2010-04-29

Värme

Så där ja. Nu är jag nöjd och belåten. Visserligen lite växlande molnighet men en temperatur på 19 (!) grader. Det har man minsann inte varit bortskämd med på sistone. Sakta men säkert känns det som om vår/sommarvibbarna blir tydligare och tydligare. Förutom det mildare vädret så har jag beskådat massor av tussilago och blåklockor under mina löppass och det tar jag som tydliga tecken på att varme väder är i antågande. Men bara för att jag är så här pepp och exalterad så skulle det inte förvåna mig om det kommer ett regelrätt bakslag med minusgrader och snö.

Nåväl, en reaktion på den långa och svåra vintern är att grönskan i skog och mark ligger klart efter tidplan. Det har inneburit att jag hittills klarat mig från pollenbesvär men frågan är om det inte kommer komma en explosionsartad pollenoffensiv när knopparna väl bestämmer sig för att brista. Tanken på en mer än normal intensiv björkpollenanstormning är inget som direkt lockar. Well, vi får se hur det blir med den saken. Jag har inte några direkt stora problem med pollenallergin men lite besvärande är den trots allt.

2010-04-28

Renovering

Tillbaka på jobbet idag då farmor och farfar ryckte in och hjälpte till med att passa barnen under dagen. Elias har snabbt blivit bättre nu med lite penicillin i kroppen så förhoppningsvis kan han göra comeback imorn på dagis.

För min egen del har jag fått en välbehövlig renovering av rygg och ben av Naprapat-Helena och det uppskattades verkligen. Kroppen har varit lite seg och sliten efter helgen i Borås och TSM. Förhoppningsvis blir den nu på bättre humör då det redan imorgon stundar hårda intervaller med fokus mot Stockholm marathon.

2010-04-27

VAB

Dagen stavas VAB. Elias blev hemkallad igår från dagis då han hade jobbat upp en hög och mäktig feber varvid jag stannade hemma med honom och Venla idag i hemmets trygga vrå. Dessutom hade Elias klagat på smärta i ett öra och efter ett läkarbesök under förmiddagen konstaterades öroninflammation med en veckas penicillinkur som bot.

Dagens två löppass genomfördes i shorts vilket sannerligen gladde löparsjälen. Tyvärr sken inte bäckenet ikapp med solskenet och det fina vädret varvid distansen blev jobbigare än jag hade tänkt mig. Inte mycket att orda om, muskelfästena i bäckenet har nu besvärat mig så länge att jag nästan utgår från att det ska smärta och bråka med mig under passen. Det är inte optimalt men hanterbart.

2010-04-26

TSM 2010

Jag och Per Sjögren klättrar i backarna in mot varvning under det andra varvet.
Foto: Thomas Windestam


Ytterligare ett terrängmästerskap är lagt till handlingarna. Jag är nu uppe i sex stycken på sju stycken aktiva löpår. Jag har varit med på alla mästerskap sedan 2004 med undantag för 2005 då jag hade en stressfraktur i benet. Jag var dock på plats vid Böda strand, Öland det året och kunde i detalj bevittna alla lopp vilket var både inspirerande och samtidigt frustrerande då jag själv inte kunde delta. Årets mästerskap var förlagt till Borås dit jag tog mig med tåg under lördag och anlände en bit in på eftermiddagen. Klubben hade ett träningsläger på plats samtidigt och jag övernattade därför på ett vandrarhem tillsammans med klubbkamraterna och de övriga som skulle tävla. Mycket trevligt och bra avkoppling innan allvaret på söndag.


Söndagen bjöd på ganska löpvänligt väder. Temperaturen var runt 10 grader och solen tittade fram även om det blåste lite snålt. Borås skidstadion var platsen för tävlingarna och banan löptes på 2 km motionsslinga som arrangörerna hade preppat med grus. Personligen gillade jag inte underlaget. Gruset var löst och väldigt grovkornigt vilket fick till följd att gruset både var vasst och kantigt vilket inte var särskilt behagligt att springa på med tunna tävlingsskor. Lill-Lasse hade nog samma tankar som jag och sammanfattade det hela på ett träffsäkert sätt: grus-SM. Alltså inte så mycket terräng.

12:35 gick starten för herrarnas långa bana, 12 km och det var ett ganska brett startfält med runt 40 löpare som brände iväg. Inledningsvis var det lite sulig farthållning längst fram i täten. Favoriterna positionerade sig tidigt men ingen vågade ta initiativ eller pressa upp tempot. Detta fick till följd att fältet var väldigt sammanpressat under de två första varven. Efter den inledande ruschen vid starten så försökte jag hitta flytet och lite fritt löprum vilket var svårt då banan var smal samtidigt som det var tjockt med löpare runt om mig. Terrängvarvets karaktär var lättlöpt och flackt utför under dess dryga första hälft. Sista dryga 500m in mot varvning var det dock två ordentliga stigningar där man fick bekänna färg. Under de flacka partierna blev jag passerad av en del löpare som uppenbarligen inte begrep hur de skulle disponera krafterna klokt under loppet. Under klättringen tillbaka mot varvning tog jag igen det jag tappat och passerade dem. Tyvärr blev jag vid backpartierna under de två första varven lite stängd och tappade värdefulla meter till några konkurrenter.

Efter de två första varven började fältet dra ut sig då favoriterna sakta började skruva upp tempot. Det var främst Lill-Lasse som tog spets och tilläts faktiskt få en lucka på kanske tio meter. Bakom honom var dock klungan samlad med tunga namn som Musse, Käck, Adil, Petersson, Sjökan och Uhrbom. Jag låg en bit längre bak och växeldrog tillsammans med Tobias Lundgren och Emil Wingstedt. Under det tredje varvet kom vi ikapp gruppen framför oss bestående av Oskar Landin, Henry Gross och Kristian Algers. Den enda som förmådde följa oss var Algers.

Lundgren och Wingstedt ångade på och försökte få kontakt med Patrik Andersson och Peter Gross strax framför. Jag fattade här ett fel beslut och vågade helt enkelt inte gå på hårdare. Med facit i hand borde jag satsat mer offensivt då jag nu tappade kontakten med dem och de sakta gled ifrån. På de dryga två sista varven var det istället jag och Algers som tampades med varandra. Det hela likande lite av en jojo. På varvets första dryga hälft där det var flackt eller svagt utför gick Algers ifrån mig och fick en lucka på uppskattningsvis tio meter. I stigningen tillbaka in mot varvning gick jag ikapp och sedan om för att i början på nästa varv vara en bit framför Algers. Och så där höll det sedan på fram och tillbaka.

Ut på sista varvet var det uppenbart att både jag och Algers hade taktiken klara för oss. Han pressar på ordentligt på de lättlöpta delarna och jobbar upp ett lite större försprång som buffert in mot den sista stigningen till mål. Jag vet också vad som gäller, jag får inte släppa ett för stort avstånd om jag ska ha chans att täta luckan i backarna. Jag får slita i backarna för att få kontakt och rygg på Algers. Han gör allt för att hålla mig bakom men till sista krönet kommer vi sida vid sida. Algers gör dock en kraftig slutforcering där får ett par meter och drygar ut det försprånget i utförsbacken in mot mål och kommer in några sekunder före mig.

Min placering blev 14 vilket är sämre än fjolårets tionde placering. Dock är avståndet fram till den absoluta täten klart mindre i år än i fjol. Exempelvis var jag cirka 2:30 minut efter Musse i mål medan jag i år var 1:20 efter. Visst var det inte hårdkörning av medaljörerna under de två första varven men om jag minns rätt var det en ganska kontrollerad öppning i fjol också av Musse & Co. Min allmänna känsla av loppet är att löparna strax bakom våra stora namn har breddats och utvecklats en del vilket har minskat avståndet framåt en aning.

För min egen del är jag inte helt nöjd med min insats. Jag borde satsat lite mer offensivt under den svåra 2/3-delen av loppet. Här tappade jag kontakten med Andersson och Wingstedt vilket var olyckligt då jag hade en känsla efter målgång av att jag inte lyckats ta ut mig så mycket som jag hade önskat. Mot slutet är man alltid trött då man bränner det sista man har av krutet. Men under ett lite tidigare parti borde jag kunnat gå på hårdare utan att tappa för mycket in mot mål. Sedan är det självfallet aldrig roligt att förlora en spurt i ett mästerskap. Man är ju trots allt där för att få en så framskjuten placering som möjligt.

Resultaten »

Målgång och jag har dragit det kortare strået i spurtkampen mot Algers. Kastar en hastig blick bakåt för att säkerställa att inte nån annan löpare kommer farandes.
Foto: Thomas Windestam


2010-04-23

Det stundar TSM

Fredag och vackert väder utanför fönstret. Set fint och inbjudande ut. Strax är det hemgång för lite fredagsmys tillsammans med familjen.

Under dagen har jag tagit en kort sväng för att rasta benen lite. Dagarna efter mitt sista terrängpass innan TSM har benen känts lite slitna och sega men idag svarade de upp på bästa tänkbara sätt. Pigga och fulla med kraft och trots att handbromsen var i så trippade jag runt på cirka 3:50 per kilometer. Ett bra tecken på att den lilla lättningen jag belönat kroppen med verkar ge lite resultat.

Imorgon är det avfärd med tåg ner mot Borås och årets TSM. Jag brukar vid detta tillfälle passa på att göra lite reklam för denna tävling som hos den breda allmänheten ofta passerar obemärkt förbi. Faktum är att TSM ofta bjuder upp till årets bästa motstånd sett över hela tävlingsåret. Hit kommer många löpare med en god försäsong i benen. Det som alltså är lite speciellt är att löpare från vitt skilda inriktningar under denna helg möts och mäter sina krafter mot varandra. Alltså kommer man åka på att tampas med såväl 1500m-löpare som orienterare och långskubbare dit jag nu räknar mig själv. Senare på säsongen kommer dessa löpare sprida ut sig mot deras inbördes inriktningar. Banråttorna käkar tartan, orienterar beger sig ut i skog och mark för att springa genom buskar och snår medan vi långlöpare mosar mil på hård fin asfalt.

Jag tar som sagt tåget ner till Borås i morgon vid lunch och anländer senare under eftermiddagen. Efter lite rekning av banan så återstår det lite vila och samvaro med övriga klubbkamrater som antingen är där på läger eller ska tävla. På söndag går herrarnas långa bana, 12 km och då kommer jag stå på startlinjen redo att ta ut och pressa mig så hårt jag förmår.

2010-04-22

DS Trainer 15

Asics DS-Trainer 15. En mycket trevlig sko.

För några veckor sedan skrev jag en liten bloggpost om de nya DS Racer 8 som Asics lanserat lagom till vårkollektionen. De hade til detta år möblerat om modellen ganska ordenligt. Sulan var omarbetad till en traditionell variant och bort plockad var således det den knottringa ytan. Vidare hade man breddat skon och styvat upp den en aning så att den upplevdes som mer robust. Sammanfattningsvis liknade den nya modellen mer DS Trainer än den gamla hederliga DS Racer och jag var väl inte helt nöjd med förändringarna.

Jag har nu under några veckor rullat runt i X antal mil på mina distanspass i de nya DS Trainer 15. Jag var lite orolig för att även denna modell skulle fått utstå en del förändringar men kunde snabbt andas ut. Årets DS Trainer bibehåller sin fina löpkänsla och viktar in sig på 280 g (EUR: 43.5) och håller sig därmed på 'rätt' sida 300g-strecket. Såväl fram- som bakdel är mjuka och dämpade och man bjuds således både på god stötdämpning samtidigt som skon upplevs som lätt och smidig. För mig som inte gillar tunga och uppbyggda skor passar den perfekt. Tyngre skor upplever jag som svampiga vilket leder till att löpkänslan går förlorad. Med en aningen lättare distanssko som DS Trainer får man både dämpning och god närvarokänsla vilket gör att man kan hålla upp löptekniken lite bättre på distanspassen.

Sammanfattningsvis så tycker jag att DS Trainer tagit ett ordentligt steg framåt medan DS Racer tyvärr gått ett steg bakåt.

2010-04-21

Genrep

Igår var det dags för det sista TSM-förberedande passet. Platsen för detta var satt till Polisspåret och dess fina men sugande sågspånsspår. Polisspåret bjuder på det som jag gillar bäst hos terränglöpning. Böljande terräng med några riktigt tuffa motlut och några tekniskt krävande partier. Benen var väl inte helt återhämtade efter söndagens tävling men efter lite uppvärmning och lite löpskolning så var de i alla fall redo för lite intervallande.

Skissen signerad Lamas var 3/2/1-varv i progressivt ökande tempo där vilan var 90''/60'' mellan intervallerna. Varven i Polisspåret är knappt 1800m vilket innebar att intervallernas längd uppskattades till 5400/3600/1800m. Efter en lite trevande start på första varvet fick jag successivt upp ångan och rullade igenom den första ganska långa intervallen utan direkt slitage. Under andra varvet på andra intervallen började det svida till lite i backarna och på sista intervallen var det bara att fokusera och forcera hela vägen in. Trött i mål men nöjd över att jag lyckats genomföra passet enligt Coachens avisering, det vill säga progressivt ökande rakt igenom. Nu återstår det lite distans på programmet följt av lite nertrappning och en generös vilodag på lördag dagen innan TSM i Borås.

När vi ändå är inne på ämnet TSM så kanske det är på sin plats med en liten poll om vem som kommer ta hem herrarnas långa sträcka? Det finns några tunga namn på startlistan och frågan är om Musse försvarar sina dubbla guld från i fjol eller om någon utmanare bjuder upp till kamp? Ni hittar pollen till höger, släng in en röst.

2010-04-20

Mera kalasfirande

Då gårdagens post behandlade TDM ute vid Ekerö så föll övriga helgens aktiviteter lite i glömska. Naturligtvis var det fullspäckat schema som sig bör för att hinna med alla måsten.

Den aktivitet som utan tvekan stack ut från mängden var Elias kalas, denna gång för sina dagiskamrater. Tanken på att bjuda hem tiotalet sjövilda sexåringar kändes av förklarliga skäl föga lockande. Med hänsyn till hemmets fortsatta välbefinnande så hade vi hyrt ett Lekland dit vi bjöd in alla kamrater där de under två timmar fick röja och stöka runt allt vad de förmådde. Och de gjorde grabbarna verkligen. Det var ett gäng rätt spaka grabbar som två timmar senare blev hämtade av sina föräldrar och jag utgår från att precis varenda en av dessa små herrar tuppade av i bilstolen på vägen tillbaka hem.

Hur som helst så var det en trevlig tillställning där det lektes, sjöngs, åts och delades ut presenter. Elias var mäkta nöjd och det var liksom det som var poängen med hela tillställningen.

Övriga aktiviteter summeras till storhandling, pyssel, lek och simskola för Elias. Han börjar bli en baddare på ryggsim. Pappa Patrik mäkta imponerad.

2010-04-19

TDM 2010

Precis som i fjol var Stockholms TDM förlagt ut till Ekerö och Ekebyhov. En rolig och tekniskt krävande 2km-bana som innehöll både höjdmeter, knixiga (och tyvärr ibland feldoserade) kurvor samt lite varierat underlag. Även vädret bjöd på lite solsken och semi-vårvibbar vilket gjorde att jag fick sällskap ut till tävlingen av familjen.

Som jag delgett i tidigare bloggposts så hade jag lite blandade känslor inför denna tävling. Med tanke på marathonsatsningen och total avsaknad av snabba korta mjölksyreintervaller så kände jag mig inte så konkurrenskraftig som jag önskat varvid jag hade ganska svårt att tända till ordentligt. Ofta brukar situationen vara precis den omvända. Ibland är jag nästan så laddad att det går överstyr. Nåväl, jag kände mig lite likgiltig och ställde upp mig på startlinjen mest för att få en genomkörare i överfart och passa på att nöta lite välbehövliga höjdmeter inför nästa veckas TSM i Borås.

Starten gick och efter lite initiala omkastningar i leden så tog Tobias Lundgren spets följd av Turebergarna Daniel Lundgren och John Laselle. En liten bakom dessa herrar positionerade sig Seas, Laser och jag. Jag var lite passiv inledningsvis och fick inte upp ångan så snabbt som jag borde varvid jag fick släppa en lucka efter en kilometer till Laser och Seas. I backarna uppför gick jag bra men hade lite svårt med tempot på flacken och tappade lite avstånd till klungan. Inför varvning blev jag ackompanjerad av Kingis fagra speaker-stämma och började täta avståndet fram till Laser som jag sedan passerade en bit in på andra varvet. Framför mig hade Seas lagt in en överväxel och sprang starkt och offensivt. Seas gick upp i rygg på Tobias som efter en stund fick släppa varvid Seas nu plogade på ensam i spets tätt följd av Tobias och en bit längre ner Daniel och Laselle.

Nu hade mina marathonben så sakteligen fått upp tempot och jag ångade på och tog in meter för meter på Turebergarna. Seas hade skaffat sig en klar ledning längst fram men nu tog vi in på honom. Daniel satte igång jakten och var ikapp Seas med kanske 500 m kvar att löpa. Ungefär samtidigt passerade jag Laselle och hade nu Tobias i sikte. Jag var inne i en bra period och fortsatte forcera framåt så gott jag förmådde. Tyvärr kom jag ikapp Tobias på fel ställe utmed banan. Vi befann oss nu vid en smal liten skogsstig där passeringar var svåra att få till. Jag försökte gå förbi två gånger men fick slå av lite på taken och välja ett annat tillfälle. Detta var lite olyckligt då jag tappade värdefulla meter på Seas som nu hade fått ge upp förstaplatsen till den starkt avslutande Daniel Lundgren som välförtjänt tog hem segern efter ett taktiskt bra genomfört lopp. Hans tid blev 12:41 och några sekunder senare sprang Seas in på 12:46 och jag på 12:49. Hack i häl på mig kom Tobias in på 12:51. Bra press hela vägen men jag hann inte täta avståndet fram till Seas. Med facit i hand borde jag varit lite mer offensiv i min löpning under första varvet men jag saknade den nödvändiga speeden och kommer nog mer till min rätt på en lite längre distans där det blir mer malande och uthållighet. Hur som helst mycket inspirerande löpning från Seas sida och han blir riktigt giftig i Borås på TSM om en vecka.

För min egen del var jag ändå ganska nöjd med min insats. Att gå från 42km-fokus ner till 4 km är inte det lättaste och jag tycker att jag hanterade omställningen hyfsat bra med tanke på utebliven träning samt ett bäcken som inte gillade de tvära kurvorna. Tiden var sex sekunder långsammare mot i fjol vilket känns logiskt då jag var mer tempotränad samt hade mer höjdmeter i kroppen vilket ser ut att vara en bristvara nu hos många löpare med tanke på den sega vintern.

Resultaten »

2010-04-16

Fokus mot terräng och kortdistans

Fredag och strax hemgång. Men innan dess några lätta kilometer i solskenet runt Sjöarna i Sumpan och ett varv genom Ursvik.

Nu till helgen stundar det DM i terräng. Sin vana trogen väljer alla stora drakar i Stockholms området att ställa upp i 4km-klassen vilket gör att konkurrensen på 12:an blir så gott som obefintlig. Egentligen är jag inte alls farttränad för denna korta distans nu med min marathon-fokus så jag hade nog egentligen helst tävlat på den längre sträckan som jag sedan avser även ska springa nästa helg på TSM.

Hur som helst så har jag i samråd med Coachen kommit fram till att det blir en bättre genomkörare att springa 4km-loppet. Kanske är det även bra att få ett genrep i lite överfart? Måste dock erkänna att det känns lite främmande att gå från 42km-fokus ner till sprintdistansen 4km. Hur som helst så ska det bli kul att springa terräng och det ska i alla fall bli lite intressant att se om det finns lite mjölksyra-speed kvar i benen.

2010-04-15

Hello Kitty

Någon dag innan Mamma Marika fyllde år satt jag med Venla i knäet och samtalade lite.

Patrik: Vet du vem som fyller år imorgon?
Venla: Venla?
Patrik: Nej inte än, men snart fyller du år.
Venla: Elias?
Patrik: Nej han fyllde ju precis år.
Venla: Mamma?
Patrik: Just det, mamma fyller år.
Venla skiner upp, glad över att det snart ska bli kalas igen med förmodad tårtätning.
Patrik: Vad tror du mamma önskar sig i födelsedagspresent?
Venla funderar koncentrerat och ser lite bekymrad ut. Det var ju inte så lätt det här. Vad kan mamma önska sig? Men så skiner hon upp.
Venla: Kanske vill mamma ha sådana här?

Venla viker ner byxlinningen en aning och visar stolt upp överdelen av hennes rosa Helo Kitty-trosor. Först blev jag lite full i skratt men då jag tänkte efter var det ju faktiskt ett väldigt omtänksamt och bra förslag av Venla. I hennes värld finns det inte så mycket att värdesätta men eftersom hon och många tjejer är väldigt förtjust i Hello Kitty så borde väl Mamma Marika också vara det?

Eller?

2010-04-14

Premiär för terrängintervaller i Ursvik

Igår var det dags för mer förberedande terrängintervaller inför de kommande terrängtävlingarna TDM och TSM. På grund av den sega vintern har det varit svårt att komma ut i skog och mark för att nöta lite höjdmeter. Därför var det med stor glädje som jag och klubbisen Seas kunde konstatera att Ursviks femma (och förmodligen tia) var helt fri från både snö och is.

Efter en inledande femma som uppvärmning följt av lite stretch och löpskolning så var det dags att göra heder åt Coachens fina terrängskiss. Progressivt ökande fart på de tre inledande och kuperade kilometerna på femman. Efter 30'' ståvila var det dags för fyra stycken 650m-intervaller upp och ner för några branta stigningar med 60'' ståvila. Under dessa korta och intensiva intervaller fick vi käka en hel del mjölsyra och pulsen fick sig en rejäl omgång. Perfekt. Sedan var det två till kilometer tillbaka till starten som höll högt men hanterbart tempo. Passet avslutades sedan med tre stycken tusingar fram och tillbaka från starten till 1km-skylten vilket således innebar mer höjdmeter och syra-tempo. Vilan bestod av 90'' lätt jogg. Jag fick borra på ordentligt under dessa tre sista kilometer men höll ändå ihop löpningen med goda tider rakt igenom. En riktigt rejäl genomkörare vilket var precis vad jag var ute efter.

