2010-11-30

Nic Bideau - Marathonträning del III

Jag fortsätter sammanfatta vad Nic Bideau gick igenom på sin föreläsning ute på Bosön för några veckor sedan. Dagens post är en fortsättning på de två tidigare sammanfattningarna jag gjort (del I och del II).

I denna post redogör jag för Nics tankar kring hur man förbereder sig inför marathonloppet samt återhämtningen efteråt.

Enligt Nic ärdet viktigt att inte glömma bort att träna på att ta vätska och gel under sina sista förberedande långpass. Många löpare verkade inte fästa någon större vikt vid detta vilket är olyckligt då denna lilla detalj kunde få stora konsekvenser under själva tävlingen om man inte förberett magen för detta.

Vidare var det viktigt att sträva efter att kontinuerligt träna kroppen på att bränna fett som energikälla istället för glykogen. För att åstadkomma denna träning kunde man under de sista riktigt ordentliga långpassen på 2-3 timmar lägga in en fartökning efter 90 minuter ner till marafart och även försöka träna på att ta vätska och gel för att se hur kroppen svarar på detta.

Nic beskrev även hur en typisk träningsvecka kunde se ut. Dessvärre har söndagen trillat bort från mina anteckningar.
Måndag: 2x60' lätt
Tisdag: 7x2km börja i marafart och öka progressivt P: 30'', SP: 1', 1km maxfart. Pass 2: 40' lätt
Onsdag: 2x45' lätt
Torsdag: 70' lätt, 10x1', P: 1', 20' halvmarafart, 3x1km hårt, P: 1'
Fredag: 2x45' lätt
Lördag: 60' terräng/backigt, pressa på flacken, 2:a pass 40' lätt

Som ni kan se är det många pass i lugnt tempo utan press. Och det som är lite förvånande är att när det väl är dags att springa lite snabbare saker så ordinerar Nic många snabba och intensiva saker under tilltänkt marafart. Detta rimmade lite konstigt med hans tidigare påståenden om att kunna springa avslappnat i marathonfart och för att citera honom: Focus should be extension not speed. Visst måste man träna på lite snabbare intervaller men skissen innehöll ändå väldigt få pass med inslag av tröskelträning. Nic beklagade sig över att vissa av hans banlöpare inte lyckades prestera så goda resultat på marathondistansen då de ofta genomförde loppen för hetsigt och ofta ville vara i spets och dra i klungan. Kanske är detta en konsekvens av att hans skiss faktiskt är så pass tillspetsad med snabba intervaller och lite inslag av pass i tilltänkt marathonfart?

Nåväl, Nic fortsatte med att konstatera att underlaget som träningen ska bedrivas på nästan uteslutande bör vara asfalt. Syftet med detta var naturligtvis att härda muskulaturen för den nedbrytning som sker under en mara.

En väl förberedd marathonlöpare ska nära tävlingen kunna köra de långa passen utan direkt muskulärt slitage och även mentalt genomföra passen utan påfrestning. Detta är tecken på att han/hon är redo att tävla.

Återhämtningen efter loppet skall vara tio dagar helt utan tung fysisk aktivitet. Varje individ får själv välja vad som passar bäst. Gång, jogg eller annan aktivitet är ok så länge det utförs i väldigt lugnt tempo. Därefter väntar fyra veckor med ostrukturerad träning för att låta kroppen läka ihop och återhämta sig. Efter ungefär sex veckor är det dags att växla upp till tyngre träning.

Avslutningsvis nämnde Nic att ett marathonlopp inte bara har en fysisk nedbrytande effekt hos löparen. Många glömmer bort att ett marathonlopp kan ha en långt värre psykisk effekt om loppet går dåligt. Självförtroendet kan få sig en rejäl törn och det kan dröja länge innan man vågar spänna bågen igen och ställa sig på startlinjen. Det gäller således att vara uppmärksam på dessa detaljer och hantera en sådan eventuell situation på ett bra sätt.

2010-11-29

Vinter och lampor

Mamma Marikas och barnens skapelse - Mumintrollens hus! Lilla My och Morran Stinky stoltserar vid entrén.

Vintern har nu kopplat ett bistert grepp om skog och mark och det ser dessvärre inte ut att bli någon lättning inom den närmsta tiden. Snön föll nästan hela helgen och kvicksilvret letade sig ner mot ganska kyliga temperaturer.

Helgen bjöd dock på en rad mycket trevliga aktiviteter. Under lördag så kommenderade Mamma Marika upp barnen för papparkaksbak. Det knådades och bakades och tillslut hade de lyckats med konststycket att bygga Mumintrollens hus. Måste erkänna att jag blev mycket imponerad av deras skapelse.

Medan Marika och barnen bakade så kom Unicorn-Linus över och tillsammans stack vi ut på ett light-långpass runt Brunnsviken som badade i en svidande vacker vinterskrud. Som vanligt mäkta trevligt sällskap och vi hade en hel del att snacka om. Faktum var att senaste gången vi sprang tillsammans var så långt tillbaka som i april i år. Drygt ett halvår sedan. Galet. Men vi skakade snabbt av oss detta faktum och jag kunde glädjas åt Linus härliga säsong. Eller vad sägs om en nytt prydligt pers på marathon 2:23.42, pers på halvmarathon (1:08.55), en sub31-notering på SM och nytt pers (8:34.80) på 3000m? Linus kör ett lite annorlunda träningsupplägg än jag. Han har en riktigt god och stabil bas som utgörs av mycket mängd och relativt få inslag av kvalité eller intervaller. Ofta använder han tävlingarna till just detta, att få lite fartinslag i träningen. Och som ni ser har det resulterat i riktigt fina resultat.

Under söndag fick vi besök från Finland av Marikas mor och far samt en av hennes systrar och son. Marika hade investerat en mindre förmögenhet i en massa designlampor som inhandlats i Finland och som föräldrarna nu levererade. Svärfar är känd för att inte sitta sysslolös särskilt länge och han sattes raskt i arbete och när dagen tillslut var till ända satt alla sex lampor prydligt uppmonterade på olika ställen i huset. Starkt jobbat.

Veckan summerades annars totalt till knappt 12 mil innehållandes ett light-långpass och tre stycken intervallpass. Det börjar nästan likna träningsveckorna på den gamla goda tiden innan skadan. Pepp!

The real thing i Mumindalen.

2010-11-26

80' inkl 4'/6'/8'/10'/8'/6'/4' @3:20, PJ: 90'' @4:30

Igår var det dags för Coachens andra uppsnäppade intervallpass och denna gång bjöd den på en viss prestationsnervositet. Detta var det första passet som faktiskt till viss del kunde mäta sig en aning med de monsterpass jag genomförde under förra vintern som marathonförberedelse. Receptet för gårdagens pass kunde sammanfattas med längre distans, längre intervaller och högre snittfart. Allt borgade för en god värdemätare om hur jag låg till med snabbhet och uthållighet.

Skissen sa 80' inkl 4'/6'/8'/10'/8'/6'/4' @3:20, PJ: 90'' @4:30. Jag värmde upp med 15 minuter i anständig fart innan jag påbörjade intervallerna i form av en stege med rak fart enligt 3:20. Hade inga problem upp till tian, skallen var med och pulsen kontrollerad. Inför 10'-intervallen var jag lite orolig över hur framför allt skallen skulle reagera men jag kunde nöjt konstatera att intervallen genomfördes utan allt för stort slitage. På de tre avslutande interallerna kom jag upp aningen mer i puls men då var den svåraste biten av passet redan genomfört och således var det lite lätt mental nerförsbacke. Efteråt joggade jag ner och lyckades på mina 80 minuter skrapa ihop exakt 22 km.

Allt som allt en riktigt bra genomkörare där jag fick ett gott kvitto på att både uthållilghet och tröskelkapacitet stadigt blir bättre och bättre nu. Men självklart finns det en massa saker att jobba på. Jag behöver komma upp aningen mer i mängd och för att göra det måste jag inom kort börja introducera dubbelpassen. Dessutom vill jag trimma upp uthålligheten och även öka min grundsnabbhet.

2010-11-24

Pulsvärden

Så var det midvinter igen. I fjol kom vintern den 13/12 och sedan höll den oss i ett järngrepp till april. Jag var övertygad om att det inte skulle bli lika illa den här vintern men som det ser ut nu så får jag rejäla taskiga vibbar. Snö i all dess ära men när det blåser stormvindar och snön yr omkring horisontellt då är det inget kul. Inte blir det bättre av att drivsnön förrädiskt döljer knotterisen under vilket gör att skaderisken ökar markant.

Så, en stilla önskan om att vintern blir kort och intensiv. Snön lyser ju trots upp skog och mark i vintermörkret och det uppskattas naturligtvis. Men får jag önska mig en klapp av tomten så är det vinter med snö under december och januari. Sedan får det vara slut och allt måste smälta bort på två dagar och servera oss löpare med modd- och isfria gator.

I takt med att det är omöjligt nu att springa snabbt utomhus har jag ökat dosen mil på band. Det är egentligen inget som stör mig. Jag vet att jag är utrustad med nödvändig betongskalle för att mentalt stå ut med att ploga band samt att träningen på band ändå ger önskat resultat. I fjol snittade jag 11 av mina 14 mil under veckorna på band och trots det gick det hyfsat på maran nere i Treviso.

I går kom den nya och uppsnäppade intervallskissen för två veckor framåt av Coach Lamas. Lite julklappsvarning när man sätter sig och i detalj studerar vad den bjuder på för gott. I takt med att kroppen gett positiva signaler så ökas nu belastningen och mängden successivt. I går var det dags för en långintervall/snabbdistans över 7 km i progressivt ökande tempo enligt: 3:35/30/25/20/16/13/10. Inga direkta monstertider men de tre avslutande kilometerna skulle trots allt gå mellan 3:16 - 3:10 och jag är inte i närheten av att vara så tempotränad som jag önskar så nog skulle jag få bekänna lite färg. De fyra första kilometerna löptes lugnt och kontrollerat men när farten skruvades upp till <3:20 så fick jag pressa på lite mer och under sista kilometern på 3:10 var jag uppe på höga och fina pulsvärden som jag har längtat efter så länge att komma upp i. Så skönt, som balsam för kropp och ben. Även om jag utåt sett grinade lite illa så log jag av hela själen inombords.

Det är något alldeles magiskt att få springa sig halvt medvetslös.

2010-11-23

Nic Bideau - Marathonträning del II

Ok, del två av det som Nic Bideau gick igenom under sin föreläsning på Bosön för lite drygt en vecka sedan. Förra delen fokuserade på de egenskaper och förutsättningar man ska ha som löpare om man ska lyckas på marathondistansen.

Del två handlar om Nics filosofier rörande träningsupplägget för marathon. Återigen vill jag påpeka att detta inte är mina tankar eller åsikter utan jag bara förmedlar det som han presenterade för oss åhörare.

Bibehålla marafart
Fokusen på träningen ska vara att stärka sin förmåga att bibehålla marafart. Detta knyter an till det som Nic nämnde som den kanske mest kritiska förutsättningen för en marathonlöpare, nämligen att ha en förmåga att springa avslappnat i sitt tilltänkta marathontempo. Nic redogjorde för ett flertal olika löpare som presterat stygga tider på kortare distanser och varit mycket framgångsrika på bana. Men på grund av att de var för hetsiga eller otåliga så lyckades de aldrig omsätta dessa tider till marathondistansen. Att vara snabb på 5000m och/eller 10000m är således ingen garanti för att man kommer göra goda tider på marathon.

För att citera Nic ordagrant:
Focus should be extension not speed.
Be able to relax during the race.

Långpass
Långpasset likställde Nic med det viktigaste passet under träningsveckan. Eller som han själv formulerade det: Long runs are crucial. Minst ett 2-timmarspass i veckan under en uppbyggnadsfas på sex månader. Detta långpass snäppas sedan upp till 2.5 timmar 6-8 veckor innan aviserad tävling. Under dessa långpass är det nyttigt att efter uppskattningsvis 90 minuter lägga in en tempoökning ner mot tilltänkt marafart. Tre veckor innan tävling så slutar man med dessa långpass för att bland annat åstadkomma en formtoppning.

Återhämtning
Återhämtningen av yttersta vikt. Det är inte bara en fråga om att sova ordentligt under nätterna utan även viktigt att ge kroppen en chans att vila och återhämta sig mellan dagens två pass. En liten eftermiddagstupplur eller liknande. Nic beskrev ett exempel med en av hans löpare som var småbarnsförälder. Hon beskrev sin vila mellan passen för Nic med att hon passade/lekte med sina barn, lagade mat, städade och tvättade. Alltså de vardagliga sysslorna som man tvingas ta itu med som förälder. Det kvalificerade inte enligt Nic som återhämtning och vila mellan dagens pass. Hur eller om de rådde bot på detta beskrev han dock inte (tyvärr!).

En del av Nics träningsupplägg påvisade att han förespråkade mycket lätta pass dagarna då det inte var någon kvalité. Ofta genomfördes dessa dagars dubbelpass i mycket (överdrivet) lugnt tempo så att löparna var ordentligt återhämtade nästa dag då det skulle springas snabbt igen. Enligt Nic var det bättre ur återhämtningssynpunkt att lägga upp dagens två lugna pass med 2x45' istället för 60' + 30'.

2010-11-22

Den gångna helgen

Helgen blev rätt lugn utan större inplanerade aktiviteter. Vi åkte ner med barnen till simhallen under lördagen och tiden rann iväg lite för mycket då jag efter matintag och matshopping inte hann bege mig till KTH-hallen under eftermiddagen då det var tänkt att jag och Swyzak (som varit funkis på Tömilen) skulle genomföra ett pass tillsammans. Det är mycket svårt att planera in exakta tider då man är ute och far med barnen så det var dessvärre bara att ringa Swyzak och ställa in. Nu lyckades karln hitta rätt på några andra klubbisar att sällskapa med så helt hängades blev han inte.

Träningen flöt på riktigt bra förra veckan med en totalmängd strax över 11 mil vilket jag lyckades skrapa ihop med en återhämtningsdag och inga dubbelpass. Buken blir fortfarande bättre och bättre och jag är snart uppe och nosar på de snittmängder jag hade innan skadan. Ska jag dock upp över 12 mil måste jag börja köra dubbelpass, skippa återhämtningsdagen och även slänga in ett långpass under helgen. Detta kombinerat med ännu tuffare intervallpass kommer som bekant att slita ännu mer på kroppen och i samråd med Coachen så växlar jag upp lugnt och successivt så kroppen hinner acklimatisera sig. Men det ska erkännas att så länge som kroppen svarar upp bra och tigger om mer intensitet så är det mäkta svårt att hålla i handbromsen och inte ge vika.

2010-11-19

Nic Bideau - Marathonträning del I

Jag lovade att sammanfatta lite av det som den australiensiske landslagscoachen Nic Bideau pratade om under hans föreläsning förra helgen på Bosön. Här kommer den första delen som handlar om de olika förutsättningar som man behöver för att lyckas som marathonlöpare. Mycket godbitar och en hel del saker som låter självklara då man hör dem presenteras men som ibland är ack så svåra att själv konkretisera.

Allt som allt en mycket trevlig föreläsning av Nic och som sagt, detta är hans tankar och åsikter inte mina.

Förutsättningar:
Enligt Nic är det främst fyra faktorer som avgör om man passar eller kommer bli framgångsrik som marathonlöpare:

- Bra återhämtningsförmåga. Med tanke på den större mängd man matar som marathonlöpare krävs det en god återhämtningsförmåga för att kunna tillgodogöra sig mängden och även vara i så pass gott skick att man kan ha full press under intervallerna.

- Ej vara skadebenägen. Som marathonlöpare är det av största vikt att hålla sig skadefri under lång tid och på så sätt bygga upp och härda de specifika löpmuskler som krävs för att klara av ett marathonlopp.

- 2 år med minst ett 90 minuters pass i veckan. Har man inte gjort detta finns inte den nödvändiga grund som krävs för att klara av den träningen för ett marathon.

- Förmåga att springa avslappnat. Var det någon av dessa fyra punkter som Nic la större vikt vid så var det denna. Lägg upp stor del av träningen så att man utvecklar sin förmåga att springa avslappnat i sitt tilltänkta marathontempo. Som marathonlöpare måste man även springa avslappnat utan att vara för otålig och hetsig. En löpare som är dragvillig och vill vara i spets blir sällan framgångsrik på marathon. Under kortare lopp på bana (exempelvis 1500m eller 5000m) kan en offensiv taktik fungera men för att lyckas på marathon måste man ha ett annat tillväga gångs sätt. Nic beskrev det hela som att det ofta är någon av de löpare lyckas hålla sig lugna och anonyma under de 30 första kilometerna i tätklungan som sedan tar hem loppet. Att vara framgångsrik på bana innebär således inte alltid att man gör stygga tider på marathon. Det räcker inte med att enbart vara rätt tränad för distansen, man måste även ha ett psyke och mentalitet som passar marthon vilket inte alltid är det samma som på banlöpning.

2010-11-17

Fullt upp

Messe Berlin - en mäktig koloss.

Jag utlovade för några bloggposter sedan lite bilder från konferensresan till Berlin och Microsofts TechEd. Efter lite om och men har jag äntligen lyckats processa det och lagt upp bilderna för allmän beskådning. Håll till godo.

Microsoft håller Keynote och 6000 personer i en och samma sal lyssnar noga. Och ja, det spelas Kinect uppe på scen.

Annars är det mäkta stressigt på jobbet just nu. Att vara bortrest från sin tjänst i en vecka skapar en rätt diger hög med arbetsuppgifter som man måste ta tag i omedelbums. Precis så att man hinner ut och rasta benen. Idag blev det ett lunchpass tillsammans med en kollega ut med Hägernäs och sedan ett varv runt Rönningesjön innan vi var tillbaka på jobbet igen. Disigt, fruset men allmänt vackert och dessutom kryddat med trevligt sällskap.

Brandenburger Tor - Helig mark. Här har Haile gått i mål på världsrekordet 2:03.59. Notera limousinen i bakgrunden. Den är inte min.

2010-11-16

Smekmånad

Just nu upplever mitt själsliga jag en endorfin-trippad smekmånad tillsammans med min kropp. Efter att kroppen i flera månader varit på taskigt humör och börjat grinat så fort jag ens tänkt tanken på löpning så verkar den till slut ha rättat in sig i ledet. Kroppen kan just nu liknas vid en gigantisk tvättsvamp, den suger upp allt jag matar den med, kost som löpning. Även pulsen har börjat acklimatisera sig vid de lite högre farterna på intervallerna och tillsammans skapar detta ett gudomligt välbefinnande. Jag antar att det är så här en EPO-dopad löpare känner sig (innan dopningkontrollanterna slår till).

Att kunna genomföra sina intervallpass utan att behöva oroa sig för att buken ska smärta är en enorm befrielse och jag kan istället koncentrera mig på att utföra intervallerna med så låg snittpuls som möjligt och med god teknik. Ett annat tecken på att kroppen är på humör är att de distanspass jag kör varannan dag sker utan något som helst slitage. Jag kan alltså sticka ut och rulla runt knappt två mil som aktiv återhämtning så att jag är pigg och fräsch dagen efter då det vankas lite snabbare saker.

Bara att kunna planera in vardagen med inslag av löpning skapar ett mentalt välbefinnande. Just nu begär jag inte mer. Inget alls.

2010-11-15

Tillbaka i verkligheten

Om de första försiktiga stegen för säsong 2011 togs i Tyskland under min TechEd-konferens så brakade löpningen igång på allvar under helgen. I lördags begav jag mig ut på till Lidingö och Bosön där jag, Coach Lamas och ordförande Snusan stack ut på ett distanspass tillsammans. På Bosön just denna helg hade friidrottslandslaget en samling och ideligen fint folk rörde sig i kretsarna. I samband med denna träff var det efter lunch en mycket intressant föreläsning av en av de just nu främsta löptränarna i världen nämligen Nic Bideau från Australien. Det är inte vilka som helst som han coachat fram genom åren eller vad sägs om Craig Mottram, Benita Johnson, Cathy Freeman och Sonia O'Sullivan. Jag ber att få återkomma med lite av de saker han nämnde under sitt andra föreläsningspass som behandlade just marathonträning. Vissa saker var ganska självklara och basic medan andra saker träffade rakt i löphjärtat och hjärnan jobba febrilt för att försöka suga upp dessa visdomsord. Men sedan måste jag erkänna att det fanns vissa inslag i hans upplägg som upplevdes som lite tveksamma. Men men, mer om detta i framtida bloggposter.

Direkt efter denna föreläsning så styrdes kosan vidare mot GIH där klubben (FK Studenterna) hade sin kickoff inför säsongen 2011. Anna von Schenk och hennes tränare Pekka Anderman höll en mycket bra och trevlig föreläsning. Pekka gick i detalj igenom hur han lägger upp Annas träning med tanke på att hon sedan sin elitsatsning genomgått tre graviditeter och ändå år efter år fortsatt att utvecklas som löpare och krönte detta med sin 23e plats på EM marathon i somras. Anna fick sedan själv svara på hur hon trots jobb, barn och familj får tiden att räcka till för att elitsatsa på löpningen. Mycket intressant och det är otroligt beundransvärt hur hon får ihop det. Som småbarnsförälder är det inte alltid man kan sätta sina egna behov först och bara tänka träning och resultat. Dåligt med sömn, slitiga aktiviteter och sjukdomar på grund av baciller från dagis är ständiga problem som man får försöka hantera. Så all heder till Anna som verkligen gjorde ett trevligt och sympatiskt intryck. Jag önskar henne all lycka i framtiden och börjar redan nu med att hålla tummarna för att hon får på ett bra race om knappt två veckor då hon ska springa Florens marathon.

2010-11-12

Farväl Berlin

Det är dags att ta farväl av Berlin, TechEd och Microsoft. Det har varit en fullspäckad vecka med mycket intryck. Min kollega och jag har på kvällarna efter presentationerna haft många långa och givande diskussioner angående det som presenterats för oss. Tyvärr glömde jag kortläsaren till kameran hemma så jag ber att få återkomma med några bilder nästa vecka.

Igår hann vi med lite turistning genom Berlin. Vi tog en liten vända och kikade på de få delar av Berlinmuren som finns kvar (som monument). Därefter fortsatte vi till domkyrkan och Checkpoint Charlie. Det är ganska rått och ruggigt väder här men det är åtminstone helt snöfritt vilket jag uppskattar mycket.

Efter fyra dagars säsongsvila så sparkade jag igång benen imorse med ett distanspass över 16 km innan frukost. Jag styrde kosan genom Berlin och dess löpvänliga Tiergarten. Under passet fick jag även möjlighet att springa förbi Victory column (osäker på vad den kallas på svenska) och genom Brandenburger Tor. Mäktig känsla. Säsong 2011 kunde inte börja på ett bättre sätt.

2010-11-11

Mycket konferens blir det

Fyra dagar nu av intensivt konfererande. Hjärnan har proppats till bristningsgränsen med information och nya tekniker och det börjar kännas som det är dags att bege sig hem snart. Vem kunde tro att det skulle vara så påfrestande att sitta still dag efter dag och bara lyssna på olika presentationer? Hur gjorde man egentligen när man var student?

Well, jag ska inte klaga. Det har varit en häftig tid här och jag känner verkligen att jag fått ta del av Microsofts tankar, tekniker och visioner. De tre saker som det är tydligt att Microsoft verkligen försöker få ut till oss utvecklare är i rankad ordning: Silverlight, Entity Framework och Windows Phone 7. Genom åren har jag lärt mig att oavsett om man gillar de tekniska lösningarna som Microsoft erbjuder eller inte så är det oerhört svårt att stå emot dem då de väl lagt om deras kurs mot ett givet mål. Lika bra att uppskatta det som de erbjuder.

En annan liten sak som stack ut var middagen häromdagen som intogs på en australiensk restaurang. Länge valde jag mellan en hamburgertallrik med kängurukött eller en krokodiltournedos men tillslut fick det bli kängurun. Och det tror jag var ett bra val, den smakade utmärkt.

Jag fick även tillfälle att reka målgången för Berlin marathon och beträda den mark där Haile satte sitt fantastiska världsrekord på 2:03.59. Några verkade snacka om någon mur som det fanns spår av i närheten men för mig har Brandenburg Tor en helt annan betydelse. Om man nu bara kan göra sub 1:45 på Lidingöloppet så skulle man kunna lägga det loppet till handlingarna och året därpå ställa upp i Berlin. Som ni kanske vet krockar dessa två lopp tidsmässigt vilket är förargligt.

I morgon är det hur som helst dags att styra kosan hemåt. Familjen är bortresta till det kalla landet i öst som Venla så passande kallade för Finlandlandet så det dröjer dessvärre ytterligare några dagar innan jag får träffa dem.

2010-11-09

Tech Ed och säsongsvila dag 2

Busy dag direkt från uppstigning i ottan. Seminarier precis hela dagen från morgon till kväll. Allt är dock mycket intressant och presentationerna håller väldigt hög klass så det är inte så slitigt som det kanske låter. Säga vad man vill om amerikanarna men de är oerhört duktiga talare vilket är imponerande. Dagens klart bästa föreläsning var Development with Entity Framework som fick det att vattnas lite i munnen om man är IT-konsult. Totalt är det 6000 (!) personer som rör sig i Messe Berlins mässalar och man börjar så smått begripa hur stora Microsoft egentligen är och vilken genomslagskraft deras produkter har för utveckling av IT-system.

Jag är inne på dag två av säsongsvilan vilket förhoppningsvis gör underverk för ben och buk. Hittills har jag varit så upptagen med konferensen att jag inte hunnit känna efter hur det egentligen känns. Jag är dock övertygad om att jag inom kort kommer börja klättra på väggarna och då är planen att stilla abstinensen med stygga rehabövningar. För sådana får man väl ändå pyssla med under säsongsvilan?

Tech Ed 2010

Bloggen blev lidande igår på grund av att jag helt enkelt befann mig i Berlin på Microsofts stora TechEd-konferens. En otroligt mäktig föreställning där över 6000 personer samlas under en vecka för otaliga seminarier om Microsofts tekniker eller produkter. Som teknikdriven IT-konsult är detta givetvis mumma för själen och det är nästan svårt att avgöra vilka presentationer man ska gå på då det bjuds på så mycket godis.

Idag var det mjukstart på konferensen med Pre-conference-seminarier vilket innebar en längre djupdykning inom ett valfritt område. Jag valde att gå på Windows Phone 7 Application Plattform Technical Deep Dive vilket visade sig vara en mycket intressant föreläsning om hur personerna på Microsoft arbetat fram detta nya mobiloperativsystem och hur man på bästa sätt nyttjar deras plattform om man är intresserad av att skapa olika appar. Jag är väldigt intresserad av mobiltelefoner i största allmänhet och brukar snitta en ny lur varannan eller var tredje månad. Jag hoppas att Windows Phone 7 kan röra om lite i grytan i det ständiga kriget mellan IOS (Apple) och Android (Google). I dagsläget känns det lite som om Microsofts 'nya' OS dras med lite barnsjukdomar och att systemet inte är helt färdigt. Men får de bara lite tid på sig så rättar de säkert till detta och blir då, oavsett man vill det eller inte, en kraft att räkna med.

För oss som utvecklar och bygger system med Microsofts .Net-plattform så är det väldigt lätt och smidigt att lyfta ut vissa delar och funktionalitet så att de blir åtkomliga via en mobil app. Kraftfullt och lite små läckert.

Vad gäller träningen så blir det ett säsongsbrejk under några dagar vilket passar bra med tanke på det fullspäckade schema som konferensen resulterar i. Glädjande nog kunde jag summera ihop förra veckans träning till strax över 100 km innehållandes ett långpass och fyra lättare intervallpass. Tio mil. Det är för mig just nu en svindlande mängd kilometer som bara för några veckor sedan betraktades som en ren dröm. Tänk vad livet är gott när man kan springa.

2010-11-04

VAB

Morgonen inleddes med att sonen klev upp askgrå i ansiktet och deklarerade att han hade ont i magen. Den lille karln utstrålade sjukdom så det var bara att möblera om i schemat och försöka jobba hemifrån. Innan dess så hann jag dock spöka ut Venla i någon form av kostym innan jag pep iväg och lämnade henne på dagis och deras Halloween-maskerad.

Fördelen med att barnen börjar växa upp är att de blir lite mer självständiga och kan hålla sig sysselsätta på egen hand. Så medan jag har spenderat dagen framför datorn och försökt jobba på distans så har grabben suttit bredvid så gott han orkat och målat och ritat. Mycket angenämt. Både att kunna få lite arbete gjort och att ha Elias bredvid mig.

I träningskalendern står det idag återhämtning och rehab. Detta innebär att jag ställer in löpningen och sätter mig och distansar på trainern innan passet avslutas med en ordentlig omgång med de uppsnäppade rehabövningarna. Jag tycker kroppen fortsätter suga upp den successivt ökande dosen löpning och även att intervallerna känns bättre och bättre. De olika komponenterna flyt, teknik och styrka faller så sakteliga på plats och snart kan man nog växla upp en till nivå och börja försöka skruva upp intensitet och längd.

Frågan är dock hur jag ska ställa mig till den årliga säsongsvilan som jag normalt tar vid den här tidpunkten på året? Jag har ju visserligen tränat fler träningstimmar än jag gjorde i fjol även om det sedan skadan blivit få löptimmar. Hur som helst så kommer jag nog trots allt ta en liten paus mest för att ladda batterierna och kropp inför kommande säsong. Men på grund av den klena mängden löpning så väljer jag nog att korta av vilan en aning.

2010-11-03

Spindlar

På dagis är det full fart med Halloween-aktiviteter. Det ska erkännas att det känns lite obekant då jag själv aldrig firat eller bevakat denna händelse. Men det verkar vara ett fenomen som så sakteligen avancerar i tillvaron och är här för att stanna.

Hur som helst så hade barnen på Venlas avdelning spenderat dagen med att teckna halloween-pumpor och spindlar. Normalt sett är Venla fullständigt vettskrämd av spindlar (det är även jag och alla världens normala människor). Så jag frågade henne hur det egentligen gick till då hon hade tagit sig mod till att teckna spindlar, dessa hemska små kryp. Venla sken upp och förklarade nöjt och stolt hur hon i bästa terapianda hade löst problemet.

Hon målade spindlarna rosa.

2010-11-02

Mörkerlöpning

Busy dag på jobbet med möte ute hos Kund från morgon till sen eftermiddag. Långa pressande möten tar en del energi och man blir lite extra sugen på att komma hem och sticka ut och rasta benen. Det som dock tar emot ordentligt mentalt är att vintertiden nu är ett faktum och det börjar skymma redan klockan 15 för att knappa timmen sedan vara beckmörkt.

Verkligen trist att åka hem i detta mörker men räddningen idag tillskrivs Herr Larm som i gammal god stil ställde upp som sällis på dagens distanspass runt i Sollentuna och Bergshamra. Larmen är alltid stabil och pålitlig, det är minsann gott virke i den karln. Till på köpet är han så där genomtrevlig också vilket lätt smittar av sig och helt plötsligt så var jag inte så där tjurig över det påträngande mörkret.

2010-11-01

Besök

Under helgen har vi haft besök från Finland av två systrar till Mamma Marika och deras familj. Barnen har varit på extra bra humör då de fått några fler lekkamrater att stoja runt med. Utöver detta besök så har annars helgen spenderats med de traditionella inslagen så som simskola, barnkalas, matshopping och lite avkoppling i soffan med tv-spel.

För min egen del fick jag även på en bra träningsvecka med inslag av lite cykel men faktiskt mestadels löpning. I takt med att jag blir bättre i min bukmuskulatur så får cykelpassen stryka på foten. Än vill jag dock inte kasta bort alla dessa pass. Tre dagar löpning varvas än så länge med en cykeldag tillsammans med rehabövningar. Löpningen summerades faktiskt ihop till knappa 75 km trots några cykeldagar och innehöll även tre lättare intervallpass. Dessa klassas fortfarande som light-intervaller och jag väljer därför inte att redogöra för dem. Men om skadan fortsätter läka och Coach Lamas vågar växla upp intensiteten lite så lovar jag att kratta ner passen i detalj. Gudarna ska veta att det var länge sedan jag kunde skriva ner ett saftigt löppass på bloggen som annars sedan sommaren präglats av cykelintervaller.

Idag är det stängt på dagis/forskolan på grund av planeringsdag. Därför är barnen deporterade hem till Farmor som får nöjet att ensam ta hand om dem. Det hela går nog bra då hon har en mild tendens att skämma bort barnen med favoritmaträtter, lite godis och filmtittande. Vi får se om jag får med mig barnen hem ikväll då jag åker och hämtar dem.