2011-06-23

Dränkt och kränkt

Lite klent med uppdateringar nu. Sommarkonferenserna avlöser varandra samtidigt som det är en herrans massa saker som ska hinnas klart nu innan semester. Till på köpet kommer jag i samband med min semester även gå på pappaledighet vilket spär på känslan av att allt måste bli färdigt.

Hur som helst så var det under måndag och tisdag en trevlig sommarkonferens ute vid Häringe slott. Under måndagen så var det lite konferens och sedan några teambildande övningar i form av brännboll och flottbygge. Just detta bygge var kul men jag måste erkänna att jag var riktigt spak och nervös när flottarna sedan var färdigbyggda. Då skulle alla grupper (fyra personer per flotte) upp på dessa och sedan paddla en liten sträcka ute på havet. Då jag tillhör viktkategorin lätt flugvikt så var jag minst sagt lättad då vi kom i mål utan att ha trillat i eller kapsejsat. Min förmåga att stå emot kallt havsvatten är lika med noll. God mat och dryck senare på kvällen följt av lite tjatter en bit in på de små timmarna.

Dagen efter var det dags för ett kärt återbesök vid de blå banorna vid Sollentuna vallen. Jag har inte sprungit där på säkert två år så det kändes aningen konstigt att ställa in skallen på tartanintervaller där. Fem minuter efter det att jag lämnat hemmet och satt kurs på vallen så öppnade sig skyarna. Det fullkomligt vräkte ner regn och jag hade nästan svårt att se terrängen framför mig. Då jag väl kom fram till vallen var jag totalt dränkt och kränkt och hastade igenom en lätt löpskolning innan jag svidade om till lite snabbare skor. Linnet jag tillsammans med skorna burit med mig var som en blöt trasa och således inget jag direkt ville byta om till. Istället frös jag om både bål och händer. Det fortsatte att vräka ner regn och jag var nu rätt kylslagen och skor och kläder upplevdes väldigt tunga. Dessutom märkte jag då jag rekade varvet runt banan att cirka 150 m på bortre kurvan och långsidan (bana ett till tre) låg helt under vatten. Det var som en pol. Nu misströstade jag kraftigt och funderade ett tag på att ställa in passet. Men att vika ner mig har aldrig varit mitt adelsmärke och dessutom kunde jag knappast bli mer blöt än jag redan var.

Sagt och gjort så var det lika bra att bara hålla käften, stänga av skallen och bränna på. Coachen hade skissat upp intervaller som skulle hållas i hyfsad hög fart vilket med tanke på vattenläget runt banan och regnovädret skulle bli mycket svårt att matcha. Skissen var satt till: 3x(1200m/800m), PJ: 30'' + 200m, SP: 90'' + 200. 1200ingarna skulle hållas ner mot 2:55/km och 800ingarna runt 2:53/km. Efter en lite trevande första intervall så matchade jag sedan planen vilket förvånade mig ganska mycket. Jag var trött, blöt och kylslagen och inte så sugen på att springa fort. Dessutom var intervallerna ovana för mig, få och snabba. Men pulsvärdena visade att det faktiskt fanns en hel del till att ta av och känslan av att uppväxlingen mot lite kortare intervaller och högre farter går bättre än jag räknat med.

Efter passet väntade en ganska kall och seg nerjogg tillbaka hem. Den kokheta duschen efteråt uppskattades dock desto mer.

Det känns som om nästan alla pass de två senaste veckorna har pressats i skurar.
Nu är jag trött på regn.
Jag vill ha sommar och sol.
Och vattenfria tartanbanor.

Inga kommentarer: