2010-04-26

TSM 2010

Jag och Per Sjögren klättrar i backarna in mot varvning under det andra varvet.
Foto: Thomas Windestam


Ytterligare ett terrängmästerskap är lagt till handlingarna. Jag är nu uppe i sex stycken på sju stycken aktiva löpår. Jag har varit med på alla mästerskap sedan 2004 med undantag för 2005 då jag hade en stressfraktur i benet. Jag var dock på plats vid Böda strand, Öland det året och kunde i detalj bevittna alla lopp vilket var både inspirerande och samtidigt frustrerande då jag själv inte kunde delta. Årets mästerskap var förlagt till Borås dit jag tog mig med tåg under lördag och anlände en bit in på eftermiddagen. Klubben hade ett träningsläger på plats samtidigt och jag övernattade därför på ett vandrarhem tillsammans med klubbkamraterna och de övriga som skulle tävla. Mycket trevligt och bra avkoppling innan allvaret på söndag.


Söndagen bjöd på ganska löpvänligt väder. Temperaturen var runt 10 grader och solen tittade fram även om det blåste lite snålt. Borås skidstadion var platsen för tävlingarna och banan löptes på 2 km motionsslinga som arrangörerna hade preppat med grus. Personligen gillade jag inte underlaget. Gruset var löst och väldigt grovkornigt vilket fick till följd att gruset både var vasst och kantigt vilket inte var särskilt behagligt att springa på med tunna tävlingsskor. Lill-Lasse hade nog samma tankar som jag och sammanfattade det hela på ett träffsäkert sätt: grus-SM. Alltså inte så mycket terräng.

12:35 gick starten för herrarnas långa bana, 12 km och det var ett ganska brett startfält med runt 40 löpare som brände iväg. Inledningsvis var det lite sulig farthållning längst fram i täten. Favoriterna positionerade sig tidigt men ingen vågade ta initiativ eller pressa upp tempot. Detta fick till följd att fältet var väldigt sammanpressat under de två första varven. Efter den inledande ruschen vid starten så försökte jag hitta flytet och lite fritt löprum vilket var svårt då banan var smal samtidigt som det var tjockt med löpare runt om mig. Terrängvarvets karaktär var lättlöpt och flackt utför under dess dryga första hälft. Sista dryga 500m in mot varvning var det dock två ordentliga stigningar där man fick bekänna färg. Under de flacka partierna blev jag passerad av en del löpare som uppenbarligen inte begrep hur de skulle disponera krafterna klokt under loppet. Under klättringen tillbaka mot varvning tog jag igen det jag tappat och passerade dem. Tyvärr blev jag vid backpartierna under de två första varven lite stängd och tappade värdefulla meter till några konkurrenter.

Efter de två första varven började fältet dra ut sig då favoriterna sakta började skruva upp tempot. Det var främst Lill-Lasse som tog spets och tilläts faktiskt få en lucka på kanske tio meter. Bakom honom var dock klungan samlad med tunga namn som Musse, Käck, Adil, Petersson, Sjökan och Uhrbom. Jag låg en bit längre bak och växeldrog tillsammans med Tobias Lundgren och Emil Wingstedt. Under det tredje varvet kom vi ikapp gruppen framför oss bestående av Oskar Landin, Henry Gross och Kristian Algers. Den enda som förmådde följa oss var Algers.

Lundgren och Wingstedt ångade på och försökte få kontakt med Patrik Andersson och Peter Gross strax framför. Jag fattade här ett fel beslut och vågade helt enkelt inte gå på hårdare. Med facit i hand borde jag satsat mer offensivt då jag nu tappade kontakten med dem och de sakta gled ifrån. På de dryga två sista varven var det istället jag och Algers som tampades med varandra. Det hela likande lite av en jojo. På varvets första dryga hälft där det var flackt eller svagt utför gick Algers ifrån mig och fick en lucka på uppskattningsvis tio meter. I stigningen tillbaka in mot varvning gick jag ikapp och sedan om för att i början på nästa varv vara en bit framför Algers. Och så där höll det sedan på fram och tillbaka.

Ut på sista varvet var det uppenbart att både jag och Algers hade taktiken klara för oss. Han pressar på ordentligt på de lättlöpta delarna och jobbar upp ett lite större försprång som buffert in mot den sista stigningen till mål. Jag vet också vad som gäller, jag får inte släppa ett för stort avstånd om jag ska ha chans att täta luckan i backarna. Jag får slita i backarna för att få kontakt och rygg på Algers. Han gör allt för att hålla mig bakom men till sista krönet kommer vi sida vid sida. Algers gör dock en kraftig slutforcering där får ett par meter och drygar ut det försprånget i utförsbacken in mot mål och kommer in några sekunder före mig.

Min placering blev 14 vilket är sämre än fjolårets tionde placering. Dock är avståndet fram till den absoluta täten klart mindre i år än i fjol. Exempelvis var jag cirka 2:30 minut efter Musse i mål medan jag i år var 1:20 efter. Visst var det inte hårdkörning av medaljörerna under de två första varven men om jag minns rätt var det en ganska kontrollerad öppning i fjol också av Musse & Co. Min allmänna känsla av loppet är att löparna strax bakom våra stora namn har breddats och utvecklats en del vilket har minskat avståndet framåt en aning.

För min egen del är jag inte helt nöjd med min insats. Jag borde satsat lite mer offensivt under den svåra 2/3-delen av loppet. Här tappade jag kontakten med Andersson och Wingstedt vilket var olyckligt då jag hade en känsla efter målgång av att jag inte lyckats ta ut mig så mycket som jag hade önskat. Mot slutet är man alltid trött då man bränner det sista man har av krutet. Men under ett lite tidigare parti borde jag kunnat gå på hårdare utan att tappa för mycket in mot mål. Sedan är det självfallet aldrig roligt att förlora en spurt i ett mästerskap. Man är ju trots allt där för att få en så framskjuten placering som möjligt.

Resultaten »

Målgång och jag har dragit det kortare strået i spurtkampen mot Algers. Kastar en hastig blick bakåt för att säkerställa att inte nån annan löpare kommer farandes.
Foto: Thomas Windestam


Inga kommentarer: