2011-03-14

Kämpa Japan

The Great Wave Off Kanagawa [Hokusai].

Helgen har dessvärre präglats av det fruktansvärda läget i Japan sedan tsunamikatastrofen. Det har bitvist var lite svårt att hålla koncentrationen uppe då man tänker på det fruktansvärda där borta. Lyckligtvis verkar det som om all släkt och vänner verkar ha klarat sig helskinnade. Men de har det inte lätt där borta just nu. Strömmen ransoneras och det är svårt att få tag på vissa matvaror och vatten. Tokyoborna får plikta lite för att de är så pass väl utvecklade logistiskt sett. De har nästan all lagerhållning ute på vägarna då de själva inte kan lagerhålla i sina butiker på grund av platsbrist. Men sedan jordbävningen har leveranserna av matvaror inte nått butikerna i önskad utsträckning varvid butikshyllorna gapar tomma på många ställen.

Min kamrat som jobbar i Tokyo berättade att det under fredagseftermiddagen inte gick att ta sig hem till sina nära och kära. All tågtrafik låg nere och även det fasta telefonnätet slutade fungera. Istället hade han lyckligtvis lyckats kontakta sin familj via melj och mobiltelefon. Efter att ha spenderat en natt på jobbet så fick han sedan sova över hos en kollega. Dagen efter fick han bilskjuts till sitt hem och kunde då konstatera att nästan hela Tokyo låg öde. Nästan inga var ute på gatorna utan alla höll sig i sina hem för att bevaka nyhetsrapporteringen. Ordet min kamrat använde var: ghost town. En bekant till mig berättade för mig att hennes kusins man hade gått hem under helgen till sin familj. I elva timmar.

Min syster i Japan kom inte heller in till sin bostad då byggnaden som den ligger i inte hade besiktigats för sprickbildning. Det var helt enkelt inte säkert att ta sig in i huset innan de kontrollerat byggnadens skick. Istället fick hon övernatta två nätter i en hotellobby innan hon fick tillträde till sin bostad. Och på frågan om hur hon mådde så förklarade hon att hon aldrig i hela sitt liv varit så rädd som när det small till och började knaka i husen i Tokyo. Det här var något de inte upplevt tidigare trots alla de mindre jordbävningarna och skalv som de nästan dagligen är utsatta för.

Och det värsta av allt: Detta är inte den stora jordbävningen som man hela tiden gått och fruktat sedan 1923 då den senast slog till. Smäller det till i plattorna vid Kanto-regionen då snackar vi en helt annan typ av förödelse. Enkelt sett räknar man med att en tredjedel av Tokyos byggnader raseras direkt, en tredjedel brinner upp och en tredjedel kommer stå kvar. Och bär då i åtanke att Tokyo är den plats med världens tätaste koncentration av befolkning, uppskattningsvis 35 miljoner människor.

Nåväl, nu gäller det att hålla fanan högt och göra det bästa av situationen. Jag ska erkänna att jag skulle vilja åka till Japan på momangen men det blir nog lite svårt att få permission från familj och jobb för den sakens skull.

På hemmaplan har vi dock tagit det ganska lugnt i helgen. Lördagens simning med familjen fick ställas in då det var simtävlingar i hallen. Vi gjorde då en helt om och styrde kosan till bowlinghallen där Venla efter en imponerande upphämtning tog hem det Engströmska bowlingmästerskapet.

För min egen del lyckades jag skrapa ihop 14 mil förra veckan utan att behöva genomföra ett renodlat långpass under helgen. Det börjar så sakteligen dra ihop sig för tävlingscomeback och därför finns det ingen vits med att pressa tretimmarspass. Men det ska erkännas att denna veckas 14 mil upplevdes som en ren axelryckning i jämförelse med 20mila-veckan dessförinnan. Det är märkligt hur snabbt kroppen ändrar sig och flyttar referensramarna.

Inga kommentarer: