2011-06-29

Uppförsbacke

Nu är det minsann lite mental uppförsbacke vilket beror på en rad olika faktorer. Först och främst så är det tre förtretliga dagar kvar på jobbet innan det är dags att stämpla ut för semester och sedan påföljande pappaledighet. Och i takt med att det nästan råder medelhavsvärme utanför fönstret så tar det lite på psyket.

Vidare har jag nu varit åtskiljd från min familj i närmare tio dagar och jag saknar dem så det gör ont. Att komma hem till ett tyst hus utan liv och rörelse är inte riktigt min cup of tea. Till viss del har jag försökt dämpa ångesten med jobb och träning men när man väl sitter där i soffan med alla dagens aktiviteter uträttade så känns det tomt och ensamt. Familjen åkte således till Finland i början på förra veckan för att tjuvstarta semestern. Jag själv hade två veckor kvar till ledigheten och fick snällt jobba av det sista på hemmaplan.

Till på köpet vill inte heller min lårbristning riktigt läka ut. Efter några dagars avlastning i form av cykel så tyckte jag låret kändes hyfsat stabilt varvid jag testade att ta en lättare löprunda igår innan jag pep iväg för att jobba som speaker på Sollentuna FGP. Dessvärre började låret göra ont redan efter fyra kilometer varvid jag (igen) fick avbryta passet och linka tillbaka hem för att istället grotta på med lite cykelintervaller. Känns mäkta surt då de senaste intervallpassen gått riktigt bra och indikerat att det finns lite speed i benen. Skadan innebär dessutom att tävlingen Trosa stadslopp nu på fredag dessvärre får stryka på foten. Som löpare har jag begåvats med några goda egenskaper men att hantera motgångar på grund av skador tillhör nog inte några av dessa. Jag ältar vissa frågeställningar på autorepeat: Hur kunde jag ändrat på träningen för att undvika skadan? Tränade jag för hårt? Tränade jag för lite? För många korta intervaller på kort tid? Har jag slarvat med kost eller sömn? Kanske skulle jag efter det att skadan uppstod varit lite försiktigare med att belasta låret. Jag testade kort att springa dagarna direkt efter utan lyckat resultat. Sedan alternativtränade jag några dagar men åkte återigen på ett återfall under gårdagens testlöp. Svårt det där med att avgöra när man kan börja träna igen. Låret kändes mycket starkare och rörligare men tydligen var det inte helt läkt. Ibland kan det dessutom vara så att vissa skador i muskler mår bra av lite lätt belastning för att på sätt främja genomblödningen. Så var det dock inte i detta fallet. Trist. Nu kommer jag ta det lugnt från löpningen veckan ut och bara grotta cykel. Det finns liksom ingen anledning till att stressa fram något nu när Trosa stadslopp inte blir av.

Kvällen avslutades dock i dur då jag och Coach Lamas agerade speaker på de avslutande grenarna under Sollentuna FGP. Loppen vi refererade var herrarnas 5000m och 3000m hinder samt damernas 5000m. De yttre förutsättningarna var i det närmaste helt perfekta och många löpare tog tillfället i akt och bättrade på sina personbästan.

3 kommentarer:

MagnusN sa...

Min lilla erfarenhet av skador i benen har lärt mig att ibland måste man in handgripligen i området och punktmassera om det handlar om en muskelknut eller liknande som ligger och stör då detta inte så enkelt enbart kan vilas bort. I så fall kan det ofta snabbt avhjälpas. Kanske läge för en naprapat som får känna igenom benet?

Patrik Engström sa...

MagnusN:

Jo jag håller med dig. Direkt efter det att jag fick skadan gick jag till min kiropraktor som fick benda och mecka lite med låret och göra en bedömning. Dessvärre ska man nog inte gå på för hårt när skadan är så pass färsk som den var då. Men nu kanske det är läge för ett återbesök?

Jag personligen har inte så mycket erfarenhet av just lårbristningar. Ofta har jag drabbats av bristningar i vaderna istället. Det som skiljer dessa är att en vadbristning kan man lätt belasta med jogg. Så verkar dock inte fallet vara med en lårbristning som är en större muskel. När den inte levererar och fungerar som man vill så slutar liksom benet att fungera och det smärtar klart mer. Trist! :)

Anonym sa...

Hej Patrik,

Jag tycker det är tråkigt att du skuldlägger dig själv för din skada när det är tränaren som är ansvarig. Som gammal löpare är det här en svår fråga när en löpare skadar sig. Är det mitt fel eller är det tränarens fel?

Enligt din beskrivning av träningspassen verkar du följa din tränares instruktioner till fullo. Det torde innebära att ansvaret ligger på tränaren.

Många tränare (enligt min erfarenhet) är dock inte de bästa på att ta lärdom av sina adepters reaktion på träning och avfärdar det med att det är sådant som händer eller att löparen är för vek. Jag vet inte hur din tränare är dock.

Men en sak är säker, det är tränarens ansvar när en löpare går sönder, om löparen följt programmet som tränaren gjort.

Hälsar
Ulf