2012-01-30

Uppv. 15' @4:20->3:40, 3x30' @3:25, PJ: 5' @3:45, NJ: 5'

Helgen blev så där lagom intensiv och bjöd på en del aktiviteter. Först ut på lördag var inomhustävlingen Vinthundsvintern som även i år fungerade som IDM. Min klubb FK Studenterna var arrangörer och jag arbetade således som speaker vilket alltid är väldigt roligt och inspirerande. Självklart ligger min styrka att referera de lite längre distanserna där jag dels har bättre kunskap om de tävlande samt att man får lite mer tid att skjuta in lite kommentarer. På ett 60m-lopp hinner man inte säga så mycket under de få sekunder som loppet pågår. Istället har man fullt upp med att försöka se vem som spräcker mållinjen först och sedan säga något klokt om det.

Nåväl, tävlandet flöt på bra och jag gladdes främst åt min tidigare klubbkamrat (nu tävlandes för Vallentuna) Lars Södergård som efter ett utmärkt taktiskt disponerat lopp belönades med både ett IDM-guld samt ett nytt prydligt personbästa.

Under söndag stundade det nytt gruvpass på bandet nere på bottenvåningen. Dagsschemat var tajt så jag fick sparka igång passet redan runt klockan elva. Normalt sett brukar jag föredra att köra kvalité lite senare under eftermiddagen men under min pappaledighet har jag tvingats köra dessa pass innan lunch och nu har jag faktiskt vant mig vid det. Väldigt märkligt, knappt jag tror det är sant.

Hur som helst så var passet en riktig mangling över två timmar. Skissen var: Uppv. 15' @4:20->3:40, 3x30' @3:25, PJ: 5' @3:45, NJ: 5'. Alltså först en uppvärmning i progressivt ökande fart under 15 minuter från 4:20 ner till 3:40. Därefter tre stycken mentalt tuffa och långa intervaller på 30 minuter i 3:25-fart. Mellan dessa tre intervaller belönades jag med en fem minuter lång generös pausjogg i 3:45/km. Slutligen fem minuter nerjogg.

Jag kände redan på uppvärmningen att benen var i bra slag och betade sedan av den första intervallen med kontrollerad ansträngning och bra fokus. Även den andra intervallen genomfördes utan problem och jag var överraskad över hur bekvämt och lugnt allt kändes trots 3:25-tempo. Under den tredje och sista intervallen hade jag återigen inga problem med tempot och hade fin snittpuls hela vägen. Sista tio minuterna var det dock en liten mental kamp. Att ploga totalt 90 minuter i högt tempo utan något som helst yttre stimuli tär lite på skallen. Hur som helst så stod jag pall och kunde sedan jogga ner och var mycket nöjd med passets genomförande. Den sista intervallen avverkades mellan 24 till 33 km men jag hade pigga alerta ben hela vägen. Väldigt skönt att känna att jag kan mata på mycket mängd i bra tempo utan att behöva oroas av tunga ben. 33 km passerades till exempel på 1:57 vilket ger ett 2:27-tempo på maran och då var jag väldigt fräsch och pigg i hela kroppen. Ett utmärkt formbesked. Som extra bonus hade jag efter all mangel på löpbandet skapat kondens på bottenvåningens alla fönster. Entusiasmen uppskattades dock inte lika mycket av övriga i familjen. Passet summerades till lite drygt 34 km och veckan in totalt på 13 mil.