Ghibli och Asakusa

Totoro är utan tvekan filmhistoriens koolaste tecknade karakär. Perfektion.

Äntligen fått lite tid över att kratta ner vad vi sysslat med i Tokyo de senaste dagarna. Man kan lugnt påstå att programmet varit ganska hektiskt.

Under måndag begav sig min familj tillsammans med min kamrat Hitoshis familj till ett museum för det japanska världsberömda tecknade filmföretaget Studio Ghibli. Ghibli har genom åren gett oss några oförglömliga klassiker som Min granne Totoro, Spirited Away, Princess Mononoke, Porco Rosso, Kikis expressbud, Ponyo och Lånaren Arietty. Ja, listan kan verkligen göras lång.

Hur som helst så anlände vi till museet strax före lunch och kunde sedan ägna större delen av eftermiddagen till att titta på hur Ghibli skapat och producerat sina filmer samt få se och leka med några av de populära karaktärerna. Det som stack ut mest var väl den fullskaliga återgivningen av kattbussen från filmen Min granne Totoro. Rätt mäktig känsla att kliva ombord i en helt luden kattbuss och sätta sig till rätta. Ni som sett filmen vet vad jag menar (och har ni inte gjort det får ni skämmas). Efter besöket väntade en trevlig middag med ramen (japanska nudlar) och gyoza. Utsökt!

Under tisdag hade vi stämt träff med en bekant ända från ön Shikoku. Hon reste till Tokyo för att träffa oss och tillsammans begav vi oss till ett område vid namn Asakusa. Detta område präglas av gamla fina gamla byggnader i traditionell stil. Det skiljer sig alltså en hel del från övriga Tokyos höghusområden. I Asakusa spenderade vi dagen med att strosa runt bland marknader, åka droska (dragen av en människa) samt besöka tempel i närheten. På kvällen åt vi en riktigt fin flerrätters middag tillsammans.

Vad gäller löpningen så har jag överraskande nog känt mig pigg på morgnarna och därför klivit upp lite tidigare innan övriga familjemedlemmar för en kortare morgonjogg. Jag har hittat två fina bansträckningar där jag kan springa hyfsat utan avbrott för trafikljus eller dylikt. Den bästa men även längsta sträckningen löper runt det kejserliga slottet och mäter upp ungefär sex kilometer. Här är det bitvis väldigt många japaner som springer så det verkar vara ett populärt löpställe mitt i centrala Tokyo. Den andra bansträckningen löper runt en park vid namn Hibiya. Denna är betydligt kortare (1.8 km) men präglas av helt flack banprofil och möjlighet att springa ensam på breda fina trottoarer. Jag har även lyckats pallra mig ut på kvällarna för lite löpning även om ben och kropp varit mäkta sänkt efter en lång dag ute i Tokyo. Vi får se hur länge jag orkar hålla uppe löpningen.

Marknad och lite shopping i Asakusa. På bilden står familjen vid Kaminarimon (Åskporten).