2010-09-30

Mot Sorrento och Capri

Stressig dag med massor av avslut. Dagen till ära var min sista på mitt uppdrag ute hos kund i Sundbyberg. Nu återvänder jag till huvudkontoret för nya och utmanande uppgifter.

Dessutom är det imorgon avresa för årets konferens vars mål är Sorrento och Capri. Det matchar givetvis inte fjolårets resa till Japan men det ska verkligen bli intressant att se Amalfikusten som räknas som en av de vackraste kustremosorna i Italien. Dessa resor brukar bli riktigt fullpackade med konferens och aktiviteter så jag vet inte riktigt hur det kommer bli med uppdatering av bloggen och även möjlighet att få till någon ordentlig strukturerad träning.

I helgen går även en av årets största löpevent av stapeln. Sport vi minns anordnar den årliga tävlingen SVMM. Alla unga som gamla, tunga som lätta profiler kommer vara där och visa upp sig från sin bästa sida. Det är med sorgset hjärta jag konstaterar att jag själv inte har möjlighet att ansluta men mina tankar kommer vara med där hela tiden. Spana gärna in den excellenta hemsan som säkerligen kommer rapportera och bevaka tävlingen från sekund ett med både bilder och video.

2010-09-29

Niohundra

I fyra år har jag försökt hålla den här bloggen vid liv med löpning och lite familjeangelägenheter.

Denna resa har resulterat i niohundra inlägg. Niohundra som i 899 + 1, 799 + 101 eller 450 + 450. Jag känner mig dock inte helt klar än.

Jag gör nog ett ryck till och borrar vidare mot 1000.
Det blir jämnt och fint.

2010-09-28

Space Station

Fuglesang, Engström och Engström Jr. Notera Decerno-fickkniven i bakgrunden som Fuglesang plockade med sig upp i rymden. Fuglesang är ju dessutom god för fyra fullföljda Stockholm Marathon. Jag glömde dock fråga honom när han avser göra sin femte start.

På grund av reflektionerna från helgens Lidingölopp så hamnade redogörelsen av helgens aktiviteter hängandes. Det som stack ut mest från de standardmässiga sakerna var dels löpning över 7.5 km i vad som måste betraktas som ett hyfsat gott tempo. Föga överraskande så märker jag att löpflåset fått sig en törn och att jag tappat lite teknik och flyt. Upp- och nerför fungerar det rätt ok men så fort jag kommer ut på flacken så kan jag inte koppla på autopiloten och rulla utan ansträngning som jag tidigare kunde.

Nåväl, jag klagar inte. Jag får/kan ju trots allt springa lite kortare distanser varannan dag och med tanke på skadehelvetet jag haft sedan juni så är det naturligtvis oerhört skönt att (även om det är en kort stund/distans) sätta benen i rullning.

En annan rolig sak som skedde under helgen var att företaget jag jobbar på (Decerno) hade abonnerat Cosmonova under två timmar och där visade en IMAX-film vid namn Space Station. Dessutom är min chef kamrat med självaste Christer Fuglesang som i egen hög person var där och presenterade föreställningen och sedan svarade på frågor efter visningen. Väldigt kul och intressant och så fick jag mig ett litet idolfoto med honom också.

2010-09-27

Lidingöloppsreflektioner

Så var Lidingöloppet 2010 avgjort och loppet bjöd väl på ett och annat som kan vara värt att pränta ner här på bloggen. För det första så var det genomgående inte så imponerande tider. En, överlägsen segrare, under 1:40, 14 löpare under 1:50 (endast sex svenskar) och 62 under 2:00. Jag varken kan historien tillräckligt bra eller orkar gräva fram underlaget men magkänslan säger ändå att det är ett rätt svagt resultat/bredd och trenden är väl dessvärre att det blir sämre och sämre år för år. En annan detalj som jag noterar är att det är ganska unga löpare uppe i toppen. Bland de tio första löparna är det enbart Jussi Utriainen och Janne holmén som inte är födda på 80-talet, samma siffra är sju om man jämför med topp20.

Jag har ältat detta i tidigare bloggposts men Sverige behöver få fram fler löpare som kan bränna av lite stygga tider. Det kommer alla tjäna på då det blir press och stimulans utmed hela banan. Nu tenderar de längre loppen till att bli rena vakumresor och det är betydligt svårare då att grotta på hela vägen in. Dessutom verkar det vara en hel del brytningar på goda löpare under loppet samt en del som inte kom upp till normal standard. Inga namn nämnda men det verkar som om många öppnat lite för hårt och sedan fått det ordentligt tufft sista milen.

Nåväl raskt över till loppets största ljusglimt, David Nilsson, som på ett mäktigt och imponerande sett debuterade med 1:44.22 och därmed överraskande blev bäste svensk då Lill-Lasse klev av efter cirka två mil. En annan god prestation stod Laser för som på sin hemmaplan/ö blev så till sig av upphetsning att han persade ner sig till en tid under 1:50.

Vidare noterade jag att två av de tre skidåkare som jag sett fram emot att få se vad de kan prestera på löpning inte kom till start. Anna Haag och Charlotte Kalla lämnade båda återbud på grund av sjukdom. Den trefaldiga Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd som inför detta loppet blivit uppraggad för att ingå i Hälles lag landade in första milen på dryga 35 minuter och var sedan förmodligen kokt då hans sluttid blev över två timmar.

Ett annat märkligt och imponerande resultat var det som gjordes av den nederländske löparen Tom Wiggers. Eller jag omformulerar mig, det som var märkligt var väl kanske inte hans slutresultat (1:45.07) utan hans avslutande mil. Första milen klockade han in på 35:05 och mellan 10 till. 20.2 så gjorde han 35:53. Men de avslutande 9.8 km dansade han in på 33:09 vilket sticker ut ganska mycket. Till skillnad från några andra topplöpare så öppnade han nästan för defensivt och hade sedan säkert mycket krafter kvar till en svåra sista milen. Wiggers har gjort ett par 3:41-3:45 resultat i år på 1500m och även gjort 8:06/14:02/29:34 (landsväg) så med tanke på det kanske hans resultat till och med är i underkant? Jämför hans passertider med övriga topp10-löpare:

20.2-30 km:
1. Japhet Kipkorir, 31:03 (20.2-25: 14:55, 25-30: 16:08)
2. John Mutai Kipkorir, 34:22 (20.2-25: 15:59, 25-30: 17:37)
3. Jussi Utriainen, 35:02 (20.2-25: 16:18, 25-30: 18:44)
4. David Nilsson, 34:02 (20.2-25: 16:11, 25-30: 17:51)
5. Tom Wiggers, 33:09 (20.2-25: 16:03, 25-30: 17:06)
6. Janne Holmén, 34:45
7. Henry Kiprotich Sang, 39:42
8. Rens Dekkers, 35:01
9. Mats Granström, 37:27
10. Fredrik Johansson, 35:30

2010-09-23

Rutiner

Inte mycket att orda om dagen idag. Stabilt trevligt höstväder som kryddades upp med en ganska busy dag på jobbet med idel saker som var tvungna fixas omedelbums. Utöver detta kunde jag checka in lite lätt distanscykel till och från jobb samt 6 km löpning på bandet efter det att barnen hämtats på dagis. Självfallet mäkta skönt att få springa lite igen.

Livet som småbarnsförälder innebär normalt sett att alla veckans dagar måste planeras in i minsta detalj. Utan planering får jag omöjligt ihop jobb, familj och träning och därför är det en extra trygghet att i vissa kniviga situationer kunna luta sig mot rutinerna. I samband med bukskadan och intåget av massor med cykel så har dessa rutiner rubbats till viss del. Dels själva upplägget med träningen och dels när och hur cykelträningen ska bedrivas för att passa in med övriga vardagssysslor. Så det är inte enbart njutningen att få springa igen som jag välkomnar. Jag välkomnar även intåget av gamla goda hederliga stabila rutiner. De har varit saknade.

Annars då? Well, det drar som bekant ihop sig för Lidingöloppet på lördag och det ska bli intressant att se vad som kommer presteras. Bland herrarna låter jag det vara lite öppet. Käcken har lagt ner löpkarriären i samband med sitt EM-deltagande i sommar och sedan seger i Helsinki på Finnkampen över 10000m. Kommer Lill-Lasse till start räknar jag honom som solklar favorit. Men där bakom kan det bli intressant att se vem som konserverat formen från sommaren bäst nu till höstavslutningen.

