2010-12-09

Uppåt

Det är uppåt just nu hos Camp Engström. Det mesta i träningsväg rullar på med ideliga goda resultat. Det är väl egentligen tre veckor sedan jag växlade upp till lite mer anständiga volymer löpning per vecka och ungefär samtidigt då som Coachen spetsade till intervallpassen så man fick bjuda till lite på dessa.

Och jag ska erkänna att det kändes lite motigt och avigt till en början men det där med att lägga sig ner och grina har aldrig passat mig så det var bara att ta tjuren vid hornen och pressa på. Samtidigt ska jag även delge att en del illasinnade tankar snurrat omkring i huvudet under alla timmarna på cykelhelvetet. Sköter man sina rehabövningar? Underhåller man konditionen hyfsat med cyklingen? Tvivlen många, svaren få. Som ni säkert förstår var jag väldigt känslig men samtidigt nyfiken då jag drog igång löpningen igen efter skadan hur mycket jag tappat och hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka.

Men så en dag kände jag liksom att kroppen började leverera. Istället för att bli sliten och gnissla under löppassen så sög den bara upp allt den matades med och tiggde om mer. En ganska angenäm känsla. Och nästa positiva indikation lät inte vänta på sig särskilt länge. Pass efter pass uppvisade bättre och bättre tider och pulsvärden. För lite drygt två veckor sedan genomförde jag en 7 km snabbdistans i ökande temp. Jag genomförde passet men pulsen indikerade att jag fick ta i.

Igår var det ny snabbdistans på pappret, denna gång över 8 km och i progressivt ökande fart. Coach Lamas brukar utforma sina pass så att de inte påminner om varandra då han vill undvika att jag sätter mig ner efter passet och jämför alla tider och pulsvärden. Men eftersom passen denna gång var så pass lika till sin utformning så var det smash-läge och självklart studerades och jämfördes allt som gick att utläsa från passen. Och det var rolig läsning. Sammanfattningsvis hade jag samma snitt- och maxpuls nu på 3:18 som jag hade på 3:25 och likaså samma värden nu på 3:10 som jag hade på 3:16, detta trots att jag dessutom körde en kilometer längre. Alltså en förbättring minst på 5-7 sekunder per kilometer vilket är en ocean av tid. Och det bästa är att denna förbättring åstadkommits på bara lite drygt två veckor. Riktigt stimulerande statistik. Det är dock med en skräckblandad förtjusning jag kikar framåt mot de kommande hårda passen. Klarar jag av dessa så har jag på överraskande kort tid lyckats trimma upp kroppen till en nivå nära den jag hade i fjol då jag gjorde 2:23 på maran.

Hur som helst så ska man inte dra allt för stora växlar av detta. Pulsen kan vara lite nyckfull dag från dag. Trenden är dock den viktiga parametern i det här fallet. Och den pekar spikrakt uppåt.

4 kommentarer:

Ellinors dröm sa...

Ibland är det bra att kunna jämföra. Kör du dessa pass på löpband? Underlaget ute suger. Vill tillbaka till Aussie-land och barmarken

Patrik Engström sa...

Ellinor:

Distansen försöker jag till största del sköta utomhus om föret är någorlunda hyfsat. Men de snabba passen kör jag uteslutande på bandet då det dels medger snabbare löpning och skaderisken minskar (jag vill inte belasta min skadedrabbade buk mer än nödvändigt).

Du skulle stannat kvar i Aussie-land! ;)

Modoit sa...

Säg till om du vill ha draghjälp nån dag på min specialdistans 5 km.

Patrik Engström sa...

Modoit:

Står dina tjänster till förfogande? I sådana fall behöver jag några specialpass. Som tack för hjälpen kan jag dema lite i Galaxy 2 och Donkey Kong för dig.