2010-03-09

Bore Cup dt4

Så var tävlingsdebuten gjord för säsongen 2010. Jag har medvetet valt att inte orda så mycket om detta innan tävlingen då jag egentligen ända fram tills tävlingsdagen inte varit riktigt säker på att jag skulle starta.

Orsaken till detta var självfallet det förrädiska underlaget som inte är optimalt för mitt bäcken och som kanske skulle äventyra min marastart nu på söndag i Treviso. Hur som helst så genomförde jag två riktigt bra maraförberedandepass på tisdag och torsdag ifall det inte skulle bli start. På tävlingsdagen (lördag) var det dock så vackert väder att jag beslutade mig för att starta och tillsammans med ett gäng Studenter så bilade vi upp till Bälinge strax utanför Uppsala i en minibuss som Hippie-Hannes hade hyrt.

Under uppvärmningen så rekade jag och Lamas banan och konstaterade att det var mycket is och hård packad snö. Alltså väldigt svårlöpt och skovalet blev en knepig fråga. Jag själv valde att starta med mina DS Racer (knottring sula som griper lite bättre än en traditionell) medan Coachen faktiskt snörde på sig sina spikskor och sedermera genomlöpte 15 km (!) med dessa under tävlingen. Kommentaren från Lamas efter loppet var att fästet självfallet hade varit bra men att vaderna förmodligen inte skulle vara lika tacksamma dagen efter.

Hur som helst så gick starten på loppet och jag bildade snabbt en ledar trio tillsammans med klubbkamraten Seas och fd klubbisen Laser. Tillsammans började vi avverka de tre 5km-varven som loppet bestod av. Jag har alltid gillat varvbanor och tyckte även att det fungerade bra denna gång. Vädret var strålande och solen både värmde och sken även om det var minusgrader. Underlaget lämnade dock en hel del att önska. Det blev ett fasligt letande efter fäste utmed banan. Att första hälften på varvet dessutom bestod av många skarpa och knixiga kurvor gjorde inte saken bättre varken för löpningen ett mitt bäcken.

Nåväl, jag hittade snabbt en behaglig fart och ansträngningsgrad som jag valde att rulla runt på under merparten av loppet. Jag var inte ute efter att pressa fram ett vackert snitt per kilometer utan primärt att få en bra genomkörare och framför allt få lite tävlingsrutin då min senaste tävling faktiskt var Lidingöloppet förra hösten. Att åka ner till marathonloppet utan en tävling i bagaget hade inte varit optimalt. Jag var egentligen nöjd med att bara få genomföra en uppvärmning och sedan sätta på mig tävlingslinnet med en nummerlapp på.

Någon gång under det andra varvet släpper Laser och jag och Seas fortsätter borra på i täten där jag ofta agerade draglok. Jag minns att jag blev lite förvånad över hur lite ansträngd jag var. Jag tävlar aldrig med pulsband men gissar att jag hade väldigt låg och fin snittpuls under loppet. Hur som helst så gick det inte att pressa på i särskilt mycket högre farter då allt frånskjut skulle försvunnit pga det hala underlaget samt att skaderisken skulle ökat markant. Jag och Seas har dock en trevlig snabbdistans i solskenet tillsammans under nästan hela loppet. Då det återstår 200m ökar Seas farten för den kommande spurten. Jag gör ett försök att matcha, får till en bra fartväxling trots underlaget och sprintar till mig en seger med tre sekunders marginal. Tiden blev 49:49 vilket gav ett snitt på cirka 3:20 vilket jag faktiskt är nöjd med med tanke på det bitvist mycket svårlöpta underlaget. Väldigt pigg och fräsch efter målgång och kunde nog sprungit på i något varv till om så hade krävts.

På vägen hem var det oerhört nära att vi testade av Bälinges stolthet och kulinariska smakupplevelse: Sebbans pizzeria och grill. Men Lamas som det italienska fullblod han är spelade ut sitt pasta-kort och vägrade kliva in. Istället stannade han i dörröppningen och deklarerade/bokstaverade: Här äter jag inte maten för den är K - A - S - S. Jag är iofs ingen expert men jag är nästan helt säker på att pizzabagaren bakom disken kanske inte hade svenska som modersmål men säkerligen kunde bokstavera sig fram till vad Lamas hade att säga. Varför Lamas valde att bokstavera detta är en gåta som jag förmodligen aldrig får svar på. Utan att jag visste ordet om hade han istället kommenderat hela sällskapet till en legendarisk Thai-restaurang i Uppsala. Frågan på allas läppar är om han var nöjd med det valet?

Resultaten »

4 kommentarer:

Erik Joelsson sa...

Jag tyckte mest han satt och klagade på allt han hittade på buffén. Själv blev jag väldigt mätt och glad i alla fall, men en pizza hade inte heller varit fel.

Patrik Engström sa...

Erik Joelsson:
Haha, det var som sjutton. Var han inte nöjd med sitt legendariska Thai-ställe? Jag sa ju att vi skulle dragit pizza på Sebbans grill. Det luktade weltklasse lång väg. Lamas åkte väl hem och käkade en massa platta makaroner istället.

Ellinors dröm sa...

Du och Andreas sprang med lätta steg. Hoppas att sista veckans träning blir trevlig och att du hinner vila mycket. Inte för mycket Mario på kvällarna! ;-)

Lorenzo sa...

Vi ska nog hitta en decent pizza till dig i Treviso...som du inte behöver vänta på i 75'.

Om du persar får du allt bjuda på Mamma Engströms sushibuffé.

/LN med helt opåverkade vader