2011-11-30

7x1500m @3:05, PJ: 90'' @4:20

Det rullar verkligen på bra nu med träningen. Jag befinner mig i slutet av den första marathonförberedande fasen vars syfte är att stärka den aeroba kapaciteten. De senaste passen har som sagt avverkats med riktigt bra känsla och utfall. I måndags, dagen efter långpasset, var det återigen dags att pressa på lite snabba intervaller.

Coachens skiss löd 7x1500m @3:05, PJ: 90'' @4:20. Ett ganska styggt pass med vad som är en hygglig tusingfart fast med skillnaden att jag nu skulle köra 1500m istället samtidigt som jag belönades med lite längre joggvila (90 sekunder).

Eftersom det förra intervallpasset (5/4/3km) gick bra och även det plogades i hög fart så var jag svagt optimistisk innan passet. Och det visade sig att magkänslan var rätt. Efter sju kilometers uppvärmning sparkade jag igång passet och benen levererade direkt. Jag var knappt ansträngd mot slutet vilket var väldigt överraskande. Jag hade räknat med att få pressa på lite åtminstone under de två sista men icke.

Då jag efter passet studerade snittpulsen och maxpulsen så var värdena så goda att Coachen började frukta att bandet var felkalibrerat. Som sagt, en hel del bra pass nu på sista tiden. Dags för en missräkning inom kort alltså?

2011-11-29

Julmust

Eftersom jag är hemma och pappaupptagen med Alvar så har Venla reducerad tid som hon får vara på dagis. Till följd av detta var Venla hemma med mig och Alvar igår. Vid lunchbordet fick hon för första gången prova på att smaka julmust. Venla sörplade försiktigt i sig musten, sken upp och brast ut:
- Det smakar precis som vin!

På de barnkalas som vi anordnar serveras det åtminstone alkoholfria drycker. Men jag börjar undra vad som egentligen serveras på Venlas kamraters kalas.

2011-11-28

Helgsummering

Vaknade upp och konstaterade att de varit ute och sandat alla gångbanor i närområdet där jag bor. Måste erkänna att det kändes verkligt märkligt. Det var ju som bekant elva plusgrader igår och inte var det minus på morgonen heller. Så nu ligger det ett ganska tjockt gruslager på de tidigare så rena och fina gångbanorna. Sabbar för alla löpare, cyklare, rullskidåkare och skejters. Och sedan kan man undra hur mycket skattepengar som gick åt den här lilla utflykten? Till på köpet skvallrar väderleksrapporterna om 5-10 grader tills på fredag. Och då snackar vi alltså plusgrader.

Helgen inleddes med att Mamma Marika kommenderade upp storstädning och mellanvåningen i huset. Elias och Venla hade mycket taktiskt flytt huset hem till farmor och farfar. Kvar blev alltså jag och Alvar med Mamma Marika som kommenderade upp städning av allt. Det skurades, torkades, fejades, steamades, dammades, dammsögs och moppades. Mattor vädrades, soffor flyttades, kökslådor rensades. Listan var lång och fullständigt komplett. Själv innebar detta lite strul med träningen. Men på något magiskt sett lyckades jag ändå klämma in två pass (ett tidigt och ett sent) och bocka av de nödvändiga 20 km om dagen som gäller för min del.

Söndagen bjöd på varmt väder (11 plusgrader), lite regn och blåst. Medan Herr Larms dotter hade sin gymnastik under två timmar så stack vi ut på långpass tillsammans. Larmen rekade upp en perfekt runda på Järvafältet. Visst, det var lite lerigt och grisigt på sina håll men inne bland skogen var vi ofta helt skyddade från Berit som annars fläktade på rätt bra.

Konstaterade då jag gick igenom veckans träning att jag för femte veckan i rad skrapade ihop lite drygt 14 mil, ett långpass och två riktigt bra intervallpass. Framför allt var jag mycket nöjd med passet 5km @3:15, 4km @3:12, 3km @3:10, PJ: 3' @4:30. Spänningshuvudvärken verkar ha gett med sig och kroppen svarar nu upp mycket bra på den träning jag matar den med.

2011-11-25

5km @3:15, 4km @3:12, 3km @3:10, PJ: 3' @4:30

Velade in i det sista idag då jag inte riktigt visste vilket intervallpass jag skulle bränna av. Ur Coachens skiss fanns det två olika pass att välja mellan. En snabbdistans som verkade ganska lätt och ett annat långintervallpass modell ganska tuff.

Utöver detta huvudbry så fanns det en till liten faktor. Sonen Alvar och hans sovvanor. Jag brukar köra dagens första distanspass medan han sover lunch. Tiden för detta är mellan 1.5 till 2.5 timmar. Lite små förrädiskt alltså då man inte vet hur mycket tid man har att röra sig med samt det faktum att han lite då och då vaknar till varvid jag måste stoppa om honom. Detta handlar bara om någon enstaka minut vilket är ok när det handlar om ren distans som ska manglas. Men när det är intervaller som ska genomföras så vill jag absolut inte tvingas till avbrott under dessa eftersom passet då mer eller mindre blir förstört.

Så tillbaka till dagens intervaller. Egentligen var jag mer lockad av det hårda passet. Det gav liksom lite mer nerv och jag var orolig över hur jag skulle ta mig igenom det. Dessvärre konsumerade det mer tid och jag var då osäker på om Alvar skulle sova sig igenom hela mitt pass.

Efter en hel del velande så beslutade jag mig till slut för det hårda passet. Lika bra att få det överstökat på en gång. Tankade Alvar full med lite extra mycket gröt innan läggdags och bad en tyst bön till John Blund. Sedan svidade jag snabbt om och värmde upp med 6 km @4:30->3:50 och lite tempostegringar.

Skissen var satt till långa hårda intervaller enligt 5km @3:15, 4km @3:12, 3km @3:10, PJ: 3' @4:30. Den första intervallen i 3:15 var alltså fem kilometer och satte kanske mest skallen på prov. Jag hade väldigt bra fokus under hela denna intervall och var knappt ansträngd då den var över. Väldigt märkligt, jag hade räknat med att få pressa på lite mot slutet av den. Lite pausjogg och sedan andra intervallen som även den var lång, fyra kilometer. Kom igång bra även här och behöll koncentrationen hela vägen. Sista kilometern fick jag pressa på lite men redan då visste jag att jag skulle klara av passet. Sista intervallen var tre kilometer och 3:10-fart. Kunde springa avslappnat första hälften men sista 1500m fick jag ta i och här övergick den aeroba ansträngningen till anaerobt. Detta var dock helt ok, jag hade redan plogat igenom knappt 11 kilometer med en snittfart runt 3:12-3:13 så ett visst slitage fanns i kroppen.

Genomgående väldigt bra pulsvärden genom alla intervaller. Snittpulsen indikerade att det var aerobt hela vägen även om maxpulsen ökade mot slutet. Väldigt nöjd med passet. Det är inte ofta man får sådana här fullträffar då både skalle och ben visar sig från sina bästa sidor. Bara att tacka och ta emot. Kanske var det passets hårda utformning som gav det lite extra nerv och fick mig att tagga till lite extra? En annan förklaring kan vara att min spänningshuvudvärk nu sedan några dagar släppt och det går avsevärt lättare att springa hårt utan den.

Och Alvar då? Jo han sov som en stock genom hela passet och belönades sedan med guldstjärna av sin far. Både pepparkakor och Lussekatter fick han gotta i sig till mellanmål.

2011-11-24

Nya backintervaller

I tisdags var det dags för ett nytt backintervallpass på bandet. Lite högre intensitet jämfört med det förra backpasset. Skissen från Coachen var denna gång satt till: 3x3km (1km @3:25 +3, 1km @3:30 +3.5, 1km @3:20 +2), PJ: 3' @4:30 +1.

Jag tog mig igenom alla tre intervallerna utan att behöva pressa på och det kändes genomgående bra. Både snittpuls och maxpuls höll sig på låga nivåer. Initialt kändes det lite märkligt efter passet då jag inte tagit ut mig så hårt som jag brukar. Men efter lite funderande och analyserande så var nog passet väldigt bra disponerat och utformat. Fokus under denna marathonförberedande fas är att stärka den aeroba kapaciteten och då ska jag inte pressa för mycket intervaller i anaerob ansträngning.

2011-11-23

Simskola

I måndags var det återigen dags för simträning med barnen. Både Elias och Venla är riktiga fenor i vattnet vilket säkert kan förklaras med att vi sedan spädbarnsålder regelbundet bada med dem i tur och ordning babysim, simhallen och sedan simskola. Sedan ska även Mamma Marika ges lite cred. Även hon glider obehindrat fram i vattnet i kontrast till mig som egentligen bara behärskar bröstsim. Alla andra simsätt ser bokstavligen tragiskt ut. Jag är dock strong i saunan. Där är det få som matchar mig vilket är skönt för självförtroendet. Att bege sig till simhallen handlar ju i mångt och mycket om att pressa sauna så mycket som möjligt eller hur?

Nåväl, hur som helst så har barnens simträning intensifierats på sistone och dessutom är det ju två barn som nu ska på simskola och tekniksim. Om något år är det tre stycken då Alvar säkerligen växlar upp och jag undrar lite hur det ska administreras.

Så tillbaka till simhallen i måndags. Elias simmade några längder på egen hand medan Venla hade sin träning. Jag hade precis alternativtränat med att bära upp Alvars barnvagn på läktaren och precis fått honom att ta en eftermiddagstupplur. Då jag fick två sekunders andrum räknade jag ut att de senaste fyra dagarna spenderat tre av dessa i simhallen. En ganska bra närvaro och faktum är att jag loggar fler timmar i simhallen än i löpspåret. Och då var förra veckan trots allt en 14mila-vecka som konsumerar lite tid.

Osså är man ju lite orolig. Håller jag på att nära och fostra blivande simmare vid min barm? Hu! Visserligen är barnen helpepp på löpning också men det finns inte samma utbredda strukturerade träning (så vitt jag vet) veckovis för barn från fyra år och uppåt en bit. Här är simskolan/tekniksimningen en förebild. Barnen fostras i att lära sig simma för att sedan om intresse finns pröva på lite andra simsätt och öva upp tekniken i dessa. En liten tankeställare för alla friidrottsklubbar runt om i landet.

2011-11-21

Helg med biobesök

Ytterligare en helg till ända och ytterligare en hel del aktiviteter som hunnits med. Under lördagen begav mig tillsammans med Elias och Venla till Mordor (läs: Söder) för att titta på bio. Studio Ghiblis nya film Lånare Arrietty stod på programmet. Barnen (och jag) fullkomligt avgudar Ghiblis filmer med Miyazaki i spetsen. Några av deras mästerverk är Min granne Totoro, Princess Mononoke, Spirited Away och Ponyo. Och Lånaren Arrietty gjorde oss inte besvikna. Filmen osar härlig atmosfär och känslan och närvaron i de tecknade animationerna är fantastiska. Inga genomonda eller genomgoda personer. Alla har sina egenskaper och sidor. Lite mer komplext och lite mer gripande. Inga framstressande tempoökningar i filmen heller som de amerikanska animerade filmerna ofta brukar stoltsera med. Istället byggs stämningen upp successivt och spelar på suggestiva känlsor. Mycket imponerande och filmen är utan tvekan årets i särklass bästa animerade film. Rekommenderas varmt. Det verkar inte bara vara jag och barnen som gillar filmen. Den har bokstavligen håvat in toppbetyg överallt. Passar på att tipsa er om recensionerna från DN och SvD.

Senare under lördagen begav sig barnen hem till farmor och farfar. Jag ilade snabbt hem och avverkade veckans tredje intervallpass. Denna gång var det lite snabbare saker som Coachen skissat upp till: 5x2km @3:08, PJ: 2' @4:20. En ganska hög fart för att vara 2km-intervaller men den generösa pausjoggen på två minuter i 4:20-fart gjorde att jag hann återhämta mig fullt mellan intervallerna och således höll sig både snitt- och maxpuls på låga och fina värden.

Söndagen inleddes med lite shopping och mathandling innan jag stack ut på ett light-långpass. Klockade in lätta 23 km på 1:36 och summerade upp veckan till lite över 14 mil. Senare under eftermiddagen bakade Mamma Marika och barnen tiotusen stycken pepparkakor. Minst.

