2012-06-07

En unik upplevelse

Under de senaste dagarna har tankarna kretsat en hel del kring helgens Stockholm Marathon och de extrema yttre betingelserna som präglade loppet. På det stora hela är jag nöjd med loppet. Att göra sub 2:30 på Stockholms ganska svåra bana kombinerat med vädret och svår nerkylning sista 15 km snyter jag liksom inte bara ur mig hur som helst.

Som vanligt är uppmärksamheten kring Stockholm Marathon stor. Så gott som alla i min närhet har på ett eller annat sätt tagit del av loppet. Antingen sprang de själva eller hade en anhörig som gjorde det. Eller så kurade de ner sig i soffan med en kopp varmt kaffe och följde loppet på tv (förmodligen det kloka valet). Från början var jag lite besviken över att vädret blev så illa. Jag sticker inte under stol med att jag hade velat prestera en stygg tid och tycker att formen indikerade att så var möjligt. De första dagarna efter maran kändes det lite som om ytterligare ett tillfälle hade kastats bort. Först Sevilla Marathon i februari och sedan Stockholm. Men allt eftersom dagarna har gått och jag hunnit smälta alla intryck och fått lite distans till loppet så är jag nu nästan lite tacksam över att ha sprungit loppet. Trots alla år som löpare med träningspass och tävlingar som jag har på samvetet så är ingenting i närheten av det som jag (och alla andra löpare och publiken) fick uppleva under loppet. Det var en helt unik upplevelse. Och jag stod pall. Den mentala stimulans man får efter att ha fått kriga för varje meter men ändå besegrat motståndare, inre demoner, kyla och kramper är enorm. Och det bästa är att man kan dela denna känsla med så många andra. Löpare som grisat sig igenom loppet eller andra som tittat på tv-sändningen och huttrat ikapp med löparna har alla en liknande känsla. Alla fattar hur absurt det var på vissa ställen. Faktum är att tv-bilderna från Västerbron riktigt bra återgav hur illa det var vid dessa två partier. Normalt sett brukar ju tv-bilderna som bekant ljuga. Inte ser det ut att blåsa så mycket. Eller, inte ser det ut att vara en brant stigning det där. Men Västerbron i tv4-sändninden där löparna nästan stod still, paraplyerna hos publiken såg ut som små kränkta saltapinnar och trädkronorna stormade omkring likt sambadansande broccolis återgav verkligheten riktigt bra. Lite häftigt men jag tycker ändå det var som värst på Södermälarstrand. Synd att det inte fanns en tv-kamera där. Eller så hade den bara blåst bort.

Och för er som varken sprang eller såg tv-sändningen. Kika på det här episka klippet från första varvet vid Västerbron. Och betänk då att det var ännu värre under det andra.
Sporten - Tjernström: "Fullsträndigt vidrig väder"

3 kommentarer:

Cedric sa...

Tråkigt med skitväder när man siktar på en supertid. Å andra sidan klarade du vädret bättre än många andra vilket gav dig en framskjuten placering. Idris, Woldu, Johansson, mfl hade varit svårare att slå i normalt väder...

Patrik Engström sa...

Cédric:

Kanske klarade jag vädret bättre än andra, men jag trivs som sagt i hellre för varmt än för kallt då jag är väldigt tunn. Tackar nog mera mitt psyke och reptilhjärna. Det ska mycket till innan jag kliver av men det var bra nära i år på Södermälarstrand. Det var rent ut sagt horriblelt där på andra varvet.

Idris oroade jag mig inte så mycket för då han i år inte är SM-klassad. Men sedan brukar det alltid vara minst två av de tunga korten som kliver av under maran. I fjol var det Lasse och Adil som bröt. I år blev det Woldu och Lars. Det gäller bara att själv inte hamna i den kategorin. Sedan är det alltid någon som får till en fullträff. I fjol var det Martin Kjell Olsson och i år blev det Emil Lerdahl.

Tittar man sedan på historien så krävs det ytterst sällan någon supertid för att åka hem med en medalj i bagaget. Sub 2:25 är god chans. Normala väderförhållanden innebär ibland att några öppnar aningen tuffare än de mår bra av och faller de genom fältet eller bryter sista milen så finns det goda möjlighet att få en framskjuten placering. Det gäller bara att hålla sig kall (inte som i år tack vare vädret) och blida sin tid.

Vi får se vad vädret bjuder på 2013 den 1/6!

Cedric sa...

Jag håller helt med dig i ditt resonemang. Jag ville bara trösta lite. :)

Klarar du att springa Sthlm Marathon på 2.25 i låt säga 3 år i rad utan att bry dig om konkurrenterna, hur de lägger upp sina lopp eller hur de öppnar, då har du väldigt stor chans att få en SM-medalj någon av dessa 3 år.