Bland damerna ska det också bli intressant att främst se hur Kalla klarar av den 30 km tuffa terrängen. Vi vet alla att hon har en enorm syreupptagningsförmåga och är genomtränad som få. Men det jag är mera tveksam till är hur optimerad hennes kroppsbyggnad är för distansen och terrängen? Visst, hon kommer naturligtvis figurera bland de allra längst fram men jag väljer att sticka ut hakan och påstå att hon kommer få det rejält tufft och kanske inte prestera en så bra tid som många kanske tror att hhon är kapabel till. Bland herrarna ser det även ut som om Hälle kontrakterat upp Vasaloppsmannen Oskar Svärd. Även här snackar vi enormt syreupptagningsförmåga och uthållighet men jag tror inte det kommer räcka till en stygg tid. För att klara av Lidingöloppet över 30 km räcker inte dessa två komponenter utan man måste även falla tillbaka på ren löpteknik och min erfarenhet är att skidåkare normalt sett har ett ganska ansträngt och oekonomiskt löpsteg.

Har jag helt fel?
Är jag ute och seglar?
Hur tänker och resonerar ni?

2010-09-22

Inte göra slåss

Elias första budord.

Elias fortsätter visa storform och levererar dag efter dag små gulkorn. Härom dagen kom han ut från sitt rum och visade stolt upp vad han helt på egen hand präntat ner i sin lilla bok. Och vad kan man säga? Jag tycker det är alldeles lysande formulerat.

För er som inte kan tolka hans bokstäver så följer här en renskrivning med wingdings för vuxna:
1. Inte jöra slos men känä penar $

2010-09-21

Baby steps

Mitt i allt annalkande höstmörker, valdebakel och japanbesök så har jag faktiskt lyckats bibehålla en anständig mängd träning. Det som jag dock varit en aning försiktig med att lyfta fram de två senaste veckorna är det faktum att jag faktiskt så smått börjat ta några trevande löpsteg.

Jo ni läser rätt. Engström springer igen. Det är inte många kilometer men det är banne mig ett steg i rätt riktning och det ger mig fullkomligt gåshud när jag bara tänker på att jag förhoppningsvis lämnat det värsta bakom mig. Allt började egentligen efter den besvikelse som följde efter kortisonsprutan som inte hade någon verkan.

Jag började efter detta att stretcha buk, ljumskar och magpartier för att på så sätt öka smidigheten en aning. Detta kändes klart bättre och jag blev då lite taggad att testa några av de core/buk-övningar som jag fått i rehabsyfte. Dessa hade jag fram tills nu inte riktigt känt att jag fått ut någon effekt av då jag helt enkelt fick för ont då jag försökte utföra dem. Men efter stretchingen var det annorlunda. Jag tog upp ett par av övningarna och märkte genast att jag var starkare och kunde utföra dem utan större smärta. I samband med detta valde jag efter en dryg tiotimmarsvecka på cykel-helvetet att belöna mig själv med tio minuters löpning på bandet. Och varken under passet eller efter passet led jag av någon större smärta eller ömhet. Visst, det är fortfarande irriterat och svagt men ingen smärta vilket jag tidigare känt omedelbart.

Nu kör jag cykelintervaller ena dagen följt av distanscykling, lätt löpning (cirka 20 minuter) och sedan rehab och styrka dagen efter. Och så här kommer jag nog välja att lägga upp träningen den kommande tiden. Lugnt och försiktigt. Baby steps. Tiny tiny baby steps. Inget förhastat och inget maxande. Jepp, det är en ständig kamp med skallen. Jag upprepar (mest för min egen skull): En ständig kamp med skallen. Men den här buk-skiten vill jag aldrig ha igen och om det kan läka lite snabbare tack vare lätt belastning och styrka så är jag beredd att löpa linan ut och spela spelet efter dess rehabregler.

2010-09-20

Göra luft

Gästerna från Japan har nu begivit sig hem igen till sina kära öar. Ett sentimentalt farväl på Arlanda under söndag förmiddag. Gudarna ska veta att det aldrig är lätt med avsked när man vet att det dröjer flera år innan man ses igen. Men som jag sade till min vän: Om jag inte kan träffa honom på plats i Japan så är det näst bästa att få besök i Sverige av honom. Det dämpar abstinensen en stund. Kanske en timme på sin höjd.

