2010-11-24

Pulsvärden

Så var det midvinter igen. I fjol kom vintern den 13/12 och sedan höll den oss i ett järngrepp till april. Jag var övertygad om att det inte skulle bli lika illa den här vintern men som det ser ut nu så får jag rejäla taskiga vibbar. Snö i all dess ära men när det blåser stormvindar och snön yr omkring horisontellt då är det inget kul. Inte blir det bättre av att drivsnön förrädiskt döljer knotterisen under vilket gör att skaderisken ökar markant.

Så, en stilla önskan om att vintern blir kort och intensiv. Snön lyser ju trots upp skog och mark i vintermörkret och det uppskattas naturligtvis. Men får jag önska mig en klapp av tomten så är det vinter med snö under december och januari. Sedan får det vara slut och allt måste smälta bort på två dagar och servera oss löpare med modd- och isfria gator.

I takt med att det är omöjligt nu att springa snabbt utomhus har jag ökat dosen mil på band. Det är egentligen inget som stör mig. Jag vet att jag är utrustad med nödvändig betongskalle för att mentalt stå ut med att ploga band samt att träningen på band ändå ger önskat resultat. I fjol snittade jag 11 av mina 14 mil under veckorna på band och trots det gick det hyfsat på maran nere i Treviso.

I går kom den nya och uppsnäppade intervallskissen för två veckor framåt av Coach Lamas. Lite julklappsvarning när man sätter sig och i detalj studerar vad den bjuder på för gott. I takt med att kroppen gett positiva signaler så ökas nu belastningen och mängden successivt. I går var det dags för en långintervall/snabbdistans över 7 km i progressivt ökande tempo enligt: 3:35/30/25/20/16/13/10. Inga direkta monstertider men de tre avslutande kilometerna skulle trots allt gå mellan 3:16 - 3:10 och jag är inte i närheten av att vara så tempotränad som jag önskar så nog skulle jag få bekänna lite färg. De fyra första kilometerna löptes lugnt och kontrollerat men när farten skruvades upp till <3:20 så fick jag pressa på lite mer och under sista kilometern på 3:10 var jag uppe på höga och fina pulsvärden som jag har längtat efter så länge att komma upp i. Så skönt, som balsam för kropp och ben. Även om jag utåt sett grinade lite illa så log jag av hela själen inombords.

Det är något alldeles magiskt att få springa sig halvt medvetslös.

Inga kommentarer: