2012-02-23

Nära nära

Well, det verkar som om vi alla lyckades hålla oss friska och hela innan avfärden till Japanlandet (om nu inget inträffar i natt). Ikväll stundar det packning modell superstor. Aldrig kul att packa inför en resa. Inte ens till Japan. Nåväl, bara att bita i och ladda för flygresan. Att ha en liten ettåring ombord som inte har ett eget säte kan vara jobbigare än ett marathon. Lägger man till en fet jetlag på +8 timmar så snackar vi riktig uppförsbacke. 2005 gjorde vi samma resa då Elias var drygt ett år och det är väl inga direkta behagliga minnen från flygningen. Vi reser först till Helsinki där vi sedan byter flyg och tar oss över under 13 timmar till Japan. Huuu...

Igår var det annars lite extra pepp då det släpptes ny hårdvara i tvspels-världen. Sonys monstermaskin PS Vita lanserades och jag stod förstås och hängde på låset då butikerna öppnade. Jag köpte mig en stilig portabel konsol, två spel, ett minneskort, väska och skärmskydd. Får jag bara nu en liten stund över på flyget så ska jag spela så det står härliga till. Konsolen är annars väldigt läcker och välbyggd. Touchskärmen är verkligen att dö för och prestandamässigt verkar den lägga sig precis under en PS3:a vilket i sig är otroligt imponerande i portabelt format. Batteritiden lär dock vara i sämsta laget men det får helt enkelt acceptera. Nu blir det lite intressant att se om Sony lyckas få en drös tredjepartstillverkare att snickra ihop en massa fantastiska spel. De har onekligen hårdvaran men allt hänger på spelen. Tittar man historiskt sett så har många andra portabla spelenheter stoltserat med bra prestanda men ändå inte sålt så bra. Istället har man förlorat slaget mot Nintendo som under årtionden varit världsmästare på portabelt spelande trots betydligt klenare hårdvara.

Jag själv genomförde idag under lunchen en snabbdistans på 30 minuter där farten ökades från 3:30 ner till 3:09 och lutningen varierades mellan +1 och +1.5. Passets såg i detalj ut enligt: 3:30 +1.5, 3:27 +1, 3:27 +1.5, 3:24 +1, 3:24 +1.5, 3:20 +1, 3:20 +1.5, 3:16 +1, 3:13 +1, 3:09 +1, där varje del kördes i 3 minuter. Allt kändes lätt och kontrollerat fram till de tre avslutande 3:orna. Då fick jag ändra steg en aning och kom upp lite i ansträngning vilket kändes skönt. Jag misstänker att min milkapacitet just nu ligger mellan 305-3:08 vilket känns ganska bra med tanke på all maraspecifik träning jag genomfört på slutet. Får jag bara gnugga på i lite högre farter så ska det nog gå att vässa upp snabbhet och lite syratålighet en aning.

Så, imorgon åker jag med familjen och farmor och farfar till Japan. Jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad så gott jag kan/hinner/orkar. Annars refererar jag till Twitter-flödet som ni hittar till höger här på bloggen.

2 kommentarer:

Olov sa...

Ha en trevlig resa. Gissar att det kommer bli ett i annat löppass i Japan, kul att springa i andra miljöer.
Lycka till på flygresan.

Patrik Engström sa...

Olov:

Tack, och jag lovar, jag ska njuta för fulla muggar genom hela resan. Det är väldigt häftigt att springa i andra miljöer. Japan är väldigt speciellt. Jag hänvisar till följande bloggpost med lite roliga bilder:

http://patrik.familyengstrom.com/2009/10/lopning-i-japan.html