
Dagen efter (söndag) vi kommit fram till Japan var det pompa och ståt. Dagen till ära var det Tokyo Marathon och jag var så pepp att jag var nära att självantända. Efter att ha utfodrat familjen med lite frukost så begav vi oss ut för att se spektaklet. Vi hade väldigt flyt, hotellet vi bor på låg bara fem minuters gångpromenad från en del av bansträckningen för marathon. Vi kunde där både se den stora massan av motionärer samt få en hastig men ack så uppskattad skymt av elitfältet som brände förbi. Vi stod vid 19.5 km och Haile i spets tillsammans med några övriga afrikaner passerade på låga 58 minuter. Ett tiotal sekunder senare kom förste japan (Arata Fujiwara) och därefter en liten bit bakom min personlige favorit Yuki Kawauchi. Dessvärre hade Kawauchi drabbats av problem med sin vätskelangning och föll sedan tillbaka genom fältet en aning och missar väl därför möjligheten att kvala in till japans marathonlag i London-OS. Haile låg ensam i täten fram till 36 km men fick sedan problem och slutade som fyra i mål på 2:08. Lite av en besvikelse och man fick mer eller mindre bekräftat att hans dagar i den absoluta världstoppen av marathon nu är över. Jag hoppas verkligen jag har fel men de senaste loppen han sprungit har verkligen inte sänt ut några andra signaler.
Imponerade var i alla fall att se Fujiwara som med sina 2:07.48 blev tvåa i loppet och även satte ett nytt fint personbästa. Förste europé på stilga 2:08.38 blev Viktor Rothlin från Schweiz som efter en del skadebekymmer nu visar att han är tillbaka på allvar.

Den stora överraskningen var att jag mitt i myllret av folk vid Ginza blir påhoppad av Vanessa, min kontakt på Asics, som var på plats vid Tokyo Marathon eftersom Asics är en av huvudsponsorerna till loppet. Hur stor är chansen att vi ska springa på varandra mitt i centrala Tokyo? Noll. Eller kanske en på 30 miljoner? Helt osannolikt men även förstås väldigt kul!
Dagen fördrevs med lite olika aktiviteter efter maran och vi åt Okonomiyaki till lunch. En form av japanska pannkakor innehållandes grönsaker, pasta, kött, räkor och svamp. Fantastiskt gott. Senare under dagen mötte vi upp Hitoshi och hans ene son Takeshi. Tillsammans strosade vi runt lite i olika butiker i närheten av Tokyo Station innan kvällen avslutades med en mäktig middag på en yakiniku-restaurang

Då barnen (och Frun) hade gått och lagt sig avslutade jag kvällen med en fantastisk vacker löptur runt det kejserliga palatset. Hotellet ligger drygt en kilometer ifrån palatset och detta måste vara det bästa stället att springa i hela centrala Tokyo. Runt slottet kan man nämligen springa utan avbrott för trafikljus eller korsningar. Jag mätte upp distansen runt slottet till drygt sex kilometer så det lär bli ett par varv runt där i fortsättningen.