2010-05-04

Ägd

Det här med språkbruk och generationsskillnader fick en ny dimension i bilen på väg till sommarstugan i fredags. Farfar satt och tränade Elias på lite plus och minus. Till saken hör att jag även gett Elias en miniräknare. Inte vilken miniräknare som helst utan en härligt oanvänd mint-condition industridesignad Sharp miniräknare från 1986. Vissa av er känner säkert igen dessa med deras karakteristiska (på den tiden) state-of-the-art solceller placerade högst upp. En kollega hade köpt på sig ett restparti (?) sådana och jag var inte sämre än att inhandla ett gäng av honom för en billig peng.

Hur som helst. Efter lite inledande huvudmatematik ville Elias prova minräknarens funktionalitet och bad därför Farfar höja svårighetsgraden på frågorna. Föga överraskande gav miniräknaren rätt svar på varje fråga.

Elias: En gång till!
Farfar: Men är det någon idé då du har en miniräknare?
Elias: Jo!
Farfar: Ok, vad är 72 minus 36?
Elias upptagen med att knappa på miniräknaren.
Elias: 36?
Farfar: Ja det stämmer.
Elias bränner av ett tjut av triumf.
Elias: Wow, jag total-äger!
Farfar konfunderad.
Farfar: Vad är det du äger?
Elias: Jag äger!
Farfar: Vaddå äger? Miniräknaren?

Och här släpper vi diskussionen. De kom inte längre. Liksom tekniken förändras och går framåt gör även språket så. Men ibland uppstår det lite missförstånd mellan olika generationers språk/talbruk. Vi nöjer oss så för denna gång.

Frågan jag ställde mig var vem som egentligen var ägd?
Farfar eller Elias?

1 kommentar:

Marie sa...

Hahaha... ; )