2010-07-29

Venla tänker och klurar

Venla växer så det knakar och i takt med det ökar hennes intresse för bisarra diskussioner. Nedan sammanfattar jag några små roliga konversationer jag haft med henne de senaste dagarna:

Pappa: Venla om du fick önska dig ett husdjur vad skulle du vilja ha då?
Venla: Jag vill ha en katt!
Venla funderar vidare.
Venla: Och en hund!
Så långt är allt lugnt.
Venla: Och så vill jag ha en elefant. Fast bara en liten.
Tur det. En stor elefant hade ju inneburit en hel del extra arbete.

Venla är även inne i en djup prinsessfas och i samband med detta uppstår det tydliga roll- och könsfördelningar. Eller vid närmare eftertanke är de inte så tydliga.

Venla: Jag är en prinsessa.
Pappa: Ok, men vad är jag då?
Venla: Du är en prins.
Pappa Patrik ganska nöjd. Får jag inte vara kung så nöjer jag mig med att vara prins.
Pappa: Men vad ska mamma vara då?
Venla: Mamma ska vara jägare.

Det sista var ju minst sagt lite överraskande och oväntat. Men nu är det satt på pränt. Mamma Marika är jägare och ska bege sig ut i de djupa finska skogarna för att fälla byten som vi (prinsar och prinsessor) sedan kan tillaga vid lägerelden på kvällen.

Värme

Den pressande värmen är kvar i Finland och jag väljer helt enkelt att njuta av den. Visst skulle det vara lite behagligare med svalare temperaturer framför allt då det är läggdags men snart är det höst och vinter med mörker och vinterklimat och då längtar man ju efter det här.

Dagens cykelpass avverkades på eftermiddagen då kvicksilvret masat sig upp till 34 grader. Uppe på sadeln fläktar det trots allt en del och man kan ju bära med sig vätska på cykeln så värmen besvärar faktiskt inte lika mycket som den skulle göra under löpning. Ganska exakt fem mil skrapade jag ihop med god känsla, enda negativa saken var väl att det blåste som attan idag vilket gjorde att kilometerpasseringarna blev ganska varierande tidsmässigt.

Sedan har jag naturligtvis tittat en hel del på friidrotts-VM och väljer här att publicera ett axplock av några tankar/reflektioner:

* Lemaitre, den manlige segraren på herrarnas 100m var spinkigast i startfältet. Och dessutom vit. Kul med lite variation bland de annars ganska stereotypt byggda 100m-löparna.

* Enorm spridning i damernas 10000m-lopp. Abitova som blev tvåa gjorde i våras 2:22.19 i London marathon vilket ger henne en snittid per mil som nästan var snabbare än de tre som kom sist i loppet.

* DNS. Är det bara jag eller bryter extremt många löpare sina lopp? Om det nu är så varmt så måste de våga lägga om sin plan och springa mer taktiskt.

* Publiken. Var är den?

Avslutningsvis bjussar jag på en kavalkad av bilder från resan till Legoland. Jag vet att de är sena men bättre sent än aldrig.

Lite havsbad vid Fyns kust innan Legoland.

Venla och Elias poserar tillsammans med sina kusiner Kaapo och Paavo och Byggar Bob (med fru)..

Elias, Paavo, Kaapo, jag och Venla. Vi har alla ingen framtid som brandmän.

Barnen njuter av en attraktion.

Gruppbild utanför Legoland. Från vänster: Konsta, Sargit, Paavo, Kaapo, Anssi, Elias, jag och Venla.

Legoland var grymt. Barnen gav precis allt. Och det gjorde vi föräldrar också.

2010-07-28

Finland och långpass

Om ni undrar vart det vackra sommarvädret är så är svaret i Finland. Solsken och pressande värme upp mot 30 grader. I måndags begav sig alltså familjen hit. Vi tog färjan över och anlände suligt tidigt till Turku/Åbo imorse. Förutom den extremt tidiga uppstigningen så härjades finlandsfärjans korridorer av någon form av upplopp och kravaller varvid nattsömnen blev minimal.

Tog det lite lugnt under förmiddagen innan jag sedan stack ut på ett långpass på cykeln utmed perfekta böljande landsvägar här i Veikkola strax utanför Helsinki. Skrapade ihop totalt 71 km och mixade in ett intervallpass enligt: 4x(4x4'), P: 45'', SP: 5'. Inte så lätt med dessa avstånd, på cykel kommer man som bekant lite längre än man gör löpandes och dessutom hittar jag inte så bra i dessa finska nejder. Således var jag totalt vilse efter 48 km och tvingades då studera Google-maps lite på mobilen innan jag kunde ställa om nosen mot rätt riktning och ta mig hemåt. Hur som helst så var det ett mycket gott pass och jag fick pressa på utan avbrott för korsningar eller trafikljus, något som man får sin beskärda dos av i närheten av Stockholm där det är svårt att hitta fina stråk där man kan cykla på utan avbrott.

Nu ska jag bara toppa kvällen med friidrotts-EM och lite bastu så är allt perfekt.

2010-07-26

Medaljhopp

Det vackra vädret har försvunnit och med det den pressande värmen. Istället har solsken bytts ut mot regn och blåst. Att cykla i regn och motvind är inte samma sak som att springa i samma väderleksförhållanden. Jag har under helgen därför stängt in mig i källaren och bränt av några bra pass på trainern. Ett av de längre och bättre intervallpassen genomfördes enligt: 6x3', 5x4', 4x5', 3x6', P: 30'', SP: 1'.

Trots fyra dagar i Danmark med knappt 200 mils bilresa och aktiviteter på Legoland så lyckades jag på nåt sätt få ihop en hel del träningstimmar. Lite tomt känns det också nu när både fotbolls-VM och Touren är över. Hur som helst så var det ruggigt spännande in i det sista på Touren och det tackar vi herrarna Contador och A. Schleck för. Härnäst väntar ju friidrotts-EM. För Sveriges del ser det inte så ljust ut, faktum är att om det skulle vara mästerskap i skador så skulle nog Sverige segra överlägset. Frågan är om inte Isabella Andersson seglar upp som en av de få medaljhoppen vi har kvar? Christian Olsson och Susanna Kallur har ju som bekant lämnat återbud och Emma Green är lite småskadad. Återstår Isabella, Linus Thörnblad och Michel Tornéus som kanske kan slåss om de ädlaste medaljerna. Eller har jag glömt någon?

2010-07-23

Hemma

Tillbaka i Sverige och hembasen i Silverdal. Efter fyra stycken hektiska och intensiva dagar var det skönt att ta en liten sovmorgon och bara pusta ut lite. Lite kyligare väder idag och för första gången på semestern behövde jag sätta på mig långbyxor istället för shorts. Dagens inleddes med lunchbesök på Kulturhuset tillsammans med några bekanta från Italien. Därefter var det dags att fylla på kyl och frys med matprodukter.

Lite senare på eftermiddagen stack jag ut på ett lite längre distanspass på cykeln. Kropp och ben aningen slitna efter de senaste dagarnas aktiviteter så jag duckade intervallerna och tar dem imorgon istället. Även cykelstället behövdes pälsas på en aning med långärmad tröja. Egentligen tycker jag det bara var skönt med lite svalkande vindar, det har ju varit pressande varmt nu under en längre tid. Men snart (läs: imorgon) får det gärna bli lite varmare igen. Det är ju trots allt sommar och semester.

2010-07-21

Legoland

Två extremt hektiska dagar på Legoland är nu avklarade. Barnen och frun ligger och sussar djupt och jag är precis hemkommen efter ett nattpass på motionscykeln i hotellets gym. Det är ingen direkt glamorös tillvaro att sitta och pressa några mil i ensamheten på gymmet och inte blir det heller bättre av att motionscykelns sadel är modell XL, alltså lika bred som mitt lår (på längden). Följaktligen har jag dessa tre nätter då jag tränat fått mer ont i rumpan än jag sammanlagt fått av åtta veckors hård cykelträning på min rejser. Nåväl, det kunde varit värre. Jag har trots allt på något obegripligt sätt trots resa och långa dagar på Legoland lyckats hålla träningen vid liv.

Själva resan ner till Danmark inleddes tidigt på måndag morgon. Totalt innehöll resan tre planerade stopp och ett oplanerat. De planerade stoppen var frukost, lunch och sedan havsbad utmed Fyns kust. Det oplanerade stoppet var Venla ensam kreatör till. Läsa serietidning samtidigt som bilåkning är tydligen ingen bra kombination för henne och vi tvingades därför till ett 30 minuters saneringsstop av bilen strax nedanför Vättern. Ni kan säkert själva klura ut vad som hände.

Lite lagom mör i kroppen i tisdags efter ganska exakt 90 mils bilåkning dagen innan. Men humöret steg då väl gled in på Legoland. Precis som för barnen så var detta mitt första besök här. Legoland alla attraktioner måste jag ge ordentligt med cred till. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så stort. Men det som drog ner betyget en aning var de milslånga köerna. Att vänta 30-40 minuter för en attraktion som är över på lite drygt två minuter är ganska tufft. Har man dessutom två stycken småbarn so inte vill stå still en sekund så är det nästan en omöjlig uppgift. Men så är det ju högsäsong och man får skylla sig själv. Lite senare på eftermiddagen så lättade det på kraftigt och köerna mer än halverades. Till på köpet var det inte lika pressande varmt då det blev lite molnigt och helt plötsligt kunde man välja och vraka bland nästan alla tillgängliga attraktioner.

Planen till dag två (onsdag) var således att anlända lite senare på dagen och vänta ut den värsta ruschen. Taktiken fungerade perfekt. Strax efter lunch tog vi det lite lugnt och rastade barnen i parkområdet för att lite senare plocka attraktion efter attraktion. Med detta upplägg hann vi faktiskt på kortare tid än under tisdagen göra betydligt fler åkturer vilket barnen (och självfallet vi föräldrar) uppskattade enormt.

Besöket avslutades med att Elias brände alla sina besparingar på Boba Fetts Lego-rymdkepp (för er som inte kan er Star Wars så heter det Slave One). Venla åt andra sidan plockade på sig lite Hello Kitty-prylar samt ett rosa (!?) sjörövarsvärd. Jag själv nöjde mig med fyra stycken nyckelringar med olika Lego-Star wars figurer. Vad kan jag säga? Jag är extremt svag för allt som har med Star Wars att göra. Jag rår inte för det.

2010-07-18

Strax avresa

Well, tidig måndag morgon så drar familjen tillsammans med Mamma Marikas syster och hennes familj ner till Danmark och Legoland. Barnen är så pepp att de kan självantända precis när som helst. Jag själv är nog dessvärre inte lika pepp. Tanken på att sitta inspärrad i bil under 92 långa mil (enkel resa) känns föga inspirerande. Men frun min är sedan barnsben fostrad med hårda bilsemestrar genom Europa vilket resulterade i att de alternativa ressätten tåg och flyg förkastades med en liten fnysning. Till Danmark åker man med bil. Det är inte så långt. Det blir kul.

Kämpa.

Hur det blir med träningen under dessa fyra dagar vågar jag knappt tänka på. Jag drar inte med mig rejsern under denna resa utan ställer mitt hopp till hotellets gym. Förhoppningsvis finns där en motionscykel som jag kan stilla den värsta abstinensen på.

Den gångna veckan har ur träningssynpunkt varit riktigt bra. Jag har genomfört fyra intervallpass där tre pass varit av karaktären lång. Ett riktigt bra facit och det känns i alla fall lite motiverande att cykeln lossnar mer och mer. Veckans intervallpass sammanfattas nedan:

- 4x(5'/4'/3'), P/SP: 1'
- 105' inkl 3(5x120/15)
- 4'/6'/8'/10'/12'/10'/8'/6'/4', P: 1'
- 120' inkl 3x(5x180''/20'')

2010-07-15

Medicinsk fotvård

Ny erfarenhet idag. Morgonen inleddes med ett besök på ett spa i Stockholm dit jag hade ett vackert presentkort. Efter en hel del velande valde jag behandlingen medicinsk fotvård.

Initialt orolig för vad de skulle tänkas hitta på med mina arma fötter. En annan orosbild var också att de skulle få stora spelet när jag langade upp mina marathonfötter för behandling. Nu visade sig alla dessa orostankar vara obefogade. Behandlingstjejen var hyfsat nöjd med hur jag hade tagit hand om mina fötter (under 33 år). Det enda som hon rynkade näsan åt var mina fyra blånaglar. Men hon smörjde, filade, borrade och jobbade som ett bi och faktum var att fötterna, fram för allt naglarna, efter en knapp timme såg mänskliga ut. Måste erkänna att jag var positivt överraskad av behandlingen. Fötterna mådde som prinsar och de har ju trots allt varit med och plogat ett antal mil genom åren så det var säkert på topphumör över behandlingen. Det som var en liten besvikelse var den avslutande fotmassagen som var på tok för klen. Myggbetten då man är på sommarstugan känns mer än fotknådningen.

Senare under dagen var Venla bjuden på kalas hemma hos Herr Larms son. Jordgubbstårta och gott sällskap gjorde eftermiddagen till en räkmacka. Dagen avslutades med ett härligt distanspass med Herr Larm genom Sollentuna och en vidare sväng utmed Järvafältets nejder.

Och just det. Pedalerna kom av cykeln idag. Jag plockade in cykeln till Cykelcity och där tog de fram stora bössan (verktyget). Två killar gick bet på att dra av pedalerna innan butikens kralligaste kille kallades ut och gjorde processen kort. Så nu stoltserar racern (till slut) med nya racerpedaler och imorn ska de nya skorna invigas.

2010-07-14

Ny utrustning

Återigen en bråd dag innehållandes många trevliga aktiviteter. Som vanligt är tiden en bristvara men så länge det är trevliga aktiviteter man kämpar med att hinna med så känns det i alla fall stimulerande.

Strax innan lunch var det dags för ett längre pass på cykeln med några intervaller för att lätta upp distansen en aning. Efter det kom farmor och farfar över och lekte en stund med barnen medan jag passade på att pipa iväg till Cyckelcity och införskaffa nya racerskor och pedaler. Farligt det där med att glida in i en cykelbutik. Raskt börjar man titta på komponenter man kan uppgradera. En ny sadel? Nya bromsar? Kanske ett par nya handskar?

Väl hemma så kunde jag inte förmå mig att skruva av de gamla pedalerna. Pannkaka. Cyklade över till Herr Larm i hopp om att han skulle orka kränga av dem. Herr Larm är ju det närmsta vi kommer en modern svensk superhjälte. Men hur mycket han rev och slet så rubbades pedalerna inte en millimeter. Så det blir till att svänga förbi butiken en gång till imorgon för att be dem bila av pedalerna.

2010-07-13

Furuviks sommarland revisited

Dagens medresenärer: Farfar, Venla och Elias.

Dagens utflykt styrdes mot Furuviks sommarland. Fortsatt galet bra väder och termometern visade 30.3 grader i skuggan redan 07:52.

Furuviks sommarland bjuder på en hel del barnvänliga aktiviteter. Först och främst så inledde vi besöket med att titta på lite djur i deras djurpark. Sedan var det dags för tipsrunda på Wild Kids-ön. Därefter var det sol och bad för fulla muggar i poolområdet. Barnen stortrivdes fick väl lite välbehövlig avkylning i vattnet. Dagens avslutades med ett par åk i några karuseller på tivolit. Därefter hemresa med trötta men nöjda barn.

Under kvällen stack jag och Herr Larm ut på lite distanscykel runt Sollentuna och vidare en sväng i Djursholm och sedan hem igen via Mörby och Ulriksdal. Tunt med trafik på vägarna och en fantastisk fin sommarkväll. En härlig avslutning på en trevlig dag.
Venla på strålande humör.

2010-07-12

Himmelsk helg

Återigen en fantastisk helg lagd till handlingarna. Man börjar bli smått bortskämd med detta extrema sommarväder. Dag efter dag inkasseras med en snitttemperatur på upp mot 30 grader. Men jag ska inte klaga och med tanke på den svåra och bistra vinter vi alla led av så är det väl inte mer än rätt att vi får lite sommarvärme på pluskontot?

Hur som helst så kickade semestern in 17:32 på fredag eftermiddag. Fem veckors härlig ledighet som ska kryddas med familjeaktiviteter och träning. Direkt efter hemgång styrdes kosan mot landet. Som sig bör spenderades helgen med sol och bad, grillning och bastubadande. Utöver detta hann jag genomföra ett intervallpass på trainern under lördag enligt: 2.5'/5'/7.5'/10'/10'/7.5'/5'/2.5', P: 45''. Det fanns inte en enda plätt med skugga så passet plogades i pressande värme. På en cykeltrainer med svetten lackandes utmed kroppen så lockar man tydligen till sig bromsar. Massor av bromsar. Och uppenbarligen biter de rakt igenom cykelbyxor och hela munderingen. Kul att man kan bjussa krypen på nåt, det är inte varje dag man är bromsföda.

Under söndagen hann jag med en snabbdistans utmed landsvägarna i Salaland. Långa fina landsvägsstråk utan avbrott för korsningar eller trafikljus. Fick nästan anstränga mig för att inte gilla cyklingen allt för mycket. Hur som helst så fick jag ihop ett riktigt bra pass med god snitthastighet med tanke på att det blåste rätt kraftigt och hastigheten därmed blev väldigt varierande.

2010-07-09

Misslyckad herniografi (x3)

I går var det dags för min herniografi som åsyftade till att se om jag lider av ljumskbråck vilket till viss del skulle förklara mina smärtor i området kring bäckenet.

Innan själva 'ingreppet' så täcktes jag i sann Grey's Anatomy-anda in i klassisk grön operationspass samtidigt som området vid magen desinfekterades med någon form av sprit. Medan jag ligger på britsen hör jag hur sjuksystern prasslar med diverse olika redskap som doktorn ska använda sig av. Helt plötsligt hör jag hur hon liksom för sig själv utbrister: Oj, den här var ju inte alls så mysig. På britsen undrade jag lite försynt för mig själv om de åtminstone tvättar sina redskap mellan undersökningarna.

Sedan gled doktorn som minsann delgav att det skulle göra ganska ont vid nålsticket men att det trots allt bara skulle bli ett sådant. Ok, kör på nu innan jag ändrar mig. Efter det tar hon upp den absolut största sprutan och nål jag någonsin sett i mitt liv. Ridå ner. Nu var jag inte helt säker på att jag gjort rätt val. Kanske skulle man spelat ut fegiskortet och stannat hemma?

Nu låg jag ju mer eller mindre fastspänd på bristen så det var bara att blunda och tänka på svala japanska vårvindar. Och ont gjorde det. Nålsticket alltså. Och runt i magen joxade hon med sprutan. Efter någon minut suckade hon och sa att hon måste göra ett nytt nålstick. Jaha, och jag som trodde vi var överrens om att det bara skulle bli ett sådant. Men icke.

Ok, bit ihop. Kör på. Nålstick och smärta igen. Och efter en hel del meckande med nålen i min mage frågar hon helt plötsligt hur det känns. Well, inte alls så skönt så klart svarar jag. Nej det är för att jag har stuckit dig i tarmen och missat bukhinnan.

Så doktorn måste göra ett nytt tredje försök. Tredje gången gillt eller hur? Nu var jag inte alls så pepp utan ville bara implodera och dra där ifrån. Under de gröna operationsdukarna (som inte var av ett andande goretex-membran) svettades jag nu hårt. Ok, i med sprutan en gång till, men gör det fort för annars tuppar jag av säger jag till doktorn. Och en tredje gång sticker hon mig. Och en tredje gång gör det satans ont. Likt distans på cykeltrainer så kryper sekunderna fram. Och efter någon minut suckar hon igen och konstaterar att det här inte fungerar. Hon har nu missat bukhinnan tre gånger och istället träffat tarmen tre gånger och det var minsann inte bra. Inte farligt men inte så bra och nu ville hon göra fler nålstick. Hur förväntas man egentligen tolka något sådant?

Som ni kanske förstår var jag inte hel sugen på ett nytt återbesök om två veckor för ett nytt försök. Jag spelade ut semesterkortet och bad om att få återkomma med besked. Istället kom vi fram till att försöka genomföra ett ultraljud i hopp om att se ljumskbråck. Ultraljudet som inte är lika exakt som en herniografi visade dock ingenting. Alltså tillbaka på ruta ett.

Hem åkte jag utan något besked om vad som är fel i området vid bäckenet. Istället hade jag ordentligt ont i magen hela kvällen med vad jag antar var ett resultat av alla nålstick i tarmen. Var till och med tvungen att skära ner på kvällens distanspass på cykeln på grund av magsmärtorna.

Hatar att vika ner mig.

2010-07-07

Besök

Nytt besök idag hos förbundets sjukgymnast Jenny Jacobsson. Ett bra och givande besök som resulterade i lite nya infallsvinklar och rehabövningar. Jag har nu suttit fast på cykeln i ganska exakt fem veckor. Redan den första veckan mildrades smärtan i bukmuskulaturen så att jag kunde genomföra vardagsmässiga sysslor så som resa mig upp från liggande ställning, böja mig fram och knyta skosnören och hosta samt nysa. Men efter denna förbättring så har det stagnerat en aning. Gör jag lätta antydningar till löpning eller jogg så känner jag direkt hur det börjar ömma och smärta på ett obehagligt sätt.

Så, planen är att fortsätta avlasta detta parti och sedan invänta morgondagens besked från herniografin. Även om den skulle påvisa ett ljumskbråck så känns det inte som om det förklarar alla problem jag har i bäckenområdet. Istället är vi mer inne på att ett eventuellt ljumskbråck skulle vara en följd till överbelastning i bäckenbensområdet. En annan möjlig infallsvinkel är att injicera kortison i pubis ostiten (det inflammerade området) och hoppas att det tar ordentlig skruv. Studier visar på bra effekt av detta men kräver att en kompetens person utför det hela samt att man verkligen träffar rätt med injiceringen.

Nåväl, det ser alltså ut att bli en hel del mil som ska nötas med cykel i sommar. Trist, men inte så mycket att göra åt. Bara att acceptera och försöka göra det bästa av situationen.

2010-07-06

Underbara barn

Barnen fortsätter leverera sköna kommentarer och frågor. Idag avlossade de varsin guldklimp som jag här återger utan omsvep eller förskönande formuleringar. Jag vet inte vad ni tycker men det är vid sådana här ögonblick som man som förälder ler av lycka inombords och samtidigt önskar att man vore barn igen.

