2012-04-30

Terräng-SM 2012

I helgen var det Terräng-SM i Linköping. Herrarna sprang två discipliner, den korta 4 km (lördag) och den långa 12 km (söndag). Jag tågade ner på söndagsmorgonen tillsammans med Coachen och hann då finslipa taktiken inför loppet samt studera startlistan. Efter att snart ha tävlat i tio år så är det inte alla lopp som får det att pirra till lite extra i magen innan start. Terräng-SM tillhör dock till undantagen, här är motståndet så oerhört tufft och samtidigt inspirerande att man helt enkelt måste tagga till lite extra för att få till en maximal prestation.

Jag har dock mildrat min anspänningsnivå gentemot tidigare år. Under dessa år var Terräng-SM vårens stora mål och hade då en markant högre anspänningsgrad då. I samband med att jag bytte fokus till marathon så har jag tagit dessa terrängmästerskap som en del i träningen inför Stockholm varvid jag samtidigt lugnat ner mig lite.

Stora orosmomentet innan start var banans skick och karaktär. Banan var tillskillnad från alla (sju) tidigare år jag sprungit Terräng-SM nu helt förlagd på gräs. Eftersom vädret varit mycket ostadigt innan tävlingen och mitt lopp gick sist av alla starter under helgen så var sannolikheten stor att stora delar av bansträckningen skulle vara lerig och tunglöpt. Under uppvärmningen hade jag konstaterat att skicket ändå var bättre än jag räknat med men att det fanns ett par partier där det var lera och underlaget nästan deglikt. Fästet var inte så dåligt men man fick jobba mycket i sidled med fot och ben i själva nedtrampet för att bibehålla steg och teknik. Banan innehöll även sex stycken mindre stigningar som direkt efteråt följdes av utförslöp. Karaktären på banprofilen blev alltså ryckig vilket jag misstänkte skulle passa mig utmärkt då jag trivs i den typen av terräng. Tidigare års banor som nästan uteslutande gått på grus har ibland innehållit en hel del höjdmeter. Skillnaden har då varit att det funnits en eller två kraftiga stigningar som nästan stått för all kupering under banan. För er som är bekant med Lidingöloppets banprofil så liknade årets banprofil den som är i det tuffa partiet mellan kilometer 15 till 20.

Stort huvudbry och lite ångest rörande skovalet. Lätta tävlingsskor med knottrig sula eller spiksko med långa spikar? Fem minuter innan start när det var dags att pricka av sig valde jag tillslut spikarna. Fästet bra så klart men frågan var om vaderna skulle ta så mycket stryk under de tolv kilometerna att jag skulle förlora tid mot slutet på grund av skovalet.

Starten på herrarnas 12km-lopp. Jag är inbäddad någonstans i mitten av fältet.
Foto: Thomas Windestam


Väl på startlinjen konstaterade jag snabbt att några av de tunga namnen som jag var lite tveksam till om de skulle dyka upp till start trots allt gjorde det vilket försämrade min egen möjlighet till en framskjuten placering. Jag kom iväg hyfsat i starten och hamnade någonstans i mitten under det första varvet, uppskattningsvis runt 20e plats. Jag var bitvis lite stängd och fick blida min tid i klungan jag hamnat i.

Längst fram var det Ekvall som direkt tog tag i taktpinnen och tryckte på. De två andra förhandsfavoriterna Bouafif och Hallil valde en lite mer avvaktande taktik och följde bara med. Klungan strax bakom höll ett hyfsat tempo och successivt så föll en del löpare bort. Några andra valde en mer offensiv taktik och försökte ett tag gå med Ekvall, Bouafif, Hallil. Den klungan bestod av Åhwall, Kleist, Larsson, Senorski, Kalle Johansson och Patrik Andersson.

Efter två varv började min klunga tunnas ut och jag fick fritt utrymme framåt. Jag avancerade och fann att jag lämnat min klunga bakom mig och tog då sikte på löparna en bit framför mig. Denna klunga bestod av Gross, Lerdahl och den totalgalne Uhrbom. Alla dessa herrar är härdade löpare med stygga personbästa i bagaget så det kändes upplyftande att jaga ikapp dem. Som jag antytt var Uhrbom alltså den värste av dem alla. Karln hade under lördagen vunnit veteranklassen M35 (8 km) och en halvtimme sedan sprungit in som 14e man på herrarnas 4 km. Dagen efter var han alltså igång igen på herrarnas långa disciplin 12 km. Denna klunga höll ett jämnt fint tempo och anfördes av just Uhrbom. Jag gjorde en liten forcering och anslöt dit och började så smått ana att jag hade en bra dag i löpspåret. Benen kändes helt ok och trots att jag nu avverkat halva distansen och några av löparna som tidigare distanserat mig började nu helt plötsligt dyka upp en liten bit framför. Kunde jag bara bita i och fortsätta i det här tempot så skulle det finnas många möra löpare att plocka.

Firma Uhrbom (2018), Engström (2047) och Lerdahl (2011) under varv fyra. Gross strax bakom.
Foto: Thomas Windestam


Under fjärde och femte varvet går min klunga med Uhrbom och Lerdahl som tåget. Gross tvingas släppa men vi övriga i klungan plockar konstant in på löparna framför oss. Kalle Johansson plockas upp och snart även Patrik Andersson. Under femte varvet spränger Lerdahl vår klunga och gör en kraftig forcering. Uhrbom uppfattar detta och växlar även han upp tempot och försöker ta rygg. Jag själv väljer en lite mer avvaktande taktik och fortsätter i mitt tempo. Möjligtvis skulle jag kunnat försöka hänga på men eftersom jag ändå upplevde det som att jag hade ett bra flyt så ville jag inte sätta allt på spel. Lerdahl och Uhrbom får således en lucka som sakta drygas ut under det femte varvet. De liksom jag passerar också Erik Widing som spjärnar emot lite men får till slut släppa en lucka.

Strax innan varvningen till det sjätte och sista varvet passerar jag Johan Larson som även han försöker bita sig fast i ryggen på mig. Jag behåller dock fortfarande mitt tempo och får sakta men säkert en liten lucka till Larsson på någon sekund. Jag får även rapporter om att Lerdahl ser plågad ut längre fram. Jag blickar framåt och ser att Uhrbom har tätat luckan och sedan gått förbi. Larsson är fortfarande tillräckligt nära för att med en stark avslutning kunna gå ikapp mig. Uhrbom avslutar starkt och springer in som sjätte man inte långt ifrån Kleist på femte. Lerdahl är kantig i löpningen mot slutet men ger allt och grisar på ordentligt och passerar även en tröttnande Senorski. Jag kastar in allt återstående bränsle jag har kvar i kroppen och försöker få till en tempoväxling sista 500 meterna in mot mål. Jag minskar avståndet till Uhrbom, Lerdahl och Senorski men kan aldrig hota dem. Bakom mig har jag drygat ut försprånget ner till Johan Larson till sju sekunder.

Slutet på varv fem och jag har precis passerat Larsson.
Foto: Thomas Windestam


In som nionde man med tiden 38:09. Väldigt nöjd med prestationen då jag faktiskt aldrig tidigare varit bättre än tia (och då var motståndet sämre). 17 sekunder upp till femteplatsen och 48 sekunder upp till bronset. Terräng-DM förra helgen gav en positiv känsla och föraning om att formen var bra. Det kändes väldigt skönt att få till ett riktigt bra resultat i detta inspirerande motstånd. Jag bjöd upp till kamp mot några av dessa stygga herrar och slog faktiskt en del jag inte varit nära tidigare. Allt detta trots väldigt lite terrängspecifik träning samtidigt som jag inte lättat så mycket på mängd och fortsatt haft fokus mot Asics Stockholm Marathon. Banan tyckte jag var riktigt kul, ser gärna flera mästerskap på ett rent gräsunderlag, gärna med en hel del backar. Valet med spikskor visade sig nog vara ett klokt val, men även ett högt spel som föll väl ut. Greppet var genomgående bra under loppet och tack vare det mjuka och sugande underlaget så belastades vaderna inte så mycket.

Nu gäller det att smälta detta och sedan komma igång direkt med träningen mot maran igen. Tre ordentliga gruvveckor väntar nu och sedan två veckor med successivt lättande mängd och kvalitetsinslag. Sedan är det skarpt lägen den andra juni.

Resultaten »

Dags för målgång.
Foto: Thomas Windestam

2012-04-27

Inför TSM

Fredag och veckans sista arbetsdag. Rätt mycket att göra på kontoret vilket är bra då tankarna säkerligen annars hade seglat iväg till Linköping och stundande Terräng-SM som avgörs i helgen. Som vanligt är det mördande hård konkurrens. Nästan alla elitlöpare är på plats vilket är mycket inspirerande men samtidigt skapar en liten nerv som skiljer sig mot de vanliga loppen. Detta är så klart bra, det ska kännas speciellt att sprigna ett svenskt mästerskap. Konsigt vore annars. Det som kan vara värt att poängtera är att just de två terrängloppen, som för herrarna är 4 och 12 km, lockar löpare från såväl under- som överdistans. Alla löpare har en likartad grundsäsong och efter just dessa terrängtävlingar så brukar de flesta sedan inrikta sig mot deras primära distanser vilka kan vara allt från 1500m ända upp till marathon.

Under tidigare år har detta lopp varit vårens stora mål för min del. Men då jag för några år sedan lade om fokus mot marathondistansen så prioriterades loppet ner till förmån för Asics Stockholm Marathon. Jag hoppas dock fortfarnade på en bra prestation och genomkörare och Terräng-DM förra helgen ingav en positiv känsla och indikation om att träningen och formen är god. Kan jag få ett likande besked efter loppet på söndag så skulle jag vara mycket nöjd.

I fjol under Terräng-SM i Uppsala hade min klubb FK Studenterna ett riktigt bra lag till start. Ur detta förstalag är det dessvärre bara jag som är kvar. Andreas har dragits med lite skadebekymmer och Brandon har bytt klubb. Att tro att vi kommer vara med och slåss eller försvara vårt lagsilver känns inte realistiskt så jag inriktar mig primärt på min individuella prestation.

Jag räknade efter och kom faktiskt fram till att detta kommer bli mitt åttonde Terräng-SM. Blev ganska förvånad, åtta stycken svenska mästerskap på seniornivå under nio löpår (sedan 2004) är inte att sticka under stol med så det är jag stolt över. Samtidigt märker man att tiden går, jag har snart varit med i dessa sammanhang i tio år och studerar jag startlistan så tillhör jag utan tvekan de äldre. Spannet är faktiskt från 1971 till 1995!

Den löpare som kanske främst saknas är Mustafa Mohamed som under helgen planerar att göra sin nästan-marathondebut i Hambur. Se följande artikel för mer information. I hans avsaknad så råder det inga som helst tvivel om att Adil Bouafif är storfavorit och förmodligen kommer försvara sina guld både på 4 och 12 km. På den kortare distansen tror jag han främst kommer utmanas av sin klubbkamrat Nacerddine Hallil samt Eric Senoski. På den längre distansen, 12km, utmanas han nog främst av Mikael Ekvall, Eric Senoski (om han dublerar) samt kanske Daniel Woldu. För min egen del riktar jag in mig på en placering liknande vid de tidigare årens vilket skulle innebära en plats mellan 10 till 14.

Det stora orosmomentet är banans underlag i kombination med regn. Banan, som alltid är ett 2km-varv, går uteslutande på gräs med lite kupering. Avsaknaden av höjdmeter gynnar banlöpare som i reglel är bättre tempotränade men svagare i terräng. Gräsunderlaget är dock en svårberäknad faktor. Att springa på gräs är ganska annorlunda mot såväl asfalt, grus som tartan. Mitt lopp går sist av alla på söndagseftermiddagen. Om det regnar under helgen kommer banan säkerligen bli ordentligt uppspungen med lervälling som följd. Dessvärre äger jag inte några cross country-skor (terräng-skor med spikar) och har således lite ångest och huvudbry rörande skovalet till tävlingen. Antingen kör jag med mina vanliga tävlingsskor med förmodat taskigt grepp och fäste eller så dammar jag av mina avlagda spikskor. Dessa saknar dock helt dämpning och kan resultera i stelopererade vader efter loppet vilket så klart ökar skaderisken inför Asics Stockholm Marathon. Det ska tilläggas att underlaget så klart är relativt mjukt om det är gräs och lera men åt andra sidan har jag aldrig sprungit längre än 5000m på bana med spik och då alltid haft ordenligt ont i vaderna efteråt.

2012-04-25

Snackisar

Dagens bestod av två stycken snackisar. Först ut var det dagen då Kent äntligen släppte ett nytt album. Jag har så länge jag kan minnas varit ett stort fan av deras musik och således har jag under dagen lyssnat igenom albumet åtskilliga gånger. Första intrycket är ett stabilt nytt album med det patenterade Kent-soundet och Jocke Bergs falsett röst.

Dagens andra snackis damp ner under eftermiddagen då Kenya äntligen presenterade sin laguttagning till deras OS-trupp. Framför allt herrarnas lag har det sedan hösten förra året spekulerats vilt om vilka som skulle tas ut. De har en extremt bred trupp med fantastiska löpare.

De löpare som tillslut blev uttagna var kanske lite överraskande. Först ut var Abel Kirui, den dubble och regerande världsmästaren som dock föll igenom under London Marathon i år under loppets slutskede från en andraplats till en sjätteplats. Den löpare som kanske överraskade mest var Moses Mosop som sprang in som trea i Rotterdam Marathon på 'blygsamma' 2:05.03. Den tredje löparen blev Wilson Kipsang också känd som fyrasekundermannen. Kipsang vann i fjol Frankfurt Marathon men som förtretligt missade världsrekordet med fyra sekunder (2:03.42) och förra helgen vann han London Marathon på 2:04.44 där han återigen missade banrekordet med fyra sekunder. Man kan ju spekulera lite i hur mycket dessa 2x4 sekunder kostat honom. Att sätta ett världsrekord och banrekord brukar alltid generera ganska saftiga prischeckar av arrangören.

Denna uttagning innebar märkligt nog att Kenya lämnar världens snabbaste man på marathonsträckan hemma. Geoffrey Mutai sprang in på 2:03.02 i fjol på Boston Marathon som dock inte är godkänd för att sätta rekord på. Senare samma höst krossade banrekordet med över två och en halv minut på New York Marathon med 2:05.05. I år bröt han dock Boston på grund av magproblem förmodligen orsakade av den extrema hetta som rådde under loppet. Även den nuvarande världsrekordhållaren Patrick Makau får stanna hemma. Makau satte nytt världsrekord i fjol på Berlin Marathon med 2:03.38 men bröt London Marathon i år på grund av smärta i vänsterbenet. Och det skulle visa sig vara ödesdigert. Han fick ingen OS-biljett.

Som sagt, en ganska överraskande och kontroversiell uttagning och det kommer säkert snackas en hel del om denna. Jag ser dock fortfarande fram emot OS-maran extremt mycket. Den kommer verkligen bli något extra. Dessvärre när jag tänker på OS-maran så kommer jag också att tänka på den fantastiske löparen Samuel Wanjiru som så onödigt och tragiskt omkom i fjol. Wanjirus guld från Peking-OS var en enorm prestation. Trots mördande hetta satte han upp ett galet tempo direkt från start och fullkomligt slaktade alla konkurrenter. Väldigt strongt gjort och framför allt extremt ovanligt i mästerskap.