2011-11-18

Alvar den gode

Dagens bloggpost tillägnas Alvar. Den här lille härlige grabben som just nu mer eller mindre lever i total symbios med mig och förgyller min vardag under min pappaupptagenhet. Lagom till sin 11-månadersfödelsedag beslöt han sig för att på egen hand ta sina första steg. Först var det ett litet tafatt steg hit och dit. Men kort efter blev det lite längre utflykter mellan olika högar av leksaker.

Och det är bra märkligt hur glad och till sig man som förälder blir när man ser sina barn bokstavligen ta dessa steg i livet. Jag har som sagt redan sett både Elias och Venla göra detta men blev barnsligt glad över Alvars framfart. Kids, gotta love 'em!

One small step for man, one giant leap for Alvar.

Och sedan idag lagom till fredagsmyset så körde vi lite disco i vardagsrummet. Känslan när jag såg Alvar superfokuserad på sina svajiga ben tokdigga discobeatsen från högtalarna. Helt priceless! Det är just i dessa lägen man bara vill frysa tiden och återuppleva dessa magiska stunder om och om igen på autorepeat.

2011-11-16

Rökning

Elias och Venla har så många frågor att det liksom bara rinner ur dem hela tiden. Under gårdagens eftermiddag då vi åt mellanmål frågade Elias varför man inte fick köra bil om man druckit öl eller vin. Jag försökte svara så gott jag kunde och sedan la jag även till att om man ska springa fort, simma eller spela fotboll så ska man inte hålla på med varken dricka alkohol eller röka cigaretter.

Barnen nickade tyst i samförstånd. Nåväl, alla utom Alvar. Han sög istället intensivt på sin napp och tittade på oss med stora ögon. Jag eldade på lite för att avskräcka dem så mycket som möjligt från dessa samhällsfaror.

Patrik: Jag har faktiskt inte rökt en enda cigarett under hela mitt liv.
Elias: Varför inte det?
Patrik: Jag har aldrig förstått varför man ska dra in äcklig rök i sina lungor.
Elias: Gör man det?
Patrik: Ja, röker man så drar man in giftig rök rakt ner i lungorna och det mår man inte bra av. Då kan man inte idrotta.
Elias nickar instämmande.
Elias: Då måste man krypa.
Pappa Patrik förvillad.
Patrik: Eh, hur menar du då?
Elias: Om det kommer rök så måste man krypa på golvet för röken är giftig. Också måste man ta sig ut så fort som möjligt.

Och där föll polletten ner. Elias tänkte på eldsvådor. Om det brinner så ska man krypa för att undvika röken och försöka komma ut ur huset.

Ungefär som att röka cigaretter.

2011-11-15

Backintervaller

Veckan inleddes i stor stil med backintervaller på band. En av löpbandets fördelar är att man just kan konstruera dessa oändliga backar i perfekt anpassade lutningar. Igår var det således dags att bestiga lite berg med syfte att stärka den aerobiska kapaciteten.

Skissen var satt till 2x4km där jag började på +4.5 i lutning och sedan minskade den med 0.5 för varje kilometer vilket resulterade i att lutningen under sista kilometern var +3. I samband med att lutningen minskades så ökades successivt farten vilket gjorde att ansträngningen blev jämnt fördelad under varje 4km-intervall. Pausjoggen mellan intervallerna var satt till fem minuter i ökande fart från 4:15 till 4:00. Ganska kul pass och inte så fruktsansvärt hårt. Det verkar som om lite av benstyrkan efter Lidingöloppet fortfarande sitter i vilket självfallet var stimulerande. Totalt sett knappt 20 km under passet tillsammans med lite uppvärmning och nerjogg.

2011-11-14

Intet nytt under helgen

Inget direkt speciellt att rapportera från helgen. Delar av lördagen spenderades med Marikas syster och hennes familj innan de returnerade tillbaka till Finlandslandet. Elias och Venla spenderade lördagskvällen hemma hos farmor och farfar så gottade till det ordentligt med både godis och chips. Lördagsmys med andra ord.

Jag och Mamma Marika fick det lite lugnare och kunde då fokusera på charmtrollet Alvar som nu befinner sig i en fas där han ömsom krypspringer, står upp och svajar lite. Något litet steg har han tagit men inte kanske något som kan klassas som gång. Men det kommer, Alvar ser väldigt motiverad ut. Tanken på att kunna ränna efter storebror och storasyster är nog rätt bra tändvätska för motivationen.

För min egen del rullade jag på med mängd under helgen efter veckans två tidigare intervallpass. Jag valde att ställa in ett backintervallpass på söndagen då jag fortfarande inte blivit helt kvitt den besvärande spänningshuvudvärken. Totalt sett resulterade veckan i lite drygt 14 mil och känslan är rätt bra i kroppen (förutom skallen). Rygg och ben verkar suga upp träningen utan att gnälla och det uppskattas självfallet.

2011-11-11

Lugna sköna fredag

Fredag och en hel del aktiviteter på programmet. Under förmiddagen fick vi besök från Finlandslandet av barnens kusiner så det har varit bra drag i huset. Totalt sett sex barn under taket så ljudnivån har varit smått hysterisk. Det är vid tillfällen som dessa som man fattar hur mycket det sliter att ha en hög och skränig ljudnivå runt sig hela tiden. Energin bara rinner bort.

Nåväl, eftersom det inte gick att lägga Alvar i sin vanliga säng på grund av allt stök och stoj i hemmet så packade jag ner honom i vagnen och la honom utomhus. Sedan var det brått. Upp på bandet och landa in dryga 20 km med intervaller. Jag gillar inte att bränna hårda intervaller på förmiddagen men idag fanns det ingen lucka så det var bara att acceptera situationen.

Coachens skiss såg ganska krävande ut. Fyra intervaller om 3 kilometer i 3:10-fart med tre minuters pausjogg i 4:30-fart. Alltså: 4x3km @3:10 +1, PJ: 3' @4:30. Insåg ganska tidigt att jag skulle få bjuda till ganska ordentligt om jag skulle rå hem passet. Att springa så pass långa intervaller i hyfsat hög fart är inte något jag just nu är direkt van eller optimerad för. Hur som helst så löptes de två första igenom lugnt och behärskat. Under tredje började det svida på lite grann mot slutet och under fjärde och sista var det en kamp mot skallen. De dryga nio minuterna som intervallerna varade upplevs som bekant längre då man direkt går in i intervallen och är trött. Men allt gick bra och jag var nöjd med passet efter omständigheterna.

Efter detta var det bara att packa in Alvar och Venla i bilen och bege sig till simskolan för Venla. Alvar var hyperaktiv och jag fick jaga honom överallt på golvet och i trapporna i simhallen. Ganska mör i bilen på vägen hem men fredagspizzan fungerade som bra plåster på såren.

Nu helg!

2011-11-10

Snabbdistans light

I onsdags var det återigen dags att springa lite snabbt efter en hel del mängdtröskande de senaste dagarna. Det kändes både kul och stimulerande att byta den vanliga distansfarten mot lite snärtiga saker.

De första veckorna efter säsongsvilan har Coachen kryddat upp med lite lättare snabbdistanser och intervaller vilka sedan successivt ska skärpas till i både längd och intensitet. Det som primärt ska förbättras under denna fas i marathonförberedelserna är att stärka den aeroba kapaciteten. Efter det väntar en period vars fokus är att förbättra den aeroba uthålligheten och sedan slutligen några veckor innan maran så handlar det om att träna den tilltänkta marathonfarten.

Med detta i åtanke avverkade jag en lättare snabbdistans på bandet i 30 minuter där jag efter uppvärmningen successivt ökande farten från 3:25 ner till 3:10 och där jag varierade lutningen en aning på vägen. Den totala sträckan för snabbdistansen blev drygt 9.2 km och snittfarten 3:17. Ett ganska behagligt pass som varken slet flåsmässigt eller muskulärt. Ändå var det ett väl avvägt uppstartspass och jag kommer de kommande veckorna nu bygga på detta pass både med längd och fart men förhoppningsvis landa in ungefär samma pulsvärden.

Efter snabbdistansen pustade jag ut lite innan duschen och passade då på att dricka en Gainomax. Dottern Venla tittade med stora ögon på mig och drycken varvid hon sedan frågade om det var dunderhonung som jag drack.

Kids.
Gotta love 'em!

2011-11-08

Fullspäckat schema

Idag vaknade jag upp utan den besvärande spänningshuvudvärken vilket självklart gjorde livet a lot lättare. Barnen till skola och dagis och sedan lite matning och lek med Alvar innan det var läggdags för honom. Efter det var det bara att stänga av skallen och hoppa upp på bandet och avverka 15 km i maklig takt.

Efter passet stod det lunch på programmet och därefter lite mer lek med Alvar. En stund senare hämtning av Elias och Venla på skola och dagis, hem och fixa mellanmål. Sedan var det dags för pass två och det kombinerade jag med lite matshopping. Således packades Alvar ner i babyjoggern varefter det blev lite lätt distans i vintermörkret där det blev lite stödmatinköp utmed vägen. Löpning tillbaka hem, lägga Alvar för en liten eftermiddags siesta, dusch och preppning av middagen. Tja, ett ganska fullspäckat schema och det underlättar som sagt ganska mycket om man inte är sänkt av någon spänningshuvudvärk.

Imorgon är det lite intervaller på programmet vilket jag ser fram emot. De senaste dagarna har jag bara rullat distans och långpass men nu hoppas jag att skallen medger lite löpning i snabbare fart.

2011-11-07

En sån söndag

I början av helgen kände jag mig lite hängig och sliten. Inte så mycket på grund av träningen utan mer en spänningshuvudvärk som jag tror uppstår då det är lite små stressigt med att hinna med alla måsten under dygnets 24 timmar. Jag har dragit lite med sådan huvudvärk tidigare och det kommer alltid under just perioder av lite stress. Detta i kombination med lite on ti bihålorna var inte så lyckat. Hur som helst så lyckades jag träna mig igenom detta och vaknade sedan upp på söndagen och kände mig riktigt alert.

Skönt var väl det då jag hade ett långpass inplanerat tillsammans med Unicorn-Linus. Verkligen skönt att han är tillbaka på allvar då han under första hälften av säsongen drabbades av en riktigt jobbig sjukdom som höll honom bort från tävlingarna. Nu har han börjat pressa på igen och persade under årets Lidingölopp med en tid på 1:48. Vädret var runt tio grader, vindstilla och lite mulet. Helt idealiska yttre förutsättningar och vi jobbade oss från Silverdal till Järvafältet där vi sedan rundade både Översjön och Säbysjön innan vi vek av hemåt via Akalla och Kista. Trots att vi pratade en hel del under passet så snittade vi in kilometerna på 4:09 vilket får anses vara ett gott tempo under ett långpass. Jag summerade upp min distans till 30 km medan Linus var lite hårdare och la på fyra bonuskilometer. Väldigt bra känsla under långpasset och benen var pigga hela vägen. Faktum är att jag inte minns när jag senast känt mig så fräsch efter ett långpass. Totalt skrapade jag trots min besvärande huvudvärk ihop över 14 mil under veckan inklusive ett intervallpass.

Söndagen bjöd även det på lite mer mumma. Under eftermiddagen var det New York City Marathon och det blev en grym tillställning. Först öppnade Keitany i ett galet tempo (under 32 första milen och 1:07.56 halvvägs) för att sedan strax innan mål bli passerad av loppets segrarinna Firehiwot. Bland herrarna sprängde G Mutai klungan med knappt en mil kvar och kunde sedan kontrollerat ta hem loppet på det nya banrekordet 2:05.05, en sänkning med 2:38! Faktum var att de tre första herrarna i loppet alla underskred det tidigare gällande banrekordet. En enorm bredd således och det känns verkligen som marathonlöpningen för herrar fått sig ett enormt lyft detta år. 2:04 och 2:05-tider är numera vardagsmat nästan och i stort sett alla de större loppen har någon eller några som nosar på nytt världsrekord.

