2011-12-05

Bore Cup dt1

Helgen präglades till stor del av den första deltävlingen i Bore Cup ute i Vallentuna. Jag hade i samråd med Coachen kommit överrens om att springa denna tävling som ett snabbdistanspass om vädret var ok och det inte var halt på vägarna. På tävlingsdagen (lördag) var det aningen kallare ute än tidigare och lite frost på marken. Kände ett litet sting av oro men beslöt mig ändå för att bege mig ut till tävlingen.

Formen har på sista tiden varit väldigt god och jag hoppades få en hygglig genomkörare under tävlingen. Tanken var att hitta ett tempo som kändes kontrollerat och hanterbart och inte slita mig fördärvad med syra. Under veckan hade jag inte skurit ner alls på mängden och hade redan nästan tio mil i benen till lördag. Dessutom hade jag även avverkat två ganska tuffa intervallpass så jag var lite osäker på hur kroppen skulle reagera på en tävling med så mycket mängd och kvalité.

Bore Cup deltävling 1 var 10 km och sprangs på två 5km-varv vilket passade mig utmärkt då jag gillar varvbanor. Jag värmde upp tillsammans med Coachen på tävlingsvarvet och kunde lite besviket konstatera att det var en extremt knixig bana. Eller som Coachen själv uttryckte det: Arrangören har verkligen ansträngt sig till det yttersta för att hitta så många kurvor som möjligt. Till på köpet var varvet rätt kuperat och bjöd på lite frost och halka på marken samt en besvärande snålblåst vilket spädde på känslan av att det inte var en särskilt lättsprungen eller snabb milbana. Nåväl, det störde mig inte nämnvärt. Springer man tävlingar i december kan det vara betydligt värre och jag tog tävlingen som ett led i träningen och hetsade inte upp mig särskiljt mycket över detta.

Vad gäller motståndet så var det lite tunt, den enda jag misstänkte skulle få matchas mot var Vallentunas Lars Södergård som haft en mycket fin höst. Han gjorde 31:34 på Hässelbyloppet och sedan sprang han Nordiska Terrängmästerskapen samt var tvåa på Tömilen för någon vecka sedan. Starten var lite märklig då vi i 10km-klassen startade 50m bakom 5km-klassen. Det var dock ganska brett i början och det var inte några problem att ta sig förbi dessa löpare. Lars startade i ett högt tempo och fick direkt en liten lucka. Jag hittade snabbt mitt tempo och förivrade mig inte att jaga ikapp. Banan var så pass knixig och kuperad att det skulle finnas gott om tillfällen att jobba ikapp försprånget.

Under de flacka partierna fortsatte dock Lars att utöka sitt försprång medan jag kunde ta igen och täta delar av det uppför. Inför varvningen hade han dock ett försprång på uppskattningsvis 40 meter. Jag kände mig dock väldigt pigg och misstänkte att jag kunde slänga in en till växel i de svårlöpta partierna uppför. Strax efter sex kilometer hade jag tagit in och tätat försprånget fram till Lars. Jag försökte direkt gå till spets och hålla upp tempot men Lars växlade även han tempo och svarade. De 2.5 följande kilometerna var varvets svåraste och jag insåg att här skulle det vara ett taktiskt bra tillfälle att försöka rycka ifrån. I första stigningen gjorde jag således ett ryck och fick ganska omgående en lucka. Jag kände mig alltjämnt fräsch och inte så ansträngd och beslöt mig för att fortsätta springa offensivt uppför. Jag tittade inte bakåt förrän det återstod lite drygt en kilometer och insåg då att jag skapat en tillräcklig lucka bakåt till Lars. Sista 1.5 km kunde jag springa på avslappnat, fokusera på tekniken och inte dra på mig onödig syra.

In i mål som segrare på 32:13 och en väldigt lätt och fin känsla i kroppen. Lars kom in på en skolklar andraplats exakt 30 sekunder bakom mig. Tiden är jag faktiskt väldigt nöjd med, med tanke på de svåra omständigheterna. En kuperad varvbana, två plusgrader, besvärlig blåst och många knixiga kurvor gjorde att man tappade rytmen. Även lite frost på marken gjorde att jag inte vågade attackera de skarpa kurvorna med risk för att halka omkull. På en snabbare bana så hade det säkerligen gått 30-40 sekunder snabbare. Det bästa med loppet var dock hur bra kroppen svarade upp trots hård träning under veckan. Ett riktigt bra formbesked om att träningen går åt rätt håll.

Resultaten »

Under söndagen avverkade jag ett avkortat långpass hemifrån och till farmor och farfar. Jag sprang via Sollentuna, Kista, Akalla och sedan till genom Järvafältet via Bögs gård. Märkligast av allt då jag sprang genom Järvafältet var rullskidsåkaren som jag mötte. Han såg inte alls så inspirerad ut och tänkas kan väl det. Brukar inte rullskidåkare sky grus likt pesten? Hur han nu irrat sig ut till Järvafältet och alla dess grusspår är lite av en gåta för mig. Efter Järvafältet var jag framme i Kallhäll där jag snurrade runt lite i närområde för att dryga ut passet en aning. Lätta fina ben rakt igenom vilket bekräftade att tävlingen inte slitit alls på kroppen. AVverkade de 23 km på 94 minuter vilket gav ett snitt runt 4:05. Totalt summerades veckan upp till drygt 13 mil, två intervallpass, ett light-långpass och en tävling.

Inga kommentarer: