2010-06-01

Fokus på låret

Stor dag idag. Det var nämligen dags att testa av låret och se om det pallade med löpning. Skulle det bli pannkaka idag på dagens pass så skulle det innebära DNS på Stockholm marathon. Alltså lite vinna eller försvinna vibbar över passet.

Kände dock tidigt under dagen att låret var lite annorlunda. Annorlunda med betydelsen bra, det vill säga inga besvär eller ömmande punkter. Men som sagt, vardagssysslor på jobbet innebär ju en klart mildare belastning än när man väl är ute och springer.

Strax innan middag snörde jag på mig skorna för första gången på exakt en vecka och joggade igång lätt. Låret kändes bra från första steget och jag kunde sedan rulla igenom cirka 30 minuter i fart som landades in strax under 4:10. Snabbare än så vågade jag inte pressa på. Låret svarade som sagt upp bra men löpningen kändes kantig då jag inte sprungit på en vecka och att bäckenet ömmar en del nu när jag inte har Voltaren i kroppen. Dessutom hade jag en för hög snittpuls under passet. Den kanske kan förklaras med lite tappat flås och det faktum att jag var mycket nervös under passet och ständigt oroade mig för om låret skulle hålla samtidigt som tankarna omedvetet flög iväg till lördag och starten på maran.

På Elias och Venlas dagis/försola hade de för några dagar haft en liten löptävling vid namn Vårruset (är inte det ett registrerat varumärke förresten?). Hur som helst så hade Elias från gått den patenterade taktiken signerad Lamas, alltså att öppna försiktigt och sedan öka progressivt. Grabben bombade på från steg ett och lämnade tydligen kamraterna från sin avdelning i ett dammoln bakom sig. Sedan hade han kroknat lite på slutet men kunde tydligen unna sig en ordentlig förfriskning vid vätskestationen innan han sedan fortsatte in i mål med en bra avslutande spurt. Bra där, lite mindre fokus på simning och mer på löpningen. Helt ok enligt Pappa Patrik.

På Venlas avdelning hade de sprungit lite kortare och under lite lugnare former. Här gick de flesta istället på rad och höll varandra i handen medan man sjöng några visor tillsammans. Kontrasten total mot vad jag själv är van vid men blotta tanken på detta lite bohemiska sätt att tävla fick mig att klucka av skratt.

Jag ska kolla med Herr Larm om han är sugen på att testa detta upplägg under några av våra gemensamma distanspass. Jag bedömer att chansen för detta som minimal.

2 kommentarer:

Ellinors dröm sa...

Vad skönt att låret beter sig som det ska. Stort lycka till på lördag. Kommer stå strax efter Djurgårdsbrunnsbron och skrika mig smurfblå.

Jag hoppas verkligen att Hr Larm nappar på idén. Ni två skulle göra er med små näpna sånger och hand-i-hand löpning. Kanske lite hopsasteg inlagt oxå?

Patrik Engström sa...

Ellinor:

Tack för pepp! Jag är 100% säker på att jag kommer se och höra dig!