2010-07-02

Sollentuna GP

Igår var en fullspäckad dag. Direkt efter hemkomst från jobb var det upp på cykeltrainern för att avverka ett nytt intervallpass (5x(4'/3'/2'/1'), P: 45''). Sedan en dusch modell bråttom innan farfar och övriga familjen satte kursen mot Sollentunavallen och dess GP-tävling.

Vädret galet bra. Solen värmde och pressade på så att sprintrarna och hopparna trivdes. Lite senare på kvällen när solen gick ner bakom kullarna blev temperaturen aningen svalare vilket i kombination med total avsaknad av vind resulterade i perfekta förhållanden att springa långt.

Innan tävlingen avslutades med de tre 5000m-loppen hade höjd(?)punkterna under galan varit Emma Greens nya (äntligen) personbästa i höjd på 1.98. Att den nyblivna världsettan Chaunté Lowe skulle vara lite mör var inte direkt någon högoddsare. I lördags hoppade hon 2.05 i höjd och sedan timmen efter 6.90 i längd och befann sig sedan mindre än en vecka på vallen redo för nya hopp. Och den gode ALJ påpekade även efter tävlingen att hon dessutom avser göra en start i Madrids GP-gala idag (fredag). Känns lite väl maxat för hennes del men då det inte är något mästerskap i år så kanske det går hem? Några andra positiva resultat var Thobias Ekhamre 1.48.72 på 800m samt Nacerddine Hallils 3:40.55 på 1500m. Philip Nossmys pressade även OS 7:an Richard Phillips in på mållinjen på 110m häck.

Först ut bland 5000m-heaten var det kvinnliga där de tre främsta svenska deltagarna Blommé, Liljestedt och Grimfors hade en liten plan om att försöka gå mot EM-kvalgränsen på 15:50. Efter en liten försiktig inledning av loppet så rann några dyrbara sekunder bort och de turades istället om att växeldra och spurtade sedan om placeringarna där Blommé drog det längsta strået. Bakom denna trio var det dock väldigt kul att se våra två EM-klara marathonlöpare Anna von Schenk och Gabriella Samuelsson löpa offensivt. Faktum är att de gick starkare andra hälften av loppet gentemot Blommé & co. Båda två belönades med kraftiga personbästasänkningar på denna kortare distans trots deras marathoninriktade träning.

Herrarnas A-heat var även det en riktig pärla. Den gode Skoogen agerade hare de första 1500m. Bland utlänningarna var det loppets suverän Ben Lawrence från Australien som satte upp ett tempo som sakta men säkert hakade av löpare efter löpare. Med en mäktig slutspurt (56.5 på sista varvet!) så tog han hem heatet med imponerande löpning. I den bakre klungan var det desto jämnare och kamp ända in på mållinjen. Sista kilometern jobbade våra två norska besökare Buraas och Moen gott tillsammans och fick som belöning placeringarna två och tre samt två nya fina personbästa på 13:41 respektive 13:44. Ännu roligare var det att följa Käcken och Wallerstein som båda hade som mål att utmana EM-kvaltiden på 13:50. Och tack vare god och jämn farthållning inledningsvis så bet de i hela vägen och höll ryggarna som serverades. Efter en minst sagt dramatisk spurtstrid mellan dem, Korir, Utriainen och Kipsang (fem löpare inom 0.4 sekunder!) så klockades de för 13:45 och inkasserade därmed båda varsin välförtjänt EM-biljett.

För min egen del agerade jag speaker tillsammans med Coach Lamas under dessa tre 5000m-heat. Och jag ska vara helt ärlig utan omsvep. Det var kul. Galet kul! Att få stå nere vid ringside och följa dessa lopp och även rapportera passertider samt de olika skeden under loppen var en härlig upplevelse. Att Käcken och Wallerstein dessutom kryddade loppen med sina fina insatser gjorde självklart saken roligare. Och eftersom jag fortfarande är skadad och fast på cykelhelvetet så var det lite lindrande för löpsjälen att få nosa på löpningen på nära håll.

Inga kommentarer: