2011-08-25

Fullträff i Ursvik

Igår var det dags att klättra lite i backarna vid Ursvik igen. Seas dök förbi mig strax innan 18 och tillsammans körde vi lite lätt jogg som uppvärmning till Överjärva gård där vi anslöt till Ursvikspåret. Efter lite löpskolning och stretch var det dags att sparka igång passet som skissades till: 5 km LT, 2x2.5km 10KPA/5KPA, 5km LT, PJ: 2'.

Vi inledde således första intervallen med 5 km i tröskelfart. Seas var på hugget från början och höll i taktpinnen inledningsvis. Killen är riktigt vass på utförslöpning och jag fick anstränga mig för att hänga på. Då det bär uppför är dock rollerna ombytta och så där höll vi på lite som en jojo. Fram och tillbaka. Första intervallen kändes helt ok och gick nog lite snabbare än jag hade räknat med, men så är det ofta då man triggas lite extra av sparring. Kroppen och benen var dock riktigt alerta och jag hade på känn att det skulle bli ett bra pass.

Efter den inledande femman var det två varv i 2.5km-spåret. Här lossnade det rejält för mig. Jag hade en kanonkänlsa i stigningarna och behövde inte ens ta i. Faktum är att jag nästan sparade mig lite under den första 2.5km-intervallen. Mäkta förvånad blev jag då jag klockade in sluttiden. Den var nästan 10 sekunder än jag någonsin sprungit sträcka. Två minuters pausjogg och sedan andra varvet i slingan. Även här fick jag på en bra intervall som visserligen gick någon sekund långsammare än den innan men ändå snabbare än jag tidigare presterat i spåret.

Efter detta väntade den avslutande 5km-intervallen tillbaka mot Överjärva gård. Förra veckan fick jag slita rätt hårt under denna sträcka men nu rullade benen på av sig själv och jag kunde konstatera efteråt att jag hade 7 sekunder snabbare snittid per kilometer och ändå lägre snitt- och maxpuls. Ett riktigt skönt besked. Det verkar som om de genomförda terrängintervallerna ger resultat. Nästan lite för bra och snabbt än jag hade vågats hoppats på. Fortsätter träningen klaffa så här så kommer det bli riktigt riktigt kul på Lidingöloppet om exakt en månad.

Också drar det sig ihop till Friidrotts-VM. Som jag har väntat. DN målade upp Isabellah Andersson som Sveriges största medaljhopp. Men jag måste erkänna att jag nog håller Green Tregaro som vårt största medaljhopp. Andersson har visserligen gjort 2:23.41 i år vilket placerar henne som sjua i världen men det ska tilläggas att hon efter denna fantastiska prestation varit skadad och blivit opererad. Hon hann visserligen bli hel till Göteborgsvarvet och Stockholm marathon men hon hade en god bit kvar då till toppformen. Frågan är alltså om hon hunnit komma tillbaka i form under tiden efter Stockholm framm tills nu? Jag är tveksam. Istället tror jag (och delvis hoppas) att några av de japanska damerna kan blanda sig i medaljstriden. De har ofta placerat sig långt fram i resultatlistan under mästerskap och i år avgörs loppet i varmt och fuktigt väder vilket kommer passa dem bra. Även Kina brukar mönstra starka lag som ofta springer bra under dessa väderförhållanden.

En annan höjdpunkt under VM kommer vara att följa min idol Yuki Kawauchi som var förste japan i Tokyo marathon i år och därmed kvalade in till Japans marathonlag. Att han dessutom gjorde det som amatör och visade upp en otrolig kämpainsats gjorde inte saken direkt sämre.

Men, hur jag än vrider och vänder på det så är VM:s absoluta höjdpunkter 5000m och 10000m. Och i år är det ännu mer spännande. Kommer den dubble världsmästaren och världsrekordhållaren Kenenisa Bekele till start? Det mesta tyder åtminstone att han gör det på 10000m. Bekele har inte tävlat på nästan två år, september 2009. Att han nu dyker upp direkt till VM är förstås inte en optimal förberedelse. Men bara han står där på startlinjen tror jag kommer sprida skräck bland hans konkurrenter. Skulle han vinna 1000m blir han den första löparen i historien som vinner VM fem gånger på raken. Han kommer främst utmanas av Storbritannien Mo Farah som haft en lysande säsong fram tills nu. Han är världsetta på båda distanserna och verkar kunna springa vilken typ av lopp som helst. Snabba från start eller långsamma lopp med våldsamma avslutningar. Från att för något år sedan varit lite av en udda löpare som ofta sprang lite för ryckigt så har han nu mognat och tagit ett rejält kliv i utvecklingen. En av anledningarna till det är förmodligen att han i början av året packade sina väskor och tog med familjen till Portland där han kan träna och överkavas av sin berömde tränare Alberto Salazar.

Som sagt, VM kommer bjuda på många munsbitar. Om nu bara mästerskapet kunde börja...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Patrik!
Tänkte fråga vilka skor du hade tänkt springa i på Lidingö?
Funderar på att köpa Asics Tarther, tror du det kan vara ett bra alternativ?
Med vänlig hälsning
Daniel

Patrik Engström sa...

Daniel:

Kul att du frågade just detta vid denna bloggpost. Faktum var att jag några dagar innan passet fick ett nytt utskick av skor från Asics och att jag till just detta pass debuterade i Tarter.

Tarter tyckte jag var helt underbar. Den påminner mycket om den äldre modellen DS Racer (innan de gjorde om den). Den är lätt och fin och man har bra kontakt med underlaget på framdelen av foten. Dessutom lämpar sig dess knottriga sula perfekt i grusterräng då inget fastnar under. Vidare är den dessutom styc i sidled vilket passar bra i terräng när det är lite knixa kurvor. Stor skillnad mot tex Hyperspeed som är svajig i sidled och har stora ventilationshål under sulan. Den modellen lämpar sig nog bäst på asfalt under tex marathon mm.

Jag kommer definitivt köra i Tarter under Lidingöploppet och tror den bli perfekt där!

Anonym sa...

Hej igen!
Blev så att jag klickade hem ett par Tarther.
Har sprungit distans, intervall, terräng, grusväg och asfalt med dom nu och måste säga att jag är grymt nöjd med skorna. Så tack för din åsikt :)
Dock har jag fått problem med ett knä (löparknä?), och kan inte köra på som jag vill inför Lidingö.
Men en start blir det iaf. Är ju mitt första Lidingölopp och är nöjd med att få starta i 1C.
Lycka till under hösten!
//Daniel

Patrik Engström sa...

Anonym:

Jag kan inte annat än hålla med dig. Sedan premiärturen i Ursvik har jag hunnit nöta in min Tarter på både asfalt, sågspån och grus och intrycket består. Det är en riktigt riktigt bekväm sko. Jag kommer köra både Lidingöloppet och framtida maror i den.

Trist med ditt löparknä. Jag hoppas att det ger med sig. Kör lite specifika stretchövningar och kanske lite Voltaren. Vidare är det ju nu man successivt ska trappa ner på träningen så så farligt är det nog inte. Förhoppningsvis hinner knäet lugna sig lagom till start. Underhåll flås med alternativträning, typ cykel!

Lycka till!