2010-10-29

Helvetet

Elias har pysslat ihop en egen dator. Den här skönheten är på tjockaste stället 1 tusendels millimeter och väger cirka 5 gram. Macbook Air kan slänga sig i väggen.

Bisarra konversationer igår. Första salvan skedde vid middagen (som sig bör). Helt plötsligt från ingenstans brände Elias av följande:

Elias: Pappa?
Patrik: Mmmm? *med munnen full med pasta*
Elias: Jo jag undrar en sak.
Patrik: Vad då?
Elias: Var ligger helvetet någonstans?

Ungefär här satte jag Pappa Patrik i halsen och försökte hosta och mumla bort hela konversationen. Men sonen gav sig inte. Han var fast besluten att hitta dit. Vid läggdags och bokläsningen bubblade frågan upp igen.

Elias: Men hur hittar man till helvetet egentligen?
Pappa Patrik inser att det inte kommer gå att undvika frågan men försöker ändå släta över det hela.
Patrik: Tja du, det är väldigt svårt att ta sig dit, det ligger så långt bort och förresten är det jätte varmt där.
Elias funderar en stund.
Elias: Aha, är det alltså Japan!

Ja ni ser vad som händer när man som förälder inte tar tag i saker och ting på ett tydligt och resolut sätt. Som halvjapan konstaterar jag bittert att min son just nu verkar likställa Japan med helvet. Vad gick egentligen snett?

2010-10-27

Tändvätska

Efter tre dagar med löpning varav två lättare intervallpass så tar jag motvilligt en lugnare träningsdag idag med distans på trainern följt av de uppsnäppade rehabövningarna för bål och buk signerade JJ. För er som är skonade från distanscykling på trainer så kan jag bara flika in att det är något av det mest enformiga man kan göra. Här handlar det till stor del om att stänga av skallen under dryga timmen och inte tänka på vad man egentligen gör. Enda sättet att få tiden att gå lite snabbare på trainern är att antingen bränna av intervaller eller försöka se någon tv-serie/film på datorn.

Nåväl, imorgon tar jag nya tag för en ny tredagarsession med löpning. Sakta men säkert ökar jag mängden löpning och intensiteten på intervallerna. Jag har redan så smått börjat blicka tillbaka på de högre mängderna och brutala intervallpassen jag genomförde under slutet av förra vintern strax innan min mara i Treviso. Ah vilka minnen, jag minns det som igår och blir lätt tårögd vid blotta tanken. Men samtidigt är detta den perfekta tändvätskan. Jag är så galet sugen på att få mata mer mängd och vässa upp farten på snabbdistanserna och de regelrätta intervallerna. Genom åren har jag dock lärt mig att nära och värna om denna känsla. Motivation och sug är det som kan få en att pressa sig ytterligare ett snäpp, att höja sina målsättningar och genomföra de ack så viktiga grispassen ensam i bitande kyla och snömodd under den mörka vintern.

2010-10-26

Uppsnäppade rehabövningar

Under gårdagen begav jag mig till sjukgymnasten Jenny Jacobsson för att följa upp min skada och se över de rehabövningar jag jobbar med. Jenny är den som under min skadeperiod följt mig noga och ofta kommit med mycket bra hjälp och synpunkter kring hur jag ska hantera och rehaba skadan. Hon har med andra ord varit ett ovärderligt bollplank helt enkelt vilket har skapat en trygghet.

Igår var det som sagt uppföljning och det filades en del på de rehabövningar som jag jobbat med för att stärka upp bål- och bukmuskulaturen. Jenny konstaterade samma sak som jag, det vill säga att jag de senaste veckorna blivit rejält starkare i det tidigare ömmande och smärtande partiet. Rehabövningarna intensifierades nu och förhoppningsvis kan jag stärka upp området ännu mer.

