Bokslut 2011

Nytt år innebär att det är dags att presentera en sammanställning över det gångna året 2011. Först och främst så har jag fått vara frisk och hel genom nästan hela säsongen vilket är en grundförutsättning för att kunna prestera resultat och hålla motivationen uppe. Jag har tävlat väldigt sparsamt vilket beror på en del olika faktorer. Sedan några år tillbaka gör jag ingen inomhussäsong vilket får till följd att antalet tävlingar sjunker en del. Vidare fick vi vårt tredje barn i december 2010 vilket självklart är fantastiskt men innebar även att möjligheterna att avsätta stora delar av en helg för tävling minskade.

Nåväl, jag har valt mina tävlingar med omsorg och måste erkänna att jag lyckats hyfsat bra i alla de lopp jag ställt upp i. Visst blev det DNF i Hässelbyloppet på grund av vadbristningen men fram tills den small (4 km) så kändes allt bra och jag tror även resultatet hade blivit gott om jag fått vara hel under loppet.

Av årets sju tävlingar var faktiskt tre stycken svenska mästerskap (Terräng-SM, Stockholm marathon, Utomhus-SM). Utöver dessa sprang jag Lidingöloppet vilket även det nästan är klassat som ett svenskt terrängmarathon-mästerskap. Övriga två tävlingar var halvmaran i Treviso och segern i Bore Cup för cirka en månad sedan.

Blickar jag tillbaka på säsongens höjdpunkter så är det några saker som sticker ut. Under Terräng-SM sprang jag tillsammans med mina två lagkamrater (Brandon och Andreas) till oss ett prestigefyllt SM-lag-silver. Att få en SM-medalj runt halsen kändes helt overkligt och inget jag någonsin hade kunnat drömma om då jag vid 26 års ålder fick för mig att börja träna löpning.

Säsongens absoluta höjdpunkt var utan tvekan Stockholm marathon där jag sprang in som 14e man och femma bland svenskarna. Min SM-5:e placering var den bästa individuella placeringen jag presterat under ett svensk mästerskap. Stockholm marathon är ett väldigt speciellt lopp som jag verkligen ville lyckas i. Jag ville kunna blicka tillbaka på mina år som löpare och känna att jag fick till ett bra rejs i just detta lopp. Efter en lite kaosartad start (läs mer om loppet här) så valde jag ett lite försiktigt upplägg men kunde sedan öka tempot under andra halvan och successivt avancera genom fältet. Känslan när jag sprang in på Stockholm Stadion är svår att beskriva i ord men den var nästan magisk. Att få höja armarna till skyn och efter nästan två och en halv timme släppa på koncentrationen och motta publikens jubel där familjen satt på läktaren samt direkt efter målgång omfamna Coachen ger mig gåshud bara jag tänker på det. Just dessa korta sekunder är något jag kommer ha med mig genom hela livet och så fort det känns lite tungt på ett träningspass så tänker jag tillbaka på just det ögonblicket och fylls direkt av ny energi.

Årets svagaste insats måste nog bli Lidingöloppet. I och för sig var det inget riktigt bottennapp, jag gjorde väl en hyfsad insats. Dessvärre blev det inte en riktig fullträff och jag fick inte ut min kapacitet under tävlingen. Visserligen blev placeringen smickrande, nia totalt och femte svensk, men jag hade prioriterat en tid ner mot 1:45 och det misslyckades jag med.

Vag gäller träningen under säsongen så har jag fortsatt min inriktning mot marathon och därmed kunnat öka mängden. Jag har förbättrat min uthållighet och förmåga att kombinera hårda pass tillsammans med veckor med hög volym. I år hann jag med att avverka 6226 kilometer vilket är otroligt mycket mer än jag tidigare kommit upp i under en säsong. Under 2010 var jag skadad merparten och därmed svårt att dra några slutsatser. Men i jämförelse mot 2009 och 2008 (då jag visserligen fortfarande fokuserade på lite kortare distanser än marathon) så kom jag 'bara' upp i 4635 och 4671 km. Alltså nästan en ökning med 34 procent. Det är mycket, mer än jag hade räknat med. Tidigare slet mängden en del på mig och kunde skapa vissa svackor (och skador) men nu verkar kroppen kunna suga upp och tillgodogöra sig den här typen av träning bättre och bättre vilket självklart känns stimulerande. Med detta i åtanke ser jag med tillförsikt fram emot säsong 2012 som blir min nionde i ordningen. Målen är att förbättra personbästat på (åtminstone) marathon och slåss om de främsta SM-placeringarna under Stockholm marathon. Inspirerande!

Totalt antal kilometer: 6226 km
Snittmängd per vecka (exkl skadeperioder): 127 km (säsongsvilan exkluderad)
Snittmängd per vecka (inkl skadeperioder): 120 km (säsongsvilan exkluderad)
Antal veckor med mängder över 10 mil: 40
Antal veckor med mängder över 14 mil: 23
Minsta mängden under en vecka: 62 km (säsongsvilan och skadeperioder exkluderad)
Största mängden under en vecka: 194 km
Längsta träningspass: 41 km (2:44)
Antal tävlingar (ute/inne): 7 (7/0)
Antal bantävlingar: 1
Antal segrar: 1
Antal pallplatser: 2 (en individuell och en lagpallplats)
Antal svenska mästerskap: 3
SM-placeringar: Stockholm marathon: 5, Utomhus-SM (10000m): 7, Terräng-SM: 13
Antal SM-medaljer: 1 lagsilver (Terräng-SM)
Antal DM-medaljer: 1 silver (Stockholm marathon)
Placeringar på svenska årsbästalistan: Halvmarathon: 10, Marathon: 11, 10000m: 12
Pers på distanser: Halvmarathon 1:07.47
Bästa insats i tävling: Stockholm marathon
Sämsta insats i tävling: Lidingöloppet. Visserligen en 9e plats men missade mitt tidsmål då jag inte kom upp i full kapacitet.
Antal vilodagar: 26
Antal sjukdagar: 2
Sjukdagssummering: 18 sjukdagar på fem år ger ett snitt på under fyra sjukdagar per år. Inte illa för en trebarnsförälder.
Antal skadedagar: 10 (smärta i smalbenet, en vadbristning och en lårbristning)
Årets bästa intervallpass: 80' @3:16-3:26 inför Stockholm marathon. Se här för beskrivning.
Årets löpbesvikelse: Vadbristningen efter fyra kilometer på Hässelbyloppet.
Årets löpfail: Kenyanen (en hare) som precis innan starten på Treviso marathon sög i sig en gel i tron att det var sportdryck. Minen på grabben är svår att beskriva. Den var en sällan skådad blandning av smärta, chock och ren avsky.
Årets löpkrasch: Kraschen ute på Bosön där jag redan efter en minut hade slagit upp ett stort blodigt sår på handen med sjukhusbesök som följd. Läs mer här.
Årets löpkänsla: Målgången på Stadion under Stockholm marathon. Vilken känsla!
Årets löptragedi: Samuel Wanjiru gick bort.
Årets förbättring: Mängdtåligheten.
Årets bästa löppryl: Garmin Forerunner 610. En värdig ersättare av Forerunner 405 och 410. Touchskärmen fungerar utmärkt och formatet är nästan som en vanlig klocka. En riktigt bra löpkamrat under distanspassen. Läs min recension här.
Årets träningsbesvikelse: Endast 5 renodlade tusingar-pass. Med renodlade menar jag 10 (eller fler) tusingar som körs i rak eller progressivt ökande tempo och med lika utformad vila samt inget trixande med lutningar på band eller liknande. Och som vanligt är det väldigt få sådana endorfinpass. Coachen fortsätter straffa mig (trots att jag skickar julkort och försöker vara vänlig).
Årets bästa plattformsspel: Super Mario 3D Land (NDS)
Årets bästa pusselspel: Portal 2 (PS3)
Årets bästa actionspel: Uncharted 3 - Drake's Deception (PS3)
Årets bästa äventyrsspel: Zelda - Skyward Sword (Wii)
Årets bästa rollspel: Elder Scrolls - Skyrim (PS3)
Årets mest spelade konsol: PS3
Årets minst spelade konsol: Xbox360
Årets bästa nyttoappar: Bluefire Reader (läs DRM-skyddat material på mobil eller tablet), AVPlayerHD (spela upp HD-material i .mkv-format på IOS).
Årets bästa mobilspel: Tiny Wings (IOS)
Årets bästa tabletspel: Machinarium (IOS), Superbrothers: Sword & Sworcery EP (IOS)
Årets bästa prylköp: iPhone 4S. Fyran var bra. 4S är galet bra och då ändrade Apple ändå inte så mycket. Så överlägsna är de just nu (tyvärr).
Årets prylöverraskning: iPad 2. Jag blev aldrig riktigt vän med min iPad 1, men uppföljaren rådde bot på en del initiala problem och har blivit en väldigt uppskattad pryl.
Årets IT-tragedi: Steve Jobs gick bort.
Antal öl: 3 (alla intagna i Finlandslandet)
Årets bästa bok: Game of Thrones (George R.R. Martin)
Årets boktrend 1: Biografier! Jag har nog aldrig läst några sådana tidigare men det här året plöjde jag helt plötsligt igenom tre stycken. Och alla var riktigt bra: Det du inte såg (Patrik Sjöberg, Markus Lutteman), Steve Jobs (Walter Isaacson), Jag är Zlatan (David Lagercrantz).
Årets boktrend 2: Läser numera nästan alla böcker digitalt. Överlägset!
Årets album: Har ärligt talat inte lyssnat på så mycket musik då Kent inte släppt nytt album så lite otippat får det väl bli Veronica Maggio med hennes album Satan i gatan.
Årets bästa tv-serie: Game of Thrones. Tv-serien levde upp till den strålande boken.
Antal sedda filmer: 122. Hade en liten dröm om att kunna komma upp till 120 innan årets början och därmed snitta in tio filmer per månad (en var tredje dag). Under de fina sommarmånaderna sjönk snittet men sedan pappaledigheten och alla timmarna på löpband har jag lyckats pressa upp det och hann precis passera målet innan årets slut. Som kontrast kan det tilläggas att jag aldrig sett mer än 85 filmer under ett år innan detta.
Årets bästa film: Faktiskt ingen som direkt sticker ut och lämnar övriga bra filmer bakom sig. Måste jag välja en så får det med viss tvekan bli The Fighter. Mest på grund av otroligt bra skådespel och rolltolkning av Christian Bale.
Årets bästa barnfilm: Arrietty.
Årets sämsta film: Pirahna.
Årets starkaste filmer: Sarah's Key och Incendies. Båda filmerna är utländska och skildrar två tragiska människoöden.
Filmer man bör ha sett under 2011: Winter's Bone, Black Swan, Flipped, The King's Speech, Heartbreaker, Svinlaängorna och The Skin I live In.