2012-04-30

Terräng-SM 2012

I helgen var det Terräng-SM i Linköping. Herrarna sprang två discipliner, den korta 4 km (lördag) och den långa 12 km (söndag). Jag tågade ner på söndagsmorgonen tillsammans med Coachen och hann då finslipa taktiken inför loppet samt studera startlistan. Efter att snart ha tävlat i tio år så är det inte alla lopp som får det att pirra till lite extra i magen innan start. Terräng-SM tillhör dock till undantagen, här är motståndet så oerhört tufft och samtidigt inspirerande att man helt enkelt måste tagga till lite extra för att få till en maximal prestation.

Jag har dock mildrat min anspänningsnivå gentemot tidigare år. Under dessa år var Terräng-SM vårens stora mål och hade då en markant högre anspänningsgrad då. I samband med att jag bytte fokus till marathon så har jag tagit dessa terrängmästerskap som en del i träningen inför Stockholm varvid jag samtidigt lugnat ner mig lite.

Stora orosmomentet innan start var banans skick och karaktär. Banan var tillskillnad från alla (sju) tidigare år jag sprungit Terräng-SM nu helt förlagd på gräs. Eftersom vädret varit mycket ostadigt innan tävlingen och mitt lopp gick sist av alla starter under helgen så var sannolikheten stor att stora delar av bansträckningen skulle vara lerig och tunglöpt. Under uppvärmningen hade jag konstaterat att skicket ändå var bättre än jag räknat med men att det fanns ett par partier där det var lera och underlaget nästan deglikt. Fästet var inte så dåligt men man fick jobba mycket i sidled med fot och ben i själva nedtrampet för att bibehålla steg och teknik. Banan innehöll även sex stycken mindre stigningar som direkt efteråt följdes av utförslöp. Karaktären på banprofilen blev alltså ryckig vilket jag misstänkte skulle passa mig utmärkt då jag trivs i den typen av terräng. Tidigare års banor som nästan uteslutande gått på grus har ibland innehållit en hel del höjdmeter. Skillnaden har då varit att det funnits en eller två kraftiga stigningar som nästan stått för all kupering under banan. För er som är bekant med Lidingöloppets banprofil så liknade årets banprofil den som är i det tuffa partiet mellan kilometer 15 till 20.

Stort huvudbry och lite ångest rörande skovalet. Lätta tävlingsskor med knottrig sula eller spiksko med långa spikar? Fem minuter innan start när det var dags att pricka av sig valde jag tillslut spikarna. Fästet bra så klart men frågan var om vaderna skulle ta så mycket stryk under de tolv kilometerna att jag skulle förlora tid mot slutet på grund av skovalet.

Starten på herrarnas 12km-lopp. Jag är inbäddad någonstans i mitten av fältet.
Foto: Thomas Windestam


Väl på startlinjen konstaterade jag snabbt att några av de tunga namnen som jag var lite tveksam till om de skulle dyka upp till start trots allt gjorde det vilket försämrade min egen möjlighet till en framskjuten placering. Jag kom iväg hyfsat i starten och hamnade någonstans i mitten under det första varvet, uppskattningsvis runt 20e plats. Jag var bitvis lite stängd och fick blida min tid i klungan jag hamnat i.

Längst fram var det Ekvall som direkt tog tag i taktpinnen och tryckte på. De två andra förhandsfavoriterna Bouafif och Hallil valde en lite mer avvaktande taktik och följde bara med. Klungan strax bakom höll ett hyfsat tempo och successivt så föll en del löpare bort. Några andra valde en mer offensiv taktik och försökte ett tag gå med Ekvall, Bouafif, Hallil. Den klungan bestod av Åhwall, Kleist, Larsson, Senorski, Kalle Johansson och Patrik Andersson.