Med detta goda terrängbesked ser jag fram emot att vässa formen lite ytterligare under helgens TDM för att sedan toppa formen lite ytterligare och dra ner lite på mängden inför nästa veckas TSM.

2010-04-13

Åter kalas

I måndags var det Mamma Marikas tur att addera ett till år till sin samling och därmed kommenderades det upp till kalas igen. Barnen ritade fina gratulationskort och Pappa Patrik fixade grönsaker (läs: blommor) samt lagade en middag som alla verkade gilla. Därefter toppades måltiden med godis och glass.

Under måltiden var det dags för några av Elias berömda och patenterade utsvävningar:
Elias: Pappa?
Patrik: Ja?
Elias: Det här med skolan.
Patrik: Ja, vad är det med den?
Elias: Hur länge gick du och mamma i skolan?
Patrik: Oj, det var nog ganska länge, vi tyckte det var kul att studera.
Elias: Hur gammal måste man vara när man kan sluta i skolan?
Pappa Patrik hajar till. Vad nu? Grabben är sex år och har inte ens börjat i plugget. Går han redan i examenstankar?
Patrik: Varför undrar du?
Elias lägger pannan i djupa veck och funderar vidare en stund.
Elias: Och hur länge måste man egentligen bo kvar hemma?
Mamma Marika och Pappa Patrik skrattar gott.
Patrik: Vad nu då Elias, planerar du att flytta redan?
Elias: Jag ska flytta till Japan. Du får hänga med om du vill!
Skyndar sig sedan att lägga till.
Elias: Men först måste jag spara massor med lagom av pengar.

Till detta har jag inga som helst kommentarer. Elias glasklara tankegångar talar för sig själv.

2010-04-12

Helg med kalas och vårväder

Elias och Venla djupt koncentrerade på att bygga Lego Star Wars-skepp.

Imorse då jag gick till jobbet huttrade jag till. Plus en grad, blåst och dimma. Vad hände egentligen med söndagens vackra vårväder? Våren är på väg även om det inte är någon våldsam forcering, men solen tittar fram lite då och då och på gatorna sopas det störande gruset så sakteliga bort.

Under fredag fyllde Elias sex år och det firade vi tillsammans med farmor och farfar hemma hos oss. Elias kammade bland annat hem en ny cykel och Lego Star Wars skepp och såg därmed mycket belåten ut. Stackars Venla blev lite tagen av allt tårtätande och födelsedagsfirande och fick helt plötsligt för sig att det minsann var hon som fyllde år. Nja, hon får vänta lite drygt en månad innan det är hennes tur att öppna presenter och blåsa ut ljus på tårtan. Vi hann dock inte påbörja bygget av Legoskeppet innan läggdags varvid Elias resolut klev upp 05:45 morgonen därpå för att sätta igång. Pappa Patrik fick (motvilligt) kliva upp och instruera Elias om den på tok för tidiga uppstigningen och sedan somnade Elias om till 09:15. Märkligt det där med barnen och deras uppstigningar.

Söndagen bjöd som bekant på vackert vårväder och idel aktiviteter. Unicorn-Linus bilade över till mig för ett gemensamt långpass. Linus hade dagen innan pressat på fint under Örebros Startmil men är inte den som bangar några extra mil och det tackade jag för. Trevligt pass i gott sällskap och vi styrde kosan runt Silverdal, Ulriksdal vidare mot Ursvik där vi sedan snurrade runt lite i 5km-spåret. Efter lite drygt en timme hade Lamas kommenderat upp 12 tusingar med endast 30'' ståvila. Jag rekade upp en asfaltstusing och påbörjade tusingarna medan Linus snurrade vidare solo i näromårdet. Tusingen var lite vindutsatt och innehöll några svaga stigningar men trots detta lyckades jag i stort sett landa alla under 3:10 och snittade dem på 3:08 vilket med tanke på den korta vilan var ett gott besked. Det kändes även skönt att kunna genomföra några snabba tusingar trots att jag mot slutet nästan var uppe i knappa 30 km på passet. Totalt summerades passet upp till 32 km och lite drygt två timmar vilket resulterade i att veckomängden hamnade på strax över 14 mil.

