2012-05-04

4x20' @3:30->3:25, PJ: 1km @3:50

Återigen fredag och det stundar en spännande helg. Imorgon är det dags för klubbens stora arrangemang Kungsholmen Runt. Vädret såg länge ut att bli rent vintermässigt men nu skvallrar väderleksrapporterna om nästan perfekt löpväder, sol och runt tolv grader. Jag själv kommer hjälpa till med arrangemanget inledningsvis vid sekretariatet och sedan som hjälpspeaker till Coachen. Stor dag även för Elias och Venla som ska springa Knatteloppet. Elias har växlat upp både fotbollsträning och tekniksim så det ska bli lite intressant att se hur detta påverkar hans löpförmåga. Även Venla ska det bli kul att följa. Hon är envis och taggad som få vilket tyder på ett bra pannben att ha till förfogande mot slutet av loppet då man börjar bli lite plågad. Typiskt en löparfar att notera dessa egenskaper. Själv oroar jag mig mest för hur jag ska kunna hinna genskjuta barnen på olika ställen för att fotografera dem med nya kameran. Får klura lite på det hela, det löser sig nog.

I onsdags körde jag det första kvalitetspasset i den sista fasen inför marathon, den så kallade marathonspecifika fasen. Som jag antydde i min förra bloggpost så var jag lite osäker på hur pass återhämtad kroppen var med bara två distansdagar mellan detta pass och Terräng-SM. Passet var inte så blodigt vad gäller fart men bestod av desto längre körningar så distansen skulle bli lite belastande. Skissen var uppvärmning 20 minuter följt av 4x20 min där farten progressivt skulle ökas från 3:30->3:25/km med ganska stygga pausjoggar på 1km i 3:50/km-fart. På lite mer kompakt löpnotation blev detta alltså: Uppv. 20', 4x20' @3:30->3:25, PJ: 1km @3:50.

Inledningsvis kändes det ganska avslappnat och behagligt. Jag hade dessutom lyxen att få hjälp med farthållningen av Herr Larm som nu lagom till Asics Stockholm Marathon börjar tina upp. I egenskap av nybliven trebarnsfar var dock Herr Larm tvungen att avvika efter en itnervall för att jogga med sin dotter till hennes gymnastik. Jag lämnades ensam till mitt bittra öde och fortsatte borra på. Någonstans under denna intervall gick det upp för mig att den tidiga behagliga försommarvärmen nu hade bytts ut mot molniga skyar och en lite kylig blåst som besvärade på sina håll. Jag betade dock av den andra intervallen enligt skissen och fick sedan återigen sällskap av Herr Larm under den tredje och inledande delen av den fjärde. När Herr Larm avvek under den sista intervallen fick jag det tungt. Avverkade visserligen den också inom skissen ramar men var ganska sliten i framför allt benen mot slutet. Trippmätaren hade då tickat upp till ganska precis 30 km och med några ytterligare kilometer med nerjogg så var jag rätt kokt efteråt. Inget fel med detta. Efter ett bra pass ska man vara trött och jag hade dessutom urladdningen under Terräng-SM delvis kvar i kroppen. Det som dock inte var enligt plan var återhämtningen senare under kvällen. Istället för att skaka av sig passet som sig bör men en hastig dusch och sedan försöka hålla jämna steg med barnen hemma så var jag trött och eländig under kvällen. Detta nedsatta allmäntillstånd höll även sig under torsdagen med hängig känsla och avsaknad av aptit. Jag loggade in mina distansmil i spåret men känslan var inte tipptopp. Uppenbarligen hade jag något skräp i systemet som inte var kopplat till resterna från Terräng-SM. Kanske inhalerade jag något skit under tåghemrean från Linköping som sedan bubblade upp tillytan när jag ångade på dryga 30 kilometer i hyfsat tempo? Idag (fredag) är dock kroppen mer med på noterna. Dagens distanspass avverkades utan slitage och aptiten har även den infunnit sig, tydliga tecken på att det värsta är bakom mig.

Inga kommentarer: