No Running Palace

Tillbaka på hemmaplan och tillbaka till de invanda rutinerna. Det var väl ungefär det jag inledde gårdagens bloggpost med. Efter att ha kommit ikapp med jetlaggen, tvätten, uppackningen och mathandlingen så är det autopilot på just nu. Detta innebär även att jag dessvärre fått byta ut min fina runda runt det kejserliga palatsen mot löpbandet i källaren. Här kan vi snacka kontraster. Igår stod det lite drygt 20 km på programmet och jag delade upp dessa i två pass för att få träningen att mactha livets alla övriga ting som måste hinnas med. Under kvällens andra pass var jag lite snurrig. Benen kändes pigga men eftersom klockan var närmare tre på natten japansk tid så var jag attans trött.

Tänkte på en lite rolig sak som inträffade sista distanspasset runt palatset innan hemresan. I Elias klass samlar de sand i en burk från olika ställen som barnen varit på under sina resor. Elias lärare bad mig försöka ta med lite sand från Japan. Någon strand besökte vi som sagt inte men jag hade en liten förhoppning om att lyckas få med mig lite sand från palatset. Efter det avklarade löppasset i lördags joggade jag till borggården (eller vad man nu kallar området framför ingången till palatset) för att göra detta. Helt lätt var det inte då området hårdbevakas av poliser och vakter. Att börja gräva upp sand i en påse skulle säkert inte falla dem i smaken så jag försökte göra det så diskret som möjligt. Satt mig ner på huk och låtsades knyta skosnören medan jag istället grävde upp lite sand och la den i en medtagen plastpåse. Efter detta reste jag på mig och började springa tillbaka till hotellet. Kort efteråt blir det ett fasligt liv på en vakt som gormar något. Först fattar jag inget då det är på japanska men efter en stund går det upp för mig att han skriker åt mig och nu har börjat springa mot mig. Hjärnkris. Jag är upptäckt. Jag har besudlat kejsarens palats och nu kommer en kommandosoldat och ska gripa mig (och säkerligen tortera mig enlgt japansk modell direkt efteråt). För en sekund tänker jag bokstavligen lägga benen på ryggen och sprinta ifrån vakten. Sedan gormar han: "No running palace!". Och då lugnar jag ner mig lite. Det hela var rätt odramatiskt. Man fick alltså inte springa på borggården utan bara promenera lugnt och stilla. Min puls gick ner och jag gick raskt ut till gångvägarna runt palatset och satte sedan av tillbaka hem mot hotellet.

Avslutningsvis vill jag bara tipsa er om följande artikel och tillhörande video. Loppet är från en japansk universitets halvmara vid namn National University Men's Half Marathon Championships. Segertiden blev 1:02.23 vilket givetvis är en grym tid men inte i närheten av någon världstid. Det som dock sticker ut är den enorma mängd löpare som sedan fullkomligt dräller in. Resultaten är ännu inte officiella men det ser ut att ha varit över 200 löpare under 1:06 vilket i sådana fall är ett nytt rekord. Helt otroligt! Japan kan inte konkurrera med afrikanerna i världseliten men bakom Kenya och Etiopien är det inget land mig veterligen som kan stoltsera med en sådan bredd bland damer och herrar. Som sagt, titta på viden och spola fram någon minut!

Avslutningsvis så sprang jag på en Asics butik i Tokyo under min japanresa. Självfallet var jag tvungen att gå in och studera utbudet. Det som fullkomligt däckade mig var det extremt stora utbudet av renodlade tävlingsskor. Det var rena himmelriket. Och jag ber er notera att det inte finns några spikskor på bilden. Dessa fanns på en annan hylla. Det ska bli spännande att se om Asics kommande flaggskeppsbutik i Stockholm kommer kunna erbjuda några av dessa lättviktsmodeller via import. Läs mer om butiken på följande länk.

En stilig Asics butik i Tokyo.

Utbudet av lätta tävlingsskor var magiskt!