2011-08-15

SM 2011

Halvvägs genom loppet.
Foto: Thomas Windestam.


Lite överraskande har jag under helgen genomfört mitt femte svenska mästerskap. Detta var inget jag hade som mål under säsongen, allra minst efter Stockholm marathon. Men Coachen lyckades övertala mig och till slut var det således dags att bege sig till Gävle och Gunder Hägg-stadion för 10000m.

I bilen packade jag, farfar, Mamma Marika, Alvar och Venla in sig. Elias stannade hemma tillsammans med farmor och höll ställningarna där. Vi har nu blivit en ganska stor familj och bilen räcker helt enkelt inte till att transportera alla familjemedlemmar och farfar.

Strax efter fem anlände vi till arenan och Coachen som redan var på plats överlämnade nummerlapp och därefter prickade jag av mig på startlistan (något man alltid gör när det handlar om banlöpning). Sedan sprang jag runt och försökte ragga upp en mikro så jag kunde värma på Alvars barnmat samt min egen medtagna mat vilket visade sig vara svårare än jag hade trott. Tillslut hittade jag en liten hamburgerkiosk där jag tiggde in mig och lånade deras mikro för en kort stund.

Efter detta var det dags att sätta igång med uppvärmningen. Benen kändes väl lite si så där. Ingen direkt pangkänsla men så är det ytterst sällan inför en tävling. Vädret var riktigt bra med cirka 20 grader och solsken samt svag vind.

20 minuter innan starten var det calling. Då måste alla löpare som prickat av sig på startlistan gå till ett tält där man visar upp sin nummerlapp för en funktionär. Efter detta kontrollerar de så att utrustningen är korrekt. Exempel på detta är att spikarna på skorna inte är för långa och att man har reglementsenliga linnen där reklammärkena inte är för stora.

19:15 gick starten för loppet. Av 18 föranmälda kom bara 12 till start. Naturligtvis ganska klent med så här har trenden varit de senaste åren. Den absoluta toppen har även den blivit svagare då varken Musse, Sjökan eller Skoog antingen har lagt av eller inte tävlar på bana. Men stimmet strax bakom den absoluta täten har hårdnat en aning anser jag och det finns nu ett gäng olika löpare med hög kapacitet. Såväl unga som lite äldre.

Uhris, en av favoriterna, tog kommandot direkt efter starten och jagade upp en liten ledning. Den tätades dock ganska omgående av Peter Gross och Adil Bouafif. Bakom dessa herrar radade den andra klungan upp sig bestående av Lerdahl, Borg, Andersson, Larsson, jag, Löfås och Widing.

De första kilometerna låg farten strax över 3:00/km vilket var aningen snabbare än jag hade velat öppna med. Jag ville dock inte tappa klungan för snabbt och försökte gå med den så länge som möjligt. Fältet var dock relativt samlat efter halva sträckan. Jag tror Uhris, Gross och Adil passerade 5000m på strax under 15:20 medan den jagande klungan där jag befann mig i hade cirka 15:28.

Ungefär här sprack fältet upp ordentligt. Tättrion ökade tempot markant under den avslutande halvan och jag tvingades släppa min klunga. Någon kilometer senare passerade jag en tröttnande Widing och Löfås som hade växeldragit med mig lämnade även han en lucka. Den avslutande hälften av loppet fick jag således springa solo vilket naturligtvis inte var stimulerande varken för skallen eller varvtiderna. Jag fick även lite problem med ett svagt håll. Kanske berodde detta på mitt sena middagsuttag innan start? Jag tappade värdefull tid då jag sprang omkring och jagade en mikro för att värma Alvars och min mat och fick i mig den lite för sent. Hur som helst så tog jag in på Patrik Andersson framför mig och med sex varv kvar skulle jag just passera honom. I samma ögonblick klev han dock av och det var återigen vakumlöpning i ett par varv in mot mål.

Mot slutet gjorde Majling en strong forcering och jobbade sig upp genom fältet och tog in på mig. Coachen som skrek varvtider informerade mig om detta och jag kunde hålla honom på ett hyfsat tryggt avstånd bakom mig.

In i mål som sjua med tiden 31:11.50 vilket innebar att jag tappade 15 sekunder under andra halvan. Jag hade egentligen trott att jag skulle tappa mer på grund av sololöpningen och den aningen för hårda öppningen men jag måste trots allt hållit ihop löpningen något sånär. Splittarna under loppet blev 15:28 och 15:43. Loppet var faktiskt pers både vad gäller tid och placering vad gäller SM-sammanhang. Detta är lite märkligt. Jag har under många år varit mer preppad och för just mildistansen och mer tränad för bana. Ändå har jag aldrig sprungit snabbare än 31:24 på SM. Nu med nästan två års frånvaro från banlöpningen och med ett marathonfokus så gör jag 31:11. Visst var det lite ovant att springa de 25 klassiska varven på tartan men samtidigt var jag nöjd med prestationen och tiden. Att göra en tid ner mot låga 31 rakt upp och ner på ett SM utan förberedande bantävlingar var inget jag hade räknat med. Med lite mer banvana och press under den andra halvan så hade jag gått under 31.

Längst fram spurtade Adil ner Uhris och tog segern. Kampen och tredjeplatsen var verkligen spännande. Gross som länge gått med Adil och Uhris hade släppt en liten lucka och blev ikapp sprungen av Lerdahl. Lerdahl grillade Gross mot slutet men tillslut kunde Gross svara och med ett starkt avslutande varv skakade han av sig Lerdahl och tog ett mycket meriterande brons på distansen.

Kort och gott så var det kul att comebacka på banan och SM i Gävle var verkligen en härlig upplevelse med bra atmosfär. Stor skillnad mot hur det till exempel var senast jag sprang SM 2009 i Malmö. Då var det nästan helt tomt på läktarna och någon publikfest var det definitivt inte tal om. Det som dock var riktigt dåligt var de två som agerade speakers. De hade fullt fokus på kast- och hoppgrenarna men inte ett ord förutom under starten för löpgrenarna. Verkligen genomusel bevakning. Det nämnde ingenting om loppets karaktär, vilka som gjorde tempoökningar, varvtider eller km-passeringar. Farfar filmade en hel del från loppet och under alla dessa filmklipp så säger speakrarna inte ett ord om 10000m-loppet. Bedrövligt. Under min uppvärmning så sprang damerna samma distans och normalt sett brukar jag kunna höra hur loppet gestaltar sig via de som refererar loppet. Denna gång hade jag inte en blekaste aning om vem som anförde täten eller hur loppet utkristalliserade sig. Jag har full förståelse för att de som är speakers inte alltid är så pålästa om vissa grenar de normalt sett inte följer. Men nu snackar vi om ett SM-arrangemang och då är arrangörerna skyldiga att hitta någon eller några ersättare som kan referera loppet på ett sådant sätt som gör mästerskapet och dess arrangemang rättvisa.

Resultaten »

Två varv kvar innan målgång.
Foto: Thomas Windestam.

10 kommentarer:

Lukas Johansson sa...

Grymt gjort, och kul läsning!

swyzak sa...

Sweet mannen... Som du själv skriver så finns det god slipmån på det där... Nästa gång blir den under 31', redan den 23:e kanske?

Ellinors dröm sa...

Schnyggt! Och alltid lika kul att läsa rapporten efter. Synd att det inte var bra speaker. Det gör en hel del, både för publik och löpare.

Johan sa...

Snyggt jobbat! Bevakningen och loppet (och övriga löpgrenar) var precis lika dålig på friidrott.se's livebevakning som du beskriver speakerbevakningen. Jag tror att man sporrar fler att satsa elitmässigt på långdistanslöpning om speaker, förbund och media slutade dissa dessa grenar och istället gav dem lika mycket tid i rampljuset som exempelvis hoppgrenarna.

Patrik Engström sa...

Lukas:
Tack! Hur går det själv med cykling och simning? Fått på några fina pass nu under semestern?

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Nja, vi får se. Kroppen måste hinna återhämta sig och sedan måste skallen även vara sugen. Jag vill nu mest lägga om träningen mot LL. Fattar nog ett beslut under senare delen av veckan och det ska bli intressant att se startlistan till loppet.

Patrik Engström sa...

Ellinor:
Jo, en bra speaker refererar ju faktiskt både för publik och löpare. Men i år var det bara för taskigt. Inte ett ord från dem under loppet...

Patrik Engström sa...

Johan:
Ok, jag har själv inte varit inne på friidrott och sett deras live-bevakning. Ska kolla upp det. Och till viss del håller jag med dig. Det är påtagligt att det krävs löpintresserade speakers om de ska kunna referera ett långdistanslopp.

hempa10 sa...

Grymt imponerande och riktigt inspirerande läsning! Tre barn och springa milen på 31 min... Hm. Man kanske skulle skaffa ett till ändå :-)

Patrik Engström sa...

hempa10:
Haha, jo jag roade mig med att kolla vilka av mina motståndare på SM som var farsor. Och om jag inte missat något så är svaret 0!

Det är lite annorlunda att bedriva seriös träning med tre barn. Men det är nog bara vi som är föräldrar medvetna om. ;)

Kört hårt med din egen träning! Och bra med alla dina Asics-skor. Alltid skönast!