2010-01-15

Sparris

Att barn inte gillar grönsaker är väl varken en hemlighet eller överraskning? Vissa grönsaker slinker självfallet ner lite lättare medan andra är förknippade med pina och kräver mycket övertalning innan de ens vågar vidröra dem.

Sparris är en sådan grönsak. Hos Mamma Marika och Pappa Patrik är den dock hyllad och figurerar därför i många sallader eller maträtter. Pasta med en gräddig sparrissås tillhör en av favoriterna.

För några dagar sedan serverades just denna maträtt till barnens inverterade glädje. Redan innan mattjafset hade börjat så klargjorde Elias följande:
Elias: Är det sparris i såsen?
Pappa Patrik suckar. Vet vad som kommer ske nu.
Patrik: Ja det är det. Smaskigt va?
Elias replikerar och suckar han med.
Elias: Snart fyller jag sex år eller hur?
Pappa Patrik förvånad.
Patrik: Jo det stämmer. Hur så?
Elias: Då kommer jag nog gilla sparris. Inte nu. För jag är liten.

Så är det alltså. Elias spelar ut sitt: Jag-är-så-liten-så-jag-behöver-inte-äta-sparris-kort. Det hela löste sig ändå till slut. Konsekvensen av ej uppätna sparrisdelar skulle bli utebliven efterrätt för hans del. Glass är en stor motivationsfaktor.

2 kommentarer:

seas sa...

du är vad du äter...

det är alltså Sparris som gäller hos familjen Engström.

Patrik Engström sa...

Seas:

jo så är det ju faktiskt lite. Man är/blir vad man äter. Sparris e en smarrig grönsak. Är du laddad inför kommande helg och inomhusdebuten? Vad siktar du på?