I badrummet strax innan tandborstningen. Elias greppar tandkrämen.
Elias: Du pappa?
Patrik: Ja, vad är det?
Elias: Nästa gång du köper tandkräm...
Patrik: Ja?
Elias: Kan du då köpa en tandkräm med chokladsmak?

Idag vid middagsbordet.
Patrik: Venla, vad ska du göra på dagis imorgon?
Venla: På dagis?
Patrik: Ja, är det nåt speciellt du ska göra då?
Venla: Nej.
Pappa Patrik en aning förvånad.
Patrik: Inte?
Venla: Nej, jag ska bara leka och skratta.

Så kloka ord från min lilla treåriga dotter. Jag tror bestämt att jag själv (och flera vuxna?) borde anamma det mottot.

Imorgon ska jag åka till jobbet för att leka och skratta.

2010-07-05

Sommarvärme

Sommar, sol och jordgubbstårta. Livets tre goda ting.

Sommarvärmen har drabbat Sverige hårt. Kanon. Sådant här väder är man inte van vid så det gäller att njuta. Under lördagen pressade jag ett intervallpass på trainern innan det var dags att fira lite födelsedag i efterskott tillsammans med farmor och farfar. I traditionell japansk stil så dukades det fram grillbord ute på terrassen och sedan grillades det yakinikku för fulla muggar. Det hela toppades in med Mamma Marikas jordgubbstårta. Bra avslutning.

Söndagen stoltserade med ännu bättre väder. Medelhavsvärme. Herr Larm drog till sjöss och lämnade mig åt mitt ensamma cykelöde. Jag stack ut på ett lite längre pass och måste, motvilligt, erkänna att det bitvis var rätt trevligt på cykeln. Teknik, styrka och rytm förbättras för var dag och jag börjar så sakteligen känna mig hemma uppe på sadeln. Senare delen av söndagen spenderades nere på stranden med sol och bad.

Som sagt, en toppen helg.

2010-07-02

Sollentuna GP

Igår var en fullspäckad dag. Direkt efter hemkomst från jobb var det upp på cykeltrainern för att avverka ett nytt intervallpass (5x(4'/3'/2'/1'), P: 45''). Sedan en dusch modell bråttom innan farfar och övriga familjen satte kursen mot Sollentunavallen och dess GP-tävling.

Vädret galet bra. Solen värmde och pressade på så att sprintrarna och hopparna trivdes. Lite senare på kvällen när solen gick ner bakom kullarna blev temperaturen aningen svalare vilket i kombination med total avsaknad av vind resulterade i perfekta förhållanden att springa långt.

Innan tävlingen avslutades med de tre 5000m-loppen hade höjd(?)punkterna under galan varit Emma Greens nya (äntligen) personbästa i höjd på 1.98. Att den nyblivna världsettan Chaunté Lowe skulle vara lite mör var inte direkt någon högoddsare. I lördags hoppade hon 2.05 i höjd och sedan timmen efter 6.90 i längd och befann sig sedan mindre än en vecka på vallen redo för nya hopp. Och den gode ALJ påpekade även efter tävlingen att hon dessutom avser göra en start i Madrids GP-gala idag (fredag). Känns lite väl maxat för hennes del men då det inte är något mästerskap i år så kanske det går hem? Några andra positiva resultat var Thobias Ekhamre 1.48.72 på 800m samt Nacerddine Hallils 3:40.55 på 1500m. Philip Nossmys pressade även OS 7:an Richard Phillips in på mållinjen på 110m häck.

Först ut bland 5000m-heaten var det kvinnliga där de tre främsta svenska deltagarna Blommé, Liljestedt och Grimfors hade en liten plan om att försöka gå mot EM-kvalgränsen på 15:50. Efter en liten försiktig inledning av loppet så rann några dyrbara sekunder bort och de turades istället om att växeldra och spurtade sedan om placeringarna där Blommé drog det längsta strået. Bakom denna trio var det dock väldigt kul att se våra två EM-klara marathonlöpare Anna von Schenk och Gabriella Samuelsson löpa offensivt. Faktum är att de gick starkare andra hälften av loppet gentemot Blommé & co. Båda två belönades med kraftiga personbästasänkningar på denna kortare distans trots deras marathoninriktade träning.

Herrarnas A-heat var även det en riktig pärla. Den gode Skoogen agerade hare de första 1500m. Bland utlänningarna var det loppets suverän Ben Lawrence från Australien som satte upp ett tempo som sakta men säkert hakade av löpare efter löpare. Med en mäktig slutspurt (56.5 på sista varvet!) så tog han hem heatet med imponerande löpning. I den bakre klungan var det desto jämnare och kamp ända in på mållinjen. Sista kilometern jobbade våra två norska besökare Buraas och Moen gott tillsammans och fick som belöning placeringarna två och tre samt två nya fina personbästa på 13:41 respektive 13:44. Ännu roligare var det att följa Käcken och Wallerstein som båda hade som mål att utmana EM-kvaltiden på 13:50. Och tack vare god och jämn farthållning inledningsvis så bet de i hela vägen och höll ryggarna som serverades. Efter en minst sagt dramatisk spurtstrid mellan dem, Korir, Utriainen och Kipsang (fem löpare inom 0.4 sekunder!) så klockades de för 13:45 och inkasserade därmed båda varsin välförtjänt EM-biljett.

För min egen del agerade jag speaker tillsammans med Coach Lamas under dessa tre 5000m-heat. Och jag ska vara helt ärlig utan omsvep. Det var kul. Galet kul! Att få stå nere vid ringside och följa dessa lopp och även rapportera passertider samt de olika skeden under loppen var en härlig upplevelse. Att Käcken och Wallerstein dessutom kryddade loppen med sina fina insatser gjorde självklart saken roligare. Och eftersom jag fortfarande är skadad och fast på cykelhelvetet så var det lite lindrande för löpsjälen att få nosa på löpningen på nära håll.

2010-07-01

Tävlingar

De närmaste dagarna i kalendern innehåller tre riktigt intressanta och trevliga tävlingar. För min egen del är ingen av dessa aktuella då jag allt jämnt är fast på cykelhelvetet. Jag har sådant sug efter löpning att jag ibland bara vill implodera men dessvärre ser det ut att bli mer cykel framöver. De tre tävlingarna spär ju självfallet på löp- och tävlingsabstinensen men samtidigt finns det ingen anledning för mig att stressa igenom rehaben, den får helt enkelt ta den tid den tar.

Vilka tävlingar tänker jag då på? Idag är det faktiskt både Roslagsnatta och Sollentuna GP som går av stapeln. Båda dessa tävlingar ligger mig varmt om hjärtat. De två senaste åren har jag lyckats springa hem segern i Roslagsnatta men i år blir det som sagt ingen start. Hur som helst så ska det bli intressant att se vem som vinner loppet. Den andra tävlingen idag, Sollentuna GP, är även den ju lite speciell då jag själv är Sollentunabo. Utöver detta har jag just i denna tävling vid tidigare år satt mina pers på både 3000m och 5000m så det är uteslutande goda minnen från de härligt blåa tartanbanorna. För att dämpa löpsugen en aning ser ut nu kanske det blir repris från Sommarpelen. Alltså lite speaker-jobb tillsammans med Coach Lamas under de tre (två manliga och ett kvinnligt) avslutande 5000m-heaten som alla håller mycket god klass.

Imorgon är det även dags för Trosa stadslopp som enligt mig är den kanske roligaste tävlingen på hela året. Fantastisk atmosfär och stämning utmed hela banan. Arrangören har lyckats perfekt med att låta staden Trosa sluta upp kring just löptävlingen. Och precis som Stockholm marathon så kontrollerar Trosa vädrets makter till fullo. Trosa stadslopp borgar alltid för strålande sommarväder.