Vad gäller löpningen så har det varit lite islossning de senaste dagarna och jag har faktiskt lite försiktigt kunna smyga igång med lätta intervaller. Inga långa historier i vansinnigt tempo utan snarare lite avkortade intervaller i aningen lägre tempo. Sakta men säkert har dock flåset börjat återvända och jag verkar ha hittat ett bättre flyt i löpningen nu. Förra veckan summerades till nästan sju mil vilket innehöll lite intervaller och den del intervallpass på cykel samt rehabövningar. I samband med att jag äntligen kan springa i högre farter så försöker jag nu (äntligen!!!) fasa ut intervallpassen på trainern. Istället ser planen ut nu att köra löpning tre dagar och varva detta med en lugnare dag med distans på trainern och sedan rehabövningar.

Idag är faktiskt första dagen sedan juni då jag har mer ont i benen (träningsverk) än smärta i min buk. En oerhört stimulerande känsla!

2010-10-25

Prinsessa

Navet i hemmet - träningsrummet. Är cykeln snart ett minne blott?

Mamma Marika spenderade långhelgen tillsammans med sina kollegor i det varma och soliga Spanien medan jag och barnen blev kvar på hemmaplan. Lördagen bjöd på trevligt väder och jag och ungarna passade på att sticka ut till biblioteket och låna hem lite nya böcker att läsa. Därefter väntade lite träning i form av cykelintervaller innan vi begav oss vidare till farmor och farfar. Farfar hade som sagt tidigare i veckan uppdaterat sin ålder med ytterligare ett pinnhål och det firades med Farmors hemmagjorda yaknikku och prinsesstårta. Eftersom Venla befinner sig i en djup prinsessfas så tog han fasta lite extra på det där med prinesstårta och pressade i sig hela tre bitar (trots en gedigen middag strax innan) varvid hon sedan konstaterade på vägen hem att hon nu med största sannolikhet är prinsessa på riktigt. Om så är fallet kan jag inte låta bli att undra hur många tårtor Victoria pressat i sig genom åren?

Söndagen stavades regn med stora bokstäver och jag och ungarna tog det lite piano i hemmets trygga vrå innan vi stack till simskolan. Dessförinnan hade jag även hunnit med lite löpning som sakta men säkert går bättre och bättre. Frågan är om jag inte gjort mitt sista cykelintervallpass på ett tag nu? Jag är så himla pepp över detta men vill inte ta ut nåt i förskott. Skynda långsamt!

2010-10-21

Mörkret närmar sig

Strålande fint höstväder just nu utanför fönstret vilket är pepp. Men hela tillvaron känns lite bräcklig. Jag har en liten besk eftersmak i munnen som säger mig att denna höstidyll kan rämna vilken sekund som helst. Förra årets midvinter ger mig fortfarande bistra minnen i form av kämpiga löppass i snö och modd ända in i april. Nej, får jag önska så vill jag ha en kort och intensiv vinter. Kanske januari månad med mycket snö. Sedan får snön helst smälta bort på mindre än en dag och kommunen så snällt sopa upp allt grus omedelbums.

Nåväl, skulle vi klara oss från snön och modden så kommer i alla fall mörkret krypande nu på bred front. Och inga väderleksrapporter i världen skyddar oss från detta faktum. Det är mörkt nu på väg till jobb och det är så gott som mörkt då det är dags att tassa hem från jobb. Och nästa helg är det nådastöten i form av vintertid.

Mamma Marika gör det enda rätta och flyr kylan och mörkret då hon tillsammans med sina kollegor åker ner för lite konferens till Spanien. Så på hemmaplan blir jag ensam med hämtning/lämning av barnen vid dagis/förskola vilket sätter lite pinnar i hjulet vad gäller möjlighet till träning. Farmor och farfar rycker självfallet in och stöttar så nog ska träningen gå att få till även om det ser ut att bli mer löpning på band och cykel på trainer vid tidpunkter som egentligen borde innebära horisontalläge i säng.

2010-10-20

Tanden är väck

En prydlig glugg!

Elias har tappat sin första tand! Den gav vika (till slut) då det skulle mumsas frukt på eftermiddagsmålet vid förskolan. Knak och så var den väck. Inte svårare än så och Elias var mäkta nöjd och stolt. Första frågan jag fick då han visade upp sin trofé för mig var när nästa tand skulle lossna.

Så nu ligger tanden i ett glas med vatten. Med lite flyt glider tandfén förbi i natt och byter ut den mot en guldpeng.

2010-10-19

Det drar ihop sig till Farfars födelsedag. Igår vid matbordet satt jag och barnen och försökte kläcka ur oss några bra idéer på presenter.

Patrik: Så vad tror ni farfar önskar sig till födelsedagspresent?
Barnen funderar koncentrerat en stund under tystnad.
Elias: Jag ska rita en teckning åt farfar!
Patrik: Det var en bra idé, det tror jag farfar blir glad över.
Elias: Och så ska jag skriva nåt på teckningen, typ: Grattis farfar på din födelsedag med massor av presenter och leksaker!
Patrik: Tja, vi får se hur många leksker farfar får i present.
Och nu vaknar Venla till liv. Hon har fram tills nu funderat på lämplig present.
Venla: Jag vet!
Patrik: Ok, vaddå?
Venla: Jag ska köpa en sparkcykel för vuxenmänniskor till farfar så han kan åka runt lite.

Så nu vet ni. Farfar kommer få en sparkcykel på sin födelsedag. Ser ni en äldre herre i fullvuxet tillstånd komma farandes på en sparkcykel om några dagar så är det med största sannolikhet farfar som är ute och testar sin nya födelsedagspresent.

2010-10-18

Tom Tits Experiment

Den här lilla bebisen ville venla så gärna plocka med sig hem. Men det gick icke.

Helgens höjdpunkt var utan tvekan besöket på Tom Tits Experiment i Söderälje. Stället bjöd på många roliga aktiviteter, pyssel och experiment som höll såväl oss föräldrar som barnen sysselsatta under en hel eftermiddag. Jag måste ge Tom Tits ett högt betyg. Så gott som alla aktiviteter/experiment höll hög klass och allt var snyggt och pedagogiskt utformat. Elias och Venla yrde omkring som två torra skinn och försökte testa så mycket de hann med. Roligaste incidenten var nog när Venla hittade en plastversion av ett fullvuxet/utvecklat foster/bebis på människa- och kroppavdelningen. Venla ville så gärna plocka med sig bebisen hem till sin barnvagn men då fick Pappa Patrik träda in och förklara att det inte riktigt passade sig.

Elias testade att boxas. Minen på grabben säger mig att inte mucka för mycket med honom i framtiden.

Helgen bjöd även på lite löpning. Kunde faktiskt för första gången sedan juni testa att springa två dagar på raken. Jag blir fortfarande lite öm i bukmuskulaturen efteråt men det är inte värre än hur det var för tre veckor sedan då jag som mest kunde springa 15 minuter varannan dag. Det går således åt rätt hål även om det går långsamt. På fredagen testade jag några kortare men snabbare saker medan jag under lördag kunde köra ett lite längre pass i lugnare tempo. Detta kryddades med cykelintervaller på söndagen enligt: 12x2.5'/30'', 10x3'/30'', SP: 2'.

2010-10-14

Konferensresa Italien

Hamnen vid Capri. Ungefär lika generöst med yta som i centrala Tokyo.

Jag har släpat med en liten redogörelse av resan förra veckan till Italien. Nu råder jag bot på detta med en liten sammanfattning samt en bildkavalkad.

Årets konferensresa med jobbet gick således till Italien, närmare bestämt Capri och Sorrento. Flyget tog oss från Arlanda direkt till Roms flygplats där vi sedan fortsatte söderut med buss till Napoli. Väl där båtade vi vidare direkt till ön Capri vars miljö och höjdskillnader var enastående. På Capri sysslade vi med lite olika aktiviteter som turistfällan Blå grottan samt ett besök i Axel Munthes villa/museum.

Utsikten från hotellet på Capri mot fastlandet och Sorrento.

En annan sak som stack ut lite i mängden var ett ohyggligt morgonpass där första hälften löptes enbart nerför på serpentinvägar och de tre kilometerna tillbaka upp till hotellet innehöll lika många höjdmeter som Lidingöloppet totalt bjuder på över 30 km. Jag kan väl uttrycka mig så här: det blev ingen negativsplit på det passet.

En del av Capris gästvänliga kuster. Där fick tydligen någon för sig att bygga ett hus.

Efter några dagar på Capri fortsatte vi vidare till fastlandet och Sorrento. Där genomförde vi en hel del konfererande samt hade några utflykter till Amalfi och Positano. Otroliga miljöer och det är precis helt obegripligt hur man lyckats bygga alla hus på bergssidorna. Helt galet men väldigt speciellt och fascinerande. Framför allt Positano tyckte jag var den stora höjdpunkten på resan och rekommenderas starkt. Enda snedsteget var väl att jag blev kraftigt åksjuk i bussen på de extremt slingrande serpentinvägarna mellan dessa ställen. Detta rådde jag bot på genom att inhandla lite åksjuketabletter vid ett apotek. Redan innan jag hade öppnat munnen frågade damen vid kassan om jag behövde pills for travel sickness. Jag var tydligen rätt grön i ansiktet när jag snubblade in.

Amalfi och Positano var kanske resans absoluta höjdpunkt.

Den sista dagen innan hemfärd åkte vi till Pompeji där vi fick en trevlig guidning och tillfälle att se utgrävningarna av staden. Ett mycket imponerande arbete som dessvärre kommer ödeläggas då vulkanen Vesuvio får sitt nästa utbrott.

Allt som allt en mycket trevlig resa med fantastiska resmål, härliga kollegor och på tok för lite sömn. Ett givet framgångsrecept.

Jag tillsammans med en kollega vid Pompeji. Notera att jag försöker se hård ut. I bakgrunden skymtas monstret Vesuvio.

2010-10-13

Landet AIK


För några dagar sedan kom jag hem från jobbet och möttes då i hallen av en påtagligt nöjd Elias. Han hade meckat ihop ett egenkomponerat halsband på förskolan förgyllt med ett vackert namn.

Elias: Pappa!
Patrik: Hej Elias hur är läget?
Elias: Det är bra. Vet du?
Patrik: Nej vaddå?
Elias: Nu har jag slutat heja på Sverige.
Pappa Patrik lite förvånad. Har sonen gått över till att heja på Finland, halvfinne som han är?
Patrik: Jasså? *darr på rösten*
Elias: Nu hejar jag istället bara på AIK.
Patrik: Men det går väl inte? Du måste ju också heja på ett land.
Elias: Meh, jag vet pappa men Sverige är ju ett lag i landet AIK.

Så talar en sann Gnagare. Och säga vad man vill men AIK lär ju behöva all tänkbar support med tanke på hur illa de spelar den här säsongen.

2010-10-12

Hänt i helgen

Helgen bjöd som bekant på en hel del intressanta löphändelser såväl i Sverige som utomlands. Här på hemmaplan var det Hässelbyloppet som gick av stapeln. I Sjökans frånvaro (åtta segrar på lika många starter!) så var det ordentligt favoritskap på Musse som infriade dessa och krönte sin seger med ett nytt banrekord. Musse fick dock oväntat hårt motstånd av en 23-årig eritreansk löpare vid namn Haben idris Mohamed som Musse passerade under loppets sista tredjedel. För min klubbs räkning så visade återigen Brandon Bartholomew att han är i en strålande höstform då han sprang in som fjärde man på finfina 30:47.

Under söndagen var det även dags för Chicago marathon som i år stoltserade med ett oerhört gott startfält - fem man med personbästa på 2:05 vilket är anmärkningsvärt då endast 21 löpare i historien gjort maran under 2:06. En annan anmärkningsvärd detalj var att alla fem topplöare är väldigt unga, inte äldre än 23 år och dessutom gjort sina bästa tider i år (förutom Wanjiro som gjorde det 2009).

Loppet kom till slut att bli en fantastisk kamp mellan den regerande OS-mästaren Samuel Wanjiro och bronsmedaljören från samma lopp, Tsegaye Kebede. Med en rad ryck försökte Kebede grilla och skaka av sig Wanjiro som vid ett flerta gånger såg ut att släppa men på ett imponerande sätt kom tillbaka och tätade. På de allra sista hundra meterna la dock Wanjiro in en oerhörd spurt och lämnade Kebdede hängandes långt efter sig. Wanjiro visade återigen att han kanske är världens just nu bäste marathonlöpare, åtminstone i värmelopp. Sammy fick dock ordentlig lön för mödan då han seger resulterade i 75000 dollar och dessutom ytterligare en nätt prischeck på en halv miljon dollar (!) i och med att han tog hem Marathon Majors Race Series för i år.

För er som vill se den rafflande avslutningen av loppet så föreslår jag att ni kikar närmare på den här länken och/eller läser lite mer om loppet på följande länkar:
- LetsRun.com
- friidrott.se

2010-10-11

Shopping och simning

Helgen gick i vinterns tecken. Det stundar kallare och mörkare tider varvid det var hög tid att uppgradera barnens vinterklädergarderob. Både lördagen och söndagen spenderades i åtskilliga klädbutiker på jakt efter jackor, byxor och skor som passade barnen och levde upp till deras önskemål. Till slut var dock jakten över och vi kunde med nöjda men trötta steg styra kursen hemåt och lite välbehövlig vila.

Utöver all shopping så tog vi även barnen till simhallen under lördagen där vi släppte ut dem på grönbete. Elias är så pass trygg i bassängen nu att man nästan vågar lämna honom själv. Alla längder i simskolan har verkligen gett resultat och jag är ärligt talat ganska orolig över att jag när en blivande simmare vid min barm. På söndag var det återigen dags att stifta bekantskap med kloret då Elias simskola. Framför allt ryggsimmet har blivit lite av grabbens specialitet och han verkligen rusar (kan man skriva så om simning?) fram i vattnet.

Nåväl, måste försöka ta ner honom på jorden. Simmare är som bekant uppe i gryningen för att dra ett par längder och som extremt morgontrött individ (och förälder) så är jag mycket tveksam om jag kommer upp i tid för att ta honom till träningen. Lika bra att fostra honom hårt med löpning på asfalt och band så den värsta rörelseabstinensen dämpas.

2010-10-08

Branschdag

Ingen rast ingen ro. Dagen efter hemkomst från Sorrento så var det återigen dags att kliva upp i ottan då dagen inleddes med att Elias fraktades hem från farmor och farfar där han hade sovit natten innan. Härligt att få krama om grabben och prata lite med honom innan vi begav oss till hans förskola. Därefter begav jag mig in till KTH och datasektionens branschdag kallad D-dagen. Som alltid trevligt att få återvända till sina gamla studentmarker. En märklig känsla av nostalgi och jag kom på mig själv att konstatera att det nästan är tio år sedan jag tog examen och lämnade föreläsningssalarna bakom mig och trädde in i arbetslivet. Tiden går. Fort.

Nåväl, mitt företag (Decerno) var ute och profilerade sig och hade som ambition att hitta lite goda studenter som var intresserade av exjobb eller anställning. Dagen spenderades tillsammans med andra likasinnade företag (läs konkurrenter) i en av ljusgårdarna där studenterna under deras raster kunde komma förbi och byta några ord med oss. Mycket trevligt och stimulerande att prata med morgondagens civilingenjörer.

Då dagen var slut begav jag mig raskt raka vägen hem till farmor och farfar där jag plockade upp Venla som jag nästan inte träffat på en hel vecka. Venla hade varit lite hostig under ett par dagar och fick stanna hemma idag från dagis. Mäkta skönt att få krama om henne och det känns otroligt skönt att vara tillbaka med familjen. Man hinner som bekant sakna dem ganska mycket på bara ett par dagar.

Då barnen sedan var instoppade och nattade passade jag på att med en mycket trött kropp genomföra lite distanslöpning på bandet och sedan en liten nercykling på trainern. Inte världens mest motiverande pass men man måste som sagt pressa igenom dessa också.

2010-10-07

Alive

Bloggen har lidit de senaste dagarna. Ingen aktivitet och inga uppdateringar. Anledningen till detta är naturligtvis konferensresan till Capri och Sorrento. Det har varit långa hårda dagar med en hel del aktiviteter och konferens men mest av allt en extrem brist på sömn. Planen är att försöka ta igen den under helgen. Chansen att det ska falla väl ut är nog mindre än tio procent.

Men frukta icke. Bloggen återvänder till sina dagliga uppdateringar från och med nu.
Rutiner skapar trygghet och det är som bekant bra för själen.