fel till dem. De meddelade mig även att de arbetade på att ta fram en mjukvaruuppdatering som skulle råda bot på detta problem.

Med några veckors mellanrum så kontaktade jag dem igen för att få reda på om uppdateringen snart kunde vara färdig. Inga besked dock. Det hela var väl ok fram till mitten av december då det trots allt var så pass milt väder och gick bra att springa utomhus. Men strax innan julledigheten blev det som bekant midvinter och då var det inte så roligt att ploga 25-30 km i hårt tempo utomhus.

Tunturi hade ännu inte någon ny mjukvara klar för installation och vi kom då tillslut överrens om att bandet skulle reklameras och bytas mot dess lillebror (t50) som 'bara' går upp till 20 km/h och är aningen mindre och inte lika tungt. Under mellandagarna kontaktade de mig och meddelade att det verkade som om några band i deras produktionsserie hade lämnat fabriken utan att kalibreras korrekt. Tunturi undrade om vi kunde testa att kalibrera om bandet innan det byttes vilket jag gick med på.

Några dagar efter hemkomsten från julledigheten i Finland så hade jag en servicekille hemma hos mig som med lite mjukvara kalibrerade om bandet. Och äntligen gick bandet stabilt! En sådan frihet. Så nu är jag nöjd och lycklig. Men att det skulle ta dem nästan tre månader att klura ut att det krävdes/räckte med en omkalibrering för att bandet skulle bete sig normalt är ju minst sagt lite sunkigt eller vad tycker ni?

2010-01-18

15 mil

En mycket bra träningsvecka är lagd till handlingarna och raskt är det dags för en ny vecka med nya mil att inkassera. Ingen rast ingen ro.

Veckan summerades hur som helt upp till 15 mil innehållandes två riktigt bra kvalitetspass av två helt olika karaktär. Onsdagens mastodontpass på band över 30 km på 1:44 satte sina spår. Torsdagens återhämtningspass blev 20 km så jag var mäkta sliten på fredag då det stundande nytt intervallpass. Coach Lamas måste fått solsting på sitt träningsläger på varma breddgrader. Instruktionerna inför fredagspasset stavades nämligen TUSINGAR och skissades upp till 10x1000m enligt: 3:10/3:08/3:06/3:07, 2x3:04, 2x3:02, 2x3:00. Pausen satt till 45''.

Trots den slitna allmänkänslan genomförde jag den första transportsträckan av passet utan direkt slitage. På de fyra sista tusingarna var dock farten lite uppskruvad (snittet satt till 3:01) och jag fick bekänna färg men hade egentligen inga problem. Landade in den sista tusingen utan besvär och pulsvärdena indikerade att det trots allt fanns lite till att krama ur kroppen om det hade behövts. Ett riktigt bra styrkebesked att trots sliten kropp avverka ett sådant pass kontrollerat.

2010-01-15

Sparris

Att barn inte gillar grönsaker är väl varken en hemlighet eller överraskning? Vissa grönsaker slinker självfallet ner lite lättare medan andra är förknippade med pina och kräver mycket övertalning innan de ens vågar vidröra dem.

Sparris är en sådan grönsak. Hos Mamma Marika och Pappa Patrik är den dock hyllad och figurerar därför i många sallader eller maträtter. Pasta med en gräddig sparrissås tillhör en av favoriterna.

För några dagar sedan serverades just denna maträtt till barnens inverterade glädje. Redan innan mattjafset hade börjat så klargjorde Elias följande:
Elias: Är det sparris i såsen?
Pappa Patrik suckar. Vet vad som kommer ske nu.
Patrik: Ja det är det. Smaskigt va?
Elias replikerar och suckar han med.
Elias: Snart fyller jag sex år eller hur?
Pappa Patrik förvånad.
Patrik: Jo det stämmer. Hur så?
Elias: Då kommer jag nog gilla sparris. Inte nu. För jag är liten.

Så är det alltså. Elias spelar ut sitt: Jag-är-så-liten-så-jag-behöver-inte-äta-sparris-kort. Det hela löste sig ändå till slut. Konsekvensen av ej uppätna sparrisdelar skulle bli utebliven efterrätt för hans del. Glass är en stor motivationsfaktor.

2010-01-14

30 km löpband på 1:44

Gårdagens mastiga kvalitetspass gick riktigt bra. Hade laddat såväl kropp som psyke inför drabbningen med löpbandet. Coachens plan bestod av 14 stycken 6'-intervaller som skulle köras enligt: 6' 3:45 + 1, 6' 3:45 +2, 6' 3:40 +1, 6' 3:40 +2 osv ner till 6' 3:15 +2. Därefter 4' pausjogg i 4:30 innan det skulle avslutas med 3:00-fart där jag för varje minut skulle öka lutningen med 1 procent.

Höll i hopp löpning och fokus bra under så gott som hela passet även om värmen började påverka mig efter ett tag. Man svettas som bekant ganska mycket på band. De första 10 intervallerna löptes ganska avslappnat men de sista avslutande 24' slet ordentligt. Framför allt var det intervallerna i +2 som satte djupa spår. Inför sista intervallen var jag tvungen att under två minuter göra ett akut toabesök innan jag körde den avslutande intervallen 6' i 3:15 +2. Fick verkligen slita ont på slutet. Man har inte mycket till fartväxel mot slutet av ett sådant pass då varvräknaren på bandet visade ca 28 kilometer. Försökte mobilisera lite krafter under den fyra minuter långa och generösa pausjoggen innan det var dags för den avslutande delen av passet. Skruvade upp bandet till 3:00 och körde sedan tre minuter i ökande lutning från 1 upp till 3 procent. Mäkta kokt efter denna avslutning och faktum är att jag var rätt spak under kvällen.

Totalt sett med lite uppvärmning och nerjogg summerades passet upp till exakt 30 km vilket plogades på 1:44 det vill säga strax under 3:30 i snitt. Inte så illa för ett intervallpass, faktum är att det var tre minuter snabbare än vad jag presterat på Lidingöloppet, fast med klart mindre kuperad terräng så klart.

Passet satte även sina spår under dagens distanspass runt Sjöarna i Sumpan. Man kan väl uttrycka det som så att benen inte var på sitt bästa humör.

2010-01-13

Uppsnäppat pass

Strax hemgång från jobbet med lite högre anspänningspuls än normalt. Under kvällen vankas det nytt intervallpass på bandet. Som jag skrev tidigare hade jag tiggt om lite hårdare kvalitetspass och Lamas replik lät inte vänta på sig.

Direkt från de varma breddgraderna där han befinner sig så sms:ade han ett klart uppsnäppat kvalitetspass enligt:
- Uppvärmning
- 6' @3:45 +1
- 6' @3:45 +2
- 6' @3:40 +1
- 6' @3:40 +2
... osv till
- 6' @3:15 +1
- 6' @3:15 +2
- Avsluta med 3:00 +1 1', +2 1' osv tills jag trillar av pinnen

Det ska bli väldigt intressant att se hur man reagerar på en sådan hård avslutning i ökande lutning efter det att man plogat igenom cirka 100' i mestadels hyfsad fart. Det blir till att vaddera betongväggen bakom bandet ifall jag skulle fara in dit under det sista momentet under passet.

2010-01-12

Eller?

Venla och hennes språkutveckling går i rasande takt. Det är ett ständigt och stadigt flöde av ord som trillar ur munnen på henne. Och visst kan man förstå henne. Tänk er själva att under lång tid inte kunnat delge omgivningen i detalj varför man är ledsen eller varför man inte tycker om en viss sak. Innan språket faller på plats kan man ju bara kommunicera med skrik eller skratt för att förstärka sina uttryck och känslor. Och självfallet är det mycket lättare för Mamma Marika och Pappa Patrik då Venla nu själv kan tala om att hon är ledsen för att hon exempelvis har ont i magen eller något liknande.

Hur som helst så har Venla ett ord som är lite mer favvis än andra ord. Ett enligt henne mycket flexibelt och användbart ord som hon använder i alla möjliga situationer. Detta ord är 'Eller'. Mera korrekt är nog att lägga på ett litet fråetecken efter detta ord, alltså: Eller?

Nedan ges ett antal på hur hon brukar ordet:
- Är du hungrig eller?
- Pappa ska springa eller?
- Idag ska Venla gå på dagis eller?

Well, ni ser själva. Ordet eller används så fort det är en fråga. Ofta använder hon ett påstående (med ordet ska) som hon sedan med ett 'eller' gör en fråga av. Detta heter säkert något klokt inom språkvetenskapen men jag lämnar det därhän och konstaterar istället att hennes formuleringar är väldigt charmerande och får mig att dra på smilbandet lite extra varenda gång jag pratar med henne.

2010-01-11

Tre goda kvalitetspass

En bra träningsvecka är genomförd där mängden räknades upp till 132 km. Helt ok med tanke på att en del av dessa kilometer plogas i bitvis bister kyla och besvärligt underlag och dessutom inkluderade en båtresa hem från Finland. Det som var kanske mest positivt med veckan var att jag tack vare löpbandet kunde genomföra tre stycken givande kvalitetspass.

Veckans sista pass blev således veckans tredje intervallpass som löd: 2x(3km 3:15 +1, 2km 3:09 +1.5, 1km 3:05 +2), alltså totalt sett 12 km i lagom tempo. Efter att ha kommit hem från Finland och varit utnärd på snabba pass så har jag varit riktigt hungrig på att få springa fort. Det senaste passet gick överraskande lätt och jag behövde egentligen inte slita under något parti. Skrev tillbaka några sms-rader till Coachen där jag bad honom skruva upp fart, längd eller lutning då detta inte gav mig önskat slitage eller nedbrutenhet. Hoppas bara man inte tigger efter för mycket och åker på stora släggan av honom. Man måste gå försiktigt fram. Hur som helst så är Lamas säkert på bra humör då han flytt vårt arktiska klimat och nu bedriver träning på klart varme breddgrader.

Nej, det är inte Japan.
Och ja, jag är ändå avis.

2010-01-08

Fartlek med backinslag

I dessa bistra vintertider är ett löpband en trevlig uppfinning som möjliggör löpning i högre hastigheter utan risk för halka eller förfrysning. Vidare är det ganska behagligt att bara behöva iklä sig shorts, linne och nästan få lite sommarvibbar. Det är bara solbrännan som fattas.

Tusenkronorfrågan är dock hur man ska gå till väga för att få tiden att rulla på lite snabbare under passet då distans på band lätt tenderar till att bli lite monotont. Ligger dessutom kommenderingen på 20 km eller mer per dag så är det lätt att den mentala biten är ett svårare hinder än själva löpträningen i sig.

Svaret stavas naturligtvis fartlek, tröskelpass eller intervaller. Det är ett utmärkt sätt att lura skallen. Reptilhjärnan tar ofta kommandot och man blir så fokuserad på att matcha och utföra tilltänkt plan att man inte hinner bli lika uttråkad. Sagt och gjort så hade Lamas inför gårdagens kvalitetspass skissat upp ett pass på knappa 90 minuter med varierande fart och backinslag enligt:

0-5': 4:15 +1
5'-10': 4:00 +1
10'-15': 3:45 +1
15'-20': 3:45 +3
20'-25': 3:30 +2
25'-30': 3:40 +4
30'-35': 3:25 +1
35'-40': 3:35 +3
40'-45': 3:15 (0)
45'-50': 3:45 +5
50'-55': 3:30 +3
55'-60': 3:13->3:09 +1, ökade 0.1 varje minut
60'-65': joggvila 4:15 +1, direkt följt av
3x3': 3:05/3:03/2:58, PJ 60'' @4:30
7': nerjogg @4:15

Totalt blev det 83 minuter på klockan och 23 lätt inkasserade kilometer. Passet var inte ett brutalt hårt pass och benen svarade upp bra från första steget så det var bara att släppa loss dem och låta dem hållas. Kändes nästan oförskämt bra på de tre avslutande tusingarna (det känns iofs alltid bra på tusingar) som gick på 3:05/3:03/2:58 relativt kort joggvila i 60'' @4:30 som även innehöll ner- och uppvarvning av band vilket kan vara nog så besvärligt att knappa in medan man nästan springer i 3:00-fart.

2010-01-07

Tillbaka i Svedala

Tillbaka i Sverige och tillbaka på jobbet. Känns bra med en liten light-start och endast två arbetsdagar denna vecka. Tänk om det kunde vara så varenda vecka.

Nåväl, familjen begav sig hem från Finland i tisdags och anlände på onsdag förmiddag till Stockholm, Sverige. Jag konstaterade krasst att jag bytt ett arktiskt klimat mot ett annat. Stockholm stoltserade med minus 17 grader när vi körde ut bilen från båten och inte blev det direkt varmare senare under dagen.

Onsdagen blev annars en ganska hektiskt dag som präglades av matinköp då kylen ekade tom, uppackning, hårklippning och sedan en rastning av benen tillsammans med Herr Larm runt om i Sollentuna. Trots det bistra klimatet så värmde sällskapet och rundan betades av i ett nafs. Jag märkte hur utsvulten jag var på sällskap efter att ha plogat en massa mil ensam i Finland. Under kvällen påbörjade mamma Marika och jag monteringen av alla tio(!) rullgardiner vi införskaffat till vårt nya hus.

Idag ska det äntligen springas lite snabbt igen. Snabba pass har ju varit en bristvara med tanke på det kalla vädret i Finland. Lamas har skissat ihop ett längre pass som ska utföras i varierande farter och lutning. Det ser ut att bli någonting att bita i men jag är nedrans taggad så det ska nog gå bra.

