2011-09-06

Reflektioner från herrarnas VM-marathon

Som ni alla säkert vet är VM i friidrott nu över och tomheten är total. Nu gäller det bara att bita ihop tills OS i London nästa år. Då lär det bli goda tävlingar igen!

För att dämpa abstinensen igår satt jag och tittade igenom herrarnas VM-marathon. Det är givetvis svårt att inte bli imponerad av Kiruis uppvisning under loppet. Att bomba in den tredje milen på 29 minuter är galet. Även herrarna gjorde det som damerna så framgångsrikt genomförde tidigare, det vill säga de sprang som ett lag och försökte decimera konkurrenterna som försökte följa. Skillnaden var att de la upp en annan taktik. Istället för att ta det lugnt de tre första milen och sedan åstadkomma en kraftig fartökning så trampade de gasen i botten nästan från början. Detta är en rätt svår taktik då mycket kan gå fel. Marathondistansen är så pass förrädisk. Men kenyanerna var så säkra på sin form att de helt enkelt vågade genomföra den och det lyckades som sagt nästan hela vägen. Det var bara etiopiern Feyisa Lilesa och marockanen Abderrahime Bouramdane som förhindrade en ny trippel för Kenya. Men ändå, Kenya stoltserade med fyra löpare bland de sex första vilket är ganska talande för deras överlägsenhet. I lagtävlingen fullständigt krossade de allt motstånd. Det var dock med lite extra stolthet jag konstaterade att Japan knep lagsilvret. De brukar plocka någon eller några medaljer på marathon då det är mästerskap. I år lyckades de väl inte direkt individuellt, med visst undantag för Hiroyuki Horibata som sprang in som sjua. Men de hade ändå tre löpare bland de 18 första och kunde därmed bärga ett lagsilver. Värt att notera att de båda löparna, Yuki Kawauchi och Yoshinori Oda, som så framgångsrikt sprang Tokyo Marathon under slutet av februari i år inte alls kom upp till sin normala standard.

En annan sak jag reagerade på under loppet var att kenyanerna efter 25 km i samband med vätskelangning även serverades kylspray. De kylde sina lår, bål och huvud. En stackars kenyan råkade få lite i ögon och mun och grimaserade rätt kraftigt och var tvungen att torka rent med sitt linne. Jag måste erkänna att jag blev lite paff, jag trodde inte sådant var tillåtet att langa. Desto mer jag tänkte på saken desto mer började jag tro att det nog är ett ganska bra litet trick man kan ta till. Att få sig en välbehövlig kylinjektion både fysiskt som psykiskt inför den sista tredjedelen av maran kan vara nog så viktig. Kanske är detta något man bör anamma inför Stockholm Marathon 2012?

Inga kommentarer: