2010-12-21

Recap

Alvar Engström.

Som utlovat följer här en liten redogörelse av vad som skedde strax innan lille Alvar kom till jorden. Mamma Marika hade de senaste dagarna känt en hel del förvärkar av magnitud större varvid detta eskalerade under natten mellan torsdag och fredag. Moster Riina var på besök från Finlandlandet (Venlas uttryck) och kunde se efter barnen då jag och Marika begav oss in till Danderyds förlossningsmottagning runt 02:30. Ungefär klockan 03:00 var vi inkvarterade i förlossningsrummet.

Det är lite lustigt hur det är under en förlossning. Utan tvekan är det något av det mest omvälvande och intensiva man får vara med om under sitt liv. Både för man och kvinna, även om det naturligtvis inte är lika smärtsamt för mannen. Jag har otroligt tydliga minnen av vissa delar av förlossningen medan andra nästan tonat bort helt.

Vidare måste jag berömma barnmorskorna för deras otroligt duktiga arbete. De gör ett fantastiskt jobb trots att de människor de möter i sitt yrke måste variera något enormt och dessutom vara i en oerhörd pressad och stressad situation. Efter förlossningen kunde jag inte låta bli att säga till vår barnmorska att det måste vara helt fantastiskt att få vara med om dessa förlossningar flera gånger per dag. Barnmorskan svarade då att så var fallet och att hon utan tvekan hade världens bästa jobb. Jag är beredd att fullständigt hålla med henne.

Alla vill hålla Alvar. Här sitter storebror Elias med honom i knäet.

Hur som helst så gick vår förlossning väldigt snabbt. Marika fick sitta mestadelen av tiden på en pilatesboll kombinerat men en dos lustgas. Strax innan 05:00 blev det dock ordentligt pådrag. Då var det dags att krysta och barnmorskan hann inte ens kalla in någon assisterade undersköterska till hjälp utan Marika levererade lille Alvar ungefär en kvart senare, alltså 05:16. Alvar hade snört in navelsträngen två varv runt halsen och runt armen så hans puls gick ner en aning strax innan han kom ut. Följaktligen var han lite blå till tonen och barnmorskan fick bråttom att kontrollera så att allt var ok. Efter ett litet snyft/gny från hans sida så var han godkänd och fick sedan komma till Marika och för första gången träffa sin mor. Marika klämde således fram Alvar på exakt två timmar och sexton minuter. Jag kunde inte låta bli att nicka lite i samtycke, kan det mån tro bli Alvars framtida marathonpers?

Själv hade man inte så stor del i det hela. Jag försökte i bästa förvirrade manér stödja Marika under förlossningen och helt enkelt inte vara i vägen allt för mycket. Lite dricka hann jag även servera och sedan klippa av grabbens navelsträng. Tufft jobb.

Någon timme senare flyttades vi till ett eftervårdsrum där vi fick vila och återhämta oss en aning. Vi hade möjlighet att stanna på deras patienthotell men både jag och Marika ville hem så fort som möjligt. Runt 11 kom en läkare in och genomförde några kontroller och strax efter klockan 12 fick vi åka hem igen. In and out på ganska exakt tio timmar. Inte illa.

Farfars tur att sitta med Alvar i knäet.

6 kommentarer:

Dunceor sa...

Jag föddes själv med navelsträngen två varv runt huvudet, frågan är om det anses lika lyckobringande som födas med moderkakan på huvudet? =D

Skönt det gick snabbt och lätt i alla fall!

Patrik Engström sa...

Dunceor:
Haha, nä hellre än navelsträng runt halsen än en moderkaka på skallen... Eller? ;)

Martin sa...

Jo föda barn lite större än föda datorprogram...fast samtidigt göra fel i datorprogrammen känns inte lika förödande...

Patrik Engström sa...

Martin:

Du e allt en poet! ;)

Marie sa...

Jättefina bilder! Kul att se!! God Jul på er hela högen!!! : )

Patrik Engström sa...

Marie:

God jul på dig själv också! Hälsa alla i familjen!