2010-01-05

Dinosaurie?

Barnen bråkar och väsnas vid matbordet. Pappa Patrik får höja rösten och tillrätta visa dem.

Patrik: Nu får ni sitta still och vara tysta. Och ÄT er mat!
Elias: Får vi prata med varandra då?
Patrik: Ja, så länge ni sitter på er plats, inte bråkar och inte säger fula ord till varandra.
Tystnad.
Barnen verkar helt ställda.
Inte bråka med varandra?
Vad ska man göra då?
Elias koncentrerar sig och funderar.
Det var ju inte så lätt det här.
Till slut har han klurat klart och bränner av sitt försök till en vanlig dialog.

Elias: Venla... Är du en dinosaurie?

Tja, vad kan man säga? Det var ju ett gott försök. Resultatet blev väl ingen direkt fulträff fast de höll sedan sams under den resterande måltiden så lite creds ska grabben ha.

2010-01-04

Bokslut 2009

Efter lite sammanställning och klurande är den klar. Sammanställningen för mitt 2009:

Totalt antal kilometer: 4635 km
Snittmängd per vecka: 88.9 km
Antal veckor med mängder över 10 mil: 28
Minsta mängden under en vecka: 55 km (säsongsvilan och skadeperioden exkluderad)
Mesta mängden under en vecka: 150 km
Antal tävlingar (ute/inne): 15 (13/2)
Antal bantävlingar (ute/inne): 6 (4/2)
Antal segrar: 1
Antal pallplatser: 6
Antal svenska mästerskap: 2
Placeringar i mästerskapen: TSM: 10, SM: 9
Antal DM-medaljer: 1 individuellt guld (IDM 3000m), 1 individuellt silver (DM 10000m)
Placeringar på svenska årsbästalistan: 10000m: 12
Pers på distanser: ---
Bästa insats i tävling: ALJ Open 10000m
Sämsta insats i tävling: Långlöparnas kväll 10000m. Drabbades av lätt håll med 3000m kvar att löpa. Valde att försöka behålla tempot men syrade då upp fullständigt de sista 800m som förmodligen är det jobbigaste jag varit med om i min löparkarriär. Fullkomligt väggad.
Antal vilodagar: 33
Antal sjukdagar: 2
Årets bästa intervallpass: Före skadan: 12x1km, P: 30''. Snitt: 3:03. Efter skadan: 1) 6x2000m, PJ: 400m @2:10. Snitt: 6:10. 2) Utomhus 2x(8'/6'/4') PJ:2', SPJ:4' + 3x1000m. Utfall: 3:07/3:04/3:06, 3:08/3:06/3:08 samt 2:53/2:59/2:48.
Årets tuffaste intervallpass: 5000-4000-2000-600m @74'', PJ 400m 3'. Utfall: 15:28, 12:29, 6:11, 1:47.
Årets besvikelse: Stressreaktionen i bäckenet mellan maj och juni som mer eller mindre förstörde stora delar av säsongen 2009.
Årets irritation: Värmen på ALJ Open. Varför var det 25 grader på Stadion just den dagen och varför flyttades ALJ till ett dagslopp istället för ett kvällslopp?
Årets överraskning: Fjärde svensk på Lidingöloppet. Borde inte vara möjligt med tiden 1:48.05 oavsett värmen.
Årets känsla: Att efter skadan och knappt två månader på cykel-helvetet få börja springa igen
Årets träningsbesvikelse: Endast tio renodlade intervallpass med tusingar
Årets träningsöverraskning: Tio renodlade intervallpass med tusingar. Relativt få vadsprängningar.
Årets förbättring: Mängdtåligheten
Årets bästa stationära spel: Uncharted 2: Among thieves. Utmärkelsen haltar dock lite då jag tyvärr inte hann spela igenom Brütal Legend och Assasins Creed
Årets bästa bärbara spel: Zelda: Spirit Tracks, GTA: China Town Wars. Hann tyvärr inte spela igenom Little Big Planet för PSP.
Årets mest spelade konsol: Xbox 360
Årets minst spelade konsol: Wii
Årets bästa prylköp: LED-TV och Canon 5D mark II + objektiv 24-70 f/2.8 L
Årets pryl-överraskning: Har ägt min iPhone 3GS i mer än ett halvår utan att sälja den. Det är ett bra betyg för en mobiltelefon.
Årets bästa bok: Stieg Larssons Millenium-trilogi. Igen.
Årets bästa tv-serie: Dexter säsong 4, True Blood säsong 2
Årets sämsta film(er): Dött race mellan My Bloody Valentine och Jennifer's Body.
Årets bästa film(er): Gran Torino, Avatar 3D, Slumdog Millionarire (mycket tack vare ett fantastiskt bra soundtrack)
Filmer man bör ha sett under 2009: District 9, Up, Inglourios Basterds, Seven Pounds

Well, vad kan man säga. Första anblicken resulterar i en besvikelse. Inga pers, färre segrar, pallplatser och DM-medaljer. Dessutom färre antal tävlingar inomhus och utomhus eller tävlande på halvmarathon eller marathon under säsongen. Vad är då (bort)förklaringen/arna till detta?