Efter långpasset stack vi ut med barnen och cyklade lite med dem innan det var dags att städa/tvätta av bilen invändigt. Avskyr att städa bil men det var tyvärr nödvändigt. Då jag redan var igång så fann det sig inte bättre än att helgen sedan avslutades med en grovrengöring av grillen. Nu är den skinande ren och redo att användas.

Som ni ser är det ingen direkt överdrift att påstå att Venla gillar tårta.

2010-04-09

Elias sex år

Idag fyller du min Son sex år. Under sex underbara år har du förgyllt mitt liv med ditt leende, skratt och personlighet. Jag är så tacksam för att jag fått uppleva dem tillsammans med dig. Tacksam för varje stund. Det känns nästan som det var igår jag bar dig som nyfödd i min famn. Samtidigt inte. Du växer så snabbt och jag är rädd för att tiden springer mig förbi. Önskar ibland att jag kunde stanna tiden.

Idag är det din dag.
Din födelsedag.
Grattis från Pappa.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

2010-04-08

Backpass på löpband

Under tisdagens pass var jag ute och rekade möjliga terrängspår för lite backintervaller. Ursvik är ordentligt igenslammat och ser tyvärr inte ut att vara löpbart på ett bra tag. Istället satte jag mitt hopp till Polisspåret och dess fina sågspånunderlag. På sina ställen var denna slinga riktigt fin och underlaget var nästan så torrt att det dammade om spånet men på de delar som ligger i skugga härskade både snö och is vilket gjorde det omöjligt att bedriva intervaller där.

Till följd av detta skissade Coachen upp ett nytt varierat backpass på bandet som jag således fick utföra i hemmets trygga vrå. En liten förändring till detta pass var den ganska uppsnäppade uppvärmningen som varade i 15' enligt:
5': 4:30->4:00 +1
5': 4:00 +1->+5 öka en grad för varje minut
5': 4:00->3:50 +5

Efter denna 'uppvärmning' stretchade jag lätt innan det var dags för själva kärnpasset som bestod av backintervaller skissat till 5x10' med pausjogg 3' i 4:30->4:20 och där varje intervall var varierad enligt:
2': 3:20 +2
2': 3:25 +3
2': 3:10 +0
2': 3:20 +3
1': 3:05 +0
1': 3:25 +6

De tre första intervallerna genomlöptes kontrollerat även om det blev en del fipplande med knapparna för fart och lutning när man mitt under rådande intervall ska justera inställningarna. På fjärde intervallen började det svida till i lungorna och på femte fick jag ta i för fullt men fullföljde dock passet enligt plan. Benen var dock helt opåverkade under hela passet så det känns verkligen som om uthålligheten är riktigt bra. Detta pass fick dock pumpen att jobba på ordentligt och det är där jag behöver förbättra mig till kommande terräng-DM och terräng-SM.

2010-04-07

Kontraster

Igår efter mitt distanspass så stretchade jag lite i anslutning till entrén vid mitt hus. Bredvid höll några killar på att lägga sten på en annan entré. De hade en liten vätskepaus och var tydligen lite sugna på att prata löpning.

Storväxt stenläggare: Är du klar nu med passet?
Patrik: Jo nu är jag färdig. Avslutar med lite stretchning.
Storväxt stenläggare: Ok, hur långt körde du?
Tittar på GPS-klockan.
Patrik: Det blev nästan 22 km.
En viss förvirring uppstår.
Storväxt stenläggare: 22 km? Menar du inte 22 minuter?
Patrik: Nej inte minuter, jag menar kilometer.
Fortsatt förvirring.
Storväxt stenläggare: Men det är ju jätte långt.
Patrik: Jo kanske. Eller lagom, jag brukar snitta cirka 20 km om dagen.
Stenläggaren kliar sig i huvudet. Verkar som om han inte tror på mig.
Storväxt stenläggare: Men du ser ju inte ens trött ut.
Stenläggaren har nu mer eller mindre gått över till att resonera med sig själv.
Storväxt stenläggare: Jag har nog aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. När jag tänker efter så har jag nog aldrig ens sprungit i 22 minuter.

Och så är det väl. Alla har olika preferenser. Det som för mig knappt är tid för en uppvärmning är samtidigt en så lång tid att en annan person aldrig sprungit så länge. Men huvudsaken var väl att vi båda skrattade gott åt det hela. Han över att jag var galen nog att springa cirka 20 km om dagen och jag åt att han aldrig sprungit längre än 22 minuter.

