2010-05-25

Vilse på Tolvanloppet

Helgen bjöd verkligen på varierande väder. Lördagen präglades av pressande solsken och medelhavsvärme medan söndagen mest liknade en höstdag med spöregn och knappa tio grader.

På lördag hade Coach Lamas kommenderat iväg mig till Tolvanloppet i Bromma fast med en viss justering. Jag skulle värma upp med att springa dit och ha cirka 70 minuter i benen innan start. Själva tävlingen skulle löpas som ett träningspass och avverkas i tilltänkt marathonfart. Normalt sett brukar jag inte vara så pepp inför dessa upplägg. Ska jag tävla vill jag stå på startlinjen och känna att jag kan göra mig själv rättvisa. Träna kan jag göra i egen regi och på hemmaplan. Nu lät jag mig dock motvilligt övertalas och jag ska erkänna att jag var lite nyfiken på loppet då bansträckningen går i det närområde där vi bodde innan flytten till Silverdal.

Starten gick och en för mig okänd schweizisk landslagsorienterare vid namn Matthias Müller drog iväg tillsammans med Micke Lindberg och Philip Rosen. Jag lät dem ploga på längst fram och sladdade en bit längre bak. Det var pressande varmt och banan är mycket kuperad men jag hittade dock marafarten. Vid 8 km hade Müller ryckt till sig en lucka ner till Lindberg medan jag hade tätat avståndet fram till Rosen och följde nu hans rygg. Det var lite knixig bansträckning med kurvor och backar och helt plötsligt inser Rosen och jag att vi har sprungit fel då vi varken såg banmarkeringar, snitslar eller funktionärer. Jag tror att Rosen vek av från banan i ett parti där han tappade synkontakt med Müller och Lindberg och jag var så fokuserad på att följa hans rygg att jag inte såg att vi sprang fel.

Lite mental uppförsbacke då man efter cirka nio km inser att man sprungit fel och dessutom har en hel del extra kilometer i ryggen. Hur som helst så är jag lite orienterad i området och försökte kryssa mig och Rosen tillbaka till bansträckningen. Några stackars villaägare stod på sina tomter och såg ganska förvånade ut när två ensamma löpare kommer frustandes med nummerlappar på bröstet.

Vid tio kilometer var jag och Rosen tillbaka på banan och vi behöll tävlingsfarten hela vägen in i mål trots att vi visste att vi skulle diskvalificeras. Jag själv motiverade det hela med att tävlingen var att betrakta som träningspass. På den sista svagt stigande och sugande kilometern in mot mål skakade jag av mig Rosen och sprang in först i mål. Faktiskt före ledarbilen. Hur ofta händer det? Strax bakom mig sprang sedan Müller in i mål som segrare och hade trots den höga värmen och kuperade banan satt ett nytt fint banrekord. Jag hade knappt 30 km på distansmätaren vid målgång och avslutade mitt träningspass med nerjogg fyra km tillsammans med Grodlårsmannen. Totalt summerade jag ihop 33 km för dagen och veckomängden på lite drygt 14 mil.

Själv var jag lite förvånad då jag aldrig tidigare lyckats springa vilse på en tävling. Bortsett från detta var Tolvanloppet en trevlig tillställning med härlig lokal prägel. Dessa stadslopp är ofta mycket trevliga med glada och positiva funktionärer och äkta genuin atmosfär.

7 kommentarer:

Walter sa...

Just Tolvanloppet verkar ha lite problem med felspringningar. Jag minns några inlägg på smurftjaten från tidigare år där samma sak hände. Skumt.

Björn Torssell sa...

Om man inte känner till vad som hände så är det rätt förvirrande att kolla på målgångsfilmen och sen kolla relsultatlistan :)Imponerande iaf att ni lyckades komma in rätt banan igen efter missen utan att tappa fokus.

Banan var uselt utmärk, hade jag inte haft sällskap med "Grodlårsmannen" hade jag garanterat sprungit fel också.

Patrik Engström sa...

Walter:

Jo jag minns oxå det du nämner. Det var tydligen Petri och Vose som hade råkat ut för en liten fadäs där ledarbilen körde fel bansträckning. ;)

Patrik Engström sa...

Björn:

Jo det var verkligen mental uppförsbacke då man insåg att racet var kört men jag tog det som träning istället och höll i sortsett samma målfart in i mål (sista km gick aningen långsammare pga det sega motlutet).

Och jag vill vara förtydliga att jag inte gör någon segergest på filmen. Istället har jag vinkat avvärjande när speakern presenterade mig som vinnare i loppet. :)

Grattis till tredjeplatsen. Är inte du också bosatt i närområdet till loppet? Så det var lite av hemmaplan för dig?

Björn Torssell sa...

Stämmer. 1 kg hängmörad biff kunde hämtas ut i den lokala charkbutiken, tack vare att man hade postadress Bromma och därmed var "bästa brommabo". Bara att tacka och ta emot :)

Stort lycka till nu under nästa drabbning som jag gissar är 42k på sthlms gator. Ses på startlinjen.

Patrik Engström sa...

Björn:

Wow, 1 kg hängmörad! Härligt att ta hem och slänga på grillen. Själv fick jag en Kexchoklad-fleece-pläd som tröstpris! :)

Lycka till på Stockholm marathon. För min egen del ser det rätt mörkt ut med start då jag åkte på en muskelbristning i bakresidan av låret i tisdags. Inte bra. Inte bra alls.

NiklasN sa...

Fleece-pläd, inte dåligt.
I den halva av resultatlistan där jag häckar har det hänt att tilldelningen bestått i en vit löparkeps. Utlottad på startnummer...

Men det är uselt att snitlsa så glest att det går att springa vilse, banläggaren borde ta en titt på någon av STFs vinterfjälleder.