Inomhussäsongen sabbades av några illasinnade vadbristningar och sedan när formen var riktigt bra efter en god vårperiod så kom dråpslaget av stressreaktionen i bäckenet. Cykel-helvetet blev således min kompanjon under maj och juni innan jag så smått kunde ta upp tränandet och tävlandet igen. Större delen av sommaren och inledningen av hösten präglades av stress för att ta igen förlorad träning och form. Svårt att jobba upp några seriösa mängder och hårda intervallpass då det var mer eller mindre viktiga tävlingar runt hörnet. Var ändå positivt överraskad över att jag trots minimal löpträning nästan matchade tiderna på Trosa och Roslagsnatta från i fjol då formen var markant bättre. Tyvärr hade jag inte samma grund eller tålighet att falla tillbaka på vilket resulterade att insatserna hade större variation.

Allt var dock inte moll under säsongen. I det två svenska mästerskapen som jag tävlade i (TSM och 10000m) så placerade jag mig högre än i fjol (10:a respektive 9:a). Mot slutet av hösten hade jag så sakteligen börjat suga upp träningen och närma mig fjolårsformen. En sjundeplats på Midnattsloppet indikerade att formen var på väg upp men sedan hade jag tyvärr lite oflyt med vädret på framför allt ALJ Open 10000m. Stekande sol under denna tävling och många led svårt under andra hälften. Tiden 31:07.28 är inte direkt någon märkvärdig tid men med tanke på den tropiska hettan som rådde på Stadion så tror jag att man lätt kan dra av en sekund per varv vilket med ett svalt kvällslopp hade resulterat i ca 30:40 vilket är mer i paritet med vad jag var kapabel till. Dessutom var jag bara någon sekund efter Landin som senare hade en mycket fin höst med en andra plats på Hässelbyloppet (endast 15 sekunder bakom Sjökan) och sedan bli uttagen att representera Sverige på NTM.

Även Lidingöloppet kom att präglas av ganska besvärande värme. Trots en stukning av foten halvvägs och lite vätskebrist sista fem kilometerna så höll jag ihop loppet bra med tanke på nästan total avsaknad av långpass. Tiden 1:48.05 var ingen fullträff men tydligen hade fler än jag svårt att prestera under i det varma vädret då jag faktiskt blev fjärde svensk och elva totalt.

Sett över hela säsongen har jag nästan på kilometern matchat noteringen från i fjol. I år kom jag upp i 4635 km mot 4671 km under 2008. Med tanke på att jag nästan stod still i två månader så innebär detta egentligen att jag plogat mer mil under denna säsong vilket även antalet veckor med mängd över tio mil indikerar. Denna säsong blev det 28 stycken mot 19 i fjol. En stor del i detta är att jag medvetet kortade av säsongen efter Lidingöloppet istället för att boka in en halvmara och/eller ett marathon. Motiveringen till detta vara att inte belasta bäckenet för mycket och ge det lite chans att återhämta sig. Det ska nämligen erkännas att jag trots friskförklaringen under sommaren besvärats och hämmats av ett ömmande och ibland smärtade bäcken. Jag fick istället chansen att under en lång sammanhängande period grunda ordentligt vilket jag hoppas kommer gynna mig under kommande säsong då jag satsar mot lite längre distanser.

En annan notering som sticker ut är det låga antalet sjukdagar. Redan i fjol konstaterade jag nöjt att det var så lågt som sex till antalet. Denna säsong summerades de upp till endast två stycken! Med tanke på att jag har två småbarn som drar hem en hel del baciller från dagis så är det nästan för bra för att vara sant. Då jag dessutom ofta sover för lite under veckorna och tränar med för få sömntimmar i kroppen så är det ett under att jag inte blivit mer sjuk. Kanske reagerar min kropp med att bli skadad istället, till exempel i bäckenet?

Ett nyårslöfte under säsongen 2010 borde rimligtvis vara att försöka lägga sig lite tidigare på kvällarna. Men jag är ett nattdjur och gillar att vara uppe då vilekt följaktligen även resulterar i att jag föredrar att ligga och sova länge på morgnarna.