2012-03-30

Veckans intervaller

Fredag och det är dags att redovisa veckans två avklarade intervallpass. Det första genomförde jag i onsdags och platsen var lagd till Ursviks terrängspår. Ursvik hade precis blivit löpbart då det varit torrt och fint de senaste dagarna. Dessvärre började det regna under eftermiddagen och då jag väl stack ut så öste regnet ner. Mina farhågor besannades, väl framme vid Ursvik så hade spåren redan börjat lera upp. Med tanke på all nederbörd som spåren fått släppa igenom så är de fortfarande väldigt känsliga för regn. Skissen var samma uppstartspass som efter Stora SM i fjol inför Lidingöloppet: 3x5km @3:30, PJ: 2.5'. Alltså tre serier över fem kilometer där varje skulle springas i 3:30-fart med 2.5 minuters pausjogg i 4:30-fart.

Tog mig igenom de två första serierna enligt skissen men på tredje och sista tappade jag lite tempo. Spåren var vid det här laget väldigt tungsprungna och bitvis leriga. Detta i kombination med lite ovana att klättra i backarna gjorde att jag hade det tungt. Nåväl, en riktigt bra och nyttig genomkörare. Jag hade på känn redan innan passet att det skulle bli tufft då jag hade exakt samma utfall i fjol.

Idag (fredag) var det dags för nästa intervallpass. Detta var totalt annorlunda mot onsdagens. Nu var det korta intervaller i hög fart kryddad med lite olika lutning. Då Alvar tog en lunchtupplur passade jag på att avverka passet. Skissen från Coachen såg ut enligt följande:
1km @3.05 +1
1.5km @3:08 +1.5
2km @3:10 +2
1.5km @3:05 +1
1km @3:00 0
1.5km @3:15 +3
2km @3:05 +1
1.5km @3:00 +0.5
1km @2:55 0

Totalt alltså 13 kilometer där farten varierade mellan 2:55 till 3:15 och lutningen mellan 0 till 3 grader. Pausjoggen var satt till 60 sekunder i 4:30-fart exklusive upp- och nervarvning av bandet.

Lite nerv innan passet. För mig är detta ovanligt höga farter och jag hade dessutom förkylningen förra veckan i bakhuvudet. Premiärmilen var ett bra tillfälle att rensa systemet men indikerade även att det fortfarande fanns lite skit kvar i systemet. Frågan var alltså hur jag skulle tåla farterna samt om kroppen nu var helt återställd. Enda tryggheten jag hade var att de senaste veckornas fartpass gått riktigt bra så jag hoppades kunna matcha Coachens skiss.

Sagt och gjort så värmde jag upp med tre kilometer i ökande fart från 4:15 ner till 3:40, sedan fyra tempostegringar i 30 sekunder @3:00. Efter detta satte jag igång med intervallerna och hittade ganska snabbt byte flyt och rytm. Märkligt hur enkelt det gick. Jag vet inte riktigt vad det som har förändrats men min tålighet i högre farter är riktigt bra. Frågan är om jag någonsin gjort bättre tider ens när jag fokuserade på mildistansen. Att kontrollerat ligga och pressa 1-1.5 kilometer i 2:55-3:00-farter är inte något jag varit bortskämd med. Som tyngst var det under de två intervallerna 1.5km @3:15 +3 följt av 2km @3:05 +1 men jag jobbade mig igenom dessa. Snittpulsen var även den bra genom hela passet vilket bekräftade den goda känslan jag hade.

Detta var sista veckan i den första marathonfasen som ska stärka den aeroba kapaciteten och den har verkligen gått över förväntan. Nu väntar nästa fas som inriktar sig mot den aeroba uthålligheten. Går den också bra så blir det riktigt intressant att slå ihop dessa komponenter under den tredje marathonspecifika fasen veckorna innan Asics Stockholm Marathon.

2012-03-28

Lite tankar om Canon 5D Mark III

Elias på fotbollsträning.

Det har gått några dagar sedan jag kom hem med min nya Canon 5D Mark III och jag har hunnit med att testa den lite smått så det är på sin plats att jag ger er några snabba omdömen. Jag ska inte bli särskilt långrandig men vill lyfta fram de områden där Canon verkligen gått framåt med den här modellen.

Först och främst har vi konstruktionen som känns oerhört gedigen och välbyggd. Man har gjort greppet aningen djupare och lite vassare vilket får till följd att huset ligger markant bättre i handen. Utöver detta har Canon lagt på en ny gummiblandning som omger metallkonstruktionen med mycket bra fäste för händerna som följd. Det känns som om Canon tagit det bästa från både sin 5D Mark II och 7D, slagit ihop dessa och sedan ytterligare vässat upp vissa specar. Att huset numera är bättre vädertätat gör ju inte saken sämre heller. Några knappar har fått nya placeringar. Det som är mest uppskattat är att on/off-reglaget nu sitter högst upp till vänster där man väljer program eller fotoprioritet samt att knappen för skärpedjup gjorts större och fått en ny placering framtill på vänster sida istället för höger. Mycket uppskattat.

Man kan lätt påstå att Zlatan är rätt populär hos barnen. 99.9% är Zlatan eller Messi.

Även iso-prestandan har fått sig ett rejält lyft och att fotografera med svag inomhusbelysning under kvällen är inget problem. Jag uppskattar att iso-prestandan är minst två steg bättre än föregående modell givet samma brus som skapas på bilderna. Jag har en separat blixt som jag tidigare i vissa situationen har använt men frågan är om den inte nu mer eller mindre är onödig.

Få se nu. Hur var det man gjorde med de här klossarna nu igen?

Det som dock är mest förbättrat i den nya Mark III-modellen är utan tvekan autofokusen. Den är helt suverän. Autofokusen är tagen från den nya proffsmodellen 1D X. Det innebär 61 punkters autofokus varav 41 punkter är korslagda och 5 dubbelt korslagda för ökad snabbhet och precision. Tack vare en uppsjö av olika inställningsmöjligheter för autofokusen och möjligheten att fota 6 bilder i sekunden så presterar den fantastiskt bra när det gäller att fotografera sport eller barn som snabbt ränner omkring. Jag hann med att testa autofokusen lite under Elias fotbollsträning i helgen och måste erkänna att jag var mycket imponerad. I och för sig så var 5D Mark II:s största svaghet just autofokusen som den 'fick' från sin föregångare 5D Mark I vilket i praktiken innebar att dess autofokus-teknik nästan har tio år på nacken. Så visst har det gått framåt! Så sitter ni på några oanvända Canon-objektiv eller bara har lite pengar hemma som ligger och skräpar kombinerat med ett fotointresse så kan jag inget annat än rekommendera 5D Mark III.

Dagens stora pepp är annars att Kent släppt sin nya singel 999. Singeln känns helt rätt och fastnar omedelbart. Helt plötsligt känns det väldigt avlägset fram till den 28/4 då det fulla albumet släpps.

Alvar och övriga barn på öppna förskolan jagar såpbubblor.

Såpbubblor is da shit.

2012-03-27

Terräng

Efter Premiärmilen så har fokus nu flyttats till nästa delmål - Terräng-SM. Jag har alltså fem veckor på mig att hyfsa till terrängformen men samtidigt ploga en hel del mängd och även vässa upp marathonkapaciteten.

Jag har alltså de två senaste dagarna lämnat den flacka asfalten för att istället logga en del höjdmeter i träningsdagboken. Farfar har varit generös nog att pipa hit under sina luncher för att passa Alvar då han tar en lunchtupplur. Jag har då fått tillfälle att lämna det nu ganska innötta löpbandet och istället få till lite utomhuslöpning i det vackra vårvädret. Eftersom våren varit väldigt torr och fin så har det faktiskt redan torkat upp på de flesta ställen i spåren. Under de två dagarnas senaste distanspass har jag rullat runt på de olika löpslingor som Ursvikterrängen bjuder på. Härligt böljande och bitvis kraftigt kuperad terräng, jag trovs där så det står härliga till.

Det märks att låren inte är helt van att rulla runt på distans med mycket stigningar än. Men så brukar det vara då jag vevar igång terränglöpandet efter en lång period med flacklöpning som ofta är prio då det gäller marathondistansen. Det brukar ta några dagar med lite distans och intervaller för att acklimatisera sig.

Annars börjar pappaupptagenheten lida mot sitt slut. Bara några veckor kvar innan jag måste returnera till jobbet. Jag försöker att inte tänka på det så mycket utan bara fokusera på den lilla tiden jag har kvar hemma med Alvar. Snart är det dags för honom att lämna hemmets trygga vrå och infinna sig på dagis med allt vad det innebär. Min lille Alvar. Tänk vilken härlig tid vi haft hemma tillsammans.

2012-03-26

Premiärmilen 2012

Efter en vecka präglad av förkylning, ebola-hosta och pollenbesvär så bestämde jag mig på fredag för att trots allt göra en start på Premiärmilen. Formen har de senaste veckorna varit bra och även om jag inte var helt återställd så hoppades jag att hälsoläget inte skulle försämra prestationen under tävlingen så mycket. Dessutom behövde jag en riktig genomkörare och tävling i benen.

Jag fick som sagt ställa in Sevilla Marathon och har sedan dess varit väldigt sugen på att få tävla igen. Sagt och gjort så packade hela familjen tillsammans med Farfar in oss i bilarna och begav oss till Norra Djurgården under söndagsförmiddagen. Kroppen kändes väl lite si så där men det gör den ofta strax innan en tävling. Man letar fel och skavanker överallt. Desto värre var det med vädret. Temperaturmässigt var det lite småkyligt men det störde inte så mycket. Värre var det med den ganska kraftiga blåsten. Premiärmilen löps på en tvåvarvsslinga runt Norra Djurgården och är bitvis ganska vindkänslig. Jag noterade att alla stora Premiärmilen-skyltar/banderoller som skulle stå utmed banan hade blåst ner och i vissa fall bort från vägen. Inte direkt några positiva vibbar och jag insåg redan då att det skulle bli en kamp mot både kropp och vind under tävlingen.

Storfavorit till segern i år var Haben Idris som efter sin seger på Två sjöar runt visade att hans form är mycket god. Starten gick och folk med Haben i spets rusade iväg i ett ursinnigt tempo. Jag startade väl lagom kontrollerat och låg uppskattningsvis runt 15e plats efter den första kilometern. Antingen rusar folk på hårdare i starten eller så har jag blivit långsammare i starten. Eller så är det både och. Hur som helst så började jag sedan min vana trogen successivt arbeta mig upp genom fältet. Framför mig såg jag hur Haben utmanades av en Akele-löpare som jag på förhand inte kände igen. Det syntes dock på hans hållning och steg att han höll god klass och att det inte handlade om någon vansinnesöppning från hans sida. Efter loppet joggade jag ner med denne löpare som visade sig vara ingen mindre än Johan Hydén, förra årets Sverige-tvåa på 1500m (3:43.86). En mycket trevlig och duktig kille som nu primärt siktar in sig på Terräng-SM och sedan försöka kvala in till EM 1500m senare i sommar.

Efter tre kilometer hade jag passerat alla utom Idris och Hydén som låg en lång bit framför mig. Jag gick upp till spets i min klunga och började ploga vind. I den branta men ganska korta stigningen vid fyra kilometer skakade jag av mig den sista förföljaren (John Kingstedt) och påbörjade sedan en soloresa och kamp mot vinden. Jag passerade fem kilometer strax under 16 minuter och försökte behålla koncentrationen och intensitet trots att löpningen blev mycket ryckig i blåsten. Bakom mig växte avståndet och samtidigt märkte jag att Idris och Hydén inte längre utökade sitt försprång nämnvärt. Vid åtta kilometer började jag känna att kroppen varit lite sjuk och sänkt tidigare under veckan. Jag försökte att inte spänna mig så mycket och fortsätta springa avslappnat även om det blev lite kantigt i vinden. Idris vann loppet på nya banrekordet 30:54 och Hydén fick se sig besegrad med tiden 31:02. Själv sprang jag in som isolerad trea på 31:52, bakom mig hade avståndet ner till fyran (John Foitzik) vuxit till nästan 50 sekunder.

Jag var överraskad över tiden med tanke på min sjukdom tidigare under veckan samt den ganska besvärande blåsten. Dessutom fick jag springa merparten av loppet solo vilket så klart försämrade möjligheten till en ännu bättre tid. Med lite bättre förberedelser och yttre förhållanden hade det säkerligen kunnat gå 20 sekunder snabbare. Min känsla av att Idris och Hydén inte drygade ut sitt försprång under andra halvan stämde ganska bra. Mina splittar var 15:54 och 15:58. Vid fem kilometer låg Idris och Hydén cirka 44 respektive 42 sekunder före mig vilket innebar att jag under andra halvan 'bara' tappade 14 och nio sekunder mot Idris och Hydén. Arrangören var bussig nog att skänka 2500 kr i prispengar vilket självfallet uppskattades mycket. De går oavkortat till flygbiljetten till Japan och Tokyo Marathon nästa år.

