2012-04-23

Terräng-DM 2012

Starten på Terräng-DM 4 km.
Foto: Olof Södergård


I lördags var det dags för årets första terrängtävling nämligen Terräng-DM som precis som förra året gick av stapeln i Ursvik, Sundbyberg. Dessa terrängspår har jag under många år nött en hel del mil genom och är mycket förtjust i.

Den stora skillnaden mot mina tidigare terränglopp var att den kraftiga nederbörden under de senaste veckorna har gjort underlaget i spåren mycket tunga och leriga. Under fredagen var det dessutom mycket nederbörd och arrangören tvingades därför i sista sekund lägga om bansträckningen. Under lördag då tävlingen gick var det dock uppehåll, molnigt och lite kylslaget.

Jag såg till att vara på plats i god tid innan loppet och hann med en lite längre uppvärmning där jag mot slutet försökte jobba upp puls och flås lite mer än jag normalt sett gör. Anledningen till detta var att distansen var så kort som fyra kilometer och jag helt enkelt inte hade råd att tappa för mycket i det inledande partiet då jag inte skulle hinna jaga ikapp löpare i samma utsträckning som jag brukar kunna göra på de lite längre distanserna. Som marathonlöpare känner jag mig lite trögstartad och brukar undvika att tokrusa under loppets inledande del.

Startfältet såg på förhand intressant och utmanande ut. Turebergs Erik Widing och Daniel Lundgren var på plats. Lika så Vallentunas Lars Södergård och Spårvägens Oskar Landin. Som sagt, lite extra nerv då distansen bara var fyra kilometer och jag inte alls tränat den typ av syraintervaller som brukar krävas för den distansen. Hur som helst så brukar jag trivas i terräng då jag är stark i backarna, frågan var bara hur jag skulle hantera det på många ställen mycket leriga och tungsprungna underlaget.

Strax innan varning. Trippelt Tureberg i täten med Daniel Lundgren (33), Martin Stjernlöf (skymd) och Erik Widing (44) med mig på rulle.
Foto: Olof Södergård


Som sagt, starten skulle vara mycket avgörande för hur jag skulle springa loppet och jag lovade mig själv att inte lämna så stor lucka till de löpare som gick till spets direkt efter starten. Taktiken föll väl ut och jag såg till att lägga mig i rygg på ledarklungan av löpare. Väl där så tyckte jag det sedan flöt på överraskande behagligt. Jag hade inga som helst problem att följa med klungan under den inledande första kilometern. Terrängloppen av den här karaktären går alltid på 2km-varv och vi skulle således springa två varv. Varvet bestod av två ordentliga stigningar och i backen i slutet av första varvet började några löpare i vår klunga få problem och föll bort en efter en. I det långa utförslöpet in mot varvning (och mål) hade klungan splittrats. I täten var det trippelt Tureberg i form av Widing, Lundgren och Stjernlöf med mig sladdandes någon meter bakom men hade fortfarande med kontakt.

På gräs/ler-partiet vid varvningen såg jag till att trycka på lite extra och fick då rygg på Turebergarna. Fortfarande kontrollerad löpning och jag kände mig inte alls så ansträngd eller plågad som jag hade förväntat mig med tanke på tempo och distans. Vid tre kilometer, strax innan varvets första stigning började Lundgren lite överraskande släppa en lucka till Widing som nu höll i taktpinnen. Jag förstod att tåget nu höll på att gå och passerade därför Lundgren och hann nästan täta försprånget upp till Widing i backen. I det påföljande utförslöpet på knixig terräng gled han dock ifrån ett par meter. Inför varvets andra och sista stigning lyckades jag återigen nästa jaga ikapp Widings försprång men i under den långa nerförsbacken in mot mål gled han ifrån med ett par sekunder. Jag själv kastade in alla bränsle som fanns kvar i tanken och hade nog en hyfsad avslutning. Jag kände att jag började bli lite kantig i löpningen med 200 meter kvar vilket var ok då det nu var spurt som gällde. Bakom mig hade Lundgren utnyttjat sin teknik och utförslöpet och svagt närmat sig mig men tack vare Coachens påhejningar så forcerade jag vidare och sprang in som två bakom Widing.

Jag måste erkänna att jag var lika överraskad som nöjd med prestationen under loppet. En andraplats på DM på den korta terrängdistansen då jag är marathontränad var ett bra kvitto på att formen är god och att det finns en fartväxel till att kasta in om så skulle behövas. Det märkliga var också att jag genom hela loppet hade en bra känsla och egentligen aldrig blev riktigt trött. Jag såg till att hänga med löparna i täten och hade sedan inga problem att hänga på när tempot skruvades upp och löpare successivt trillade bort. Visst var det halt och jobbigt att springa i leran men klippet i stigningarna var bra och pumpen hängde med hela vägen utan att benen syrade upp.

Widing segrade på 12:27, jag tvåa på 12:29 och Lundgren in som trea på 12:31. Detta innebar att min snittid i Ursviksterrängen landade på 3:07/km vilket jag var betydligt snabbare än jag räknat med.

Bifogar några länkar till videoklipp från loppet som lagts upp på nätet.
- Halvvägs in på första varvet (1km)
- 500m innan varvning (1.5km)
- Halvvägs in på sista varvet (3km)
- 500m innan mål (3.5km)

Resultaten »

Spurt och dags för målgång.
Foto: Olof Södergård

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kul att se. /Martin

Magnus Westerstrand sa...

starkt jobb!

har en liten kort kort ressession av olika appar till träning... kom gärna med egna erfarenheter så jag vet vad jag ska välja! :) http://westerstrand.blogspot.se/2012/04/runkeeper-endomondo-cardiotrainer.html