2011-06-06

Reflektioner

Så har det gått ganska precis en vecka sedan Stockholm Marathon och jag har liksom hunnit smälta hela spektaklet och fått lite distans. Det är ungefär då man ska sätta sig ner och studera sina egna och konkurrenternas passertider i hopp om att lära sig lite om hur man till nästa lopp ska lägga upp strategin.

Jag har roat mig med att inledningsvis sammanställa de sju första svenskarnas passertider under loppet. Nedan presenteras deras inbördes tider enligt följande passeringar 5/10/15/20/25/30/35/40/42.2km:

Woldu:       16:16/16:44/16:32/16:20/16:31/16:46/16:39/16:34/7:12
Nilsson:     16:55/17:13/16:37/16:46/16:35/16:18/17:17/18:05/8:13
K-Ohlsson: 17:00/17:12/17:05/17:14/17:18/17:18/17:39/17:19/7:50
Österlund:  16:59/17:09/16:39/17:02/17:47/17:41/18:02/17:15/8:01
Engström:  17:21/17:36/17:22/17:35/17:38/17:14/17:27/17:18/7:50
Lerdahl:      17:00/17:08/16:36/16:47/17:28/18:53/19:31/18:27/8:12
Löfås:         17:01/17:11/17:05/17:14/17:29/17:48/19:34/19:08/8:48

Dessa siffror kan komprimeras en aning om man kikar på löparnas splittar:
Woldu:       1:09.28/1:10.06
Nilsson:     1:11.16/1:12.43
K-Ohlsson: 1:12.19/1:13.46
Österlund:  1:11.42/1.14:53
Engström:  1:13.49/1:13.32
Lerdahl:      1:11.16/1:18.46
Löfås:         1:12.19/1:18.59

Om man synar alla dessa siffror ingående så kan man se att de tre löparna som disponerade sina krafter bäst var Woldu, Kjell-Olsson och jag själv. Mest imponerande är nog Woldu som trots en relativt vågad öppning med tanke på hans färska pers från Barcelona (2:19.41) trots detta nästan behåller farten hela vägen in till mål och faktiskt sätter nytt pers trots Stockholms väldigt kuperade banprofil. Får Woldu på ett bra rejs på en flackare bana med gott motstånd så är han säkert god för tider ner mot 2:17.

Även Kjell-Ohlsson disponerade sina krafter klokt och tappade bara knappt en och en halv minut under andra halvan. David Nilsson gjorde ett strongt lopp med tanke på det är hans debut på marathon. Killen har som bekant en stor potential och tappade också knappt en och en halv minut under sista varvet. Merparten av detta tapp skedde under loppets sista sju kilometer där han verkar ha haft det ganska tungt. För min egen del var jag tredje snabbast under andra varvet men lyckades dessvärre inte springa in det försprång som Kjell-Ohlsson och Österlund skapat under det första. Jag hade dock en ganska stor respekt för banprofilen och öppnade därmed kontrollerat och kunde svagt öka tempot på andra. Det skulle varit intressant att se vad en öppning runt 1:12.4x hade resulterat i. Kanske en kamp om medaljerna eller frittfall efter Västerbron? Marginalerna är som ni säkert förstår väldigt små.

Nåväl, det viktigaste jag tar med mig från årets lopp är jag nu tappat lite respekt för banan och dess profil. Jag hade kontroll på skalle och ben under hela loppet och batteri kvar i systemet hela vägen in. Till nästa år måste jag skissa på en aningen tuffare men fortfarande kontrollerad öppning.

Avslutningsvis sammanställde jag även de senaste tolv årens tider från Stockholm Marathon som gav SM-medaljer. Segertiderna har varierat från 2:18.17 (Szalkai 2001) till 2:28.20 (Regragui 2007). Självklart präglas tiderna av de relativt många år då sommarvärmen härjat över Stockholm. För att knipa en bronsmedalj behövs det oftast inte så märkvärdiga tider. Tiderna varierar mellan 2:23.18 till 2:31.11 och snittet säger att en tid upp mot höga 2:26 ger brons.

2011:   2:19.34     2:23.59     2:26.05
2010:   2:21.47     2:23.46     2:24.14
2009:   2:22.57     2:24.37     2:26.47
2008:   2:25.25     2:26.29     2:27.44
2007:   2:28.20     2:29.38     2:31.11
2006:   2:22.23     2:25.01     2:25.26
2005:   2:18.38     2:19.16     2:23.31
2004:   2:21.55     2:24.45     2:26.50
2003:   2:19.55     2:22.18     2:23.18
2002:   2:20.52     2:25.19     2:25.56
2001:   2:18.17     2:19.31     2:25.00
2000:   2:18.49     2:21.38     2:23.42

3 kommentarer:

Staffan sa...

Intressant läsning! Läste på SVM om Häggström som gjorde 2.45 på en veckodos på bara 50km/v, gissar att det är en förutsättning att man som han är gammal löpare/medeldistansare och därmed van vid ganska hård löpträning sedan tidigare för att kunna fixa en så bra tid på så ringa mängd?

Patrik Engström sa...

Staffan:

Jo det är en imponerande tid med tanke på den rätt ringa mängden mil. Men jag tror dessvärre att ska man kapa ytterligare måste dels mängden ökas samt inslagen av intervaller (inte bara långpass).

Det gäller som bekant att hitta en balans som matchar tid och det tidsmål man sätter upp. Sedan gäller det att prioritera nyckelpassen. Många säger att långpasset är det viktigaste men så har jag aldrig tänkt. För mig är det viktigaste att få till snabbdistanserna och intervallerna. Sitter de som de ska så är det egentligen mest mentalt påfrestande att genomföra långpasset. Det viktigaste är nog istället att ha tillräckligt med mil i bagaget så man är tillräckligt hård i musklerna för den nedbrytande distansen.

Anders sa...

Härligt nördigt inlägg. Sånt gillar vi kalenderbitare!