2010-08-16

Betraktelser från Midnattsloppet

Fredagen bjöd på riktig tropiskt sommarvärme. Luften nästan stod still och luftfuktigheten var mäkta hög. Under kvällen mildrades dock värmen en aning och innan start på Midnattsloppet hade temperaturen sjunkit till strax över 20 grader.

Jag själv hade begett mig in till tävlingen tillsammans med Herr Larm som så sakteligen har kommit tillbaka från sin skadeperiod i början av sommaren och nu ville krydda upp träningen ett steg till med tävling. Då Larmen stack iväg på uppvärmning sammanstrålade jag med Laser, Alf och Olle Walleräng och tillsammans inledde vi en fjällvandringspromenad utmed Söders gator. Man kan väl utan överdrift påstå att ingen av oss hittar särskilt bra på Söder vilket resulterade i att vi gick fel både en och två gånger.

Nåväl, loppet då? Tja vad kan man säga. Jussi Utriainen tog planenligt kommandot direkt i loppet och drog sedan ifrån successivt till en mäktig och ohotad seger på 30:22. Bakom honom ekade det dock obehagligt tomt. Inga importerade H-Kenyaner eller andra utlänningar. Detta i kombination med att inte en enda svensk lyckades pressa sig under 32 minuter måste betraktas som svagt. Visst är banan krävande men rimligtvis måste Sverige kunna skaka fram fler löpare som på beställning gör under 32 minuter. I de senaste årens upplagor har dessutom Midnattsloppet fungerat som observationslopp inför Finnkampen vilket avspeglat sig i ett markant tyngre startfält. Så var det inte i år och kanske sparar vissa löpare sig inför stora SM till helgen i Falun. Men i min värld kan det inte finnas ett bättre sätt att toppa formen inför SM med en ordentlig tävling veckan innan.

Vidare bör nog Sverige känna en stor oro inför årets Finnkamp. Herrarna har de senaste åren tack vare goda insatser på 5000m och 10000m lyckats ta igen det vi ofta tappat i kastgrenarna. Sjökan, Skoogen med flera har gjort heroiska insatser ofta med dubblering i loppen. Nu är dessa två herrar inte längre aktuella och Olle Walleräng dras med en besvärlig skada och ansvaret kommer istället falla tungt på Käcken och Wallerstein. Men frågan är om de kommer kunna matcha finnarnas line-up? Under min semester i Finland såg jag deras finska mästerskap på 10000m. I pressande värme mitt under dagen (knappa 30 grader) segrade Räsenen på 29:25, Utriainen 29:35 och finnkenyanen Kipkurui 29:45. Således tre man under 30 i svåra förhållanden. Noterbart att fjärde finländare sprang in på 32:15, alltså ett ganska stor gap till de tre längst fram. Som sagt, finnkampen kan bli en riktigt obehaglig överraskning på de längre distanserna för oss svenskar.

Avslutningsvis var det otroligt kul att se Studenternas Susanne Grimfors (hädanefter kallad Grimforskan) fullkomligt pulvrisera allt motstånd på damsidan och segra med över en minut. Grimforskan har haft en fantastisk utveckling denna säsong och det ska bli väldigt intressant att se vad hon kan prestera på kommande SM och Finnkampen. Hennes seger på Midnattsloppet var ett perfekt genrep och kommer fungera som självförtroende-boost för henne samtidigt som det säkerligen sätter lite extra myror i huvuden på konkurrenterna.

4 kommentarer:

Staffan sa...

Vad har hänt med Erik Sjöqvist? Läste för länge sedan att han var skadad men sedan har det varit tyst, har han lagt av? Synd i så fall!

Henrik Skoog harade väl i Sollentuna men har inte sett hans namn i några resultatlistor heller?

Anonym sa...

Kul att Grimforskan är tillbaka!
Kommer ihåg henne som "underbarn" i tidiga tonåren på 800 m ute i Täby.

Hoppas också att du läker ihop väl och snart är tillbaka. Hässelbyloppet?

Patrik Engström sa...

Staffan:
Sjökvist har länge dragits med besvärande baksidor på sina lår. I år sprang han någon tävling innan Terräng-SM och sedan 12 km på TSM. Efter det var han inte så munter och om han kommer tillbaka till tävlingsbanorna låter jag vara osagt. Skoogen lade ner sin elitsatsning efter förra säsongen. Även han dök dock upp och sprang riktigt bra på herrarnas korta (4km) bana på TSM. Sedan har han dessutom agerat hare på Sommarspelen och Sollentuna GP.

Patrik Engström sa...

Anonym:

Det var kul att du kommer ihåg henne. Hon var väl mest inriktad på 800m och 1500m som tonårig om jag förstått det hela rätt. Men att hon nu i lite mer mogen ålder kan komma tillbaka och pressa tider på längre distanser är lika kul som det är imponerande. Och det känns verkligen som om hon har mycket tid kvar att kapa fortfarande. Hennes utvecklingskurva pekar spikrakt uppåt.

För min egen del är det fortfarande strul med muskulaturen i buken. Jag väljer att ta det lite vecka för vecka och har inte tänkt på några tävlingar. Vi får se hur det blir framöver. Nu hoppas jag dock innerligt på en kortisonspruta i buken.