2010-12-15

I väntans tider

Det är bråda dagar nu. Mycket som ska hinnas med och vara klart på jobbet innan jul. Massor av mil som ska nötas ute i spåret och på bandet. Och så ett litet barn som rimligtvis borde göra entré inom en mycket snar framtid.

Mamma Marika har det nu lite körigt. De här sista dagarna är tunga och hon vill nog inget mer än att bara få det hela överstökat. Som man är det lite svårt att begripa hur det känns men jag gissar på att det upplevs lite som innan en viktig tävling. Man vill liksom bara att startskottet ska gå så man får springa iväg och göra det som man laddat för så länge. Ja jag vet. Jag måste vara löparnörd ända in i själen när jag på något sätt gör en liknelse mellan en graviditet och förlossning med en löptävling.

Under gårdagen brände jag av ett nytt intervallpass på bandet. Totalt sett skrapade jag ihop 22 km på ganska exakt 80 minuter. Passet var skissat enligt: Uppv. 25' @4:30->3:30, 5x30'' @3:10, 2x(4x1km) 3:15 +2/3:12 +1.5/3:10 +1/3:08 +0.5, PJ: 2' @4:30, SPJ: 4' @4:30. Som synes inget blåpresspass men ändå en hyfsad genomsnittlig fart på passet som landade in strax över två mil. Visserligen var pausjoggen generös men på de två sista veckorna har som sagt varje pass genomförts men en strålande känsla och goda pulsvärden. Faktum är att jag aldrig under min löpkarriär landat in så låga snittpulser på mina distans- och intervallpass. Det hela avspeglar sig även på känslan efter passet, inget riktigt slitage vilket markant underlättar återhämtningspasset dagen efter. På de fyra senaste dagarna har jag skrapat ihop 88 km vilket i mina comeback-mått mätt är ganska acceptabla siffror.

Hur som helst så väntade en glad överraskning idag när jag surfade in på friidrott.se. Kamraten och kollegan Jonas Buud har blivit utnämnd till månadens friidrottare. En mycket tung och prestigefylld utmärkelse. Jag rekommenderar att ni själva läser intervjun med honom.

4 kommentarer:

marie sa...

Hehe, fast tom barnmorskorna brukar ju säga att en förlossning är jobbigare än två maror på raken! Så det är nog ingen helt tokig jämförelse ändå... LYCKA TILL med slutspurten nu!!!

Nene sa...

Jag försökte mig på ungefär samma jämförelse ett par veckor innan nummer 2 två skulle leveras, det föll inte i god jord även om jag tyckte det var en lämplig jämförelse! Lycka till!

Patrik Engström sa...

Marie:

Jo jag vill nog inte spekulera i vad som är jobbigast eller hur många maror man måste springa på rad för att uppnå en förlossningmotsvarighet. Men jag tror att känslan innan förlossningen och en viktig tävling är likartad. Man är så laddad och inställd på arbetsuppgiften att man bara vill att det hela ska sätta igång så man får det överstökat. Marika klämde som sagt ut Alvar på 2:16 vilket jag klassar som en mycket fint maratid. :)

Patrik Engström sa...

Nene:

Haha, tja man får lirka fram sina liknelser så att det inte blir arga blicken från frun. Min fru har nog dock gett upp hoppet om mig. Hon vet att jag tänker och betraktar det mesta i löptermer så hon låter mig nog hållas. Även om hon tar den del av mina påståenden med en frisk nypa salt. :)