2011-09-23

Dan före dan

Ganska precis 24 timmar innan start och fjärilarna i magen har så sakteligen börjat vakna till liv. Det är dock inte samma nervositet som inför Stockholm marathon som ofta innebär en högre mental anspänning. Förberedelserna till maran är betydligt större och mer omfattande än till Lidingöloppet. Även återhämtningen efter loppet är klart lättare efter Lidingö. Nu kittlar fjärilarna på ett mer lättsamt sätt och jag väljer att njuta av det. Nervositet är bra. I lagom mängder. Igår blev jag tack vare rekommendation av Anders Szalkai intervjuad av DN:s sportredaktion. De var lite intresserade över skillnaderna mellan marathon och Lidingöloppet samt hur man bäst förbereder sig inför den tuffa Abborrbacken. Texten skulle publiceras på lördag så vi får se vad som står i morgontidningen.

Hur som helst är jag full av tillförsikt och självförtroendet är på topp. Det var länge sedan jag var så sugen på en tävling. Jag har sedan SM i Gävle tillsammans med Coachen anpassat träningen till Lidingös krävande terräng. Jag har inte drabbats av några skador och nästan ingen sjukdom heller (en kort magsjuka) vilket måste betraktas som tacksamt då jag har två barn på skola och dagis som drar hem en del bacillskräp. Kontinuiteten på träningen har avspeglat sig på resultaten som varit bättre än jag någonsin tidigare presterat i terräng.

Kort och gott, formen pekar på att allt är på topp och jag har alla förutsättningar för ett bra rejs imorgon. Självfallet innebär inte goda träningsresultat alltid att man presterar liknande resultat på tävling. Jag får nog ändå betraktas som en ganska jämn löpare utan större vågdalar och vågtoppar. För mig brukar ordspråket Som man tränar tävlar man gälla. Kommer jag upp till normalstandard så finns det goda möjligheter till en bra tid och framskjuten placering.

Vad gäller de afrikanska löparna så har jag inte så bra koll och bryr mig ärligt talat inte så mycket. De står i en egen division och vrider ut och in på nästan alla oss svenskar. Desto mer intressant är det att studera de svenska namnen i startlistan. Haben Idris som tävlar för Hässelby är visserligen inte svensk medborgare och jag väljer att exkludera honom. Istället tror jag den främste svensken kommer bli Daniel Woldu som efter sitt SM-guld i Stockholm följde upp det med ett silver på Stockholm halvmarathon förra helgen. Han borde främst utmanas av Lars Johansson som dessvärre bröt SHM på grund av skada. Vi får se om han läkt ihop tills imorgon. Bakom dessa herrar är det lite ovissare. Vi har David Nilsson som dock besvärats av skada den senaste tiden, bronsmedaljören från Stockholm Martin Kjell-Olsson samt den meriterande Kristian Algers. Även Mattias Borg, Fredrik Johansson och Patrik Andersson kommer säkert figurera långt fram.

För min egen del viktar jag i år en bra tid före en god placering. Jag har som bäst placerat mig som fjärde svensk men tycker mig aldrig fått till en riktigt bra tid (som bäst 1:47.04). En stor skillnad mot detta år är min träningsbakgrund. Till alla mina tidigare lopp var jag mer baninriktad och tränad för distansen primärt upp till milen. De två senaste åren har jag lagt om träningen till marathon och är således betydligt mer uthållig nu. Kanske är jag inte lika snabb på kortare distanser men frågan är vilket som är bäst att ha i bagaget till Lidingöloppet? Snabbhet eller uthållighet? Svaret får jag imorgon.

Inga kommentarer: