Mera banintervaller

Två dagar vid sommarstugan och vi har fortsatt flyt med vädret. Dagarna spenderas med lite olika aktiviteter och god mat. Känns skönt att bara ta dagen som den kommer och inte ha ett digert fullspäckat schema som måste hinnas med.

Under gårdagen var det återigen dags för banintervaller. Detta har tidigare varit ett problem i Sala då de inte haft någon tartanbana. Men så helt plötsligt förra året (under min bukskada) så upptäckte jag att de lagt just en sådan färsk och fin bana runt en av fotbollsplanerna vid ett sportfält. Riktigt lyx!

Så, en lätt uppvärmningsjogg till banan igår på eftermiddagen. Bredvid mig på banan lekte barnen med lite rusher och längdhoppning. Kul med banlöpning som familjeaktivitet! Jag stretchade lite och körde även löpskolning innan det var dags för skissen: 3x(800/1000/12000m), PJ: 200m, SP: 2' + 200m, 1000m. Alltså tre serier om 800, 1000 och 1200m där pausjoggen (PJ) mellan dessa intervaller var 200m. Serievilan (SP) var satt till två minuter och sedan 200m jogg. Efter dessa tre serier så skulle passet avslutas med en renodlad tusing.

Temperaturen ute var lagom men dessvärre blåste det lite störande under passet. Planen var att hålla 10KP, 10km-fart, på intervallerna vilket uppskattades till cirka 3:05/km. Jag känner mig fortfarande ganska avig vad gäller tekniken när det handlar om intervaller ner mot låga 3:00-farter. Jag har helt enkelt sprungit för få sådana med tanke på marathonupplägget. Trots detta lyckas jag träffa rätt vad gäller fart och inte öppna för hårt eller för långsamt. Jag är inte heller lika trygg på ansträngningsgraden. Halvvägs in i passet är jag osäker på om jag mosat på för hårt och om det kommer hålla hela vägen. Denna osäkerhet infaller inte när det gäller snabbdistanser under längre tid fast lite lägre fart vilket harmoniserar mer med marathonfokus. Jag tror det hela hänger på att jag är obekväm med att hantera syra. Under de långsammare snabbdistanserna drar jag inte på mig lika mycket syra utan blir istället mer muskulärt nedbruten. Jag måste således bli bättre på att springa avslappnat med syra i kroppen.

Hur som helst så rullade intervallerna in en efter en trots att jag inte hade någon direkt toppkänsla. Faktum var att intervallerna dessutom gick aningen snabbare än plan och snittet landade någonstans runt 3:03/km. Den avslutande tusingen klockades in på 2:58 vilket indikerade att det åtminstone fanns lite krafter kvar i bagaget.