Mutai visade med sin seger att hans 2:03.02 från Boston tidigare i år inte var en tillfällighet och på en snabbare bana hade nog hans insats resulterat i ett nytt världsrekord. I samband med detta kommer han nog belönas med den tredje och sista platsen i Kenyas OS-lag. Och just OS-maran, bara jag tänker på den så blir jag helt till mig. Den kommer verkligen bli något extra att se fram emot. Isabellah Andersson tog en meriterande 8e plats med sina 2:28.29 men hade faktiskt en långsammare andra hälft än den första, något som inte är vanligt för henne. Och apropå det här med negativa splits, alltså att springa den avslutande hälften snabbare än den första vilket ofta är ett framgångsrecept. G. Mutai praktiserade detta till perfektion med sina slits: 1:03.17 och 1:01.48. Hur han kan springa den sista tyngre hälften på 1:01.48 är bara det otroligt. Jämför detta med Keitany som länge ledde loppet (hon blev till slut trea), hennes splits var: 1:07.56 och 1:15.39.

Söndagskvällen avslutades med Alla helgon/Halloween-rekning i närområdet tillsammans med barnen. Vi spökade ut dem en aning och sedan fick de knacka dörr och köra 'Bus eller godis'. Jag är lite emot Halloween då jag ser det mest som ett kommersiellt påhitt utan direkt tradition här i Sverige. Men efter att ha sett glädjen hos barnen när de fick lite godis i sina brukar de bar med sig så smalt hjärtat en aning. Ganska mycket faktiskt. Ögonen på barnen de tindrade verkligen av ren och skär lycka.

Ibland vill man bara stanna tiden.

2011-11-04

Fredagsmys

Fredagen inleddes med en 10-månaderskontroll för Alvar och allt var bra. Karln växer och utvecklas enligt konstens alla regler. Därefter var det hemresa, ombyte och käk för att sedan tillsammans med Elias åka till spelmässan GameEx i Kista. Som jag tidigare delgett är jag ett stort fan av tv-spel och ser det som mitt ovillkorliga ansvar att leda in barnen i tv-spelens underbara värld.

Elias och jag strosa runt på mässgolvet men spenderade mest tid i Nintendos monter. Där fick både han och jag tillfälle att testa Nintendos kommande stortitlar inför julruschen: Zelda - Skyrim Sword, Super Mario 3D Land och Mario Kart 7. Alla spel höll hög klass och spelbegäret blev om möjligt ännu större. Nu är det bara att bita ihop i några veckor innan spelen släpps i butik. Lättare sagt än gjort.

Vad gäller träningen så skar jag för dagen ner den lite till bara ett distanspass. Jag har under de senaste dagarna känt mig lite hängig och anar en mindre infektion i kroppen, ingen feber men ändå lite nersatt allmänkänsla. Detta visade sig även tidigare under veckan då jag körde mitt första intervallpass sedan Hässelbyloppet för ungefär tre veckor sedan. Jag hade i förvirringen missuppfattat upplägget och tänkte vässa upp min anaeroba kapacitet istället för den aeroba kapaciteten. Sagt och gjort körde jag 10 tusingar i ökande fart från 3:10 ner till 3:02 med 45'' ståvila och var betydligt mer trött efter dessa än jag borde vara trots det långa uppehållet. Snitt- och maxpulsen var genomgående väldigt hög och jag tangerade nästan min högsta uppmätta maxpuls på sista intervallen. Nåväl, med det i åtanke så tog jag det lite lugnare idag för att kunna köra på som vanligt imorgon och sedan genomföra ett gott långpass på söndag med Unicorn-Linus runt Järvafältet.

2011-11-03

Alla dessa spel

Som vissa av er känner till är jag en stor slukare av prylar, främst kameror och mobiltelefoner. Utöver löpningen och detta prylbegär så har jag sedan barnsben spelat alla tänkbara konsolspel och datorspel. Jag tycker helt enkelt att spel tillsammans med film och serietidningar är en fantastisk form av underhållning.

Idag finns det så otroligt mycket spel för alla tänkbara åldrar och kategorier av spelare. Något som ibland gör mig irriterad är föräldrar som rynkar näsan åt tv-spel i tron att det är något som är olämpligt för barn. Så är det inte. Det finns få saker som stimulerar barns perceptionsförmåga, problemlösning och samarbete som bra och genomtänkta spel. Det handlar om att hitta lämpliga spel åt barnen och det ansvaret faller på föräldrarna inte barnen. Snarare är det alltså brist på engagemang hos dessa föräldrar som har denna uppfattning. Min erfarenhet säger mig också att föräldrar med denna inställning är sådana som vuxit upp utan spel och därmed inte har särskilt mycket erfarenhet kring ämnet och uteslutande har svalt alla floskler som kvällstidningarna proppat i dem för att sälja några fler exemplar.

Paradoxalt så tycker många istället att det är helt ok att sätta på en tv:n eller en film och låta barnen passivt ta del av samma innehåll för 14:e gången. Att det redan mellan klockan sju och åtta på kvällen börjar sändas material på tv som inte direkt är lämpliga för barn verkar inte bekymra dem nämnvärt.

Nåväl, spelen är här för att stanna så jag behöver inte oroa mig för den saken. Efter den lugna sommarperioden så tar utgivningen av spel fart nu under hösten inför julruschen. Nu släpps det så mycket intressanta spel att jag inte riktigt hinner med att spela klart dem innan nya titlar släpps och läggs på kö.

Först ut var HD-återutgivningen av de gamla PS2-spelen Ico och Shadow of the Colossus. Fantastisk stämning och svårslagen atmosfär trots att spelen har över åtta år på nacken. Att nu få återuppleva dem i HD är en riktig nostalgitripp. Efter denna titel var det dags för Rocksteady Studios efterlängtade uppföljare Batman: Arkham City. Rocksteady har finslipat upp det vinnande konceptet från deras debuttitel för två år sedan och levererar nu ett grymt tajt gameplay med en mörk Batman i toppform. Igår var det så dags för ett nytt länge emotsett släpp. Naughty Dogs tredje del i sin Uncharted-serie, denna gång vid namn Drake's Deception. Jag har bara som hastigast hunnit testa spelet men kan redan nu lova att det håller högsta kvalité och kommer erbjuda många härliga timmar av spelande med en matinékänsla i stil med Indiana Jones.

Och som sagt, väre lär det bli. Inom kort släpper Nintendo några tunga titlar. Till Wii kommer Zelda: Skyward Sword och sedan är det Super Mario 3D och Mario Kart 7 som är på gång till den bärbara konsolen 3DS. Mario och Zelda är de spelserier jag värderar högst och samtidigt har extremt höga förväntningar på. Tryggt nog brukar Nintendos topptitlar andas kvalité och ytterst sällan göra mig besviken.

Så mellan att ta hand om barnen och ploga mil i löpspåren så måste det frigöras en hel del timmar för spelandet. Frågan är bara var jag ska hitta dessa luckor?

2011-11-01

Halloween

Det har varit en intensiv helg vad gäller dörrknackningar. Halloween har på senare år drabbat Sverige och framför allt barnen som tar detta som ett utmärkt tillfälle att utöka sina godisdepåer. För min egen del så växte jag upp utan dessa influenser (Halloween-firandet alltså, godissuget fanns nog där hela tiden) och är inte särskilt intresserad av detta.

Fram mot söndagskvällen så var alla resurser tömda. Det enda som det Engströmska hushållet kunde erbjuda var Cola (det sanna godiset!) eller en tur på löpbandet. Colan ville jag för allt i världen inte skänka bort och löpbandet hade snarare en avskräckande effekt på barnen som knackade på. Mitt i middagen så ringde det återigen på dörren och alla vi vid bordet utväxlade ängligt några blickar. Hur skulle situationen hanteras?

Venla, drygt fyra år, reste sig resolut från bordet och tog kommando. Med beslutsamma steg marscherade hon till dörren och öppnade den.

Barnen: Bus eller godis?
Venla: Nej tack.

Också var saken ur världen. Barnen kom helt av sig och såg lite snopna ut. Venla åt andra sidan såg väldigt nöjd ut stängde dörren mitt framför näsan på dem och vinkade adjö.

Det lär bli till att skicka fram henne till framtida dörrförsäljare.