Punka

Dagarna vid sommarstugan går och de stående aktiviteterna med lek, löpning, grillning och bastubad består. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Idag var det lite bad på förmiddagen innan lunchen intogs vid Måns Ols värdshus. En god fiskbuffé och vi gick alla mätta och belåtna därifrån. Under eftermiddagen var det dags för det andra banintervallpasset i Sala. Jag hade dock inga större förhoppningar om något gott utfall. Låren var tunga redan under gårdagens återhämtningsdistans och de var inte mycket bättre idag. Med facit i hand skulle jag skurit ner mängden från knappa 20 km eller helt enkelt lagt in en till återhämtningsdag men nu var redan valet gjort och jag fick stå mitt kast.

Skissen sa 2x(12x400m) @70'', PJ: 200m @50-52'', SP: 2' + 200m. Alltså två serier om 12 stycken fyrhundringar där varje varv skulle gå på 70 sekunder och pausjoggen var ganska rask, 200m på 50-52'' (4:10-4:15/km). Slutligen en seriepaus på två minuter plus 200m. Kände redan under uppvärmningen att det skulle bli svårt att matcha planen med tanke på hur slitna benen kändes. Inte blev det bättre av att det blåste rätt svårt vid sportfältet. Hur många gånger får man egentligen kör intervallpass med lite blåst? Drog igång passet och höll varven nätt och jämnt runt 70''. Eftersom jag fick slitna för mycket tidigt under passet så skar jag ner det mot slutet av första serien till 2x(10x400m) vilket kändes rimligare. Snittet för första serien blev 70.4'' vilket med nöd och näppe fick anses vara godkänt. Under andra serien gick det tungt inledningsvis men jag lyckades skaka lite liv i benen sista hälften då jag bytte skor till de lätta Piranha. Snittet för andra serien blev 71.1'' vilket var ett ordentligt underkänt betyg. Det enda jag egentligen var nöjd med under passet var pausjoggen som jag konsekvent höll mellan 50-52''.

Till nästa veckas banintervallpass måste jag antingen köra mindre distans dagen mellan passen eller helt enkelt ge mig själv någon extra återhämtningsdag.