2010-04-06

Hemma igen

Tillbaka på svensk mark efter mycket trevligt påskfirande i Finland. Nedrans tidig ankomst med färjan och klockan hade precis passerat 06:10 då vi rullade ut med bilen från båten. Har lyckats sova ut och därmed ta igen förlorad sömn under ledigheten så det tog konstigt nog inte emot att kliva upp så tidigt.

Strax stundar det hemfärd, eller rättare sagt hemjogg då Mamma Marika imorse tog bilen vidare hem efter att ha släppt av mig vid jobbet. Ute skiner solen och vårkänslorna är påtagliga varvid eftermiddagspasset ser ut att bli en trevlig historia.

2010-04-05

Påsk och löpning i Finland


Påskhelgen bjöd på mycket löpning och trevligt umgänge med Mamma Marikas familj. På fredagen var det dags för intervaller och Coach Lamas hade denna gång skissat upp ett rätt uppsnäppat pass som fick mig lite nervös inför start. Passet var av sådan karaktär att jag verkligen skulle behöva bjuda till för att matcha hans plan. Skissen var uppvärmning i 20' följt av 2x(10/8/6/4') i 3:25/3:20/3:15/3:10-fart med PJ: 3' och SPJ: 6' samt avslutas med nerjogg 10'. Pausjoggen skulle ligga runt 4:30-4:40. Totalt sett alltså intervaller i 56' vilket kan bli lite slitigt då farten skulle vara hygglig samt att passet såg ut att landa på 1:50, knappt 30 km och dessutom genomföras i ganska kraftigt kuperad landsvägsterräng.

Benen svarade upp bra och jag landade den första serien under den initiala planen. Valde att lugna mig en aning inför den avslutande serien för att inte behöva slita mig helt fördärvad. Matchade dock planen även under andra serien och fick såldes mig en ordentlig genomkörare som visade att fart och uthållighet är konserverad sedan Treviso marathon. Ett gott formbesked såväl fysiskt som mentalt, framför allt då kuperingen bitvis var ordentligt krävande. Snittiderna för de två serierna blev:
1. 10'/3:21, 8'/3:15, 6'/3:12, 4'/3:04
2. 10'/3:24, 8'/3:17, 6'/3:14, 4'/3:10

Under lördag var det 'namnfest' för två av Mamma Marikas systrars bägge nyfödda söner. En mycket trevlig tillställning med god mat och dryck. Barnen och deras kusiner lekte så det stod härliga till medan jag agerade fotograf och gjorde mitt bästa för att föreviga stunden ur alla möjliga olika vinklar.

Söndagen bjöd på nedrans trist väder. Tre plusgrader och regn från en askgrå himmel. Som tur var lyste nordanvinden med sin frånvaro vilket gjorde långpasset en aning lättare. Då jag inte känner några finska löpare i Helsingforsområdet så fick jag genomföra passet i min ensamhet vilket är en liten mental utmaning för mig då jag ska vara ute själv i cirka två timmar. Första hälften av passet genomfördes med äppelpodden i öronen och en talkbok som sällskap. Benen var helt ok och jag landade in de första 19 km i fart strax under 4:10 med relativt låg och fin snittpuls. Därefter bytte jag snabbt till lite lättare skor då passets andra del skulle bestå av en tempoökning. Lamas instruktion var att köra progressivt från 3:45-3:15 men det tedde sig istället så att jag satte autopiloten på fart strax under 3:30 och höll den sedan där under hela fartökningen över 12 km. Passet blev således 31 km och kändes klart lättare att genomföra tackvare tempoökningen under passet som mentalt lättade upp.

Veckan summerades till 133 km trots en vilodag (resan till Finland). Den innehöll ett backpass, långintervaller och snabbdistans där två pass var på cirka 30 km.

2010-04-01

Jobb eller hobby?

Idag anlände vi till Helsinki och begav oss raskt till en av våra bekanta för att äta lite god frukost tillsammans. Väl där började vi av någon okänd anledning prata jobb samt olika hobbies. Mamma Marika, även känd i vissa kretsar som Frun eller Chefen, förklarade inför sällskapet att för Pappa Patrik (alltså undertecknad) så är jobbet bara en hobby medan löpningen är det riktiga arbetet.

Efter lång och mödosam fundering och inre monolog med mig själv under större delen av dagen har jag inte lyckats komma fram till om detta var att betrakta som en komplimang eller inte? Jag spelar ut ett diplomatiskt kort och väljer att ligga lågt. Känns onödigt att föra det på tal igen. Om det nu inte skulle tolkas som en komplimang så kommer jag ändå bli varse det vid en framtida eventuell oenighet. Detta är en absolut sanning som aldrig felar.