Läs mer om Wanjirus onödiga bortgång här.
Och på iaaf.org hemsa kan ni läsa mer om Kenyas OS-uttagning.

2012-04-24

Solsken

Inledde dagen med en morgonjogg efter att ha lämnat av barnen (alla tre!) vid skola och dagis. Jag har väldigt nära till jobbet och måste således lägga på lite extra för att få ihop en anständig mängd kilometer innan jag piper in i jobbets dusch. Som vanligt lite segt och tungt under de inledande kilometerna. Jag kan masa mig upp i ottan för löpning men det känns banne mig inte helt smärtfritt då jag försöker dra igång maskineriet. Nåväl, efter ett par kilometer så började allt kännas ok och bitvis lite behagligt. Behagligt!? Vad var det som egentligen var annorlunda den här morgonen? Jo solen tittade fram och värmde med sitt ljus! Märkligt hur mycket lättare och enklare allt känns när man får njuta av solsken i ansiktet. Istället för mulet och gråa färger i naturen så verkade allt plötsligt mer levande och grönskan mer påtaglig. Verkligen uppskattat och det känns som om just solsken varit en akut bristvara hittills den här våren.

Även på dagens andra distanspass efter jobbet sken solen och värmde så väl själ som löpmuskler. Hoppas verkligen vi går mot ljusare, varmare och torrare tider. Suget efter att få springa i shorts och t-shirt är stort nu. Det här med tights och underställ känns sååååå vinter-isch!

2012-04-23

Terräng-DM 2012

Starten på Terräng-DM 4 km.
Foto: Olof Södergård


I lördags var det dags för årets första terrängtävling nämligen Terräng-DM som precis som förra året gick av stapeln i Ursvik, Sundbyberg. Dessa terrängspår har jag under många år nött en hel del mil genom och är mycket förtjust i.

Den stora skillnaden mot mina tidigare terränglopp var att den kraftiga nederbörden under de senaste veckorna har gjort underlaget i spåren mycket tunga och leriga. Under fredagen var det dessutom mycket nederbörd och arrangören tvingades därför i sista sekund lägga om bansträckningen. Under lördag då tävlingen gick var det dock uppehåll, molnigt och lite kylslaget.

Jag såg till att vara på plats i god tid innan loppet och hann med en lite längre uppvärmning där jag mot slutet försökte jobba upp puls och flås lite mer än jag normalt sett gör. Anledningen till detta var att distansen var så kort som fyra kilometer och jag helt enkelt inte hade råd att tappa för mycket i det inledande partiet då jag inte skulle hinna jaga ikapp löpare i samma utsträckning som jag brukar kunna göra på de lite längre distanserna. Som marathonlöpare känner jag mig lite trögstartad och brukar undvika att tokrusa under loppets inledande del.

Startfältet såg på förhand intressant och utmanande ut. Turebergs Erik Widing och Daniel Lundgren var på plats. Lika så Vallentunas Lars Södergård och Spårvägens Oskar Landin. Som sagt, lite extra nerv då distansen bara var fyra kilometer och jag inte alls tränat den typ av syraintervaller som brukar krävas för den distansen. Hur som helst så brukar jag trivas i terräng då jag är stark i backarna, frågan var bara hur jag skulle hantera det på många ställen mycket leriga och tungsprungna underlaget.

Strax innan varning. Trippelt Tureberg i täten med Daniel Lundgren (33), Martin Stjernlöf (skymd) och Erik Widing (44) med mig på rulle.
Foto: Olof Södergård


Som sagt, starten skulle vara mycket avgörande för hur jag skulle springa loppet och jag lovade mig själv att inte lämna så stor lucka till de löpare som gick till spets direkt efter starten. Taktiken föll väl ut och jag såg till att lägga mig i rygg på ledarklungan av löpare. Väl där så tyckte jag det sedan flöt på överraskande behagligt. Jag hade inga som helst problem att följa med klungan under den inledande första kilometern. Terrängloppen av den här karaktären går alltid på 2km-varv och vi skulle således springa två varv. Varvet bestod av två ordentliga stigningar och i backen i slutet av första varvet började några löpare i vår klunga få problem och föll bort en efter en. I det långa utförslöpet in mot varvning (och mål) hade klungan splittrats. I täten var det trippelt Tureberg i form av Widing, Lundgren och Stjernlöf med mig sladdandes någon meter bakom men hade fortfarande med kontakt.

På gräs/ler-partiet vid varvningen såg jag till att trycka på lite extra och fick då rygg på Turebergarna. Fortfarande kontrollerad löpning och jag kände mig inte alls så ansträngd eller plågad som jag hade förväntat mig med tanke på tempo och distans. Vid tre kilometer, strax innan varvets första stigning började Lundgren lite överraskande släppa en lucka till Widing som nu höll i taktpinnen. Jag förstod att tåget nu höll på att gå och passerade därför Lundgren och hann nästan täta försprånget upp till Widing i backen. I det påföljande utförslöpet på knixig terräng gled han dock ifrån ett par meter. Inför varvets andra och sista stigning lyckades jag återigen nästa jaga ikapp Widings försprång men i under den långa nerförsbacken in mot mål gled han ifrån med ett par sekunder. Jag själv kastade in alla bränsle som fanns kvar i tanken och hade nog en hyfsad avslutning. Jag kände att jag började bli lite kantig i löpningen med 200 meter kvar vilket var ok då det nu var spurt som gällde. Bakom mig hade Lundgren utnyttjat sin teknik och utförslöpet och svagt närmat sig mig men tack vare Coachens påhejningar så forcerade jag vidare och sprang in som två bakom Widing.

Jag måste erkänna att jag var lika överraskad som nöjd med prestationen under loppet. En andraplats på DM på den korta terrängdistansen då jag är marathontränad var ett bra kvitto på att formen är god och att det finns en fartväxel till att kasta in om så skulle behövas. Det märkliga var också att jag genom hela loppet hade en bra känsla och egentligen aldrig blev riktigt trött. Jag såg till att hänga med löparna i täten och hade sedan inga problem att hänga på när tempot skruvades upp och löpare successivt trillade bort. Visst var det halt och jobbigt att springa i leran men klippet i stigningarna var bra och pumpen hängde med hela vägen utan att benen syrade upp.

Widing segrade på 12:27, jag tvåa på 12:29 och Lundgren in som trea på 12:31. Detta innebar att min snittid i Ursviksterrängen landade på 3:07/km vilket jag var betydligt snabbare än jag räknat med.

Bifogar några länkar till videoklipp från loppet som lagts upp på nätet.
- Halvvägs in på första varvet (1km)
- 500m innan varvning (1.5km)
- Halvvägs in på sista varvet (3km)
- 500m innan mål (3.5km)

Resultaten »

Spurt och dags för målgång.
Foto: Olof Södergård

2012-04-20

Terrängförberedelser

Fredag och bara en dag kvar innan det är tävlingsdags igen. Det har dragit ihop sig för den korta och intensiva terrängsäsongen på våren och först ut i tävlingarna är Terräng-DM. Självfallet inte en prioriterad tävling men det kan vara bra att få en genomkörare innan Terräng-SM nästa helg i Linköping där majoriteten av svenska elitlöparna kommer visa upp sig.

Precis som föregående år har jag i samråd med Coachen valt att ställa upp i den korta disciplinen 4 km då motståndet på den långa (12 km) i Stockholmsregionen ofta brukar vara svagt. till Terräng-SM nästa helg blir det dock en start i den långa disciplinen där jag är aningen bättre förberedd med hänsyn till min marathonträning.

I tisdags körde jag ett intervallpass i Ursvik där Terräng-DM ska gå. På 2km-varvet körde jag 10x1000m i progressivt ökande fart. Underlaget var redan då mycket tungt och löst vilket resulterade i att frånskjutet blev väldigt lidande. Mitt på varvet möttes jag dessutom av en mindre sjö som inte (eller med stora problem) gick att forcera. Jag fick hastigt och lustigt lägga om bansträckningen. Nackdelen med detta var att den nya sträckningen blev ytterligare tuffare med mer klättring. Detta ledde till att jag fick lägga betydligt mer energi på att hålla målfarten för skissen än jag räknat med. Höll planen ungefär till sjunde tusingen men sista tredjedelen handlade det bara om att inte tappa för mycket. Märkligt hur mycket underlaget kan påverka.

Under veckan gick jag sedan och funderade lite på hur arrangören skulle hantera det faktum att det låg en mindre sjö mitt på banan. När det gäller terräng så är det ju varvbana som gäller och sjön skulle således behöva forceras flera gånger. Sedan har det som bekant varit ostadigt väder sedan i tisdags, inte minst idag då det både vräkt ner regn och snöat. Idag blev jag dock informerad om att arrangören på grund av vädret tvingats lägga om banan. Eftersom jag känner Ursvikterrängen utan och innan så har jag en ganska bra känsla för hur den kommer se ut. Hur som helst så lär det bli ordentligt grisigt imorgon. Det lär varken gå särskilt snabbt eller se snyggt ut men förhoppningen är att bli ordentligt trött och finslipa upp terrängkapaciteten lite ytterligare innan nästa helgs stora showdown i Linköping.

2012-04-19

Mycket blir det

Mycket att stå i den här första veckan på jobbet. Förutom att tina upp skallen och få upp fullgod fart med alla jobbuppgifter så är det en helt galen vecka med diverse sidoaktiviteter utöver barnens vanliga som fotbollsträning och teknik/simskola. Det är alltså dubbla föräldramöten, fotbollsmöte, fotbollsmatcher, kiropraktikerbesök och tandläkarbesök. För att krydda upp veckan lite extra så ger vi Alvar en liten light-start med avkortade dagar på dagis (hämtar honom lite tidigare) så att han inte får en allt för tuff start från livet i hemmets trygga vrå till dagisverksamheten. Mycket att ta in på kort tid för Alvar och det tar säkert en hel del energi för honom att försöka komma in i de nya rutinerna som livet på dagis innebär. Utöver detta är det också tänkt att jag ska hinna ploga lite mil och hålla igång löpningen. Hittills har det gått bra men när den här veckan är över kommer jag nog pusta ut lite extra.

Jag själv är dock skyldig till två av veckans sidoaktiviteter: kiropraktiker- och tandläkarbesök. Jag brukar se till att besöka kiropraktorn en gång var sjätte vecka för att säkerställa att inget sitter helt snett och skevt vilket förhoppningsvis håller mig skadefri. Det brukar vara nedredelen av ryggen som tar stryk och behöver rättas till. Lite märkligt och läskigt när det knäcks och knakar i ryggen under behandlingen men efteråt är känslan god och rörligheten desto bättre. Lite ska det väl gynna tempot på de kommande tävlingarna också.

Annars är veckans stora orosmoment dagens tandläkarbesök. Gillar inte att lägga mig i patientstolen och få tänderna undersökta. Det som är lite obehagligt är att man (precis som på en bilverkstad) inte har en blekaste aning om besöket kommer resultera i en gigalogantisk ofta oförutsedd utgift. Istället brukar det paradoxalt nog bli så att man lägger sig i stolen, blir skrapad blodig i käften under femton minuter och sedan 'bara' behöver betala 650 kr vilket man då helt plötsligt är tacksam för. Bisarrt.

Lite huvudbry har jag även så här på morgonen om det är socialt accepterat att checka in hos tandläkaren mitt i dagens distanspass? Jag får liksom inte ihop dagen annars och planerar således att ta mig till och från tandläkaren löpandes. Kanske inte helt optimalt hygieniskt (eller träningsmässigt) men en tandläkare som dagarna i ända gräver i folks munnar måste väl tåla synen och doften av en löpare?

2012-04-17

Kungen och hans slavar

I slutet på förra veckan utspelades en ganska rolig diskussion vid middagsbordet. Uppenbarligen har Elias läst om Sveriges olika kungar i skolan och hade som synes en del tankar kring detta:

Elias: Pappa, då kungen handlar mat måste han betala för den?
Patrik: Ja det är han nog tvungen att göra.
Elias: Måste han också tillaga maten?
Patrik: Nej, förmodligen inte.
Elias: Är det för han har slavar?

2012-04-16

Långpass på band

Helgen bjöd som ni säkert vet på kraftigt varierande väder och temperatur. Jag höll bokstavligen på att sätta i halsen då jag klev upp i lördags och kikade ut bakom rullgardinen. Drivor av snö på marken och än mer som föll från himlen. Detta kryddades upp lite extra med kraftig vind. Jag hade planerat att avverka ett långpass under förmiddagen men vädret gjorde att jag mulnade totalt. Klev tillbaka ner under täcket och tröstdrog mig en halvtimme till innan jag klev upp. Bestämde mig omedelbart för att istället avverka passet på löpbandet.

Sagt och gjort. Efter en stärkande frukost och lite lek med barnen klev jag upp på bandet redo för över två timmar mangel. Egentligen var jag inte så orolig. Skallen brukar nästan alltid leverera och även om det är en såväl en fysisk som mental utmaning att mata långa distanser på bandet så brukar nästan alltid skallen bära mig igenom passet. Skissen från Coachen var 90 minuter i 4:10-tempo och sedan en fartökning under 55 minuter. De 25 första av dessa skulle springas i 3:55 ner till 3:30/km och sedan avsluta med 30 minuter 3:30->3:25/km.

Under den första distansdelen av passet passade jag på att knäcka en film för att få tiden att gå. Underworld: Awakening. Det är nog ingen överdrift att påstå att den knappast kommer vara aktuell för någon Oscar men det var hur som helst ok att vila ögonen på Kate Beckinsale som jag tycker är ganska smarrig. När det var dags för fartökningen plockade jag bort Kate och skärmen och monterade upp fläkten istället som sedan under knappt en timme gjorde ett förtjänstfullt arbete. Totalt rullade bandet i 2:26 och under den tiden hann jag skrapa ihop 37 kilometer. Om jag säger så här: Under två timmar och tjugosex minuter hinner man hata vintervädret ganska mycket.

På söndag var dock det usla vintervädret som bortblåst och istället smälte det i alla hörn och kanter och vårvibbarna var påtagliga. Rullade runt på knappt två mil och hade inte något direkt slitage i kroppen efter gårdagens ganska mastiga pass vilket var ett bra besked om att kroppen klarar av att svälja en hel del mängd.

Totalt för veckan blev det 15 mil utan ett enda dubbelpass. Långpasset på 37 kilometer hjälpte så klart att snygga till siffrorna en aning.

2012-04-13

Comeback

Åtta månaders pappaupptagenhet är över och jag är tillbaka på jobbet och vardagen igen. Blandade känslor angående detta. Jag trivs väldigt bra på jobbet och har många trevliga kollegor som jag gärna uppgås och arbetar tillsammans med. Men det ska erkännas att det är väldigt stimulerande och kul att få möjlighet att under sin pappaledighet umgås så mycket med barnen. Sverige har säkerligen sina brister på vissa områden men när det gäller möjligheten att stanna hemma med minstingarna så ligger vi i framkant.

Jag har i alla fall under månaderna hemma tillsammans med Alvar fått se honom växa upp, sakta men säkert utveckla sin personlighet och ta sina första steg. Det har varit en fantastisk resa och ett privilegium. Samma sak gäller då jag var pappaledig och hemma tillsammans med Elias och Venla när de var små. När jag blickar tillbaka på dessa tillfällen så får jag en genomgod känsla i magen och är väldigt tacksam för att ha fått denna möjlighet.

Samtidigt blir jag lite sorgsen när jag tänker på dessa tider. Fabriken hemma känns mer eller mindre stängd nu och det här var med största sannolikheten sista pappaledigheten och därmed får jag inte fler tillfällen att umgås så mycket med barnen. Självklart lite vemodigt men det är bara att försöka göra det bästa av situationen och blicka framåt. Jag önskar Alvar stort lycka till på dagis och hoppas att han ska hitta många kompisar som han kan dela sin vardag med.

2012-04-12

Genrep i Ursvik

Igår var det genrepsdags i Ursviksspåret inför Terräng-DM (TDM) och Terräng-SM (TSM). Precis som i fjol avgörs TDM i Ursvik och jag valde därför att köra mitt intervallpass där. Eftersom motståndet brukar vara förfärligt svagt på den långa distansen (12 km) under TDM så kommer jag att springa den korta (4 km). Inte en distans som passar mig alls men jag hoppas på att få tufft motstånd och därmed en riktigt bra genomkörare till TSM som avgörs veckan efteråt. Under den tävlingen är det dock den långa distansen (12 km) som jag kommer tävla på.

Med detta i åtanke var Coachens skiss följande: 12 km (6x2km) snabbdistans där farten skulle ökas från +15'' ner till -10'' sett över ett varv och jämfört med tävlingsfart. När det gäller terräng är det alltid väldigt svårt att avgöra ett rimligt tävlingstempo då banprofilen och underlaget spelar en avgörande roll. Jag fick utgå från Ursviks terräng och gissade mig till att ett tempo strax under 3:30/km borde kunna vara det man under 12 km kan prestera. Igår var underlaget dessutom ganska regntungt och därmed lite extra sugande att springa på. Alltså skulle jag öka tempot från cirka 3:36/km ner till 3:24/km vilket kändes hanterbart.

Jag körde således snabbdistansen sex varv på den kommande TDM-banan. 2km-varvet var inledningsvis ganska lättlöpt, lite uppför mellan 400-1000m och flackt mellan 1000-1200m. Banans tuffaste parti inträffar mellan 1200-1600m och sedan är det lätt och utför in till varvning/mål. Hade en bra känsla under passet även om vänster hamstring ömmar en del sedan förra veckans tuffa avslutning med mycket kvalité och långpass. Jag landade första varvets snittfart på 3:34/km och kunde sedan öka progressivt ner till 3:22/km på sista varvet. En bra genomkörare och sakta men säkert blir förmågan att forcera backar och terräng bättre och bättre. Inte många förberedande pass kvar innan terrängtävlingarna men lite till går det säkert att finslipa formen utan att tappa för mycket i marathonförberedelserna.

2012-04-11

Inskolning

Det är inskolning för Alvar på dagis.

Det har blivit dags för lille Alvar att skolas in på dagis. Vid tidigare tillfällen har jag skolat in både Elias och Venla under en ganska segdragen process över två veckor då man inledningsvis mest bara går och tittar en kort stund på dagis. Nu tillämpas en mer koncentrerad inskolning. Under tre dagar är jag med Alvar mellan klockan 09 till 15 och är på så sätt hela tiden på plats och delaktig i inskolningen.

Idag var andra dagen och allt har gått väldigt bra hittills. Alvar har fått en hel drös med nya lekkamrater och har med stora ögon sakta men säkert anpassat sig till de nya rutinerna som råder på dagis. Lekstund, sångstund, matstund och sovstund. Allt har sin tid och plats. Rutiner är som balsam för själen!

Även jag har haft det riktigt trevligt och underhållande under dessa två inledande dagar. Att vara med och hjälpa till med alla barnen är riktigt kul och väldigt annorlunda mot det yrkesliv jag normalt sett lever. Enda nackdelen är väl att jag med största sannolikhet kommer bli sjuk. Barnen gnager och tuggar på det mesta som kommer i dess väg och en del är lite snuviga. Tanken på alla baciller som jag inandas under dessa dagar ger mig kalla kårar. Försöker andas så lite som möjligt. Det går så där.

Alvar, på strålande humör.

2012-04-10

Påsk, löpning och kalas

Elias tar sats och blåser ut åtta stycken ljus.

Påsken i Finland blev en trevlig och skön tillställning. Lite lugn och ro hemma hos svärföräldrarna och barnen fick gott om tid och utrymme att leka tillsammans med sina kusiner. Vädret bjöd på blandad kompott. Ibland gråmulet och uppehåll och ibland snöfall och kyliga vindar.

Dags för tårta och presenter.

Jag hann även med att tillryggalägga några mil på landsvägarna när tillfälle gavs. På fredagen avverkade jag ett snabbdistanspass på 26 kilometer där jag successivt ökade farten från 4:00/km ner till 3:15/km. Dagen efter genomförde jag ett långpass på knappt 33 kilometer. Inte optimalt att köra långpass så nära inpå ett kvalitetspass men eftersom det under söndagen stundade kalas för Elias och sedan hemresa tillbaka till Sverige så fanns det inte utrymme för långpass då. Mot slutet av veckan var jag således rätt sliten i kroppen då jag avverkat två kvalitetspass och ett långpass på fyra dagar. Sammanlagt skrapade jag ihop 16 mil under veckan vilket jag riktigt nöjd med då veckan innehöll en resa fram och tillbaka till Finlandslandet.

Snillen spekulerar.

I måndags fyllde även Elias åtta år. Åtta år! Otroligt vad tiden går. Det är just vid tillfällen som dessa som jag reflekterar över vad som egentligen hänt under dessa år. Normalt sett har man så fullt upp med att hinna med alla vardagssysslor att det sällan blir tid över till lite filosofiskt tänkande. Lika många år som Elias fyller har jag alltså varit far vilket blir nästan en fjärdedel av mitt liv. Känns väldigt märkligt när jag tänker så. Hur som helst så växer grabben sakta men säkert upp och jag är tacksam att jag får vara med på resan.

Millenium Falcon. Galaxens snabbast skepp.

2012-04-05

Påsk i Finlandslandet

Åter på finsk mark. Anlände med båten i morse och hade väntat mig vinterväglag som vi blivit förvarnade om innan avfärd. Till min glada överraskning så var det solsken, ett par plusgrader och fina snöfria vägar.

Innan resan till Finland hann jag även med att avverka ett terrängpass i Polisspåret. Skissen var 2x(3'/4'/5'/4'/3'/2'), PJ: 30'', SPJ: 2'. Ambitionen var att köra så hårt att ansträngningen var strax över den jag avser hålla på Terräng-SM i Linköping om några veckor. Det kuperade spåret i kombination med kort vila mellan intervallerna (30 sekunder) gjorde att pumpen fick sig en ordentlig genomkörare. Det går åt rätt håll men jag hoppas ändå förbättra förmågan att klättra i backar framöver. Alla mil jag jagat på flackt underlag i min marathonsatsning har resulterat i att det känns lite ovant att forcera backar.

Tillbaka till Finland. Direkt från båten åkte vi över till Mamma Marikas syster där barnen under dagen fick leka med sina kusiner innan vi fortsatte hem till svärföräldrarna en bit utanför Helsinki. Under dagen rastade jag benen genom Helsinkis centralpark. Fina grusspår som var lite grisiga på grund av snö och nederbörd. Imorgon är det dags för lite stygg snabbdistans. Riktigt sugen på att köra mig helt slut.

2012-04-04

Det stundar påsk

Dagarna avlöser varandra den här sista veckan på min pappaledighet innan jag nästa vecka ska skola in Alvar på dagis. Torrt och fint ute även om det är lite småkyligt. Jag har under måndag och tisdag rullat runt på lite distans och ska idag vid lunch avverka ett intervallpass i terräng för att återigen logga lite höjdmeter samt fila lite på förmågan att springa snabbt i kuperad terräng. Platsen för detta är idag satt till Polisspåret som med sin tuffa banprofil och sugande sågspånsstigar kan bli nog så jobbigt. Farfar kommer över vid lunch och passar Alvar som då förhoppningsvis tar en lugn och skön tupplur.

Senare under eftermiddagen packar hela familjen in sig i bilen och sätter kurs mot Frihamnen och färjan över till Finlandslandet. Det stundar påsk och den ska enligt den Engströmska traditionen firas i grannlandet. Det kommer bli riktigt trevligt med gott sällskap och lite lugn och ro samt extra möjligheter att sticka ut och träna.

2012-04-02

Kalas, vinter och långpass

Helgen bjöd på lite olika saker som kan sammanfattas med kalas, långpass och vinterväder. Direkt på lördagsmorgonen var hade vi ett kalas för Elias och hans kamrater på ett ställe som heter Creative Brick Zone. Barnen fick bygga och skapa lite olika Lego-skapelser och samtidigt leka och klä ut sig lite. Kul och framför allt lite annorlunda kalasupplevelse. Elias egentligen år om drygt en vecka men eftersom det stundar en Finlandsresa så passade vi på att ha hans kalas här på hemmaplan innan avresan.

Under lördagen gjorde även vinter comeback. Jag trodde verkligen vi hade lämnat snön och kylan bakom oss men Bore ville annorlunda. Men aprilvädret är som bekant väldigt nyckfullt och det är bara att uthärda den här, förhoppningsvis sista, köldknäppen innan vi går mot ännu ljusare och varmare tider.

Söndagar brukar innehålla två saker för min del. Först ut är det långpass och sedan är det tekniksim och simskola för Elias och Venla. Strax innan lunch stack jag ut på ett långpass där de inledande 90 minuterna avverkades i cirka 4:10-fart. Efter 90'/22 kilometer inledde jag en tempoökning som började med först 25 minuter i 3:24-fart och sedan 15 minuter i 3:13-fart. Det blåste en del och jag behövde ta i en del på de avslutande 15 minuterna. Inte helt lätt att börja kasta in 3:13-kilometrar då man har över 30 kilometer i benen. Långpasset blev ganska exakt 35 kilometer på 2:16 och satte punkt för en bra träningsvecka. Totalt skrapade jag ihop lite drygt 15 mil innehållandes två bra intervallpass (terräng och speed) samt ett långpass med kvalitésinslag.

Efter långpasset och intag av lite kolhydrater bar det av till barnens tekniksim och simskola. Där satt jag sedan av fyra timmar på en betongbänk. Underverk för mina trötta ben och beniga rumpa (läs: bony ass).