Efter två varv började min klunga tunnas ut och jag fick fritt utrymme framåt. Jag avancerade och fann att jag lämnat min klunga bakom mig och tog då sikte på löparna en bit framför mig. Denna klunga bestod av Gross, Lerdahl och den totalgalne Uhrbom. Alla dessa herrar är härdade löpare med stygga personbästa i bagaget så det kändes upplyftande att jaga ikapp dem. Som jag antytt var Uhrbom alltså den värste av dem alla. Karln hade under lördagen vunnit veteranklassen M35 (8 km) och en halvtimme sedan sprungit in som 14e man på herrarnas 4 km. Dagen efter var han alltså igång igen på herrarnas långa disciplin 12 km. Denna klunga höll ett jämnt fint tempo och anfördes av just Uhrbom. Jag gjorde en liten forcering och anslöt dit och började så smått ana att jag hade en bra dag i löpspåret. Benen kändes helt ok och trots att jag nu avverkat halva distansen och några av löparna som tidigare distanserat mig började nu helt plötsligt dyka upp en liten bit framför. Kunde jag bara bita i och fortsätta i det här tempot så skulle det finnas många möra löpare att plocka.

Firma Uhrbom (2018), Engström (2047) och Lerdahl (2011) under varv fyra. Gross strax bakom.
Foto: Thomas Windestam


Under fjärde och femte varvet går min klunga med Uhrbom och Lerdahl som tåget. Gross tvingas släppa men vi övriga i klungan plockar konstant in på löparna framför oss. Kalle Johansson plockas upp och snart även Patrik Andersson. Under femte varvet spränger Lerdahl vår klunga och gör en kraftig forcering. Uhrbom uppfattar detta och växlar även han upp tempot och försöker ta rygg. Jag själv väljer en lite mer avvaktande taktik och fortsätter i mitt tempo. Möjligtvis skulle jag kunnat försöka hänga på men eftersom jag ändå upplevde det som att jag hade ett bra flyt så ville jag inte sätta allt på spel. Lerdahl och Uhrbom får således en lucka som sakta drygas ut under det femte varvet. De liksom jag passerar också Erik Widing som spjärnar emot lite men får till slut släppa en lucka.

Strax innan varvningen till det sjätte och sista varvet passerar jag Johan Larson som även han försöker bita sig fast i ryggen på mig. Jag behåller dock fortfarande mitt tempo och får sakta men säkert en liten lucka till Larsson på någon sekund. Jag får även rapporter om att Lerdahl ser plågad ut längre fram. Jag blickar framåt och ser att Uhrbom har tätat luckan och sedan gått förbi. Larsson är fortfarande tillräckligt nära för att med en stark avslutning kunna gå ikapp mig. Uhrbom avslutar starkt och springer in som sjätte man inte långt ifrån Kleist på femte. Lerdahl är kantig i löpningen mot slutet men ger allt och grisar på ordentligt och passerar även en tröttnande Senorski. Jag kastar in allt återstående bränsle jag har kvar i kroppen och försöker få till en tempoväxling sista 500 meterna in mot mål. Jag minskar avståndet till Uhrbom, Lerdahl och Senorski men kan aldrig hota dem. Bakom mig har jag drygat ut försprånget ner till Johan Larson till sju sekunder.

Slutet på varv fem och jag har precis passerat Larsson.
Foto: Thomas Windestam


In som nionde man med tiden 38:09. Väldigt nöjd med prestationen då jag faktiskt aldrig tidigare varit bättre än tia (och då var motståndet sämre). 17 sekunder upp till femteplatsen och 48 sekunder upp till bronset. Terräng-DM förra helgen gav en positiv känsla och föraning om att formen var bra. Det kändes väldigt skönt att få till ett riktigt bra resultat i detta inspirerande motstånd. Jag bjöd upp till kamp mot några av dessa stygga herrar och slog faktiskt en del jag inte varit nära tidigare. Allt detta trots väldigt lite terrängspecifik träning samtidigt som jag inte lättat så mycket på mängd och fortsatt haft fokus mot Asics Stockholm Marathon. Banan tyckte jag var riktigt kul, ser gärna flera mästerskap på ett rent gräsunderlag, gärna med en hel del backar. Valet med spikskor visade sig nog vara ett klokt val, men även ett högt spel som föll väl ut. Greppet var genomgående bra under loppet och tack vare det mjuka och sugande underlaget så belastades vaderna inte så mycket.

Nu gäller det att smälta detta och sedan komma igång direkt med träningen mot maran igen. Tre ordentliga gruvveckor väntar nu och sedan två veckor med successivt lättande mängd och kvalitetsinslag. Sedan är det skarpt lägen den andra juni.

Resultaten »

Dags för målgång.
Foto: Thomas Windestam