2011-08-31

Magsjuka och friidrotts-VM

Egentligen inte mycket att tillägga. Gårdagen blev en ofrivillig träningsfri dag då jag drabbades av en lättare släng av magsjuka. Jag mådde väl inte direkt tipptopp men tack vare lite hjälp av farfar så kunde jag överleva dagen med lämning och hämtning från dagis och skola samt hantera Elias fotbollsträning under eftermiddagen.

Idag har dock hälsoläget stabiliserats sig en aning. Illamåendet och magknipet är borta men magen är fortfarande i obalans. Testade att avverka lite lätt distans på bandet medan Alvar sov lunch och det gick överraskande bra även om det blev två oplanerade toalettbesök under passet. Lugnar mig nu med kvalité några dagar tills magen återigen är lite i balans.

Annars har jag mestadels under dagarna och kvällarna frossat i all tv-sändning från friidrotts-VM. Det har varit riktigt bra tävlingar där några sticker ut från mängden. Först och främst tycker jag att de båda stavhoppfinalerna varit riktigt underhållande och spännande. Sedan var jag väldigt nöjd över att tonåringen James spurtade ner Merrit på 400m. Merritt fick som bekant sin dopingavstängning avkortad så han precis kunde ta sig till VM. Sånt gillar jag inte.

Herrarnas 110m häck-final var även den rafflande ända in på mållinjen och långt efter det att loppet var avslutat. Om det var korrekt att diskvalificera Robbles låter jag dock vara osagt. Iaaf brukar ofta i dessa situationer avlså protester (vill minnas att Kallur råkade ut för en liknande händelse för några år sedan) men inte i det här fallet. Även den franske 1500m-löparen Bala fick igenom sin protest efter hans fall under ett kvallopp.

Vad gäller långlöpningsdistanserna så är det bara att ta hatten av för Isabellah Andersson som gjorde en rock solid insats på damernas marathon och visade att hon verkligen kan vara med och kriga om de främsta placeringarna under ett mästerskap. Det ska bli oerhört spännande att följa hennes väg mot London OS 2012.

På både damernas marathon och 10000m visade de kenyanska löparna upp en imponerande bredd och laganda. De sprang precis som etiopierna tidigare gjort under mästerskap. Deras samarbete resulterade i guld, silver och brons på båda distanserna. Fantastiskt!

Det riktigt guldkornet var dock herrarnas 10000m. Vilken final och vilken stämning! Kenenisa Bekele tvingades dock kliva av efter lite drygt 6000m men jag hoppas innerligen att vi snart få se honom återigen på tävlingsbanorna. Förhandsfavoriten Mo Farah gjorde ingen besviken. Han följde sin plan nästan till punkt och pricka även om han kanske inledde sin spurt aningen för tidigt (600m kvar att löpa). Farah hade nog studerat sin 10000m-historia, går man ut i täten och gör sista varvet på 53 sekunder så räcker det till guld. Men inte i år. Den åtminstone för mig relativt okände löparen Jeilan bet i trots att Farah drygade ut sin ledning på bortre lång och var helt skoningslös över de sista 200m. Jeilan sprang det sista varvet på dryga 52 sekunder vilket är vansinnigt fort med tanke på att han hade 9600m i benen i mördande tempo fram tills dess. För att illustra hur snabbt det är så kan det jämföras med Moa Hjelmers 400m-lopp. Det gick ungefär lika snabbt. Visst, Jeilan hade en flygande start men hade säkert en hel del syra och flås i kropp och ben då han mosade ut på sista varvet.

Då herrarnas 10000m-lopp gick av stapeln var jag ute på mitt långpass. Jag följde det dock via radiosporten (tittade på tv-sändningen i efterhand). En verkligen sorglig historia. Eftersom Klüft hoppade längd just då bevakade radiosporten alla damernas hopp (läs: alla deras övertramp). 10000m-loppet däremot nämnde de knappt. Faktum var att det var först då det återstod sex varv på loppet (vilket inträffade när längdhoppstävlingen var avslutad) som de började referera loppet. Med fyra varv kvar upptäcker de att löparen som låg trea inte var Bekele utan Sihine eller Jeilan (de kunde inte se skillnad på dem). De hade alltså inte en blekaste aning om att Bekele långt innan klivit av. Och om man blandar ihop Bekele med Sihine eller Jeilan då har man verkligen inte följt långdistanslöpningen så som man borde om man ska vara sportkommentator. Bedrövligt.

8 kommentarer:

swyzak sa...

Vad kan man säjja, epic fail radiosporten...!!

Gabriel sa...

Håller med om Radiosporten! Jag satt i en bil och lyssnade, grymt taggad och spänd på vad Kenenisa skulle prestera. Sen helt plötsligt säger Miro: "Du, jag tror inte det där är Bekele". Vilket skämt!

Grymt dåligt av kaxige Miro att inte se det långt tidigare.

Där är SVT bättre med Gärderud som åtminstone brinner för distanslöpning, vilket ingen på SR verkar göra.

Patrik Engström sa...

Swyzak & Gabriel:

Jo det var riktigt bedrövligt av killarna att inte notera det tidigare. Men men, Miro är ju skolad i hoppets ädla konst och var väl 100% uppmärksam på Klüfts hoppande. Nåväl, nya tag!

LN sa...

Gabriel, skämtar du?

Gärderud brinner inte det minsta för annat än orientering, tar fel på folk å gren, ger sig ut på halsstariga tankevurpor å upprepar ständigt vad föregående har sagt.

Sämre än sämst.

Gabriel sa...

LN, jag håller med dig. Men han gillar åtminstone LÖPNING. Och jag tror att han känner igen Bekele.

Anonym sa...

Klart man ska folja den gren dar det finns svenska hopp istallet for en gren dar svenskarna inte ens finns pa kartan. Ni ar 3-4 min efter pa milen och sitter har och gnaller vilket javla skamt.

Patrik Engström sa...

Anonym:

Fan sån här skit gör mig bara förbannad. Du verkar ha en massa saker att lufta men döljer dig bakom ett anonymt namn. Fegt.

Jag ska försöka förklara lugnt och pedagogiskt så att även en sån som du förstår.

Först och främst. Jag var väldigt intresserad av hur det gick i damernas längdhoppsfinal och hoppades självfallet på medalj eller en framskjuten placering för Klüft och Sverige.

Men jag hoppas du kan begripa att det varken är särskilt kul eller intressant att höra hur hoppare efter hoppare:
- går ut till ansatsbanan
- försöker klappa igång publiken
- fokuserar
- gör övertramp

Att man sedan väljer att i detalj ananlysera alla dessa misslyckade hopp och vad som gick bra eller dåligt utan att ens nämna 10000m-loppet är dåligt. Det är dålig produktion hur man än ser på det.

Ett 10000m-lopp består av många olika delar och faser, inte bara slutvarven. Det skulle kunna liknas vid att skita i att referera damernas fem första omgångar och bara ta sig igenom den sjätte och sista omgången. Förklarar jag tillräckligt tydligt nu så att en sån som du förstår?

Huruvida Sverige eller för att citera dig, såna som vi, inte ens finns med på världskartan är helt orelevant. Det har inget med saken att göra. Nu är det ju så att konkurrensen i längdhopp är mikorskopisk mot hur den är i löpning men det kan vi avhandla en annan gång. Det handlar om att ge en bra bild av både hoppandet och löpningen på banan. Det gjorde inte radiosporten. Fokus var 99% på längdhoppet vilket inte är ok.

Att de som kommenterade loppet varken nämnde nåt om löparna, deras tidigare meriter/årsbästan, varvtider, km-passeringar, klungor som bildades, blandade ihop Bekele med Sihine är inte ok. Inte ok alls.

Det herr Anonym är ett skämt. Eller som du fint uttrycker det: Ett javla skamt.

LN sa...

Anonym, är en VM-final i fotboll mellan Brasilien och Spanien helt ointressant eftersom det svenska landslaget är så mkt sämre?

Det är fullständigt oprofessionellt att inte kunna klara av att kommentera två grenar simultant, än mer att inte kunna hålla reda på dem utan att prata om dem och allra mest att inte känna igen världens främste långlopare det senaste decenniet.

Ge dig till känna om du vill bli tagen på allvar.

/Lorenzo Nesi