2012-02-03

4x25' @3:25, PJ: 4' @3:45

Idag tog jag en chansning. Istället för att klämma in veckans andra kvalitetspass under helgen där det är tight med utrymme så försökte jag genomföra det under förmiddagen medan Alvar tog sin lunchtupplur. Enda problemet med detta var att gruvpasset som Coachen skissat upp skulle vara två timmar och tio minuter.

Nåväl. Jag tog som sagt en chansning. Preppade upp bandet med fläkt, vattenflaskor och bytte om precis innan jag lade Alvar. Sedan några snabba steg upp på bandet för att därefter sparka igång passet. Skissen var: Uppv. 15' @4:20->3:40, 4x25' @3:25, PJ: 4' @3:45, NJ: 5'. Alltså, en uppvärmning över 15 minuter i ökande fart från 4:20/km ner till 3:40/km. Sedan fyra ganska saftiga intervaller på 25 minuter i 3:25/km-fart med en generös pausjogg mellan dessa på fyra minuter i 3:45/km-fart. Slutligen en kort nerjogg på fem minuter.

De senaste dagarna har jag matat på ganska mycket mängd då jag liksom inte riktigt tror på att arrangörerna för Sevilla Marathon kommer nå en överenskommelse med det spanska friidrottsförbundet. Jag har haft lite svårt att bestämma mig för om jag ska påbörja en formtoppning eller om jag ska ploga vidare varje dag med en hel del mängd.

Hur som helst så svarade kroppen upp på ett strålande sätt idag. Jag tog mig igenom intervall efter intervall och hade en väldigt låg ansträngning under dessa. Jag behövde knappt ta i utan bara rullade igenom intervallerna. Detta bekräftades även efter passet då jag studerade pulsvärdena som var rekordlåga. Passet var mest påfrestande på ett mentalt sätt. 25-minuters-intervaller är ganska tuffa att beta av på band. Detta förstärks även på grund av allt som hänt den sista tiden med Sevilla Marathon. Återigen visade skallen sig också från sin bästa sida och jag kunde behålla bra fokus hela vägen. Måste erkänna att jag är lite förvånad, med tanke på allt som skett borde jag få några rejäla mentala svackor men det har inte ännu skett.

Sista intervallen körde jag mellan 29 och 36.3 km och jag var inte ens sliten i benen. Ytterligare ett besked om att jag tål mycket mängd i hyfsad fart utan att bli stum och nedbruten. Nu börjar jag även bli mycket mer tålig och bekväm i tilltänkt marathonfart. Jag riktigt känner hur kroppen suger upp dessa pass och jag blir starkare för var dag. Jag tror aldrig jag varit så genomtränad som jag är nu och har en riktigt bra kombination av uthållighet och tempotålighet.

Och Alvar då? Mirakulöst nog sov han sig igenom hela passet men vaknade under nerjoggen så den fick jag skära ner från fem minuter till tre. Alvar belönades med en stor glass efteråt. Det var han väl värd.

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Helt sjukt vilka grymma pass du laddar in! Hoppas att det löser sig med Sevilla. Jag har aldrig hört talas om någon som verkligen blivit avstängd efter att ha sprungit ett osanktionerat lopp, men jag förstår att det känns lite sådär att chansa...

Patrik Engström sa...

Fredrik:

Tack för pepp! Jo visst känns det bittern och jag kommer inte chansa. Jag får dock se det positiva med all nedlagd träning och det är att jag kommer kunna grilla mina konkurrenter rätt hårt under Stockholm Marathon.