Ingen start i Sevilla Marathon?

Det har minst sagt varit lite känslomässigt turbulenta dagar sedan slutet på förra veckan. Jag blev då informerad om att Sevilla Marathon varit indragen i en infekterad konflikt med det spanska friidrottsförbundet. De verkade inte ha kommit överens vilket tillslut resulterade i att det spanska friidrottsförbundet bannlyste loppet och plockade bort det från sin lista över sanktionerade lopp - RFEA kalendern.

Ungefär samtidigt försökte jag tillsammans med Unicorn-Linus att anmäla oss till loppet men blev då informerade via det svenska friidrottsförbundet att inga utländska löpare kan ställa upp där. Eller som REFA själv uttryckte sig: We have been informed that the Marathon of Seville will not be included in our Calendar, as they do not comply with some requirements established by this Federation. For this reason it is not possible the participation of foreign athletes in the mentioned marathon.

Kort och gott: Startar jag i loppet risker jag att stängas av vilket känns föga lockande.

Och ja, ni kan ju själva föreställa er hur det kändes att få ett sådant här besked. Värre än en fet käftsmäll. Det är knappt jag tror det är sant. Hur stor är sannolikheten att något sådant här ska inträffa? Och hur kan de droppa ett sådant här besked tre veckor innan loppet? Generös framförhållning. Not.

Jag tror jag fortfarande befinner mig lite i chock men verkligheten börjar sakta gå upp för mig. En liten del av mig hoppas naturligtvis att konflikten mellan Sevilla Marathon och RFEA ska lösa sig även om det känns lite långsökt. Så hur gör/beter jag mig nu? Flygbiljetterna är redan betalda och därmed torskade men det är inget jag direkt hänger upp mig på. Det som svider är all den tid och kraft jag lagt ner på träning och förberedelser. Och formen. Formen är galet bra just nu. Så... Ska jag fortsätta finslipa marathonformen de två tre kommande veckorna enligt den ursprungliga skissen eller är det bara att kasta in handduken och börja om från början? Well, jag har inte landat mentalt ännu så jag har inget klart besked.

Vilka alternativ har jag då? Att springa en mara kort efter Sevilla är inte genomförbart då jag veckan direkt efter Sevilla åker till Japan med familjen under knappt två veckor. Under denna period kommer det inte finnas mycket utrymme för träning så jag kommer tappa min form en aning då.

En variant skulle vara att börja vässa upp formen igen direkt efter hemkomst och köra en mara i Europa i månadsskiftet mars/april. Nackdelen med det är att det blir ganska kort om tid att komma i form till Stockholm Marathon då. Åt andra sidan känner jag mig väldigt genomtränad just nu och har kunnat ploga mycket mängd och sedan återhämta mig snabbt.

Som sagt, jag upplever just nu en känslomässig berg- och dalbana. Senast jag fällde en tår var när Alvar föddes. Det är fan inte långt ifrån att jag fäller en till nu.