2011-02-23

Alvar två månder

Alvar - familjens ögonsten.

Mellan alla bloggposter om helgbestyr, löpning och livets alla utmaningar i största allmänhet så är det hög tid för en post dedikerad familjens nyaste medlem, nämligen lille Alvar.

Killen är nu lite drygt två månader och verkar trivas och ha det gott i det Engströmska hemmet. Alvar är fortfarande hemmets centrumpunkt och både Elias och Venla behandlar honom med största respekt och är genuint väldigt måna om att han ska ha det bra hos oss. Detta är lite fascinerande då de ofta är i luven på just varandra men så fort det handlar om Allvar så är de helt plötsligt kolugna och hjälper till med att ta hand om honom.

Glad men tandlös.

Allvar följer samma mönster som både Elias och Venla gjorde gällande deras vikt och längd. Alltså hans sväller upp likt en ballong tack vare den grädde som Mamma Marikas server honom. På viktkurvan stoltserar han två snäpp över normalen och ett snäpp över normallängd. Jag brukar förklara för honom att han ska passa på och känna efter hur det känns att vara aningen överviktig. För när hans gener kickar in och jag kommenderar ut honom i löpspåren så kommer kilona trilla av honom och han mer eller mindre acklimatiserar till normal kenyanvikt.

De senaste framstegen han gjort är att han nu lättare kan följa lite rörliga föremål med ögonen. En mobil som hänger framför honom i sängen är något som han finner stimulerande. Andra saker han roat sig med på sistone är att upptäcka sina egna händer och fingrar för att sedan under djup koncentration försöka föra dessa mot sitt ansikte och mun.

Alla har vi våra utmaningar.

3 kommentarer:

Marie sa...

Vilket charmtroll!!! Förstår att han är hemmets centrumpunkt! : )

Patrik Engström sa...

Marie:

Jo han är naggande god den lille mini samurajen vi har hemma. Det är märkligt när man får fler barn hur mycket större de tidigare barnen helt plötsligt blir. Kom ihåg när jag kom hem efter Venlas födelse. Den lille grabben som jag lämnade hos farmor och farfar var helt plötsligt en jätte som låg och sov i min gamla säng. Mystiskt.

Marie sa...

Haha, känner igen fenomenet. Vet att Astrids kusin Hugo som alltid känts så liten (bara ett år äldre än A) kändes 5 år äldre när vi träffade honom första gången med en nyfödd A. Helt sjukt hur referensramarna flyttas..! : )