2010-09-27

Lidingöloppsreflektioner

Så var Lidingöloppet 2010 avgjort och loppet bjöd väl på ett och annat som kan vara värt att pränta ner här på bloggen. För det första så var det genomgående inte så imponerande tider. En, överlägsen segrare, under 1:40, 14 löpare under 1:50 (endast sex svenskar) och 62 under 2:00. Jag varken kan historien tillräckligt bra eller orkar gräva fram underlaget men magkänslan säger ändå att det är ett rätt svagt resultat/bredd och trenden är väl dessvärre att det blir sämre och sämre år för år. En annan detalj som jag noterar är att det är ganska unga löpare uppe i toppen. Bland de tio första löparna är det enbart Jussi Utriainen och Janne holmén som inte är födda på 80-talet, samma siffra är sju om man jämför med topp20.

Jag har ältat detta i tidigare bloggposts men Sverige behöver få fram fler löpare som kan bränna av lite stygga tider. Det kommer alla tjäna på då det blir press och stimulans utmed hela banan. Nu tenderar de längre loppen till att bli rena vakumresor och det är betydligt svårare då att grotta på hela vägen in. Dessutom verkar det vara en hel del brytningar på goda löpare under loppet samt en del som inte kom upp till normal standard. Inga namn nämnda men det verkar som om många öppnat lite för hårt och sedan fått det ordentligt tufft sista milen.

Nåväl raskt över till loppets största ljusglimt, David Nilsson, som på ett mäktigt och imponerande sett debuterade med 1:44.22 och därmed överraskande blev bäste svensk då Lill-Lasse klev av efter cirka två mil. En annan god prestation stod Laser för som på sin hemmaplan/ö blev så till sig av upphetsning att han persade ner sig till en tid under 1:50.

Vidare noterade jag att två av de tre skidåkare som jag sett fram emot att få se vad de kan prestera på löpning inte kom till start. Anna Haag och Charlotte Kalla lämnade båda återbud på grund av sjukdom. Den trefaldiga Vasaloppsvinnaren Oskar Svärd som inför detta loppet blivit uppraggad för att ingå i Hälles lag landade in första milen på dryga 35 minuter och var sedan förmodligen kokt då hans sluttid blev över två timmar.

Ett annat märkligt och imponerande resultat var det som gjordes av den nederländske löparen Tom Wiggers. Eller jag omformulerar mig, det som var märkligt var väl kanske inte hans slutresultat (1:45.07) utan hans avslutande mil. Första milen klockade han in på 35:05 och mellan 10 till. 20.2 så gjorde han 35:53. Men de avslutande 9.8 km dansade han in på 33:09 vilket sticker ut ganska mycket. Till skillnad från några andra topplöpare så öppnade han nästan för defensivt och hade sedan säkert mycket krafter kvar till en svåra sista milen. Wiggers har gjort ett par 3:41-3:45 resultat i år på 1500m och även gjort 8:06/14:02/29:34 (landsväg) så med tanke på det kanske hans resultat till och med är i underkant? Jämför hans passertider med övriga topp10-löpare:

20.2-30 km:
1. Japhet Kipkorir, 31:03 (20.2-25: 14:55, 25-30: 16:08)
2. John Mutai Kipkorir, 34:22 (20.2-25: 15:59, 25-30: 17:37)
3. Jussi Utriainen, 35:02 (20.2-25: 16:18, 25-30: 18:44)
4. David Nilsson, 34:02 (20.2-25: 16:11, 25-30: 17:51)
5. Tom Wiggers, 33:09 (20.2-25: 16:03, 25-30: 17:06)
6. Janne Holmén, 34:45
7. Henry Kiprotich Sang, 39:42
8. Rens Dekkers, 35:01
9. Mats Granström, 37:27
10. Fredrik Johansson, 35:30

2 kommentarer:

seas sa...

Tidigare år.

<1.50 <2.00
2010 14 62
2009 14 71
2008 20 82
2007 22 93
2006 10 41
2005 19 71
1994 49 226

Patrik Engström sa...

Seas:

Tack för statistiken Seas!