Detta var fjärde gången jag sprang loppet och jag har under dessa starter placerat mig som etta, tvåa, trea och fyra. Bortsett från första året (2007) då banan var lite för kort har tiderna varierat mellan 31:44, 31:52 och 32:05. Skillnaden mot föregående år är att jag numera är marathontränad och inte lika rapp samt att det blåste betydligt mer än under de tidigare starterna. Med hänsyn till detta rankar jag nog tiden som snäppet vassare än de övriga samt att jag även under dessa lopp hade press utmed hela banan, något jag verkligen saknade i år. Bra att ha lite speed i bagaget även när det är dags att springa marathonsträckan.

Helgen avslutades även med den glada nyheten att Musse äntligen efter åtta månaders frånvaro comebackade med att direkt sätta svenskt rekord på halvmarathon då han efter framför allt en stark slutforcering drämde till med 1:02.40 (läs mer om loppet på artikeln på friidrott.se). Väldigt kul att han nu är tillbaka i gammalt gott slag. Jag hade personligen sett fram emot en duell mellan honom och Adil på Terräng-SM. Adil är bevisligen i mycket bra form då han nyligen kvalade in till EM 10000m då han gjorde 28:53 vilket är den snabbaste tiden på sträckan sedan 2003 (läs mer här). Nu ser det nog istället ut att bli så att Musse väljer en mara i slutet på april med hopp om att försöka kvala in till OS i London. Det ska bli mycket spännande att följa hans framfart framöver.

En rapport samt bilder från loppet på Löpning för alla »

Resultaten »

2012-03-23

Prylinköp

Hälsoläget känns som om det går svagt åt det bättre hållet. Lite svårt att avgöra vad som är förkylning och vad som är pollenskit. Svaret ligger nog lite mittemellan även om ebola-hostan självfallet sorteras in under det förstnämnda.

För att försöka kurera mig på bästa sätt så har jag hedrat dagen med lite prylinköp. Idag lanseras nämligen både den 'nya' iPad samt Canons 5D Mark III. Jag har sedan 2009 fotat med 5Dmk2 och varit galet nöjd med den. I och med att Canon nu släpper sin uppföljare med'trean' så har de med många små inkrementella förbättringar (i sann japansk stil) rättat till några av de svagheter som 'tvåan' drogs med. Framför allt ser jag fram emot en kraftigt förbättrad och känsligare autofokus samt möjligheten att knäppa lite fler kort under kort tid (sportfotografering).

Jag lyckades tillhöra några av de få lyckligt lottade som idag på releasedagen kunde åka och hämta ett kamerahus. När en sådan hajpad produkt släpps så är det omöjligt för tillverkaren att tillmötesgå efterfrågan även om prislappen säkert avskräcker en och en annan. Hur som helst, fota är väldigt väldigt roligt och då jag beredd att lägga ut en hel del på både kamerahus och optik.

Förutom Premiärmilen på söndag som jag fortfarande hoppas kunna komma till start på så avser jag spendera större delen av helgen med att försöka fotografera och ber att få återkomma med en djupare analys av huset då jag fått lite mer intryck och åsikter.

2012-03-22

Häsloläget

Jag blir inte kvitt förkylningen och ebola-hostan som jag dragit med sedan i måndags och börjar så smått misströsta lite. Till på köpet har jag också blivit sänkt av pollen-skiten i luften. Det senare stör inte så mycket och går med ganska enkla medel att medicinera bort. Värre är det med förkylningen och hostan.

Nåväl, det verkar trots allt svagt gå åt rätt håll och lyckas jag bara skaka bort dessa taskiga vibbar en aning så hoppas jag fortfarande på en start i Premiärmilen nu på söndag. Formen har på sistone varit väldigt bra och jag hade planerat en offensiv satsning från start i loppet. Nu med tanke på hälsoläget blir det nog till att revidera det upplägget till en lite mer försiktig öppning och sedan se hur kroppen svarar upp.

Kan inte låta bli att känna mig lite otursförföljd. Missade Sevilla Marathon på grund av konflikt mellan arrangören och det spanska friidrottsförbundet och nu dras jag med en lättare förkylning innan nästa 'debut'-lopp för säsongen 2012. Inte mycket att göra åt och jag är som sagt hellre sjuk nu än till Terräng-SM och framför allt Asics Stockholm Marathon senare i vår.

2012-03-20

Artikel

Dessvärre lite småförkylt hemma just nu. Elias har dragit med en förkylning nu i ett par dagar och det verkar ha påverkat mitt allmäntillstånd en aning också. Jag kan fortfarande rulla distans men väljer att ducka kvalitetsinslagen ytterligare någon dag för att ta det säkre före det osäkra. Dessutom är det säsongspremiär med Premiärmilen nu på söndag så jag vill verkligen inte att den här lilla infektionen bryter ut till en fullskalig förkylning eller något ännu värre.

Dagens ljusglimt var annars artikeln (intervjun?) om mig som idag publicerades på Runner's Worlds hemsida. Hoppas några av er finner den intressant:
Artikeln »

2012-03-19

3x(800/1000/1200/800m) @3:00/3:00/3:03/2:55

Helgen inleddes i god anda med lite fredagsmys i form av ett rejält uppsnäppat intervallpass. Coachens skiss såg på förhand ganska stygg ut. Hade jag fått denna för någon vecka sedan hade jag backat direkt och sagt att den inte var realistisk men med tanke på de senaste intervallpassen som gått riktigt bra så kände jag mig dock sugen på att åtminstone göra ett seriöst försök.

Skissen såg i detalj ut enligt följande: 3x(800/1000/1200/800m) @3:00/3:00/3:03/2:55, PJ: 30'' @4:30, SPJ: 2' @4:30. Alltså tre serier med 800/1000/1200/800m där farten skulle vara 3:00/3:00/3:03 och 2:55/km. Pausjoggen var satt till 30 sekunder i 4:30-fart och seriepausjoggen 2 minuter i 4:30. Ett ganska uppsnäppat pass där snittfarten mer eller mindre var satt till 3:00-blankt vilket är ganska ovant för mig nu med tanke på mitt marathonfokus.

Värmde upp med knappt sju kilometer och satte sedan igång med intervallerna. Lite avigt under första 800m som påbörjades direkt i 3:00/km men sedan lossade det allt eftersom. Faktum var att jag sedan hade riktigt bra flyt genom hela passet och aldrig fick det tungt. Trots den högre farten så fick jag aldrig syra och kunde således avverka passet kontrollerat nästan med tröskelansträngning. Väldigt märkligt, hade räknat med att få slita rejält framför allt på 800m-intervallerna i 2:55/km. Men kroppen har verkligen gett svar på tal på sistone. Att uthålligheten finns där vet jag men att det skulle gå så lätt att växla upp lite fart är väldigt överraskande.

Under lördag kom Farmor och Farfar över för att titta på lite kamerabilder och videofilmer från den gångna japanresan. Under söndag mötte jag upp Fredrik Uhrbom, Linus, Marcus och Cedden vid Stadion för ett gemensamt långpass. Benen var ganska sega men jag bet i och njöt istället av det goda sällskapet. Tillsammans jobbade vi oss runt delar av Djurgården, Stora Skuggan och Brunnsviken. Tillslut hade vi skrapat ihop knappt 32 km och åtminstone jag var nöjd med det dagsverket. Söndagen avslutades med barnens tekniksim och simskola. Vi har lyckats schemalägga barnen på samma eftermiddag så det är lite mer tidseffektivt. Men trots detta sitter jag och häckar nästan fyra timmar i en simhall och man har lite lätt betongssmak i rumpan då man kommer hem (alla besöksstolar i simhallen är naturligtvis alltid upptagna). Både Elias och Venla är dock väldigt duktiga i vattnet vilket gör det värt allt slit.

Veckan summerades upp till 15 mils löpning med ett långpass och två riktigt bra genomförda intervallpass. Gott.

2012-03-15

5km backe och 5x1000m

Igår hade jag en sådan där dag när löpningen klaffade från steg ett. Svårt att veta varför det blir så ibland, jag hade inte ändrat nämnvärt på några vardagliga rutiner. Istället kanske det hela kunde förklaras med att skissen som damp ner i inkorgen från Coachen initialt såg rätt tuff ut och skapade en viss nerv vilket ökade prestationsviljan. Passet skulle bestå av en fem kilometer lång konstant backe kryddad med hyfsad fart och lutning varefter jag efter 3 minuters pausjogg i 4:30-fart sedan skulle avsluta med fem stycken tusingar där pausjoggen var 30'' i 4:30-fart inklusive nervarvning och uppvarvning av bandet. Skissen såg alltså ut enligt följande i detalj: 5km backe @(3:10 + 1.5, 3:15 +2, 3:20 +2.5, 3:10 +1, 3.30 +3), PJ: 3' @4:30, 5x1000m @3:20 +2, 3:15 +1.5, 3:10 +1, 3:15 +1.5, 3:00 +1, PJ 30'' @ 4:30. Tanken med skissen var att jag skulle vara ordentligt sliten efter den inledande backen och sedan få avverka de fem påföljande tusingarna med syrarester i benen.

Jag värmde upp med knappa sju kilometer i ökande fart från 4:20 ner till 3:40/km. Sedan avverkade jag några tempostegringar enligt 4x30'' @3:05 innan det var dags att avverka lite höjdmeter. Jag jobbade mig igenom kilometer efter kilometer och bara väntade på att jag skulle komma upp i puls och få börja slita. Men det skedde aldrig. Benen vara rullade på och jag var knappt ansträngd då backen var avklarad. Kände mig nästan lite snopen. Tanken var ju att jag nu skulle vara ordentligt ansatt och försöka få ner pulsen under de tre minuter pausjogg som väntade innan det var dags för de avslutande tusingarna. På dessa tusingar var benen fortfarande pigga och alerta och jag hade inga som helst problem med dessa. Inför sista tusingen som skulle gå i 3:10 +1 var jag så fräsch i kroppen att jag skruvade upp farten till 3:00 bara för att få lite ansträngning. Tog mig igenom denna och konstaterade att passet var slut och jag hade massor av energi kvar i kroppen. Ett riktigt bra formbesked. Det verkar som om träningen på sistone gått riktigt bra och att jag trots marathoninriktningen har en del speed kvar att plocka fram om så skulle behövas. Gott för självförtroendet

2012-03-14

Solsken

Det är fina och härliga dagar just nu. Solen skiner och värmer och utomhus är det torrt och fint. Visst, det blåser lite suligt och allt grus är ännu inte uppsopat från vägarna men våren är verkligen på intåg vilket gör underverk för inspirationen. Att jag sedan är pappaledig och kan njuta lite extra av barnens sällskap och ibland när tillfälle ges sträcka ut benen i soffan gör ju inte saken direkt sämre.

Idag pep jag iväg med Alvar på förmiddagen till en lekpark där jag satte ut honom på grönbete. Alvar klättrade bland klätterställningarna så gott han förmådde och joxade i sandlådan. Jag själv intog supervisor-läge och lät honom hållas medan jag knaprade upp en kanelbulle och drack lite medhavt kaffe från termos.

I samband med denna mysiga stund gick det upp för mig att jag inte har så lång tid kvar på min pappaledighet. Jag har nu varit hemma tillsammans med Alvar i över åtta månader (inklusive en semestermånad) och har bara en månad kvar innan jag förväntas returnera till jobbet. Lite lätt panikkänsla. Visst jag trivs väldigt mycket på mitt jobb men det är trots allt rätt lyxigt att få vara hemma och umgås med barnen på heltid. Här är Sverige unikt och det är bara att buga och bocka för denna fantastiska möjlighet.

Detta är min tredje pappaledighet och jag tror inte det blir flera för mig eftersom fabriken känns hyfsad stängd nu. Nåväl, en månad kvar på denna (sista?) ledighet och jag ska njuta hela vägen in i kaklet.

2012-03-13

Utomhuslöpning

Det vackra vårvädret verkar hålla i sig vilket självfallet uppskattas enormt. För min egen del är detta extra mycket uppskattat då jag fått möjlighet till utomhuslöpning nu fyra dagar på raken. Detta har inte skett sedan julledigheten i Finlandslandet. Under helgen fick jag till två utomhuspass och under måndag och tisdag har Farfar kommit över på lunchen och passat Alvar medan han sov vilket gjorde att jag hann sticka ut och rasta benen.

Utsvulten som jag är då jag väl kommit ut så har kilometerna rullat på väldigt lätt och ledigt. Istället för att avverka dubbelpass så har jag betat av +20 km i ett svep och snittat in dessa på cirka 4:00/km. Kanske onödigt fort men inspirationen att få komma ut och slippa bandet är stor och då är det lika bra att låta benen hållas.

2012-03-12

Vårvibbar

En skön helg är till ända. Sakta men säkert börjar familjen utjämna tidsskillnaden mot Japan och tillvaron blir lite lättare att hantera. Egentligen har det inte varit så mycket problem för mig och Mamma Marika men barnen har åt andra sidan vaknat väldigt tidigt på morgonarna vilket indirekt påverkat även oss.

Under helgen kom Mamma Marikas föräldrar över från Finlandslandet och hälsade på. Till på köpet var det fantastiskt fint vårväder så vi passade på att vara lite utomhus och piffa upp trädgårdsmöblerna, städa altanen samt snygga till grillen en aning. Senare under lördagskvällen var det premiärgrillning vilket uppskattades av alla.

Vad gäller löpningen så kom jag ut på ett bra distanspass över 20 kilometer under lördag. Under veckodagarna är jag tvingad upp på bandet så när jag väl kommer ut i det fria är det väldigt skönt. Lördagens pass var det första som inte präglades av jetlag vibbar vilket gjorde att jag på lätta ben rullade runt de två milen på exakt 80 minuter. Under söndag måste Coachen drabbats av solsting på grund av vårvädret. Han hade nämligen ordinerat tolv stycken tusingar i ökande fart från 3:10 ner till 3:00/km med en minuts pausjogg i frifart, alltså: 12x1000m @3:10->3:00, PJ: 1'. Självfallet var jag väldigt peppad inför passet då tusingar är några av de bästa intervallpass jag vet. Jag var dock ganska osäker på min kapacitet samt hur fartkänslan skulle vara under passet. Under hela vintern har jag nästan uteslutande genomfört alla mina kvalitetspass på bandet. Detta ger en aningen högre ansträngning (främst pga värmen) jämfört mot att springa utomhus men med den fördelen att bandet håller jämn fart åt mig. Väl ute måste man sköta farthållningen själv vilket efter drygt fyra månader på band kan vara nog så knepigt.

Ute blåste det en hel del vilket fick till följd att tusingarna blev ganska ryckiga. De udda sprangs i motvind och här hade jag både högre snittpuls och sämre snittfart. De i medvind gick dock både lättare och snabbare vilket tog ut det som jag tappade i motvinden. Sett över hela passet var snittpulsen överraskande låg och även maxpulsen höll sig på bra nivåer vilket indikerar att det hade gått att köra snabbare om så hade behövts. Totalt snittades de tolv tusingarna in på 3:02.6 där de i motvind gick på 3:08 och de i medvind på 2:57. Som jag sa, ryckigt!

Veckan summerades in till tolv mil innehållandes två intervallpass samt en hemresedag från Japan. Nöjd över att trots denna slitsamma resa hyfsa till veckan både med mängd och kvalité även om de inledande passen under veckan var ganska jobbiga på grund av jetlagen.

2012-03-09

4x3km @(3:20/15/10), PJ: 3' @4:30

Igår var det dags för det första kvalitetspasset sedan hemkomsten från Japan. Kroppen har känts väldigt seg under de senaste dagarna. Framför allt på eftermiddagen då jag avverkat mitt andra pass så har jag känt mig väldigt trött och lite snurrig. Det hela beror säkert på den slitsamma hemresan samt jetlagen, Japan ligger åtta timmar före oss.

På programmet stod det fyra stycken 3000ingar där farten under varje sådan intervall skulle ökas per kilometer enligt 3:20, 3:15 och 3:10. Pausjoggen var satt till tre minuter i 4:30-fart. Detta kunde alltså skissas upp till 4x3km @(3:20/15/10), PJ: 3' @4:30. Jobbade mig igenom intervallerna med ganska jämn ansträngning även om jag mot slutet av varje kom upp en aning i puls. Då jag studerade pulsvärdena efter passet kunde jag konstatera att snittpulsen för intervallerna låg rätt, alltså aerob ansträngning. Maxpulsen var dock aningen högre än jag räknat med då den ökades mot slutet av varje intervall. Inget att hetsa upp sig för, det var nog bara jetlaggen som spelade kroppen ett spratt. Jag får fortsätta fokusera på sömn och återhämtning så gott det går och hoppas att kroppen är helt återställd till nästa intervallpass.

2012-03-08

Japan - slutsummering

Har hunnit samla lite överblivna tankar och observationer från japanresan så här ett par dagar efter hemkomst. Tänkte skriva ner dem här på bloggen innan de försvinner ur skallen:

Under mina löpturer runt Hibiya-park och det kejserliga slottet så kunde jag inte undgå att lägga märke till vita markerade områden på marken. Det hela såg ut lite som parkeringsmarkeringar. Först begrep jag inte riktigt vad dessa var till för tills jag en morgon upptäckte att det stod kostymklädda män där hoptryckta prydligt och disciplinerat. Och vad gjorde männen där då? Jo de rökte. I Japan har alltså parkerna avsedda rökrutor där folk på väg till (eller hem från) jobbet står och röker. Lite märkligt kan tyckas. Det är ju trots allt utomhus mitt i en park. Men eftersom jag avskyr detta rökande något enormt så uppskattade jag självfallet att de inte gick omkring och bolmade mitt i parken. Att det sedan var rusningstrafik med bilar som spyr ut avgaser runt omkring själva parken var ju en annan sak...

Saker jag gillar med Japan:
- Man kan ställa undan sin packning eller hänga av sig kläder på offentliga platser utan att oroa sig för att någon ovänlig själ ska ta tillfället i akt och stjäla dem. Väldigt skönt och bekvämt. Varför kan inte vi i övriga världen vara så hederliga? Det borde vara en självklarhet.

- Japanerna är alltid oerhört artiga och tar service-mind-tänket till helt nya nivåer. Att komma tillbaka till Sverige och bemötas av kassörskan i matbutiken var som att få en regelrätt käftsmäll.

- Maten. Maten! Det japanska köket tillhör mina absoluta favoriter.

- Vissa trafikljus har mätare som med diodstaplar visar hur lång tid det är kvar innan det blir rött eller grönt. Mycket praktiskt.

Saker jag inte gillar med Japan:
- Tåg- och tunnelbanestationer är ofta totalt fientliga för barnfamiljer med barnvagn. Många stationer och perronger saknar både hiss, rulltrappor eller skenor där man kan dra barnvagnen. Otaliga gånger tvingades jag, farfar och Mamma Marika bära vagnen (med Alvar i) upp och ner för trappor. Att vara rullstolsbunden i Tokyo vågar jag inte tänka på.

- Det är snarare regel än undantag att herrtoaletterna saknar skötbord. Det faller alltså obönhörligt på kvinnans lott att byta blöjor på småbarnen. Detta är inte helt perfekt här hemma i Sverige heller men i Japan är det katastrofalt.

- Varför har Japan kvar sina 1-yens-mynt? Efter ett litet köp i butik får man en drös med mynt i näven som växel. Många av dessa är 1-yens-mynt vilka är värda mindre än 1 öre. De borde försvunnit över 20 år sedan men hänger således fortfarande med. Lika obegripligt som värdelöst.

Avslutar dagens bloggpost med en bildkavalkad från japanresan. Det var kul som attan där borta i Öst. Synd bara att det dröjer så lång tid innan jag fåråkja dit igen.

Resan började i fullfart med Tokyo Marathon!

Ghibli museum-besök tillsammans med familjen Sasaki.

Sightseeing i Asakusa.

Alvar - Big in Japan.

Mamma Marika.

Lunchsshow med Disney-karatärer på Tokyo Disney Land.

Venla klurar.

Yakiniku-middag tillsammans med familjen. Fantastiskt gott!

Gruppbild med hela familjen Sasaki utanför spa-hotellet i Hakone.

Elias poserar utanför kejsarens palats. Kort innan hade jag stulit lite sand därifrån och med nöd och näppe unkommit med livet i behåll.

2012-03-07

No Running Palace

Tillbaka på hemmaplan och tillbaka till de invanda rutinerna. Det var väl ungefär det jag inledde gårdagens bloggpost med. Efter att ha kommit ikapp med jetlaggen, tvätten, uppackningen och mathandlingen så är det autopilot på just nu. Detta innebär även att jag dessvärre fått byta ut min fina runda runt det kejserliga palatsen mot löpbandet i källaren. Här kan vi snacka kontraster. Igår stod det lite drygt 20 km på programmet och jag delade upp dessa i två pass för att få träningen att mactha livets alla övriga ting som måste hinnas med. Under kvällens andra pass var jag lite snurrig. Benen kändes pigga men eftersom klockan var närmare tre på natten japansk tid så var jag attans trött.

Tänkte på en lite rolig sak som inträffade sista distanspasset runt palatset innan hemresan. I Elias klass samlar de sand i en burk från olika ställen som barnen varit på under sina resor. Elias lärare bad mig försöka ta med lite sand från Japan. Någon strand besökte vi som sagt inte men jag hade en liten förhoppning om att lyckas få med mig lite sand från palatset. Efter det avklarade löppasset i lördags joggade jag till borggården (eller vad man nu kallar området framför ingången till palatset) för att göra detta. Helt lätt var det inte då området hårdbevakas av poliser och vakter. Att börja gräva upp sand i en påse skulle säkert inte falla dem i smaken så jag försökte göra det så diskret som möjligt. Satt mig ner på huk och låtsades knyta skosnören medan jag istället grävde upp lite sand och la den i en medtagen plastpåse. Efter detta reste jag på mig och började springa tillbaka till hotellet. Kort efteråt blir det ett fasligt liv på en vakt som gormar något. Först fattar jag inget då det är på japanska men efter en stund går det upp för mig att han skriker åt mig och nu har börjat springa mot mig. Hjärnkris. Jag är upptäckt. Jag har besudlat kejsarens palats och nu kommer en kommandosoldat och ska gripa mig (och säkerligen tortera mig enlgt japansk modell direkt efteråt). För en sekund tänker jag bokstavligen lägga benen på ryggen och sprinta ifrån vakten. Sedan gormar han: "No running palace!". Och då lugnar jag ner mig lite. Det hela var rätt odramatiskt. Man fick alltså inte springa på borggården utan bara promenera lugnt och stilla. Min puls gick ner och jag gick raskt ut till gångvägarna runt palatset och satte sedan av tillbaka hem mot hotellet.

Avslutningsvis vill jag bara tipsa er om följande artikel och tillhörande video. Loppet är från en japansk universitets halvmara vid namn National University Men's Half Marathon Championships. Segertiden blev 1:02.23 vilket givetvis är en grym tid men inte i närheten av någon världstid. Det som dock sticker ut är den enorma mängd löpare som sedan fullkomligt dräller in. Resultaten är ännu inte officiella men det ser ut att ha varit över 200 löpare under 1:06 vilket i sådana fall är ett nytt rekord. Helt otroligt! Japan kan inte konkurrera med afrikanerna i världseliten men bakom Kenya och Etiopien är det inget land mig veterligen som kan stoltsera med en sådan bredd bland damer och herrar. Som sagt, titta på viden och spola fram någon minut!

Avslutningsvis så sprang jag på en Asics butik i Tokyo under min japanresa. Självfallet var jag tvungen att gå in och studera utbudet. Det som fullkomligt däckade mig var det extremt stora utbudet av renodlade tävlingsskor. Det var rena himmelriket. Och jag ber er notera att det inte finns några spikskor på bilden. Dessa fanns på en annan hylla. Det ska bli spännande att se om Asics kommande flaggskeppsbutik i Stockholm kommer kunna erbjuda några av dessa lättviktsmodeller via import. Läs mer om butiken på följande länk.

En stilig Asics butik i Tokyo.

Utbudet av lätta tävlingsskor var magiskt!

2012-03-06

Hemresa

Mitt uppe på Odakyu-varuhuset i Shinjuku möttes vi av denna lite förvånande inredning.

Åter tillbaka på svensk mark. Självfallet lite blandade känslor. Skönt att vara hemma i lunket och rutinerna igen men samtidigt saknar jag Japan väldigt mycket. Eller som jag skämtsamt brukar säga: Hemma bra men Japan bäst.

Den sista heldagen (söndag) i Tokyo spenderades med lite slut-shopping. Barnen hade valt ut några leksaker och jag och Mamma Marika passade på att även vi köpa på oss lite souvenirer och prylar. Till lunch käkade vi smaskig tenpura och till middag blev det teriyaki- och yakinikuhamburgare på en japansk hamburgerkedja vid namn Mos Burger.

