2011-07-04

Finsk sommarhetta

Märklig känsla i fredags när jag stämplade ut. Inte nog med att det var en semester som precis skulle påbörjas, direkt efter den så är det en pappaupptagenhet som tar vid. Följaktligen stämplade jag ut med vetskapen om att nästa gång jag stämplar in så är det april. 2012.

Hur som helst. Eftersom jag inte kunde komma till start i Trosa stadslopp på grund av mitt trasiga baksida-lår så hade jag planerat att hänga med Snusan och Coach Lamas till världens ände och agera materialare/coach och skälla lite på klubbisarna under banan så att de pressade sig till det yttersta. Dessvärre hade tvättmaskinen havererat hemma kvällen innan. Och självfallet låg det en diger hög tvätt som skulle processas innan avresan till Finlandslandet och semestern. Så, det blev inte bättre än att jag fick slänga in handduken (igen) och således ta med mig delar av tvätten till farmor och farfar. Snopet.

Nåväl, tidig lördags morgon var det avresa till Finlandslandet och väl framme vid Helsinki-Vantaa flygplats möttes jag upp av Marikas föräldrar (samt en syster och hennes barn) och tillsammans bilade vi i bästa formell-1-körning vidare 20 mil österut till en sommarstuga belägen i Mäntyharju. Vädret hade lagt in en överväxel och det var 32 grader i skuggan. Galet. Luften nästan dallrade strax ovanför marken. Stugan låg precis vid vattnet och när det är semitropisk hetta över 30 grader kan även en badkruka som jag överväga att ta mig ett dopp. Och så blev det. Flera stycken faktiskt. Barnen och resten av släkten mäkta chockerade. Och raskt utan att jag egentligen fattade ordet av så hade jag genomfört fler utomhusbad än jag gjort under hela 2000-talet. Eller som en formulerade det hela: Om jag inte sett det med egna ögon så hade jag trott att du ljög.

Efter de misslyckade testlöpen tidigare under veckan så hade jag beslutat att vila från löpningen veckan ut för att låta låret bli på lite bättre humör. Under de två dagarna vid sommarstugan chockade jag istället omvärlden (läs: Coachen) med att genomföra en hel del bål- och bukövningar för att stärka upp styrkan lite. Jag hittade även en wetvest och genomförde även lite lätt vattenlöpning i sjön. Dessvärre måste erkänna att det inte fungerade något vidare. Trots att jag försökte sprattla omkring i vattnet för allt jag förmådde så fick jag inte upp pulsen. Istället upplevde jag det som att jag längre och längre in i passet fick lägga mer energi på att istället behålla kroppsvärmen. Nerkylningseffekten är rätt stor på en tunn rackare som jag.

2 kommentarer:

Sussie sa...

Men shit, Patrik, du måste köra baksida lår sen när bristningen läkt så att du slipper de där skadorna nu!

Patrik Engström sa...

Sussie:

Jo kanske men fokus är nog på att bli starkare i bålen. Två lårbristningar på åtta löpår är ändå ett ganska bra utfall! :)