Och lika väl var det väl att de fick återvända till Japan då Sverige senare under kvällen visade upp sig från sin absolut sämsta sida. Tack vare en all time low-insats röstades SD in i riksdagen och fiaskot var ett faktum. Kan inte minnas när jag skämts så mycket över Sverige och dess invånare.

Och barnen då? Hur förklarar man för sina barn att folk i Sverige röstat in ett parti som inte värderar alla människor lika? Gudskelov är barnen helt förskonade från detta vansinniga tankesätt. Mitt i mörkret lyser de upp med sina helt fördomsfria tankar:

På väg till vallokalen:
Elias: Pappa, får jag rösta?
Patrik: Nej tyvärr det får du inte. Du är för ung.
Elias: Vad tråkigt.
Patrik: Men när du blir 18 år får du rösta.
Elias blir tyst och funderar lite för sig själv.
Elias: Då ska jag rösta på skogen. För den gör luft.

2010-09-17

Presenter

Elias är bjuden på kalas kommande helg hemma hos en dagiskamrat. Igår vid hämtning träffade jag kamraten och hans mamma. Jag passade då på att fråga vad gossen (låt oss kalla honom för Födelsedagsbarnet) önskar sig i present.

Patrik: Så det är kalas hemma hos dig på söndag?
Födelsedagsbarn: Ja, då fyller jag år!
Patrik: Vad kul! Är det nåt speciellt du önskar dig då?
Efter en stunds funderande kommer svaret.
Födelsedagsbarn: Jag önskar mig nog ett Wii.
Innan jag eller mamman hinner kommentera det hela korrigeras önskemålet.
Födelsedagsbarn: Eller vänta, jag önskar mig en radiostyrd bil.
Mamman småler lite och säger lite försynt att hon nog helst ser att sonen önskar sig nåt som inte är så dyrt, skrymmande och gör en massa förfärliga ljud.
Födelsedagsbarnen nickar förstående, klurar en stund och deklarerar sedan:
Födelsedagsbarn: Jaha, då får jag väl önska mig ett nytt hus istället.

2010-09-15

Najs-korv

Ibland blir det bara förvirrat vid middagsbordet. Inte blir det lättare för barnen att hänga med i diskussionerna nu när det blandas hejvilt mellan svenska, finska, engelska och japanska.

Patrik: Ok, so what did you eat for lunch today?
Hitoshi: Ah, we ate very nice korv at Kungsträdgården.
Venla sätter nästan i halsen och gör stora ögon. Och sedan från ingenstans bränner hon av följande fråga:
Venla: Åt ni bajskorv till lunch?

Först förstod ingen vid bordet varför Venla vräkte ur sig en sådan fråga. Men eftersom hon var så pass förvånad så misstänkte jag att hon faktiskt menade allvar. Och sedan trillade polletten ner.

Venla hade nog hört min japanske vän uttala lunchen som att de ätit najs-korv. Som bekant uttalas ju nice som najs och det lade Venla direkt ihop med korv och summerade det hela utan krusiduller till bajskorv.

Kidz, gotta love 'em.

2010-09-13

Fullspäckat schema

En hektiskt helg är till ända. Lördagens inleddes med storstädning av huset innan jag begav mig mot Arlanda för att plocka upp barndomskamraten från Japan. Hitoshi, som han heter, hans fru och son är nu inhuserade och i tryggt förvar i vårt hem. Trots lite initial jetlagg och slaggprodukter skapade av knappt ett dygns resande så är humöret på topp och vi har mycket att ta igen. Nackdelen med länderna Sverige och Japan är att de ligger på tok långt ifrån varandra. Det är liksom inte läge att dra en sväng till Nippon under en långhelg.

Under söndagen var det finbesök av familj och bekanta som ville träffa och samtala med den återvändande sonen. Helgen avslutades med simskola för barnen och sedan grillning på altanen.

Och så var det ju halvmarathon SM. Och hur gick det då med mina spekulationer av tänkbara medaljörer? Well, Erik Petersson och Mats Granström hedrade mitt tipp och levererade enligt plan. Lill-Lasse insjuknade dock innan tävlingen och gjorde en DNS och byttes då raskt ut mot Adil Bouafif som tog silvret.

Lite träning har jag även hunnit med under den gångna veckan. Strax över tio timmars sadelnötande kryddat med fyra stycken intervallpass där framför allt veckans första genomfördes med styggt höga och vackra pulsvärden.

2010-09-10

Besök och halvmara

Inför helgen vankas det finbesök från det fjärran landet Japan. Det är min barndomskamrat som ärar mig med ett besök under en vecka tillsammans med sin familj. Det ska bli mäkta skoj!

För många herrans år sedan arbetade min kamrats far i Sverige och det var så vi träffades. Från det att vi var cirka sex år var vi bästisar ända fram tills den dag då han (fem år senare) tillsammans med sin familj flyttade tillbaka till landet i öst. Med några års mellanrum har vi dock regelbundet träffat varandra antingen här i Sverige eller i Japan. Jag är mycket glad över att vi trots det långa avståndet mellan våra länder lyckats hålla kontakt och vänskap intakt.

Nu är det dock Sverige-debut för hans fru och lille son. Jag hoppas att programmet jag skissat upp ska falla dem i smaken och att vädret inte höstar till sig allt för mycket kommande vecka.

På lördag är det även Stockholm halvmarathon som dessutom fungerar som SM i halvmarathon. Väderleksprognosen ser löpvänlig ut och startfältet är brett och gott så det kommer säkerligen vara goda möjligheter att prestera stygga tider för de som har en bra dag. Favoriterna då? Well, jag väljer att nämna fem personer. Först ut är Sverige-ettan på marathon, Lill-Lasse. Tyvärr skadade han sig strax innan EM och kunde därför inte komma till start där. Ryktena gör dock gällande att han kommit igång bra med träningen och kommer säkerligen att blanda sig i medaljstriden. Sedan har vi den regerande mästaren Erik Petersson som var förste svensk i fjol på Göteborgsvarvet. Erik har två färska marthon i benen då han som bekant sprang både Stockholm marathon och EM. Tiderna från SM och Finnkampen gjorde dock gällande att han har bra tider i kroppen. Näste man är Mats Granström som haft en riktigt fin utomhussäsong där han nyligen under Finnkampen smulade sönder sitt 10000m-pers med nästan en minut ner till fina 29:07. En annan mycket intressant debutant är Johan Wallerstein som mestadels figurerat på kortare distanser på bana. Han avslutar nu säsongen med en halvmara. Sist ut är Adil Bouafif, den regerande marathon-mästaren. Adil bröt lite förtretligt EM-maran och därmed fick inte Sverige någon lagplacering. Efter detta lopp har jag inte sett till honom i resultatlistorna och därför är det lite oklart hur hans form är.

Så efter lite funderande väljer jag ut följande tre medaljörer: Granström, Petersson och Lill-Lasse. Ordningen mellan dessa låter jag dock vara osagt, det kommer säkert vara jämnt in på mållinjen.

2010-09-09

Bygga koja

Det verkar som om min son vida överskattar mina skogshuggarförmågor. Igår vid middagsbordet så fördes följande diskussion angående eventuella möjligheter att bygga en koja.

Elias: Pappa, kan vi inte bygga en koja i skogen?
Patrik: En koja i skogen? Vad ska du göra där då?
Elias: Ha en hemlig klubb.
Patrik: Aha, får man bli medlem där då?
Elias: Nej det går inte.
Patrik: Inte? Varför det?
Elias suckar djupt och gör en uppgiven min.
Elias: Du är ju vuxen.
Patrik: Ok, det var ju synd.
Elias: Det gör inget. Du får bygga kojan om du vill istället.
Patrik: Oj, det var snällt. Vilken ära. *sagt med en viss ironi*
Elias smider raskt nya planer nu när han har kontrakterat en hantverkare.
Elias: Har du en yxa?
Patrik: Nej tyvärr inte.
Elias: Då får du såga ner träden istället.
Patrik: Hm, du vet väl om att det är ganska jobbigt.
Elias: Jo men det gör inget.
Jo jag kan tänka mig det då han slipper göra det själv.
Elias: Och sedan när det är klart då får du ta en kniv och tälja träden till plankor.

Nu vet ni vad jag har framför mig de närmaste 15 åren. Bara att säga upp sig och ta time-out från liv och träning. Jag är nämligen utkommenderad av arbetsledare Elias i skogen där jag först ska såga ner träd till hans koja och sedan tälja dem till plankor.

Jag tror det blir bäst för alla inblandade parter (även skogen) om vi lägger det där med koja på is ett tag.

2010-09-08

Mantra Sport

Under min dystra skadeperiod som håller mig ifrån löpningen så har jag som ni säkert vet tvingats pressa en del tid på cykelsadeln. Inledningsvis var detta tufft både mentalt och fysiskt då jag helt enkelt inte var tillräckligt härdad för alla mil på sadeln.

I takt med att mitt intresse för cykel växte och jag fortfarande inte kunde nöta ner jogginskorna på asfalten så insåg jag att jag behövde investera mer i min cykelutrustning för att kunna bedriva en fortsatt seriös träning. Och det var här jag kom i kontakt med en gammal löpkamrat, den gode Swahnen! Under mina år som löpare har vi utkämpat många bataljer mestadels på tartanbanorna då Swahnen måste klassas som en utpräglad banspecialist. Jag har försökt minnas i detalj våra olika duster men egentligen är det bara en som framträder på hornhinnan. Ett 3000m-lopp där han länge låg och lurkade i buskarna under loppet bara för att smyga upp strax inför målgång och kuppa sig till segern (länk). Men men, det var ju inte detta jag skulle gneta. Igen. Nej då. Allt är glömt. Vi har båda lagt detta bakom oss (säkert han mer än jag).

Nä skämt åsido, den gode Swahnen har fungerat som ett utmärkt bollplank med träningsråd och tips då han numera gör en triathlon-satsning och därmed presterar stygga tider på sin/sina cyklar. Utöver detta bedriver han ett företag vid namn Mantra Sport vars affärsidé är att vara en personlig samarbetspartner för de som bryr sig om sin träning. Mantra Sport har under året bedrivit träningsläger i USA med mycket uppskattade resultat. Dessutom samarbetar Mantra Sport med bland annat Cannondale och Shimano. Swahn gör en all in och lever livet många skulle vilja leva. Jag är stum av beundran för hans satsning och hängivenhet och önskar att man själv var utrustad med samma mod. Swahn erbjöd sig på stående fot att hjälpa mig med lite cykelsponsring vilket självfallet uppskattas enormt. Så här kungörs vårt sponsorsamarbete på Mantra Sports hemsida:
Mantra Sport presenterar stolt ett nyförvärv i den sponsrade truppen. Det handlar om FK Studenternas samuraj och långdistanslöpare Patrik Engström. Jag har haft förmånen att följa Patriks karriär sedan de första stapplande stegen omkring 2004, via enorma framsteg på bana, asfalt och framför allt i terräng, till de finfina persen 30.28 på 10.000m på Stadion 2008 och 1.08/2.23 på halv- och helmara. Vid många av de fina ban- och stadslopp som Patrik gjort har jag funnits med antingen som publik eller medtävlare. Det känns väldigt kul att få denna chans att lära känna Patrik bättre och stötta hans satsning (och just nu rehabilitering medelst cykling för att återgå till elitlöpningen).

Så är ni intresserade av träning och/eller cykling/triathlon så rekommenderar jag er att kika på hans hemsa där det bjuds på lite smått och gott som till exempel en rolig träningsblogg och även olika cykelerbjudanden. Just nu råder det utförsäljning på Cannondales 2010 modeller.

2010-09-06

Toy Story 3

En gångna helgen blev en relativt lugn historia då det varit lite krassligt hemma hos familjen med lite hosta och halsont. Men det verkar som om vilan under helgen gjort lite nytta och förhoppningsvis kan vi skaka av oss sjukvibbarna.

Helgens höjdpunkt var nog biobesöket under söndagen med Toy Story 3. Förväntningarna höga hos både mig, Mamma Marika och barnen. Och ingen blev besviken. Filmen levererade och vi skrattade alla så det stod härliga till flera gånger. Pixar visar återigen upp en fantastisk fingertoppskänsla vad det gäller att skapa en film som både attraherar såväl vuxna som barn.

Träningsmässigt blev det också en god vecka då jag kom upp över tio timmar på sadeln kryddat med tre intervallpass. Belönade mig själv med tio minuters löpning på löpband.

Tio minuter. Tio underbara minuter.
Vad är det man säger?
Underbart är kort?

2010-09-03

Ett barn blir till


Igår vid middagsbordet meddelade Elias att han nu vet hur man gör barn. Därefter följde denna följande rätt roliga ömsom bisarra diskussion:

Elias: Jag vet hur en kille och en tjej kan göra barn.
Patrik: Jasså, var har du lärt dig det.
Elias: På förskolan!
Pappa Patrik lite smått förvånad. Sexualkunskap redan!?
Elias: Vill du veta hur man gör?
Patrik: Eh, vadå?
Elias: Barn så klart!
Patrik: Eh, jo kanske det...
Elias: Först finns bebisen i pappans snopp.
Patrik: Jaha...
Elias: Sen pussas mamman och pappan. *gör ett stort pussljud*
Patrik: Jo, jag antar att det är rimligt.
Elias: Och sen blåser killen liksom ut luft och då åker bebisen genom mammans mun och sedan ner till hennes mage. Precis som maten åker ner.
Pappa Patrik har nu extremt svårt att hålla sig för skratt
Elias: Och sedan växer det en slang så bebisen får mat och kan växa.
Patrik: Jag förstår. Och vad händer sen när bebisen ska komma ut?
Elias: Då brister slangen och då kommer bebisen ut ur magen.

Så nu vet ni alla hur ett barn blir till.
Lennart Nilsson kan slänga sig i väggen.

2010-09-02

Reducerad vila och variation

Det var ett tag sedan jag redogjorde för vilka intervallpass jag genomfört den senaste tiden. Som bekant är jag inte löpbar fortfarande men det innebär inte att jag ligger på latsidan. En hel del ansenlig mängd träningstimmar plogas fortfarande vecka efter vecka trots att jag numera är uppmonterad på en cykelsadel.

I och med att cyklingen inte sliter lika mycket som löpningen så kör jag intervaller genomgående varannan dag för att på så sätt uppnå en hyfsad angenäm nedbrutenhet i kroppen, ni vet den som man så hett eftertraktar.

Och nog fungerar det ganska bra. Visst jag tappar det sista toppflåset samt en hel del löpspecifika muskler. Men samtidigt kan jag underhålla grundkonditionen på ett sådant sätt att det borde gå hyfsat snabbt att komma tillbaka till löpningen när nu min buk/bäcken blir på det humöret.

De senaste tiden har jag känt att jag återhämtar mig (för)snabbt mellan intervallerna vilket fick Coach Lamas att klura ut nya utmaningar och förändringar på intervallpassen. Receptet för att fortsätta hålla god kvalité på intervallerna stavas reducerad vila och variation. Framför allt det senaste passet (3) var riktigt skoj att genomföra. Där blandades det friskt mellan korta intensiva syraintervaller och långa segdragna intervaller som satt inte minst skallen på hårda prov.

1. 6x10'/90'', 3x5'/45''
2. 3x(5'/40'',4'/30'',3'/20'',2'/10''/1') SP 90''
3. 4x3'/30'', SP: 1', 12', SP: 2', 6x2'/20'', SP: 1', 8', SP: 2', 10x90''/15''

2010-09-01

Småbarnsförälder

Som de flesta småbarnsföräldrar vet konsumerar familjen en hel del tid vilket ibland gör det lite extra knepigt att få ihop veckans träningstimmar. Lägger man dessutom till ett fulltidsarbete på detta så blir ekvationen ännu mer komplicerad och kräver en hel del noga planering för att lösas.

Eftersom jag normalt sett är ganska organisatoriskt lagd så passar detta upplägg mig ganska bra. Jag gillar helt enkelt att ha koll på vad jag ska göra och när jag ska göra det. Men om det dyker upp några oväntade incidenter som VAB eller andra minikriser på jobbet som måste lösas på momangen så kan det ibland sätta hela veckan ur spel. Tappar man träningstid en dag så är det normalt sett väldigt svårt att reparera den skadan med att ta igen det någon annan dag.

Hur som helst så var min klubbkamrat Swyzak snäll att tipsa mig om en läsvärd bloggpost. Swyzak är också småbarnsförälder och tampas dagligen med samma problem som jag när det gäller att hitta små luckor för träning eller tävling. Länken handlar om amerikanen Ritzenhein som är tvåbarnsförälder och en löpare av hög klass. Eller vad sägs om en löp-CV med 3:42.99/1500m, 7:39.03/3000m, 12:56.27/5000m, 27:22.28/10000m, 1:00.00/halvmara och 2:10.00/marathon? Han är således av förklarliga skäl löpare på heltid men man kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på hans tillvaro.

Länken till Ritzenheins bloggpost om hans liv som heltidslöpare och småbarnsförälder.