Tidig uppstigning på måndag morgon. Taxi till Tokyo Station, Narita Express-tåget vidare till flygplatsen, incheckning och därefter den första flygningen tillbaka till Helsinki. Tio timmar senare var vi på finsk mark och där väntade den sista flygningen hem till Sverige. Allt gick bra förutom att barnvagnen kom bort men den levererades hem till dörren senare under kvällen. Totalt sett 20 timmars restid dörr till dörr.

Until next time...

2012-03-04

Hakone och spabad

Japanerna och deras tåg är en väldigt bra kombination.

Under fredagen var det dags att lämna metropolen Tokyo för att istället bege oss söderut till dalsänkan Hakone och dess spabad där bland de varma källorna. Vi mötte upp Farmor och Syster samt min barndomskamrats familj och tillsammans åkte vi snabbtåg från Shinjuju direkt till Hakone. Japanerna kan verkligen det här med att bygga häfta tåg och servicen på dessa är lika högklassig som deras förmåga att hålla tidtabellerna.

Väldigt smaskiga matlådor (bento) på tågen. Lika bra att beställa in tre på en gång!

Väl framme checkade vi in på våra rum. Hotellet vid namn Okada var ett så kallat ryokan, alltså ett hotell i klassisk gammal japansk stil även om alla faciliteter är moderna. Titta gärna på hotellets hemsida för lite bilder på rummen samt baden. Rummen har således olika ytor där en del var tatamimatta och där bäddades det sedan upp futonmadrasser när det var dags att kojsa. Väldigt mysigt och stämningsfullt. Jag diggar sånt här stenhårt och gick mest omkring i min yukata och småmös.

Innan och efter middagen så var det spabad bland olika varma källor i några av hotellets olika badfaciliteter. Det fanns både bad inomhus och utomhus. Jag sparade utomhus badet tills senare på kvällen då barnen gått och lagt sig. Mörkret hade då lagt sig och badet var stämningsfullt upplyst med lite lampor och man kunde sjunka ner i badet och njuta av värmen och lyssna på det porlande vattnet. Kontrasten av det kalla vädret utomhus och värmen i källan var magiskt. Världsklass.

Festmåltid och strikt dresscode med yukata.

Middagen som vi intog mellan baden var även den mycket välsmakande och lyxig. En flerrätters måltid serverades i ett separat rum för oss (13 personer) så vi kunde i lugn och ro samtala och barnen hade även lite yta att springa av sig på. Något som de kanske gjorde lite för mycket men så brås säkert ungarna en hel del på mig och även jag har ju svårt att sitta still allt för länge.

Morgonen därpå (lördag) var det dags för en morgonjogg i Hakoneområdet. Det var bitvis väldigt kuperat eftersom Hakone ligger i en dalsänka mellan bergen. Jag hittade dock en trevlig liten runda i närområdet och kunde njuta av att springa utmed en flod. Att få starta morgonen i Japan med löpning och ljudet av fotsteg mot asfalt samt rinnande vatten var verkligen en härlig inramning.

Senare under lördagen tog vi ett tåg uppför ett berg till en utkiksplats. Dessvärre drabbades Alvar av någon åkomma och fick en mäktig härdsmälta vilket slet lite på omgivningen men kanske mest för föräldrarna (alltså jag och Mamma Marika). Men stackars lille Alvar har nog inte haft det så lätt under resan. Ett extremt tufft program med mycket transporter vilket för honom inneburit rubbade rutiner för mat och sovande samt mycket stillasittande i barnvagnen. Det är inte lätt att turista för en ettåring.

Delar av den traditionella japansk flerrätters måltiden som serverades.

2012-03-03

Ueno Zoo och snabbdistans

Ueno Zoo rekommenderas varmt.

Efter vinterchocken i onsdags då vi var vid Tokyo Disney Land så var det milt och vackert vårväder på torsdag. Familjen tog en välbehövlig sovmorgon innan vi strax innan lunch begav oss iväg till Ueno Zoo. Detta zoo måste verkligen rekommenderas. För under hundralappen gick hela familjen in (även Farfar) och kunde sedan under eftermiddagen i lugn och ro titta på alla spännande djur.

Förra gången jag var på Ueno Zoo var 2005 och mitt i sommaren. Det var knappt 40 grader och en fruktansvärt pressande hetta. Jag minns att det var ganska plågsamt att röra sig mellan de olika djuren som själva helst låg och slumrade för sig själva i något hörn. Till på köpet var det fullsmockat med folk. Nu var läget totalt annorlunda. Behaglig temperatur på 10-12 grader och knappt några besökare alls. Dessutom var djuren mycket mer aktiva vilket självklart uppskattades enormt mycket. Det har sina fördelar med att turista runt i Tokyo i början på mars. Ueno Zoo har riktigt bra montrar där man kan se djuren och kan stoltsera med jättepandor, tigrar, lejon, krokodiler, isbjörnar och mycket mer.

Venla har hittat en ny bästis.

Runt middagstid mötte vi upp Farmor och Systern min och tillsammans begav vi oss till en riktigt flådig och fin yaknikiku-restaurang. Yakinkiu tillhör några av mina absolut favoriträtter och jag blev inte besviken denna gång heller. Fantastiskt gott kött med tillhörande tilltugg. Det var nästan svårt att njuta av maten då jag vet hur länge det dröjer innan jag får äta något liknande igen. Hur som helst en fantastisk god middag och en riktigt trevlig stund tillsammans med familjen.

Yakikiku - en fantastisk god maträtt.

Dagen var dock inte över för detta. Detta var nämligen den enda kvällen då jag hade en lucka för att genomföra ett lite längre löppass på kvällen. Sedan tidigare hade jag tillsammans med Coachen planerat in en snabbdistans på 35 minuter i 3:15-fart. Jag var dock mycket osäker på hur passet skulle gå då jag haft ett extremt hektiskt och tungt semesterschema de senaste dagarna i Tokyo. Benen var verkligen rätt nerkörda och allmänkänslan inte på topp. Jag kom ut strax eter klockan nio på kvällen och hade väl magen rätt full med yakiniku-middagen fortfarande. Värmde upp med fyra kilometer i ökande fart innan jag sedan hastigt och lustigt påbörjade snabbdistansen runt det kejserliga palatset. Öppnade de 2 första kilometerna lite försiktigt men kunde sedan öka tempot successivt. Ingen direkt pangkänsla i kropp eller ben men snittade ändå in passet pp 3:16/km trots den lite halvtuffa kuperingen utmed bansträckningen. Lite överraskad att jag bara kan snyta ur mig ett sådant här pass utan några direkta förberedelser och en extremt sliten kropp. Med detta positiva formbesked så joggade jag ner ett par km och kunde logga in knappa 20 km för dagen.

Kött, köttare, köttast!

2012-03-01

Tokyo Disney Land och vinter

Kallt och ruggit vid Tokyo Disney Land men attraktionerna värmde!

Det var med lite snopen min jag stack ut nosen från hotellets lobby och konstaterade att Tokyo drabbats av en släng vinter. Ute blåste det suligt och snö föll ner från himlen. Det var något jag aldrig hade trott mig få uppleva i Tokyo. Var nästan tvungen att nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte fortfarande låg kvar i sängen och drömde.

Nåväl, efter morgonjoggen så hade vi stämt träff med vår bekant vid Tokyo Disney Land. Med tanke på vädret så var väl tajmingen inte den bästa. Men det var vara att bita i och klä på sig ordentligt. På väg ut dit drabbades tåget vi åkte med av ett kortare stopp på grund av snö. Stoppet varade bara i några minuter men det kändes lite märkligt att både få uppleva snö i Tokyo och en tågförsening.

Tokyo Disney Land var en mäktig upplevelse. Området är enormt stort och bjuder på massor av underhållning för barn och vuxna. Allt är skinande rent och fräscht. Det var svårt att inte lägga märke till att personal som arbetade med att hålla attraktionerna igång och så vidare. En enorm stab måste de ha till sitt förfogande. Även attraktionerna i sig höll mycket hög klass. Det känns lite som att man nu kan skippa att åka till Grönan med barnen. De kommer bara sucka och skaka på huvudena. Peter Pan, Buzz Lightyear, Pirates of Carribean, alla dessa var enormt välgjorda och imponerande. Om man ska säga något positivt av det extremt bittra vädret så var det väl att köerna till attraktionerna var några få minuter istället för mellan 90-120 minuter. Att stå i kö någon timme i 40 gradig hetta mitt i Sommaren för att komma in till attraktionen är inte heller någon lockande tanke.

Under dagen på Disney Land lyckades både Alvar och Venla kasta bort sina vantar. Då vi strax efter klockan sju på kvällen styrde kosan hemåt gick vi förbi en station för borttappade saker. Där fick jag på traditionellt japansk vis mycket noga fylla i två blanketter om vad jag tappat. Vi var alla trötta och hungriga och medan jag stod och fyllde i dessa blanketter så tänkte jag både en och två gånger att detta är totalt bortkastad tid. De kommer inte ha hittat de borttappade vanterna. Men den lilla kvinnan i sin prydliga Disney-uniform pep iväg och döm av min förvåning då hon kort senare kom tillbaka med alla vantarna. Helt galet. Japansk effektivitet och ärlighet ut i fingerspetsarna. Tänk er samma situation i Sverige. Tappar man bort något bekymrar man sig inte ens att försöka få dem tillbaka. De är borta. Någon annan har garanterat stoppat på sig dem. När jag tänker efter finns det väl knappast något ställe på Grönan eller Skara sommarland för borttappade saker?

Då familjen strax innan klockan tio på kvällen återigen var tillbaka vid hotellet orkade jag inte mobilisera kraft för att bege mig ut på dagens andra löppass. Vi var alla helt slutkörda och hade dessutom bränt en hel del energi bara på att försöka hålla värmen under dagen. Det blev istället ett varmt och ack så uppskattat bad istället.

Det här är något man inte ser varje dag i Toyko. Tågförsening på grund av snö!

Ghibli och Asakusa

Totoro är utan tvekan filmhistoriens koolaste tecknade karakär. Perfektion.

Äntligen fått lite tid över att kratta ner vad vi sysslat med i Tokyo de senaste dagarna. Man kan lugnt påstå att programmet varit ganska hektiskt.

Under måndag begav sig min familj tillsammans med min kamrat Hitoshis familj till ett museum för det japanska världsberömda tecknade filmföretaget Studio Ghibli. Ghibli har genom åren gett oss några oförglömliga klassiker som Min granne Totoro, Spirited Away, Princess Mononoke, Porco Rosso, Kikis expressbud, Ponyo och Lånaren Arietty. Ja, listan kan verkligen göras lång.

Hur som helst så anlände vi till museet strax före lunch och kunde sedan ägna större delen av eftermiddagen till att titta på hur Ghibli skapat och producerat sina filmer samt få se och leka med några av de populära karaktärerna. Det som stack ut mest var väl den fullskaliga återgivningen av kattbussen från filmen Min granne Totoro. Rätt mäktig känsla att kliva ombord i en helt luden kattbuss och sätta sig till rätta. Ni som sett filmen vet vad jag menar (och har ni inte gjort det får ni skämmas). Efter besöket väntade en trevlig middag med ramen (japanska nudlar) och gyoza. Utsökt!

Under tisdag hade vi stämt träff med en bekant ända från ön Shikoku. Hon reste till Tokyo för att träffa oss och tillsammans begav vi oss till ett område vid namn Asakusa. Detta område präglas av gamla fina gamla byggnader i traditionell stil. Det skiljer sig alltså en hel del från övriga Tokyos höghusområden. I Asakusa spenderade vi dagen med att strosa runt bland marknader, åka droska (dragen av en människa) samt besöka tempel i närheten. På kvällen åt vi en riktigt fin flerrätters middag tillsammans.

Vad gäller löpningen så har jag överraskande nog känt mig pigg på morgnarna och därför klivit upp lite tidigare innan övriga familjemedlemmar för en kortare morgonjogg. Jag har hittat två fina bansträckningar där jag kan springa hyfsat utan avbrott för trafikljus eller dylikt. Den bästa men även längsta sträckningen löper runt det kejserliga slottet och mäter upp ungefär sex kilometer. Här är det bitvis väldigt många japaner som springer så det verkar vara ett populärt löpställe mitt i centrala Tokyo. Den andra bansträckningen löper runt en park vid namn Hibiya. Denna är betydligt kortare (1.8 km) men präglas av helt flack banprofil och möjlighet att springa ensam på breda fina trottoarer. Jag har även lyckats pallra mig ut på kvällarna för lite löpning även om ben och kropp varit mäkta sänkt efter en lång dag ute i Tokyo. Vi får se hur länge jag orkar hålla uppe löpningen.

Marknad och lite shopping i Asakusa. På bilden står familjen vid Kaminarimon (Åskporten).